God Jul och Gott Nytt År samt God forts.

Den politiska kartan är rund

Den politiska kartan med mitten samt höger och vänster kan ses som en cirkel. Går man tillräckligt lång åt vänster kommer man att möta den yttersta högern. Se bilden nedan. Där nere hittar vi kommunismen som trängs med nazismen. Dessa ideologier har mycket gemensamt. Men bara en av dem är salongsfähig trots dess mycket blodiga historia.

Att ha något att göra med  Sverigedemokraterna (SD), som t.ex. att luncha med partiledaren Åkesson leder till rubriker. Men att gå i säng med Sjöstedt är helt okej. Båda har rötter i ideologier med otroligt mycket blod i sin historia.

SD:s historia med sina tunna rötter i nynazismen har inte många år på nacken. Partiet har gjort allt man kan för att tvätta sin byk, men inte lyckats helt. Rester av den gamla tidiga tvätten dyker upp då och då.

Hade partiet bildats idag utan sina bruna rötter hade det säkert varit välkommet även till Nobelmiddagen.

Kommunisternas rötter går djupare och är mycket tjockare. De har varit den blodigaste och hemskaste "-ismen" i den nutida världshistorien. Trots det så får de vara med och leka i den politiska sandlådan. Det kommunistiska arvet försökte man genom ett namnbyte göra sig av med när Sovjetunionen gick i graven och muren föll.

Partiet var helt enkelt en filial till Lenins och Stalins parti i Sovjet och styrdes och finansierades därifrån. Trots namnbytet har man ännu inte gjort upp med sitt förflutna. 

Vänsterpartiet (V), som kommunisterna kallar sig sedan 1990, bildades redan 1917 och firade sina 100 år 2017. Hade man verkligen tagit avstånd från sitt blodiga förflutna hade man valt att vänta till 2090 för att fira sina 100 år då i stället.

Man förskönade sitt namn tidigare, nämligen 1967 då man kallade sig Vänsterpartiet/Kommunisterna (VPK). Då var partiledaren trots det en bekännande fullblodskommunist.

Deras motpart - eller systerparti - på högerkanten Sverigedemokraterna (SD) bildades 1988. Partiets rötter kommer från Framstegspartiet, bildat 1968, Bevara Sverige Svenskt, bildat 1979 och Sverigepartiet som bildades 1986.

När det gäller SD drar man ofta fram kopplingen till nazismen med judehatet och förintelsens koncentrationsläger. Men när man pratar om V tiger man om kommunismens folkmord. Båda partierna har bakgrunder som är skrämmande. Tyvärr drar de till sig massor av väljare och sympatisörer som är okunniga om vad de har för historia. Det värsta är dock att V:s bakgrund talas det tyst om.

PS. De kinesiska kommunisterna tog livet av 80 miljoner människor, de sovjetiska kommunisterna har 62 miljoner liv på sitt samvete och de tyska nazisterna 21 miljoner.  

Fotnot: Sifferuppgifter från "Aldrig mer" (sid 207) av Staffan Skott.

Bara 3 % av allt vatten är drickbart

Det finns mycket vatten på vår jord men det mesta är saltvatten och därmed odrickbart. Bara så lite som tre procent är dricksvatten.  Vi tar vårt dricksvatten för givet men de senaste åren har det uppstått brist på det - även i Sverige. Grundvattennivåerna har sjunkit. Vi måste hitta sätt att minska förbrukningen av dricksvatten. Men hur?

Två tredjedelar av sötvattnet är ytvatten som finns i glaciärer samt sjöar och  vattendrag. En tredjedel är grundvatten som bildas genom att vatten rinner ned genom jordlagren. I Sverige används båda till dricksvatten.

Dricksvattnet är billigt. Det kostar bara ca 4 öre litern. Våra kommunala vattenverk producerar 900 miljarder liter om året och per person förbrukar vi i snitt 140 per person och dygn. Av dessa liter går 30 varje dygn till att spola toaletten. 

Det känns som ett slöseri, att ha bristvaran - sett i ett världsligt perspektiv - dricksvatten för att spola ned vårt kiss och bajs. Det borde finnas ett annat sätt.

Att återinföra utedass i stället är nog inte gångbart. Däremot kan vi använda annat vatten för att spola toaletterna, t.ex. regnvatten eller begagnat dricksvatten från våra duschar och handfat. Se skissen här nedan. 

Rent tekniskt borde det vara lätt att ordna det! Vem blir först att ta patent på idén? 

Andersson, Nyberg och Skogman är adliga namn

Det finns - eller har funnits (en del är utdöda) - 142 grevliga,  406 friherrliga och över 2 300 adliga ätter i Sverige. De flesta adliga namn är pampiga och det är ingen tvekan att de är just adliga. Men det finns även en del vanliga släktnamn som är adliga. Därmed inte sagt att alla som bär det efternamnet är adlig. Det har t.ex. funnits en grevesläkt Carlsson som dock dog ut 1708.

Det svenska adelskapet uppfanns på 1200-talet. Förenklat blev herremän som ställde upp med en fullt utrustad beriden krigare "adlade" och blev en del av "frälset". Under den svenska stormaktstiden nyttjade kungamakten ofta adelskapet som ett sätt ett belöna mer eller mindre förtjänta medborgare.

Möjligheten för kungen att adla folk avskaffades i praktiken i början av 1900-talet. Den siste att bli adlad var upptäcktsresanden Sven Hedin som adlades den 1 juli 1902 av Oscar II. Hedins vapensköld ser du här ovan. Tämligen självklart att han fick en jordglob i sitt vapen och dessutom en glob som visar Asien då det var där han gjorde sina resor.

Den som adlades näst sist var den göteborgske affärsmannen Olof Wijk och det skedde den 24 oktober 1890.

Adliga namn är normalt lätta att känna igen på "von", "af" eller "de" men även på själva namnet som t.ex. Gyllenstierna, Bielke, Sparre, Lagerbielke, Gripenstedt, Ridderstolpe och liknande.

Varje adlig ätt har ett nummer. Nummer 1 bland grevarna är ätten Brahe (utdöd 1930) och den sista -bland de vanliga adliga - med nummer 2 349 är von Samson-Himmelstjerna. Man skulle kunna tro att ätten Hedin borde ha det högsta numret, men så är det inte. Ätten Hedin har nummer 2 344 och dog ut 1952 när Sven Hedin avled.

Men det finns en hel del ganska vanliga namn som också bärs av en adlig ätt. Här är några exempel:
Andersson, Carlsson, Cederborg, Dalman, Drysell, Elfving, Ericson, Fahlström, Günther, Göthe, Hallenborg, Hempel, Igelström, Laurin, Lindelöf, Lovén, Lund, Malmborg, Mellin, Nerman, Nyberg, Palmgren, Palmqvist, Robertsson, Roos, Sandberg, Skogman, Torstensson, Wallén, Åkerman. Carlsson och Torstensson är inte bara adliga utan även grevliga.

Det är bara män som har adlats i Sverige. Om möjligheten att åter kunna adla personer skulle införas tror jag att även kvinnor skulle komma i fråga. I Storbritannien är det möjligt och t.ex. sångerskan Vera Lynn är adlad och kan titulera sig Dame Vera Lynn.

Både adelskapet och ordensväsendet borde återinföras i Sverige. Då skulle vi slippa få avdankade politiska medelmåttor som landshövdingar och generaldirektörer. Att adla dem eller att ge dem en orden i stället skulle bli mycket billigare.

Ordnar, flaggdagar m.m. är nu föremål för en utredning. Vi får se vad den kommer fram till. Jag tippar att en del flaggdagar  tas bort och andra införs. Jag tror också att det kommer bli möjligt att ge en orden även till en svensk medborgare.

Finns lantmäteriet kvar?

För snart en månad sedan skickade jag ett mejl med två frågor till Lantmäteriets kundservice och väntar fortfarande på svar. Jag har skickat ett par påminnelser, likaledes via mejl, men fortafarande inget svar. Idag skickade jag ett mejl till Lantmäteriets registrator - med hemlig kopia till verkets generaldirektör. Det ska bli intressant att se om och när jag får svar!

Jag har i ett tidigare blogginlägg (den 4 maj i år) gnällt över sakernas tillstånd i vårt land. Jag menade att det inte är mycket som fungerar bra i Sverige nu för tiden. Listan över myndigheter och verksamheter som inte levererar till 100 % kan göras hur lång som helst. Nya exempel tillkommer i stort sett varje vecka.

Sedan maj har det hänt en del. Sjukhus i flera landsting/regioner har fått gå över till verksamhet på sparlåga och ställa in operationer m.m. Det kallas med en förskönande omskrivning för "stabsläge" och anledningen att man inte fått avtalade leveranser av engångsmaterial.

Apoteken har så små lager av vanliga och livsviktiga mediciner att de har tagit slut. Multisjuka får inte sina dagliga piller. En del har fått åka runt tjugotals mil till olika apotek för att överleva. Själv har jag hittills klarat mig och fått mina piller, även om det kan ta några dagar då man inte lagerför en av de pillersorter jag behöver.

Det går inte att utvisa radikala terroristimamer då deras säkerhet inte kan garanteras i de länder dit de borde skickats för länge sen. Och detta trots att de hotar vårt lands säkerhet. Märklig prioritering som våra folkvalda gör, framför allt när våra grannländer klarar av att skicka ut motsvarande figurer från sina länder. Norrmän och danskar skrattar åt oss igen.

Nu kan jag lägga till ytterligare en myndighet på listan över de som inte klarar sin uppgift till fullo - Lantmäteriet! Som jag skrivit i ingressen ovan så har jag väntat svar på två enkla frågor från deras kundservice i snart en månad.

Jag återkommer om och när jag fått svar.

PS. Jag har sagt det förr och gör det igen: Skatteverket verkar vara den enda myndighet/verksamhet som tycks funka ordentligt.

Fotbollsmonopolet gör det omöjligt att att starta ny klubb i Sollentuna då man inte får träningstid

Sollentuna kommun och Sollentuna fotbollsklubb (SFK) har skapat ett monopol när det gäller träningstider för fotbollsungdomar. Den fria konkurrensen och principen att alla ska behandlas lika är satt ur spel. Det är varken jämlikt eller fair play och borde ge rött kort och utvisning.

Det är tjänstemän hos kommunen som ger tider till de klubbar som ansökt om det. Men för att få tider för träning måste klubben haft aktiviteter året innan och kunna redovisa hur många som tränat eller hur många matcher man spelat. Kan du inte redovisa någon aktivitet får du inte träningstider.  

Detta gör det helt omöjligt för en ny klubb att få träningstider till sina fotbollsungdomar. Klubben kan därmed inte bedriva någon verksamhet. Kommunens rigida regler gör det omöjligt att starta en ny fotbollsklubb i Sollentuna, som kan konkurrera med SFK, då den klubben i princip har monopol på alla träningstider.

Det går inte för en grupp duktiga fotbollsungdomar hos SFK (som känner att de inte kan utvecklas som de vill där) att gå till en helt ny klubb. Orsaken är att de inte får några träningstider.

Trots att SFK tappar en grupp unga spelare inför det kommande året får de tillgodoräkna sig deras träning och spel året innan när kommunen tilldelar träningstiderna. Den nya klubbens ungdomar borde rimligtvis få dessa tider och kunna redovisa sitt engagemang året innan hos SFK som grund för tilldelningen. Inte ens det är möjligt. 

Gör så här i stället: Ge nya som gamla föreningar träningstider baserade på den verksamhet de ska bedriva kommande år. Det kan styrkas med uppgift om antal medlemmar per lag och antal lag/grupper.

Följ sedan upp att man har den verksamhet man redovisat i sin ansökan. Håller man inte vad man lovat dras träningstiderna in och ges till andra.

Om regelverket sett ut så inför säsongen 2020 skulle det finnas plats för nya klubbar att träna, såväl i fotbollshallen som på de natur- och konstgräsplaner som finns i Sollentuna.

Många träningstider som är bokade av SFK utnyttjas inte. Men det följs inte upp av kommunen trots att kommunen har tillgång till de tider som bokats och de LOK-stödsaktiviteter som sedan rapporterats in. 

Nej, gör om och gör rätt! Ta bort monopolet och se till att det blir fair play även inom föreningslivet i Sollentuna.

Meningslöst mångårigt frimärkssamlande slut

När det första barnet eller barnbarnet kommer är det väldigt stort och märkligt. 
       När vi fick vår dotter 1974 började jag samla ostämplade svenska frimärken som hon skulle få prydligt insatta i ett album på sin 50-årsdag. 
När hennes son föddes 2007 planterade jag ett träd på torpet. Tanken var sedan att varje barnbarn skulle få ett eget träd.

Tankarna var nog bra, men hur blev det sedan i praktiken? Nu har vi fem barnbarn men fortfarande bara ett träd planterat. Jag har sagt att de får ha det tillsammans.

Hur blev det då med frimärksalbumet till dottern? Tja, hon har inte fyllt femtio är. Det är några år dit. Men hon kommer inte att få ett album med alla svenska frimärken i postfriskt skick som getts ut 1974-2024.

Jag prenumererade från 1974 och till några år in på 2000-talet på alla nyutkomna svenska frimärken hos Postens Filateliavdelning (PFA). Det blev under årens lopp en betydande mängd frankotecken i olika valörer.

Jag insåg alldeles för sent att min vuxna dotter sannolikt inte skulle uppskatta ett stort frimärksalbum på sin femtioåriga födelsedag. Därför sa jag upp prenumerationen hos PFA och började använda frimärkena jag hade samlat på mig. De blev brevporton och då framför allt till de allt för många julkort som jag skickade varje år.

Nu har jag inte många märken kvar. De sista gick till brevet som du ser på bilden här ovanför. De har valören 5 öre till 10 kronor, en salig blandning för att få till portot på 36 kronor.

SvD om hektar och fotbollsplaner

Kvalitetsredaktören hos Svenska Dagbladet har i sin spalt i dagens tidning tagit upp ämnet fotbollsplaner som storleksmått. Den 20 dennes hade jag ett inlägg i samma ämne här på min blogg. 

          Delar av den texten skickade jag via mejl till tidningen. Det ledde till följande text där mitt mej delvis citeras.

Texten på slutet avslöjar att redaktören måste ha läst mitt blogginlägg. Avsnittet om den finska tomteparken var inte med i mitt mejl till honom; det fanns bara på bloggen.

Tyvärr citerar han mig fel. Jag skrev inte att man angav ytan i hektar i artikeln om tomteparken. Den omräkningen gjorde jag i blogginlägget och redaktören tolkar det som att den ytangivelsen fanns i artikel, vilket är fel. 

En struntsak igentligen, men rätt ska vara rätt.

Slocknad reflexledlampa: Batteribyte? Köpa ny?

För att synas ute när det är mörkt har jag reflexer av olika typer. En sort är de där små batteridrivna ledlamporna av fabrikat Asaklitt som bl.a. finns att köpa hos Clas Ohlson. 
De innehåller två små 3-voltsbatterier. Det går att skruva loss en liten platta och ta ut batterierna. Men då krävs en mycket liten stjärnskruvmejsel.

Eftersom jag har en sådan pytteliten skruvmejsel skruvade jag loss plattan och tog ut de två små knappbatterierna på några av dessa små lysande reflexlampor som slutat lysa. Det är dock ett finmekaniskt pyssel att göra det då skruvarna bara är ett par millimeter stora.

          Att köpa två nya sådana ledlampor hos Classe kostar knappt 30 kronor. Att köpa de fyra små 3-volts knappbatterier som krävs för att få två begagnade slocknade lampor att lysa igen kostar dubbelt så mycket. Man får fem små batteriet för knappt 70 kronor.
           Det är alltså billigare att slänga de som slutat fungera ock köpa nya än att byta batterierna. Det känns inte så där fullständigt miljövänligt.
           Men det är dock en fördel med att byta ut batterierna. Nya batterier har längre driftlängd än de som följer med lamporna från början. Så trots allt kanske det lönar sig att byta i stället för att köpa helt nya lampor.
          Bättre för miljön är det nog också. För jag tror ingen plockar ur de uttjänta batterierna innan man slänger de lampor som slocknat i soppåsen.

Två möten denna vecka som båda sket sig

Jag är försiktig och ängslig och litar inte på att allt ska funka som det är tänkt. När jag verbalt råkar ge uttryck för denna (oftast helt onödiga) ängslan eller oro säger mina vänner "F-n, va du ä näggativ!". 
        Men ibland finns det fog för mig att inte lita på andra eller för att vara ängslig. Den här veckan har jag råkat ut för två helt olika händelser där det planerade uteblivit.

Jag har - med ett undantag - alltid köpt nya bilar. Det var bara min första bil som var begagnad, dessutom mycket begagnad (en VW-bubbla för en tusenlapp). Därmed är jag en mycket bra kund för bilfirmorna. 

Att jag dessutom servar bilen på märkesverkstan för dyra pengar gör mig definitivt inte sämre som deras kund. Tvärtom!

Nu har jag min andra nya Toyota, köpt hos Europeiska Motor i Rissne där jag varit kund i snart tio år. Jag har ett serviceavtal där jag betalar flera hundra spännn i månaden. Då ingår, förutom service, lånebil m.m., även däckförvaring och dito byte två gånger om året. 

Egentligen är detta ekonomiskt vansinne. Varför inte köpa en begagnad bil med ett par år på nacken, serva bilen på en mindre verkstad, lagra däcken hemma i garaget och byta på egen hand? 

Tja, säg det. Bekvämlighet? Rädsla för att bli lurad vid ett begnatköp? 

När jag i tisdags skulle låta firman i Rissne byta till vinterhjul kom jag dit på rätt tid, lämnade bilen och satt och väntade. När det gått en halvtimme kom kundmottagaren och frågade om jag hade däcken med i min bil. "Nej, jag har dom hos er", svarade jag. 

Efter ytterligare en halvtimme kom han tillbaka och sa att man tyvärr hade missat att hämta hem mina vinterhjul från sin däckförvaring, som låg på en annan plats.

Jag blev givetvis skitförbannad, men behärskade mig. Det var ju inte kundmottagaren fel. "När kan ni fixa det?" undrade jag. "Nästa vecka", blev svaret. "Omöjligt. Då ska jag åka norrut där det finns risk för snö och halka. Jag måste ha däcken på DENNA VECKA!

Nu blev jag ännu mer förbannad, men fortsatt behärskad. Det var ju inte kundmottagarens fel. Efter visst knappande på datorn lyckades han beställa expresshämtning av mina vinterhjul och ordna en ny tid på fredagen (dvs. idag).

Jag sa behärskat med stark emfas i rösten att jag förväntar mig någon form av kompensation. "Vi kan bjuda på däckbytet", svarade han då. 

"Men för helvete" tänkte jag fast sa inte det. "Men du, jag har ju serviceavtal och då ingår däckbyte och däckhotell så det är redan betalt. Ni får fixa nån annan kompensation, varför inte en sån där" sa jag och pekade på en liten ryggsäck med Toyotareklam på. "Ta upp det med din chef och säg att jag är JÄVLIGT FÖRBANNAD!"

Sen tog jag mina bilnycklar, hämtade bilen och for upprörd därifrån.

 Idag på eftermiddan var jag där igen för ett nytt försök att få hjulen bytta. Nu hade man hämtat mina hjul och bytte. Jag fick också en ryggsäck och i den fanns två förpackningar spolarvätska och en kombinerad isskrapa och borste. Detta som kompensation, vilket jag tackade för.

Men jag undrar om jag fått något utan att gnälla och visa min behärskade ilska?

- - - -

Guiden som inte dök upp. Nu vidare till veckans andra händelse då allt sket sig, inte bara för mig utan för ytterligare ett trettiotal veteraner från Skatteverkets huvudkontor. Vår veteranförening hade ordnat och betalat i förväg för ett studiebesök.

Vi hade samlats på Bondegatan på Söder i Stockholm kl. 13.45 för att besöka "Julius hus", en gammal intakt våning från anno dazumal. En guide skulle möta oss kl. 14.00. Vi väntade till ca kl. 14.45. Fortfarande ingen guide, trots kontaktslösa eftersök via mejl och telefon.

Snopna gick vi därifrån.

- - - -

När hotellet inte hade någon bokning. För flera år sen skulle vi bila med kompisar till Alperna för att vandra och jag hade bokat en hotellnatt i Prag för övernattning på vägen dit. Jag betalade resebyrån som bokade hotellet och fick en voucher.

Men innan vi åkte mejlade jag hotellet för att kolla om de hade p-platser. Då fick jag svaret att vi inte hade någon bokning hos dem. Åter till resebyrån som menade att jag nog inte hade skrivit korrekt engelska och att man inte förstått mig.

Jag bet ihop. Resebyrån kollade. Jo, vi hade inte blivit inbokade, trots vouchern. Det var resebyråns underleverantör som missat att boka. Vi fick en ny voucher och ett nytt hotell i Prag. Det funkade.

Tur att jag kollade. Hur kul hade det varit att sent på kvällen komma till Prag och inte ha någon övernattning? Mitt i semestertider.

- - - -

Vad vill jag säga med dessa missar? Jo, det går inte att lita på nån. 😉