Snart kan lupinerna lämnas och brännas

Ni som har följt min blogg har säkert sett att jag förklarat krig mot den invasiva blomsterlupinen. I ett inlägg den 28 juni förra året berättade jag att det kostar pengar att lämna uppgrävda lupiner som hushållsavfall hos åtvervinnings-centraler. Detta har jag påpekat både för miljöminister Skog och Naturvårdsverket. 

Jag har sporadisk kontakt med en handläggare på Naturvårdsverket. När jag för några dar sedan frågade om det hänt något när det gäller att få stopp på blomsterlupinen fick jag ett besked med lite positivt innehåll.

Så här skrev man: När det gäller hantering av växtavfall av invasiva främmande arter, vare sig de är med på en förteckning eller inte, så tar vi fram en kort vägledning för allmänhet och återvinningscentraler. Kommunen är ju skyldig att ta emot hushållsavfall där också trädgårdsavfall ingår, och rör det sig om en mindre mängd kan man lägga det i en påse och lägga den i sin soptunna. Lite större mängder kan man lägga i fraktionen brännbart på ÅVC.

Det är nämligen så att uppgrävda blomsterlupiner - som är både invasiva och giftiga - måste brännas och får absolut inte komposteras. Eller också ska man lägga dem avskilt och låta dem ruttna och sedan lämna resterna för bränning.

När jag skulle göra mig av med lupinavfall hos min återvinnings-central (ÅVC) krävdes jag på betalning, men lyckades prata mig ur det. Det måste ju för 17 vara gratis att lämna lupinavfall och annat invasivt växtmaterial som måste brännas.

Det gläder mig att Naturvårdsverket tagit till sig mitt påpekande. Det är skandal att det ska kosta pengar att bli av med lupinavfall. Men nu tycks det bli ändring på den punkten.

Det ska bli intressant att ta del av verkets "korta vägledning" - när den nu kommer...

Nu är han utvisad!

I början av året hade vi vårt sjätte inbrott på torpet i Bergslagen. Denna gången åkte förövaren fast. Det berättade jag här i ett inlägg den 16 februari i år. Nu är ärendet avslutat. Boven är utvisad.

Gärningspersonen - en asylsökande från Palestina - hade gjort ytterligare fem inbrott och dömdes av Tingsrätten i Örebro för grov stöld m.m. till fängelse i ett år och tre månader samt utvisning i fem år.

När han avtjänat nio månader släpptes han ur fängelset. Han vistelse där kostade Kriminalvården 2 500 kr per dygn. Grovt räknat blev prislappen för den kost och logi m.m. han fick på anstalten Fosie utanför Malmö ca 675 000 kr. Hade han suttit tiden ut hade det blivit drygt 1,1 milj. kr. Det hade blivit billigare för oss skattebetalare om han utvisats direkt.

Samma dag som han släpptes - den 13 december - stod Gränspolisen redo och förpassade honom ur riket. Han är återbördad till sin hembygd där fru och barn väntade på honom. Om fem år är han välkommen tillbaka till Sverige, dock inte av mig.

Jag hoppas han stannar i Palestina.

Öppet brev till Björklund (L)

Med en lätt underdrift kan man säga att det går trögt att bilda en ny svensk regering. C och L har bollen och har även målat in sig med den i varsitt hörn. SD njuter av spelet och ser på. S  kommer att lura skjortan av båda. Lova runt och hålla tunt. En insändare i tidningen "Bohuslänningen" skriver så här, se nedan, och menar att en alliansregering är det enda rätta. Jag håller med.

"Vi är förvånade och bestörta över L:s ställningstagande att inte stödja en alliansregering bestående av M, KD, C och L på grund av att SD eventuellt skulle stödja en sådan. En sådan regering har inte eget stöd i riksdagen, men det har inte andra alternativ heller som har diskuterats.

Om man inte vill ha ens ett passivt stöd från de två extrempartierna V och SD så finns bara en lösning, hela alliansen tillsammans med S och ev MP. Detta har avvisats av S, vilket innebär att detta alternativ inte finns.

Alltså måste det skapas en minoritetsregering om V och SD ska hållas utanför.

En minoritetsregering med S och MP har avsatts av riksdagen, varför detta alternativ inte är aktuellt. Även om vi lägger till V så räcker inte detta till egen majoritet. En rödgrön regering måste med andra ord få stöd av SD eller alliansen. S har avvisat stöd från SD, vilket innebär att inte heller detta alternativ är aktuellt. Kvar står då de rödgröna med alliansen. Alliansen har också uttalat tveksamhet till att stödja en rödgrön regering även om S försökt locka över C och L, vilka inte helt avvisat detta, givet att V inte deltar. Hur som helst räcker inte S, MP, C och L till majoritet.

Detta innebär att det enda rimliga alternativ som återstår är en alliansregering med passivt stöd från SD, och/eller S.

En M/KD-regering har S, V, MP C och L röstat ner i riksdagen. En minoritetsregering med S, V och MP kommer att röstas ner av alliansen, men kan överleva med stöd av SD, vilket de rödgröna inte vill. En minoritetsregering med hela alliansen kommer sannolikt att stödjas av SD men inte av de rödgröna. Hur som helst blir en sådan regering med stor sannolikhet godkänd av riksdagen.

Detta innebär inte att man måste ”förhandla” med SD. Alliansregeringen lägger fram sina goda förslag och får sannolikt stöd från SD, eventuellt också av S i vissa frågor – det finns många positiva beröringspunkter mellan alliansen och S, vilket bevisats av ett antal övergripande överenskommelser under den gångna mandatperioden.

Om SD i en ”stor” fråga, t ex budgeten, inte stödjer alliansen kommer regeringen sannolikt via en förtroendeomröstning att falla, om inte S kan tänka sig att stödja den eller åtminstone lägga ner sina röster, vilket förmodligen är sannolikt för att inte låta SD ”styra”.

OM C och L inte vill ingå i (eller ens stödja) en minoritetsregering med M och KD ligger skulden för regeringens fall på C och L.

Konsekvenserna av att inte delta i en alliansregering med passivt stöd av SD blir nyval, vilket sannolikt riskerar att lämna L utanför riksdagen. Nyval p g a SD:s agerande blir förmodligen inte lika kostsamt för L, även om nyval på alla sätt måste undvikas.

Förslag:          Bilda en alliansregering med M, KD, C och L. Driv alla alliansfrågor och sök stöd hos både SD och S. Observera alliansfrågor där alliansen är enig. I övriga frågor låt riksdagen bestämma på sätt som får majoritetens stöd.

                        Om SD ställer krav för att acceptera ett alliansförslag, vilket inte kan accepteras av alliansen, låt riksdagen bestämma. Vill SD ställa förtroendefråga låt dem göra detta. Vi har svårt att tro att S vill ge dem ett så stort inflytande, att det blir nyval p g a av detta. S behöver inte stödja en misstroendeförklaring, enbart lägga ner sina röster för att alliansregeringen ska överleva.

!!! STÄLL UPP MED L SOM EN AKTIV DELTAGARE I EN ALLIANSREGERING !!!

                                                                                                                                    Liberalerna i Sotenäs."

Viktiga fakta saknas ibland

När jag någon enstaka gång läser en artikel på sportsidorna i min dagliga morgontidning slås jag av den faktablindhet som skribenterna ofta visar i sina texter. Det är ofta man glömmer att inledningsvis berätta vilken sport eller idrott texten handlar om. De är så inne i sin sport att de glömmer att det finns läsare som inte är lika insatta i ämnet. Nu har samma sak hänt i en nyhetsartikel. 

Häromdan fanns ovanstående lilla TT-notis i Svenska Dagbladet. Det var ju intressant att veta att den M-budget som vann riksdagens gehör innebär att en "myndighet" läggs. Men ingenstans i texten står vilken myndighet det handlar om.

Nu råkade jag veta att det är Jämställdhetsmyndigheten som moderaterna vill lägga ned, trots att den bara funnits något år. För den som inte följt med i debatten blir den lilla artikeln svårbegriplig då läsaren inte får veta vilken statlig myndighet som avses.

Dels borde reportern i fråga ha talat om inledningsvis i sin text. Nu när så inte skett borde redigeraren eller rubriksättaren gjort det.

Detta lilla olycksfall i arbetet beror säkert på det uppskruvade tempot i arbetslivet generellt sett och på en tidningsredaktion i synnerhet.

När farsan slutade räta spik

Jag växte upp under knappa omständigheter. Min farsa var "om sig och kring sig", dvs. snål. När han byggde vår lilla sommarstuga i början av 1940-talet köpte han rivningsvirke och fick på köpet med sig en stor mängd begagnade och krokiga spikar. De rätade han ut och använde på nytt vid bygget. Men 1955 när stugan skulle byggas till hände något som fick honom att ändra sig.

För att få virke till tillbyggnaden lät farsan såga ned ett antal stora granar som stod på vår 0,23 ha stora sommarstugetomt (dvs. 2 305 kvm stor). De togs om hand av traktens bonde som hade en egen liten såg. När regelvirke, brädor, läkt m.m. levererades tillbaka fick vi även de s.k. bakarna, dvs. det tunna halvrunda spillvirket där barken satt kvar.

Dessa bakar blev byggmaterial för min sju år äldre bror. Han byggde en koja av dem i form ett litet hus som såg ut som det var gjort av timmer.

Detta skedde samtidigt som farsan snickrade på tillbyggnaden av sommarstugan. Både brorsan och jag sattes i arbete med att räta ut gamla krokiga spikar som farsan alltså sedan återanvände.

Han hade spikat upp ett gammalt strykjärn upp-och-ned på en träkubbe som vi nyttjade när rätade spik med hjälp av en hammare.

Det blev ny spik till slut

Min bror tyckte det var jobbigt att räta spik. När han byggde kojan tröttnade han på gammal spik som skulle rätas. I stället cyklade han de åtta kilometrarna till järnhandeln inne i stan och köpte ny och rak spik som han med lust och glädje använde till kojbygget.

När farsan såg det gav han upp och köpte även han ny spik till stugtillbygget. Och vi ungar blev glada att slippa räta spik.

Den begagnade spiken fanns i ett halvt oljefat som vi sedan baxade tillbaka in under stugan, som stod på plintar. Stugan är såld sedan länge men finns fortfarabde kvar. Förmodligen står halvtunnan med rostig krokig spik också kvar. En åttio år gammal relik.

Ett företag till med bra service

För några veckor sedan köpte jag en motorsåg som drivs med en bensinmotor. Den var inte helt färdigmonterad. Svärdet och kedjan var i lös vikt och måste sättas dit. Jag gillar inte tekniska prylar som måste sättas ihop men kände att jag kanske ska göra ett försök på egen hand. Sånt här tekniskt avskyr jag och vill inte ens försöka.

Min tekniskt mångkunnige svåger som är en Chalmerskt utbildad civilingenjör fanns inte i landet. Så han fick vara ifred den här gången. Jag bestämde mig för att försöka få dit svärdet och kedjan på egen hand.

Jag lyckades med det. Kors i taket. Jag provstartade och den gick igång direkt.

Svärdet lossnade

Nån vecka senare var jag på torpet i Bergslagen och tänkte försöka  skogsarbeta med den nya motorsågen

Den startade snabbt och jag gick till en medelstor grön och grann gran och började kapa de lågt sittande grenarna. Plötsligt small det till och sågen stannade. Svärdet hade lossnat och kedjan hade hoppat av.

När jag försökte sätta fast svärdet och kedjan såg jag att en av de två muttrar som håller svärdet på plats hade försvunnit. Fan, tänkte jag. Hade jag slarvat och inte dragit fast muttrarna ordentligt?

Sånt här händer alltid mig. Jag blev alltså inte förvånad.

Fantastisk fin service

Jag behövde en ny mutter och googlade fram Stiga i Tranås (då det stod Stiga på den gula motorsågen, tillverkad i People's Republic of China). Ett mejl avsändes där jag berättade om min sorgliga belägenhet och undrade om man kunde skicka en mutter plus faktura.

Svar kom snabbt. Stiga i Tranås har ingen service utan jag hänvisades till närmaste serviceverkstad. Men, skrev Stigakillen, jag har några såna muttrar ock jag skickar dem till dig.

Fantastiskt bra service! Stort tack.

Smygreklam även i debattexter?

Mitt svenska dagblad (som jag får i trycksvärtsdoftande pappersform i brevlådan) innehåller många annonser. När jag räknat dem brukar hälften av sidutrymmet vara reklam. Helt förståeligt då tidningen måste ha annonsintäkter. Men när debattinlägg får inslag av textreklam är måttet rågat.

Ibland saknar dagbladet en journalistisk framsida. I ställer är där en helsidesannons. Ibland är nästföljande hela uppslag en stor dubbelsidig annons. Många sidor har helsidesannonser, ofta för vin och innovativa företag som presenterar sin affärsidé och produkt och vill locka läsare att teckna deras aktier.

Annonserna är väl ok då jag förstår att de ger intäkter till tidningen. Minskat antal annonser skulle ge mig ännu högre prenumerations-kostnad så jag accepterar dem. Dock motvilligt.

Debattinlägg med smygreklam?

Häromdan innehöll ett debattinlägg drag av textreklam för skribentens företag. I alla fall upplevde jag det så. Ämnet var att inte använda antibiotika till djur utan i stället vaccin.

Skribenten var en seniorprofessor vid Karolinska institutet men samtidigt VD för ett företag. När jag googlade på företaget fann jag att det tillverkade... Ja, vad tro du? Jo, givetvis vaccin för djur.

Tack vare att svenskans debattredaktion tog in inlägget fick hans företag gratisreklam. Jag ger mig sjutton på att snart kommer en helsidesannons där vi läsare erbjuds köpa aktier i hans företag. Smart.

Tjusiga titlar får företräde

Att han var professor bidrog säkert också till att man tog in hans inlägg. En vanlig Svensson utan akademisk titel eller något annat tjusigt att luta sig mot har otroligt svårt att få in ett debattinlägg i tidningarna, oavsett hur intressant och välskrivet inlägget är.

Detta kallar jag utmärkt service!

Varje gång jag kontaktar ett företags kundtjänst är jag inställd på att inte få det som jag vill, vad det nu kan vara. Skicka en vara i retur? Klaga på en felaktig faktura? En leverans som inte skett med rätt produkt? Jag tar ut allt negativt i förväg, målar fan på väggen, finslipar mina argument etc. Men oftast hetsar jag upp mig i onödan. 

Min färgskrivare ville inte hänga med längre. I fönstret fick jag ett meddelande som löd ungefär så här: "Använd inte skrivaren, dra ut kontakten och kontakta närmaste serviceverkstad". Skit också! En skrivare borde väl ha en livslängd på mer än 2-3 år? Förmodligen är dom tillverkade att bara hålla en viss tid.

En ny billigare än att laga

Att lämna in den på en verkstad för felsökning och sedan eventuell åtgärd, byte av delar m.m. skulle säkert kosta mer än att köpa en ny skrivare. Alltså uteslöt jag det alternativet. Men det fanns ett stort aber: jag hade nyss köpt två uppsättningar färgpatroner, en utgift på bortåt femtonhundra spänn! Kanske bästa att hitta en liknande skrivare som behöver samma färgpatroner.

Därför kontaktade jag Canon, som tillverkat skrivaren. Jag kom fram direkt och fick prata med en trevlig kille som efter visst digitalt letande hittade en skrivare som använde samma sorts färgpatroner. Om jag köpte den via Canons webbshop skulle jag få 20 % rabatt. Det lät ju lockande. Men denna skrivare hade inte kopierings- och skanningsfunktioner, något som jag absolut ville ha.

Fri retur och tillgodo

Jag fick väl bita i det sura äpplet och inse att mina färgpatroner inte gick att använda. Kanske kunde jag sälja dem på Blocket, tänkte jag. Men så fick jag en idé: ska kolla om inkClub tar tillbaka patronerna och ger mig ett tillgodohavande? Jag kan ju alltid fråga.

Sagt och gjort. Ett elektroniskt brev avsändes till inkClub i Uppsala. Ett svar kom ganska omgående. Jodå, det gick bra att returnera patronerna och jag skulle få ett tillgodohavande. Dessutom gav dom mig en frisvarskod så jag kunde skicka tillbaka dem portofritt! Ganska fantastiskt.

Än en gång besannades inte mina inledande negativa farhågor. 

Vilka hjälpte Sovjet att kartlägga Sverige?

Det här en rysktillverkad karta från 1974 över min hemstad Örebro. Hela Sverige var på detta sätt in i minsta detalj kartlagt med uppgift om strategiskt viktiga byggnader, försvarsanläggningar, broars bärighet, vattendjup i vattendrag m.m. Dessa detaljer - som inte fanns på svenska kartor - måste ha observerats på plats vilket sannolikt krävt hjälp av sovjetvänner i landet.

Sedan 1917 har vi haft ett sovjetvänligt svenskt kommunistiskt parti som hyllade massmördarna och folkförtryckarna Lenin och Stalin.

Partiet bytte namn 1990 till Vänsterpartiet och ledarna för det grät när muren föll i Östtyskland. Samtidigt försökte man göra upp med sitt förflutna kommunistiska arv. Bland annat menade man nu i efterhand att den sovjetiska formen av socialism inte varit den riktiga, den som Marx och Engels förespråkat.

Arvet finns fortfarande kvar

Det finns fortfarande en ovilja hos Vänsterpartiet att granska sin historia och kommunismens brott. Partiet ville 2008 lägga ned "Forum för levande historia" - som skapats för att berätta om nazismens illdåd - när man nu i stället ville satsa på kommunismens brott.

I Vänsterpartiets partiprogram skriver man 2018 att produktions-medlen, dvs. företag, banker m.m. måste tas över av "arbetarna". Går det inte med fredliga (demokratiska) medel så är våldet den sista utvägen. Man skriver också att partiet bildades 1917, alltså inte 1990 när man bytte namn, och man firade 100 år förra året.

Detta luktar kommunism lång väg och tyder definitivt inte på att man skakat av sig sitt förflutna. Tvärtom, tycker jag. Man verkar stolt över det.

Svenska kommunister hjälpte till?

Partiet hyllade Sovjetunionen och gjorde som Kreml sa. Man fick även pengar därifrån och hade täta kontakter med sina broderpartier i forna Östblocket.

När det gäller den sovjetiska kartläggningen av vårt land så är jag övertygad om det var flera svenska kommunister som villigt hjälpte till i det arbetet. Om det skedde med eller utan partiledningens välsignelse ska jag låta vara osagt.

Sossarna visste hela tiden att kommunisterna inte var att lita på. Därför kartlade och  registrerade man i hemlighet dem på arbetsplatser och överallt var i samhället de fanns. Det gjordes av den hemliga organisationen Stay Behinds civila del, även kallad "Den svenska motståndsrörelsen". (Den finns kvar även i dag, däremot lades den hemliga militära delen ned i slutet av 1990-talet.)

Vad vill jag ha sagt?

Sammanfattningsvis, vad vill jag ha sagt: Jo, att Sovjetunionen på 1970-talet hade detaljerade planer för att kunna anfalla och ta över Sverige och att man i det arbetet fått hjälp av medlöpare i landet, sannolikt svenska kommunister?

Sollentuna kommun ska bättra sig, tveksamt?

I somras (15 juni) berättade jag i ett inlägg här på bloggen att jag anmält Sollentuna kommun till JO. Anledningen var att jag aldrig fick svar på ett brev, trots flera påminnelser. Först när jag kopplade in ansvariga politiker fick jag ett svar. Mitt JO-ärende har rullat på och nu har kommunen svarat JO med anledning av min anmälan dit.

I svaret från den ansvariga nämnden (Trafik- och fastighetsnämn-den) håller man med om min redogörelse över alla kontakter jag har haft utan att få svar. Man medger lite halvhjärtat att svarstiden varit för lång och att återkopplingen borde varit bättre.

Kommunens svar är tämligen lamt och intetsägande, tycker jag. Vad ska då kommunen göra för att inte sånt här ska hända igen? Jo, när man framöver har nån form att utbildning för personalen ska man särskilt beakta skyldigheten att svara på frågor från enskilda. Alltså: det kommer inte att hända nånting.

Vad handlade det om?

Mitt ärende handlade om den invasiva blomsterlupinen som börjat sprida sig lite varstans i kommunen. Min fråga var vad kommunen tänker göra för att stoppa utbredningen av den.

I det svar jag så småningom fick berättade man att man skulle lägga in information om blomsterlupinen och andra invasiva arter på kommunens webbplats, Detta skulle göras inför årets sommar och nu skriver vi oktober. Men vad har hänt? Inte ett dugg.

PS. Jag återkommer när JO satt ned foten och meddelat sitt beslut.