Flaggning två dagar på raken

I dag är det allmän flaggdag för att "knugen" fyller år och han blir 67 och han borde bli pensionär. Vanligt folk får ju inte jobba kvar längre än till 67.

I morgon är det första maj och då är det också flaggdag. Alltså två flaggdagar på raken.

Första maj har en lång historia och sedan antiken har mana firat vårens ankomst.

Arbetarrörelsen tog över dagen när polisen i Chicago 1886 dödade två demonstrerande arbetare. För att bl.a. hedra dem började arbetarrörelsen fira den första maj. I Sverige hölls den första förstamajdemonstrationen 1890.

Jag flaggar alltid med svenska flaggan på de allmänna flaggdagarna (om jag kan). Ibland är jag inte hemma och på vintern kan det hända att flagglinan frusit fast. Men jag hade en gång en granne som alltid flaggade på valborgsmässoafton (kungens födelsedag) men inte på första maj. Jag förmodar att han inte var förtjust i varken kommunisterna eller sossarna och ville markera det.

Glöm inte locket

En gång för länge sedan åkte ett gäng skatteveteraner med buss till Amsterdam. Väl framme blev några damer kissnödiga och tvingades uppsökta en toalett. I ena båset satte sig f.d. generaldirektörens hustru. I det andra satte sig en annan f.d. chefs fru.

Eftersom chefsfrun inte ville sätta sin bak direkt på sittringen höll hon baken en bit upp och började kissa. Plötsligt började kisset rinna ner runt hennes fötter. Det rann även vidare på golvet och in i båset bredvid där f.d. generaldirektörshustrun befann sig. Allt var mycket pinsamt. Vad hade hänt?

Jo, f.d. chefsfrun var så nödig att hon glömt kolla om locket var uppe eller nere. Det var nedfällt och hon hade låtit sitt vatten på locket.

Sens moral: Kolla alltid om locket är uppe eller nere.

En helrökt kommunpolitiker

I min hemkommun Sollentuna finns en nedsliten skola - Eriksbergsskolan i Helenelund - som ska bort därför att den enligt politikerna ligger för nära motorvägen till Uppsala och drabbas av partiklar och annat miljövidrigt. Skoltomten sägs vara värd bortåt 80 miljoner kr och ligger på gångavstånd från Kista så det egentliga skälet är förmodligen helt annat. Jag ger mig sjutton på att ett byggbolag i smyg redan fått option på skoltomten för att bygga kontor eller bostäder där?

Moderaterna, Centern och Miljöpartiet hade i stället bestämt att en ny stor skola för 500 elever skulle byggas i ett bergigt naturskogsområde med bortåt 500 stora träd, mitt i ett trångt villaområde med smala trottoarlösa vägar. Det väckte protester och en aktionsgrupp bildades, befolkad av kunniga medborgare med både juridisk och byggteknisk kompetens.

Skogen nyttjas ofta av närbelägna dagis och är en grön lunga i villaområdet och skulle bli helt skövlad av skolbygget. Även detta område drabbas av partiklar och annat från motorvägen. Att de gröna partierna ville offra skogen var därför mycket märkligt. Sossarna var emot skolbygget i skogen, liksom även Folkpartiet och det lokala Sollentunapartiet.

Motståndet var intensivt. Aktionsgruppen uppvaktade i flera omgångar politikerna i de olika berörda nämnderna i kommunen. Skolbygget debatterades flitigt på lokaltidningarnas insändarsidor (där även jag bidrog).

Men Moderaterna kom till slut på en smart lösning. Man ska nu bygga skolan på en helt annan plats, nämligen i den nerslitna och sunkiga centrumbyggnaden i Helenelund. Samtidigt bygger man ett helt nytt affärscentrum på en markbit som ligger några hundra meter därifrån, mitt emellan motorvägen och järnvägen - och där den planerade tvärbanan ska få sin ändhållplats om några år. Detta var en win-win-lösning som passade alla. Skogen var räddad (i alla fall tillfälligt?).

Men när den ansvarige politikern, tillika ordföranden i kommunens plan- och exploateringsutskott, skrev om detta geniala beslut på sin blogg nämnde han inte med ett ord de medborgarprotester som aktionsgruppen stått för. Han nämnde i sitt inlägg däremot en lång rad andra instanser och målgrupper.

Att erkänna att en grupp medborgare (och väljare) gjort sina röster hörda, påverkat och fått honom och hans politikerkompisar att ändra sig var tydligen för svårt. Det skulle nog vara att tappa ansiktet och det kan man tydligen inte göra som politiker. Det retade mig och jag lämnade därför en kommentar på hans blogg i anslutning till det aktuella inlägget.

Men han publicerade inte min kommentar. Han publicerar över huvud taget inga kommentar på sin blogg. Därför skickade jag ett mejl till honom, som han också ignorerat och inte svarat på.

En politiker som inte vill ha dialog med sina väljare är märklig. I mina ögon är han helt rökt.

Tillägg den 25 april: Nu har jag fått ett mejlsvar från politikern ifråga. Så här skrev han: "Jag har under åren valt att ta diskussionen om kommentarer via mail i stället för på bloggen. Har tydligen missat att maila dig, vilket jag beklagar".  Jaha, men jag undrar varför han inte vill att andra ska kunna följa den ev. dialog han för med dem som kommenterar inläggen på hans blogg?

När jag slutade röka

Jag såg på teven i går ett program i fyran där man pratade om beroenden, bl.a. av nikotin. Martin Timell var med och berättade hur han fimpade cigaretterna och gick över till snus i stället. Det fick mig att tänka på när jag slutade röka.

Jag rökte under en tioårsperiod, från 18-årsåldern och framåt. Jag lyckades även få min flickvän (nuvarande hustru) att också börja röka - och detta trots att ingen i varken hennes eller min familj rökte. Jag var hänsynslös som rökare; blåste rök på min hostande mamma och förpestade luften hos mina svärföräldrar (som saknade askfat).

Jag var som mest uppe i drygt ett paket Camel med filter om dan. Dessutom rökte jag pipa, cigariller m.m. Jag rökte på jobbet och tog en cigg så fort telefonen ringde. Jag rökte på sammanträden. Jag rökte i bilen. Jag rökte överallt utom i sovrummet.

Våren 1978 var vi flera veckor i Venezuela. Där fanns korta, filterlösa cigaretter, typ "John Silver utan filter" som kostade ingenting. Jag rökte oavbrutet hela min vakna tid i fem veckor. När jag kom hem hade jag en envis hosta, som inte ville gå över.

Jag tvingades uppsöka läkare, i detta fall halsdoktor Richter på Riddargatan i Stockholm. Han tittade mig i halsen, var tyst en minut och sa sedan: "Det här ser inte bra ut". "Vaddådå?" undrade jag. "Det är förändringar i halsen", sa han dystert och la huvudet på sned. I min hjärna dök genast ordet CANCER upp med stora bokstäver.

"Jaha, vad gör jag nu då?" pep jag fram. "Håll upp med rökandet i två veckor och kom tillbaka så får vi ser hur det ser ut då?" svarade dr Richter. "Och om det inte ser bra ut då...?" undrade jag. "Ja, då blir det remiss till lungkliniken på Huddinge sjukhus - och det blir inte roligt för herr Thärnström".

Jag slutade röka tvärt. "Jag ska minsann visa doktorjäveln" tänkte jag. Jag hade inga som helst abstinensbesvär. Jag var motiverad till 110 % att hålla upp i två veckor för att lura doktorn. Samtidigt skrämde jag upp min fru som slutade tvärt dagen efter. Också utan besvär. Det är märkligt, vad man kan göra när man är tillräckligt motiverad.

När två veckor gått utan rök, gick jag till doktorn på Riddargatan. Jag njöt av min promenad i sakta mak där jag dröjde på varje steg och upptäckte saker jag inte sett förut, t.ex. hur vackra hus det finns på Östermalm. Nervös och med svettiga handflator slog jag mig ned i doktorns undersökningsstol. Han tittade länge i min hals och sa sedan: "Det här ser ju bra ut". "Hurra", tänkte jag. "Jag har lyckats lura doktorn!"

När jag gick hem tänkte jag: "Nu när jag lyckats hålla upp i två veckor... då finns det väl ingen anledning att börja röka igen?"

Sagt och gjort. Sedan dess har jag varit rökfri och inte dragit ett enda bloss (även om jag ibland sniffat på en cigarett för att känna den söta doften, med smak av fikon...). Jag vågar helt enkelt inte testa en cigg. "En gång rökare, alltid rökare" sägs det.

Vi panschisar borde gynnas mer?

Vi som är panschisar har inte lika låg inkomstskatt som den arbetande klassen. Det är ett minus för oss och borde betraktas som åldersdiskriminering. Men vi har även plus, som t.ex. billigare biobiljetter och inträden till olika museer och evenemang.

I andra länder gynnar man panschisar på annat sätt. I Bolivia får alla som fyllt 60 år gå före i bankkön. I Budapest åker alla som fyllt 65 gratis på kollektivtrafiken. Det finns säkert fler exempel som Sverige kunde ta efter. 

PS. I Göteborg och Gävle åker panschisarna gratis mellan kl. 8:30-15:00 på kollektivtrafiken. När ska SL i Stockholm lyckas komma i fatt med det? Och på Irland och i Skottland åker dom gratis på tågen!

Det dagliga bladet har ny skepnad

Svenska Dagbladet har stuvats om och fått ny form. I stället för tre delar är det nu bara två: En som innehåller den redaktionella nyhetsdelen och kulturen; en som innehåller ekonomin och sporten. Båda delarna har annonser. Tidigare var även kulturen en egen del.

Samtidigt har man ändrat layouten. De tidigare typsnitten är kvar, bortsett från ekonomidelen som fått ett nytt rubriksnitt och även rosa papper (för att likna Dagens Industri). På flera sidor i redaktionsdelen har man ändrat från flerspalt till trespalt och lagt in kolumnlinjer och lagt in - i mitt tycke - onödigt stora vita ytor. Det ger nästan ett reklamaktigt intryck.

Från början tog det emot att ta till sig den nya formen, men nu har jag vant mig. Men det jag absolut inte gillar är att man valt kursiv stil på rubrikerna i kulturavsnittet. Även på "mellaningresser" (förstorade textcitat mitt i spalternas brödtext) har man kursiv text. Kursiv är ok för att förstärka vissa ord men absolut inte på rubriker och texter med flera meningar. Det är svårläst! Observera nu att svårläst inte är detsamma som oläsligt.

Dagens avisa har jag roat mig med att gå igenom för att se hur mycket av innehållet som är det ena eller det andra. Så här blev det:

Den vita huvudelen med nyheter och kultur
Redaktionell text, dvs. nyheter, ledare, debatt m.m. 36 %
Kulturtexterna 19 %
Annonser 30 %
Övrig text, dvs. sidan 2, korsord, serier, radio- och teveprogram 15 %

Den rosa separata delen med ekonomi och sport
Redaktionella ekonomitexter 37 %
Sport 14 %
Annonser 30 %
Övrig text, dvs. aktiekurser m.m. 19 %

Sammantaget så bestod innehållet i dagens Svenska Dagblad av ungefär en tredjedel annonser. Det förvånade mig för jag hade trott att det var mer. Det känns i alla fall så när man läser/bläddrar igenom tidningen.

Tillägg den 17 april: I dagens tidning ser jag fler layouttrix som gör texten svårläst: delar av rubriker i grått, mörka tonplattor med text. Inte bra.

Peta inte näsan vid jobbintervjun

Just nu är Arbetsförmedlingen och deras jobbcoacher på tapeten. Sossarna kongressar och lovar fixa Europas lägsta arbetslöshet om några år (under förutsättning av dom får regera, förståss). Arbetslösheten i Sverige är en "katastrof", dvs. ca 8 %. Vad är den inte då i t.ex. Spanien (25 %)? Man ska vara försiktig med ordens valör, tycker jag.

Det där med jobb får mig osökt att tänka på min roll som chef då jag fick anställa medarbetare. Att anställa var skitjobbigt, tyckte jag.  Skriva annons, många sökande, välja ut, intervjua i flera omgångar, noll stöd från personalavdelningen (i alla fall på den tiden) och sedan ett beslut att fatta. Gjorde jag rätt? Fick jag en duglig medarbetare eller inte? Inte helt lätt.

En gång hittade jag en välmeriterad sökande, en kille som på pappren var perfekt. Rätt utbildning, rätt tidigare jobb, rätt skriftliga referenser m.m. Allt såg bra ut och jag var nöjd; kände "att honom ska jag ha" och kallade till intervju.

In kom en lufs med snowboots eller skoterkängor fladdrande kring fötterna, kofta och slitna jeans. Men det var inte det värsta. Under intervjun satt han och petade sig i näsan!

Han fick inte jobbet. Sedan ringde han och undrade varför. Han berättade att han alltid kom på intervju, men att han inte fick något av jobben. Eftersom han hade upplevt mig som trevlig och snäll vågade han kontakta mig efteråt och fråga.

Jag fegade, ville inte såra honom och säga rakt ut "Du ska för f-n inte peta dig i näsan när du är på jobbintervju!" I stället försökte jag få honom att förstå att han kanske skulle byta stil, klä sig lite annorlunda m.m.

Jag ångrar än i dag att jag inte talade klarspråk. Det hade nog hjälpt honom.

Blir vi bjudna till bröllopet?

Prinsessan Madeleine har hittat sin Chris i Amerika och i år ska dom gifta sig. Hrmm, jag undrar hur länge det äktenskapet kommer att hålla? Vi får väl se. Jag undrar också om vi blir bjudna till bröllopet? Så här ligger det till:

Våra bästa kompisar T och B har en dotter P, som är gift med P som har en syster som heter H som bor i USA och är gift med B som är kompis med Chris.

Tillägg den 19 april: Nu har jag hört att H och B är bjudna till bröllopet i Stockholm! B är ju bästa kompis till Chris. (Men vi är inte bjudna.)

Några citat om invandring

USA är ju ett invandrarland, som tagit emot miljoner och åter miljoner medborgare från framför allt länder i Europa, men även länder i andra världsdelar. Så här uttryckte sig den amerikanske presidenten Theodore Roosevelt i ett skrivet meddelande, som han satte samman inför ett folkligt möte den 3 januari 1919, bara tre dagar innan han dog:

"För det första ska vi hålla fast vid, att om immigranten kommer med ärligt uppsåt och blir amerikan och assimilerar sig med oss, så ska han behandlas med exakt jämlikhet med alla andra, eftersom det är en illgärning att diskriminera en sådan man på grund av tro, födelseplats eller ursprung. Men förutsättningen är att denne man i grunden blir amerikan och inget annat än amerikan... Här får inte finnas någon kluven lojalitet. Vem som än säger att han är amerikan, men också något annat, är över huvud taget inte amerikan... vi har bara utrymme för en enda lojalitet och det är mot det amerikanska folket".

Jomenvisst, klarspråk, ord och inga visor. Men det var då det. Byt ut ordet "amerikan" och "amerikanska folket" mot "svensk" och "svenska folket". Tror du det skulle funka hos oss idag? Vilket parti skulle kunna ställa sig bakom detta uttalande?

Så här ser dagens riksdagspartier på invandringen till Sverige (saxat från Wikipedia):

"Svensk invandringspolitik präglas av bred politisk konsensus. Alla partier i Sveriges riksdag utom Sverigedemokraterna står för en generös invandringspolitik. Det finns dock skillnader mellan de politiska partierna: Moderaterna vill ställa vissa krav för anhöriginvandring, som sannolikt skulle minska denna, samtidigt som man förespråkar fri arbetskraftsinvandring. Vänsterpartiet vill öka anhörig-, flykting- och humanitärinvandringen, men vill ha vissa restriktioner för arbetskraftsinvandringen.

Centerpartiet förespråkar en generös men reglerad flyktingmottagning där kommunerna har huvudansvaret. Partiet vill prova möjligheten att låta flyktingar ansöka om asyl vid de svenska ambassaderna utomlands.

Folkpartiet vill ha en fri invandring men med krav på kunskaper i svenska och att den nyanlände går en medborgarskapskurs för att få ett svenskt medborgarskap och lättare kunna integreras i samhället. Partiet vill införa ett försörjningskrav för anhörighetsinvandring. Partiet vill ha mer arbetskraftsinvandring.

Kristdemokraterna vill ha en regional istället för en lokal flyktingmottagning. Partiet vill satsa på svenskundervisning och praktikplatser för nytillkomna. Partiet vill införa en så kallad utvecklingspeng.

Miljöpartiet förespråkar en helt fri invandring till Sverige. Man anser att alla världens människor ska ha rätt att leva och bo där de själva önskar. På kortare sikt vill Miljöpartiet fortsätta med en generös flyktingpolitik och man vill även att illegala invandrare som lever gömda i Sverige, men som inte gjort sig skyldiga till grova brott, ska beviljas asyl automatiskt om de ej blivit utvisade eller avvisade av staten i över ett år.

Moderaterna anser att rätten att söka asyl är fundamental och man ser positivt på invandring men menar att ingen har rätt att begära att ett land skall ställa upp med försörjning om skyddsbehov saknas. Man vill att det ska ske en kartläggning av yrkesbakgrunden och utbildningsnivån hos varje enskild individ. Partiet vill införa försörjningskrav för anhöriginvandrare.

Sverigedemokraterna vill att invandringen ”begränsas till en nivå som inte är högre än i våra grannländer”och att de som invandrar skall anpassa sig till det svenska samhället.

Socialdemokraterna ser positivt på invandringen och menar att det berikat länderna men att oförmågan att hantera den mångfald invandringen medför har skapat överhängande hot om segregation och marginalisering. Partiet menar även att politiken bör ha ett EU-ansvar för att garantera likvärdig behandling.

Vänsterpartiet vill att "Sverige skall föra en human flykting- och asylpolitik där varje asylsökande garanteras rätten till en individuell prövning under värdiga omständigheter och med generösa kriterier för flyktingskap och asyl."