En svårläst annons - igen! De tar aldrig slut.

Den här helsidesannonsen tycker jag är svårläst. Det beror främst på att man har versaler, dvs. stora bokstäver, på all text. Det smala höga typsnittet utan fötter och hakar bidrar även till att texten blir svår att läsa. Men det sämsta och värsta är att man lagt negativ, dvs. vit, text på mörk botten och även på färgade tonplattor.

Det är förmodligen samma reklambyrå som gjort denna annons som den annons jag ondgjorde mig över för ett tag sedan. (Se mitt inlägg den 7 februari).

Men det som  i stort sett är omöjligt att läsa är den text under bilderna som informerar om respektive persons roll under "ÅRETS STORA PERSONALDAG".

Den tunna vita texten på de orangea tonplattorna är ingen bra kombination. När kreatören såg annonsoriginalet på sin datorskärm såg det snyggt och tjusigt ut.

Men i tryck på trähaltigt tidningspapper ser det helt annorlunda ut.

Jag begriper inte att reklamnissarna är så dåliga på det här med att göra sina alster lättare att läsa. En stor del av befolkningen har synfel av olika grad och för den målgruppen är det viktigt att kunna läsa vad det står.

Här på bilden nedanför ser du hur det ser ut just i den delen av annonsen.

Du tycker förstås att jag är en negativ gnällspik som alltid tjatar om svårlästa annonser. Jo, jag är nog en sån. Men här nedan ser du annons som jag tycker är lättläst.

Den har dessutom svart text på gul botten, vilket är särskilt lättläst. För varför tror du annars att kvällspressens löpsedlar så gott som alltid har denna färgkombination? Jo, det är lättläst - även på lite längre avstånd.

Man trodde att Putin var en hyvens karl

Valdemar Putin var känd som en juste tjänsteman hos borgmästaren i Leningrad på sin tid. Därför lät Jeltzin honom ta över Ryssland. Det berodde på att Putin låtit bli att ta mutor. Man trodde att han skulle fortsätta och göra landet demokratiskt och välskött. Men makt korrumperar och han fortsatte bara på samma sätt som alla ryska härskare alltid gjort: förtrycka sitt folk och angripa sina grannar. Suck!

Det är svårt att bli av med mentalsjuka envåldshärskare. Trots flera försök att döda dem överlever de men till slut brukar de - som alla andra levande varelser - dö eller dödas. Det gällde till slut Adofl Hitler och det gäller även Putin. Men innan det sker hinner de ställa till med mycket elände och lidande för miljoner oskyldiga människor.

Västvärldens normala ledare tror i grunden att andra ledare innerst inne är som dom själva: resonabla, empatiska, normala och går att påverka med prat. Det funkar inte. Det har ju historien visat gång på gång. Narcissistiska psykopater måste hållas kort!

Det stöd Ukraina fått från övriga världen har varit i form av prat, prat och prat. Vi  i det fega landet i norr som alltid hukat och backat inför ryska hot vågar inte göra något som kan störa Valdemar i Putinlandet.

Han verkar vara ensam och gör narr av sina närmaste medarbetare och rådgivare. Dessutom är han skräckslagen att smittas av covid m.m. Därför sitter han vid ena änden av sitt långa bord med sin besökare vid andra bordsänden på behörigt avstånd från varandra.

Den psykopatiske narcissisten Donald i USA har berömt Valdemars senaste drag och kallat honom för "geni". Draget att anfalla sitt grannland kallas för "militär operation". Medierna får inte använda ord  som "invasion", "attack" eller liknande.

Om vi i Sverige hade en storhetsvansinnig statschef med oinskränkt makt med bakåtblick kunde han likt Putin hävda att även vi vill ha tillbaka stormakten Sveriges gränser och de områden som någon gång hört till oss.

Det skulle innebära att Östersjön var ett svenskt innanhav  och att Finland. Baltikum, delar av Nordtyskland, Bornholm, Norge, S:t Barthelemy, Guldkusten och Delaware tillhörde det Storsvenska Riket.  

Valdemar Putin vill framstå som "Putin den store" och hoppas bli lika känd som tsaren Peter den store. Men med tanke på Valdemars lilla uppenbarelse är nog det tsaristiska smeknamnet "Lillefar" mer passande.  

Han kommer i eftervärldens historieböcker stå som en galen envåldshärskare och krigshetsare. Vill det sig riktigt illa startade han det tredje världskriget och - gud förbjude - vår civilisations undergång. Suck!

PS. Tillägg den 28 februari. Då  Finland, Tyskland m.fl. lovat förse Ukraina med vapen har till slut fru Andersson tvingats backa från sin "alliansfria och neutrala" hållning. Hon hade inget annat val.

Sveriges regering har lovat skänka flera tusen pansarskott till Ukraina. Men dom slår inte ut en stridsvagn, bara bepansrade fordon och byggnader. Alltid något. Sen ska dom får hjälmar, skyddsvästar m.m. Hur grejorna ska transporteras dit berättar inte Försvarssmakten. Tur är väl det.

V i fårs hoppas att någon halvdement förrådsgubbe inte gör fel den här gången och skickar iväg cykelhjälmar i stället för stålhjälmar. För trettio år sen skickade vi ett gäng kronans cyklar till Baltikum eftersom Dalrgementet hade fått sprillans nya. 

Men nån gjorde fel och skickade dom nya cyklarna till Baltikum. Så de värnpliktiga masarna fick trampa vidare på dom gamla.

Jag vinner inte ens när det är vinst varje gång

Jag brukar aldrig köpa lotter, delta i Bingo-lotto eller Postkodlotteriet. Varför? Jo, jag vinner aldrig. Inte ens när det är vinst varje gång. "Fasen vad du är negativ" säger du väl nu. "Så kan det väl inte vara?" Det är faktiskt sant.

När jag växte upp gällde det för mina föräldrar att hålla hårt i slantarna. Att köpa lotter var att slösa. När det var Barnens Dag i min hemstad Örebro så var det uteslutet att lägga en slant på chokladhjulet eller köpa en lott.

Det enda min mor kunde tänka sig var fiskdammen. Det var ett målat skjul av masonit där det stack upp ett metspö som man fick "meta" med. Först fick man betala en liten avgift. Sedan kastade man in reven över skjulets vägg. Vad som fanns bakom väggen hade jag ingen susning om när jag var i femårsåldern.

Efter en kort stund, som jag upplevde som en evighet, kom reven tillbaka över skjulets vägg. På kroken, som var en klädnypa, satt en liten papperspåse fast, I den låg fångsten, som kunde vara en liten plastleksak, godis eller liknande.

Detta lade min mor pengar på då det var "vinst" varje gång, till skillnad mot ett vanligt lotteri där det oftast var en nitlott man drog.

Men när jag öppnade min papperspåse vid fiskdammen var den tom. Jag blev ledsen och morsan förbannad. Hon gick bakom skjulet och bankade på dörren som fanns där.

Där inne satt en sur tant som blev ännu surare när morsan krävde "vinst" och höll upp den tomma påsen. Jag fick något av sura tanten, minns inte vad. Sedan dess blev det inte något mer fiskafänge för mig på Barnens Dag.

Därför kan jag med fog hävda "att jag inte vinner där det är vinst varje gång".

På 1950-talet fanns det något som hette "penninglott" och "premieobligation". Det kunde trots allt morsan satsa på. Varje gång någon av tanterna i hennes syjunta fyllde år fick den som fyllde en penninglott av de övriga i juntan. När ett år hade gått hade alla fått varsin lott.

Premieobligation var en sparform som var accepterad, främst av arbetarklassen. Obligationens värde var garanterat. Köpte man den för en hundring fick man tillbaka den när obligtionen löstes in. Under tiden var det vinstchans på obligationen.

Min farfar vann 10 000 kr på premieobligation nån gång på 1920-talet. Då lovade han att min farsa skule få en cykel. Farsan fick givetvis aldrig någon cykel. Pengarna gick till lånen på egnahemmet där familjen bodde och det som blev över söp min farfar upp.

På 1960-talet hade min blivande fru och jag fem stående rader på styktipset. Vi fick 500 kr på elva rätt en gång, sen slutade vi att tippa. Den femhundringen räckte till jättemycket. Vi sa alltid när vi köpte något vi inte behövde: "Men vi vann ju på tipset!"

På jobbet på 1970-talet hade vi ett otillåtet vinlotteri. Vi hade märkt upp en hylla i ett arkivskåp med sifforna ett till tio. De tio som kunde vara med ställde en flaska vin på varsin siffra en gång i månaden. Sista siffran i den månadens dragning av högsta vinsten i penninglotteriet var vinstnumret i vårt vinlotteri. 

"The winner took it all" - den som vann fick alla flaskorna. Vi höll väl på ett år. Jag vann ingen gång.

Jag har bekanta och bekantas bekanta som vunnit storvinster. En skolkamrat från gymnasiet vann en miljon på Postkodlotteriet. En granne på landet vann hundratusen. En kompis till min bror skrapade fram flera miljoner i TV4 på en trisslott.

Jag nämnde inledningsvis att jag brukar aldrig vara med i något lotteri. Nu har jag gjort ett undantag och är med i Postkodlotteriet ett par månader med början i mars. Min hustru fnös åt mig och muttrade "du som alltid sagt att vi inte ska vara med i nåra lotterier".

"Man kan väl ändra sig" muttrade jag till svar. 

Hoppet är ju det sista som överger människan.

PS: Jag ska berätta här om jag råkar vinna nåt...

Trump kan få livstids fängelse?

 När en amerikansk president lämnar sin post ska allt han lämnar efter sig i form av dokument m.m. lämnas till USA:s riksarkiv. Det gäller i stort sett varenda papperslapp han tagit i utom pappersnäsdukar och toapapper. Det struntade Donald Trump högaktningsfullt i; självklart då han anser sig stå över lagarna. Han såg till att dokument smulades sönder i dokumentförstörare. Det som var kvar, femton kartonger, tog han med sig till Florida.

Trasiga dokument har man börjat att pussla ihop. Samma sak hände när muren föll och östtyska Stasis förstörda arkiv också fick pusslas ihop.

Men de kartonger som Trump snott med sig hämtade myndigheterna tillbaka, vilket gjorde honom blindgalen och han skrek "skjut dom djävlarna"! Att inte lämna över sina papper till arkivet frivilligt kan kosta honom flera års fängelse. Men det kommer givetvis inte den mesige Biden att tillåta.

Biden har förbjudit de federal myndigheter som FBI och Justitiedepartementet m.fl. att åtala sin företrädare. Däremot pågår delstatliga processer mot honom och hans företag, som Biden inte kan stoppa.

Det är dels processen i Georgia där Trump försökte tvinga valmyndigheten att fuska fram ytterligare röster så att han skulle vinna valet och dels den i New York som rör hans företag.

Åklagaren i New York har bevis på att hans företag övervärderat sina tillgångar för att kunna få lån hos banker samt undervärderat dem för att få lägre skatt.

Det finns fler civilrättsliga mål på gång mot Trump, som aldrig brukar betala sina räkningar. En anonym källa inom FBI har räknat ut att om Trump & Co fälls i alla dessa mål riskerar han mellan 25 och 100 års fängelse.

Trump har ju med stöd av sina anhängare tagit tabbe på det republikanska partiet och ingen vågar gå emot honom. Men det stödet börjar vittra. Både Mike Pence och Mitch McConnell, förre vicepresidenten respektive förre majoritetsledaren i kongressen, har gjort uttalanden som inte är till Trumps fördel.

Det kan ju hända att det finns republikaner som börjar dra öronen åt sig och inser att Trump är på väg att bli en loser. Vi får hoppas det.

Gruva på din mark gör dig inte förmögen

Det behövs stora mängder av sällsynta metaller för att tillverka de batterier som behövs när fordonsflottan i hela världen ska elektrifieras. Kina sitter på det mesta av dessa metaller, dels de som finns i Kina men även de som finns i Afrika då kineserna tagit tabbe på länderna där. Men metaller som är intressanta finns även i Sverige.

Att öppna en gruva i Sverige är intressant då det är fritt fram för vem som helst att muta in en fyndighet på annans mark. Dessutom är det i stort sett gratis då markägaren inte får många kronor i ersättning, Gruvbolaget tar vinsten självt.

Dessutom tar gruvlagarna över naturvårdslagarna. Även om din mark är klassad som en nyckelbiotop kan ett gruvbolag starta en gruva där. Det visar hur viktig gruvnäringen är. På papperet, men inte i praktiken.

Men att öppna en gruva är inte gjort i en handvändning. Det kan ta mer än tio år. Det beror på att alla ansökningar och beslut överklagas av enskilda miljömuppar och även av deras organisationer. Det är likadant när försvaret vill utöka något av sina skjutfält. Eller när vindkraftverk ska sättas upp.

Vi behöver ett större och vassare försvar. Vi behöver batterier. Vi behöver mer elektricitet.

Miljönissarna skiter i försvaret. Men inte när det gäller den globala uppvärmingen. Att de då är emot att det öppnas gruvor och monteras vindsnurror i de trakter där de bor går inte ihop med deras intresse att lösa klimatkrisen. Nog gnällt om det. Åter till gruvorna.

Ersättningen till markägarna när det öppnats en gruva  på deras mark motsvarar två promille av det beräknade värdet av de mineral som tagits upp. De berörda markägarna får 75 % och staten 25 % av ersättningen. 

Två promille på en miljon är 2 000 kr varav staten ska ha 500 kr. Kvar till alla berörda markägare blir 1.500 kr som ska beskattas som inkomst.

Du äger alltså bara grästorvorna och blåbärsriset, inte det som ligger därunder. Sverige är fantastiskt!

"Är det du eller jag som är läkaren här?"

Internet har medfört att vem som helst kan läsa om olika sjukdomar och själv ställa sin diagnos. Det gjorde jag en gång och berättade för min läkare vilken åkomma jag hade. Det var då han ställde frågan som är rubrik på detta inlägg, som handlar om att även läkare kan ha svårt att ställa rätt diagnos. Men jag har lärt mig att knipa käft och låta läkaren sköta sitt jobb.

Doktor var förr ett fint kall; de var nästan som gudar och fick inte ifrågasättas. Deras ord var lag. Det var bara att lyda, bocka fint och gå ut baklänges från deras mottagning med det oläsliga handskrivna receptet i handen.

När Riksskatteverket i början av 1970-talet gjorde sin första stora skatterazzia, som var riktad mot landets läkare rasade de i drivor med fladdrande vitrockar ned från sina pedistaler, "Hur vågar ni skattebyråkrater ifrågasätta vår heder" dundrade läkarkåren.

Flera läkare tog livet av sig. De klarade inte skammen som skattefuskare och att de inte fick vara ofelbara gudar längre.

Sedan jag fyllde 70 för drygt fem år sedan har jag blivit en stor kund hos sjukvården. Frikort både för läkarbesök och piller brukar jag snabbt nå upp till.

Jag har tre livslånga och obotliga men ej dödliga sjukdomar, jag har blivit opererad i olika organ sju gånger och käkar dagligen elva piller. I övrigt mår jag bra!

Jag brukar därför säga till mina barnbarn: "Vad ni än gör. Bli inte gamla!" Men alternativet är ju sämre, så jag tar genast tillbaka min uppmaning.

För drygt sju år sen fick jag ont i ryggen med smärtor ned i vänster ben. Det gjorde väldigt ont och till slut kunde jag knappt gå. Doktorn ställde diagnosen "slemsäcksinflammation" och gav mig i omgångar kortisonsprutor i höften. Det hjälpte inte ett dugg.

Då ordinerade han mig sjukgymnast och jag fick rörelser att utföra dagligen i hemmet. Det gjorde jag duktigt i några veckor, men det förvärrade mitt onda. Vid återbesöket hos den sjuke gymnasten sa han - när jag berättade hur jag mådde - att jag "förmodligen hade spinal stenos".

Det var en åkomma jag aldrig hade hört talas om. Nåja, jag blev sedan opererad och blev bra i ryggen.

Nu har jag sedan en tid åter ont i ländryggen och ned i vänster ben. Jag fick först en vanlig slätröntgen för att kolla att skelettet inte var skadat, eftersom jag hade ramlat ett par gånger och dunkat i ryggen. Det var inget fel på skelettdelarna utan jag ordinerades Alvedon och Naproxen, som är piller mot smärta.

De käkade jag i ett par veckor. Värken minskade knappt märkbart. Vid återbesöket fick jag en remiss till en koll av ländryggen med magnetröntgen och ett telefonnummer till en sjukgymnast. 

När jag gick in på 1177 och läste den journalanteckning läkaren hade gjort stod det "ischias". Det hade han inte berättat för mig.

Jag röntgades snabbt men struntade i att kontakta sjukgymnasten. Först ville jag vet vad det rygg- och benonda berodde på. Det kändes väldigt likt spinal stenos. När jag sedan kollade på nätet om ischias respektive spinal stenos kunde jag direkt utesluta ischias.

Resultatet från magnetröntgen visade - precis som jag trott - att det är spinal stenos.

Varför ska det vara så svårt för en läkare att börja med en magnetröntgen vid ryggont i stället för att börja med sprutor, smärtpiller och sjukgymnastik? 

En magnetröntgenkamera kan kosta från sex-sju miljoner och upp till flera hundra miljoner. De används i stort sett dygnet runt, vardag som heldag. Att ordinera piller eller sjukgymnastik kostar samhället mindre än en röntgenkoll.

Kan det vara så krasst att det är pengarna det handlar om?

Nästa gång jag har ont i ryggen och ned i benet ska jag berätta direkt för doktorn att det är sannolikt är spinal stenos och att jag vill ha en koll med magnetröntgen. Sen får han tycka vad han vill om det!

Men ställer då även den läkaren samma fråga "År det du eller jag som är läkaren här?" kommer jag ge denna kommentar "Vet du inte det? Då får jag nog byta vårdcentral.."

(Varför kommer man alltid på såna svar långt i efterhand?)

PS om nåt helt annat..

Detta får mig att tänka på några andra tillfällen, ett där det kom en dräpande motkommentar i  retur och ett där jag borde ha sagt något.

Jo, jag anställde två utbildade språkkonsulter på Skatteverket när jag jobbade där. De skulle gå i clinch med juristerna och deras byråkratspråk, vilket inte alltid uppskattades. 

När en jurist sa så här fick han svar: "Varför behövs språkvårdare? Det finns ju ordböcker."  Omedelbart kom denna kvicktänkta replik från språkkonsulten: "Varför behövs jurister? Vi har ju lagboken."

Och här det andra tillfället där jag borde ha varit lika snabb i repliken:

Min farsa var fanatiskt religiös och medlem i en sekt som hette Efraims Budbärare, värre än Jehovas Vidttnen, Då förstår ni säkert. Farsan hade fått för sig att jorden skulle gå under 1955 och då ville han inte ge några pengar till morsan så hon kunde köpa vinterkläder åt mig om min bror. Då skulle jag givetvis ha sagt "Men vadå, farsan? Om jorden ska gå under kan vi ju lika gärna göra av med dom pengar vi har nu?"

Men som 11-åring var det inte lätt att slänga käft med sin farsa. Jag ville ju då ha ett elektriskt tåg...

Uniformsförslag för skattebyråkrater

Skoluniformer är på tapeten igen. Engelska skolan vill att deras elever ska vara propert och sedesamt klädda. Inga för korta kjolar på flickorna. En juristprofessor hävdar att det rent juridiskt inte går att kräva viss klädsel då även skolbarn har yttrandefrihet m.m. Varför inte ta steget fullt ut? Tvinga alla att ha "uniform". I flera diktaturer, som t.ex. Kina, Korea, finns det en slags "folkuniform" som många medborgare bär med eller utan tvång?

En del länder har uniformer även för civilanställda tjänstemän och militära grader även för dem. Även  svenska försvaret har militära grader på civilanställda, Jag som var "informationsdirektör" på Skatteverket skulle haft en militär grad motsvarande "generalmajor" om jag haft samma jobb i Försvarsmakten. 

En känd väderkvinna hos SVT jobbade tidigare som meteorolog i försvaret och hade majors grad där och då.

När jag jobbade på (Riks)Skatteverket visade jag ett komplett uniformsförslag med gradbeteckningar och allt annat för alla skattebyråkrater. Se nedan.

Jag fick faktiskt ett konkret och äkta uppdrag en gång av den dåvarande generalen: "Gör ett förslag till en overall och en huvudbonad för de punktskattetjänsteman som jobbar på fältet tillsammans med tull och polis och är ute och kollar bussar och lastbilar".

Jag ritade ett förslag med en funktionell mellangrå overall. Till den  skulle det vara en grå basker med en brosch med skattesnurran på.

Tyvärr blev det inget av. Jag har inte heller kvar skisserna jag gjorde, jag har bara ett ex av det metallmärke som  skulle sitta i baskern.

Klädkoden på verket var individuell. En del skattekamrater skulle aldrig kunna ha jeans eller träskor på sig på jobbet. En av de högsta cheferna tog av sig slipsen på jobbet när sommarlovet började och satte på den när det var slut.

För en man att ha shorts eller kortbyxor på jobbet ansågs vara helt uteslutet. Jag hade en gång kortbyxor på mig jobbet. Det var några sommardagar då det var fruktansvärt varmt. 

De korta byxorna var mörkblå och såg ut som ett par avklippta kostymbyxor med samma fickor och svångrem. Alltså inga badshorts. Jag fick till och med några positiva kommentarer om mina "snygga ben" av ett par kvinnliga medarbetare.

På 1700-talet fanns det faktiskt en svensk nationell dräkt som var en slags "skoluniform" främst för adeln och borgarna. Det var kung Gustav III som lät ta fram den 1778. Anledningen var att han ansåg att adeln och borgerskapet spenderade alldeles för mycket på pråliga dräkter och tävlade om vem som kunde vara dyrast och mest elegant klädd.

Eftersom det var ett kungligt påbud så fick den ett visst genomslag, men högst tillfälligt. Man ansåg att det var en maskerad och dessutom var den heller inte billig att ta fram. En flopp, helt enkelt.

Inte särskilt lättlästa rubriker

 Nu har det hänt igen. Samma svårlästa typsnitt i rubriker från ett företag som gör tidningsbilagor. Det är sannolikt huvudkontoret i USA som styr sina dotterbolag även när det gäller den grafiska formen. Det är tyär mycket vanligt för internationella företag. Här är det trippelfel: 1) Ett svårläst staketliknande typsnitt 2) som deessutom är VERSALER, dvs. stora bokstäver samt 3) onödigt långa rubriker.

Utländska storföretag med dotterbolag eller filialer i Sverige vill även styra exakt hur reklamen ska se ut här.

Det blir ofta inte bra. Att ett tyskt bolag i byggbranschen vill ha samma reklam i Sverige som i Tyskland blir inte bra.Kulturerna är olika och budskap som går hem i Düsseldorf funkar inte i Kumla.

Det gäller inte bara innehållet utan i lika stor grad (ofrillig vits!) i fråga om den grafisk formen.

USA är inget föredöme när det gäller läsbar grafisk form. Bill Gates och hans kompisar var måhända duktiga på IT men inte lika bra på lättlästhet. När du tar upp ett tomt dokument i Word så  får du med automatik upp brödtexten i typsnittet 11 punkter Calibri med rader som innehåller bortåt 100 tecken. Trippelfel även här: För liten stil, fel typsnitt och för långa rader.

Jag ändrar alltid till 13 punkter Times New Roman i stället. Det är ju ingen slump att tidningen Times ville ha en tidning som var lätt att läsa. Typsnittet beställdes i början av 1930-talet av tidningen och är nu ett av världens mest använda, bl.a. för att det är lättläst.

Här ovan kan du se skillnaden mellan 11 p Calibri och 13 p Times New Roman.

Så här kunde rubrikerna sett ut:

Äldres psykiska ohälsa - ett tabubelagt ämne

Ny bot mot cancer i prostatan

Så får vi säkrare förlossningar

Läkemedel mot typ 2 diabetes på gång