Hur ska det gå för Liberalerna?

 Liberalerna, dvs. f.d. Folkpartiet, ligger risigt till. De kommer nog att åka ur riksdagen om drygt ett år. Jag tror inte att de kommer få tillräckligt med stödröster för att hålla sig kvar. Bytet av logo, namn och partiledare blev inte den vändpunkt som man trodde. Kan man inte attrahera väljare så är det kört. Hur ska man göra då?

Jag gillar varken kommunister eller nazister. Att lägga min röst på Dadgostar eller Åkesson är helt uteslutet. Som allmänborglig finns ju bara Liberalerna nu när Annie blivit sosse och när Ebba och Uffe blivit halvnynazis.

Många trodde att partiet skulle få ett rejält lyft när Nyamko Sabuni blev partiledare, Hon var känd som tuff och frispråkig när hon var minister i Reinfeldts regering, Hennes motkandidat som partiledare Erik Ullenhag som försvunnit utomlands som ambassadör kanske hade varit bättre, vem vet?

Nya kommunistledaren Dadgostar har lyckats profilera sig. Det gjorde hon genom att få landets alla hyresgäster att gå på hennes bluff om höjda hyror.

Trots sin hudfärg har Nyamko varit tämligen färglös i debatten och medierna. Hon borde tala ett enklare klarspråk i stället för sin "akademiska". Göra som Dadgostar, köra med lite halvsanningar och prata så folk förstår.

I stället för att säga "lärarna måste respekteras och det ska vara arbetsro i skolan" skulle hon säga "inga mobiler eller kepsar på lektionerna" och "mobbarna ska tas i kragen och kastas ut" och "den som spottar på och slår sönder sin lärare ska lämnas till ungdomsvården och lära sig veta hut".

Då fattar "Svenne och Irma i Hökarängen" vad hon egentligen menar.

Det var inte bra att byta bort Folkpartiet. Liberal är ju även Annie Lööf, säger hon. Det blir en oklarhet här. Den som känner sig liberal kan ju lika gärna rösta på C då.

Sen var nya loggan (den erigerade penisen) inte någon fullträff. 

Nä, svenska folket vet inte sitt bästa. De flesta i detta land är ju egentligen folkpartiklar/liberaler. Fast det vet inte om det.

Donald förnekar sig inte

DonaldTrump har säkert flera diagnoser. Storhetsvansinne - även kallat hybris - är nog en i så fall. Han har utnämnt sig till USA bästa president - i alla tider. Om han idag skulle möta såväl George Washington som Abraham Lincoln i ett presidentval så skulle han vinna stort över båda, har han nyligen sagt.

Tyvärr finns det flera miljoner amerikaner som håller med honom. Det gör däremot inte de många yrkeshistoriker som listat alla presidenter efter hur bra eller dåliga de varit.

I topp hamnar Lincoln, följd av Washington. (Där fick du, Donald!)

Trump hamnar som nr 41 på listan vilket gör honom till en av de fem sämsta genom tiderna.

Först glasögon, sen hörapparater och snart rollator

Jag har glasögon och hörapparat. Glasögon har jag haft i 64 år men hörapparat i bara 6-7 år. Jag är inte ensam då drygt halva befolkningen i Sverige bär glasögon. I gruppen yngre är det var fjärde och bland panschisar är det över nio av tio. Ca 1,3 miljoner har nedsatt hörsel och ca 560 00 borde ha hörapparat men bara 270 000 har det. Såväl glasögon som hörapparater är "big business" för de företag som tillhandahåller dem.

Jag var 11 år när jag fick glasögon. Mina föräldrar kom på att jag kanske såg dåligt när jag ofta frågade hur mycket klockan var. "Det ser du väl", fnös farsan och pekade på köksklockan, som satt på väggen mittemot köksbordet. Men det gjorde jag inte. (Mitt första armbandsur fick jag först när jag gick i realskolan.)

Efter en synkoll hos skolläkaren fick jag glasögon. Detta var på 1950-talet. Barn fick gratis bågar, men de var av ståltråd med runda glas. Jag ville inte ha sådana bågar, för då skulle alla se att vi var en fattig familj, som inte hade råd med andra bågar. Morsan la till pengar så jag fick "riktiga" bågar.

Det var ovant och kändes konstigt att ha glasögon så de första dagarna tog jag ofta av dem och la dem i fickan på min jacka. Det var vinter och jag och mina kompisar var en lördag ute i Venaskogen på Norr i Örebro och sprang omkring i snön och lekte.

Där tappade jag mina glasögon.

Det var inte kul att komma hem och berätta att jag tappat mina nya glasögon med bågar som morsan betalat en bra slant för. Jag förväntade mig ett rejält kok stryk med mattpiskaren.

Men jag slapp stryk. I stället gick jag och farsan plus mina kompisar Eric och Stefan, som varit med i Venaskogen, ut på söndagen för att leta efter dem. Jag bedömde det som utsiktslöst att hitta glasögonen.

Det hade inte kommit någon ny snö så det var lätt att se våra spår från dagen innan. I ett stövelavtryck i snön låg mina glasögon! Jag kände en obeskrivlig glädje. 

Sen den dagen har jag haft glasögonen på mig.

För mer än ett par år sedan skaffade jag hörapparat. Jag trodde jag hade en vaxpropp i högra örat och gick till doktorn, som konstaterade att jag var vaxfri men i stället hörde dåligt.

Jag hade fått reklam från en audionomfirma i Solna och gick dit. De sålde på mig en apparat, som kostade sextusen kronor. Jag kunde även få en låneapparat via landstinget för 600 kr, men det var inget som man rekommenderade. 

Jag köpte den som de föreslagit och betalade helt själv för den. Samtidigt sa man att jag borde komplettera min hemförsäkring med en så kallad "drulleförsäkring", vilket jag givetvis inte gjorde. 

Något år sedan var vi en varm sommardag vid Dammsjön i Stråssa för att bada tillsammans med dotra och hennes två barn. Jag ville vara en häftig morfar och impa på barnbarnet Ester genom att hoppa från bryggan och rakt ut i sjön. 

Jag tog sats och hoppade. Precis bråkdelen av en sekund innan jag med ett stort plask landade i vattnet slog det mig: "Fan, hörapparaten!" Den försvann i Dammsjön och ligger där än. Det var ett kostsamt hopp.

Först glasögonen många år innan och nu hörapparaten. (Tur att jag inte hade fått löständer för dom hade jag säkert svalt eller tappat i toaletten.)

Eftersom jag inte hade någon försäkring för drullar så struntade jag i att skaffa ny hörapparat. Jag hörde ju bra på vänstra örat och kunde leva utan apparat på det högra. Men efter ett år skaffade jag en ny hörapparat hos Audika i Kista,  som jag fick betala ca 3 000 kr för, efter avdrag med bidraget från landstinget/regionen.

Åren gick och efter fyra år kunde jag skaffa ny apparat, vilket jag gjorde för en månad sedan. Denna gång hos audionomföretaget Eartech i Sollentuna.

Det hade hänt en del utvecklingsmässigt på fyra år. Nu tog jag en apparat som var uppladdningsbar med diverse andra finesser: lyssna på Spotify eller radion via bluetooth och mobilen, svara i telefon m.m.

Denna telefonmodell hette Phonak Audéo och levererades med två apparater. Då jag bara behövde en ville jag ha prisreduktion. Men se de gick inte. Jag fick två, en för varje öra. Då även vänstra örat hade en liten hörselnedsättning så ställdes den in för mig. Så nu kör jag med båda, en i varje öra.

Med bidrag kostade kalaset 1 800 kr. Billigare än de tidigare apparaterna jag haft. Jag kände mig nöjd,

Men den nöjdheten försvann snart. Min kompis JO har också hörapparater, nyligen införskaffade hos audionomföretaget Audionova i Vällingby. Det är exakt samma apparater som jag har. Men han har bara betalat 750 kr och då ingick även en TV-connector!

Fan, så lurigt! Varför ska det vara på detta viset?

Jo, de olika audionomföretagen är inga välgörenhetsinrättningar, som t.ex. sjukhus. De är företag som ska gå med vinst och jag anser att audionomerna är mer säljare än rådgivare. Vissa av dem har dessutom bonus som beror på vilka apparater man "lurar" på sina kunder.

Vid de tre gånger jag valt apparat så har man sagt att landstingets apparater är dåliga och gammalmodiga. I stället har de lyft fram sina egna fabrikat, utan att förklara skillnaden. Då kunderna, som jag, är äldre och inte alltid hänger med i snacket så är det lätt att blir pålurad en dyrare apparat än nödvändigt.

Hörselskadades riksförbund har påtalat detta i flera år och vill att man skrotar det så kallade "Fritt-val-systemet" som finns i region Stockholm och Skåne.

Nästa gång jag ska skaffa nya hörapparater ska jag ta in offerter från flera olika audionomföretag. Men av det ovan sagda så är mitt tips till dig som står i begrepp att skaffa hörapparat: vänd dig till Audionova. Hos dem har audionomerna ingen bonus, vilket de har som jobbar t.ex. hos Audika.

Läs mer här: Bonus uppmuntrar audionomer att sälja hörapparater - Hörselskadades Riksförbund (hrf.se)

Håhåjaja, glasögon har jag haft i stort sett hela livet. Även i den branschen är prisskillnaderna hos olika företag stor. Glasögon är även en modegrej och inget skämmigt att ha på sig. Mina barnbarn Ester och Folke har glasögon men aldrig retats för det (eller kallats "glasögonorm", något som förekom på 1950-talet).

Att ha hörapparat anses skämmigt. Jag har kompisar i min ålder som hör dåligt men aldrig skulle sätta på sig ett par hörapparater. Det är skämmigt och är ett tecken på att man är gammal på riktigt. Som jag skrev i ingressen ovan så är det bara hälften av dem som behöver hörapparat som har det!

Nästa apparat för mig är rollatorn. Min ständige följeslagare mr Parkinson har sett till att jag har fått det svårare att promenera. För ett år sedan gick jag utan vidare en mil eller mer i ett sträck. Nu klarar jag bara ett par kilometer.

Häromdan sa jag till hustrun "Det är nog dags med rollator för mig". Hon sa då "Det är nog bra. För då kan du sätta dig på den och vila när du blir trött".

Fast det lär nog dröja. Det ju verkligen SKÄMMIGT! Och mest skämmigt är att köra omkring med landstingets tunga, mörkröda dito.

Jag ska - när det blir dags - skaffa den tuffaste rollatorn som finns. Fattas bara annat..

TrustCare Lets Fly rullator | 3.895 kr | Snabb leverans (shoppo.se)

Flugor berusade sig på rester av rom och cola

Som så många andra av oss gillar jag sprit, gärna utblandat med läsk av någon sort, som t.ex. tonic eller coca-cola. Men även flugor gillar det. Det tomma glaset som innehållit min fredagsbelöning bestående av en rejäl skvätt rom utspädd med cola gillade även flera flugor. Deras tunga slickade i sig resterna. Sen flög de vidare, dock inte särskilt rakt. 

Rom och cola är en grogg. Ordet grogg kommer från den britttiske marinkaptenen Grogg som blandade ut besättningens romranson med vatten nån gång för länge sen.

Att blanda rom med cola uppfanns ca 1900 på Kuba när man introducerat colan på ön. Två år innan hade USA vunnit det spansk-amerikanska kriget, vilket medfört att det dåvarande spanska imperiet fick lämna såväl Filippinerna som Kuba.

Den sistnämnda ön blev sedan en amerikansk "lydstat" tills Fidel Castro och hans kommunister tog över ön.

För att fira att Kuba blev fritt (från Spanien) tog man det bästa från ön och från USA och blandade det. Vips hade man fått rom och cola.

Drycken kallas ibland även Cuba libre (vilket inte har med Castro att göra) men det är inte korrekt. Cuba libre är en drink som även innehåller limejuice. Rom och cola är en grogg, som även gin och tonic är.

Den blandningen kom till i Indien på 1800-talet då det var i engelsk överhöghet. Tonic innehåller kinin, som är bra mot malaria. Engelsmännen kom på att blanda tonicen med gin och så var den groggen uppfunnen. 

Även den en av mina favoriter, dock måste den då även ha en citronskiva i sig för att vara till fullo njutbar. En limeskiva duger inte.

Whisky går att blanda med läsken Ginger ale. Det är fullt accepterat. Något som inte är det är att blanda whiskyn med cola, vilket händer att jag gör ibland. Det är helt ok, även om rom och cola smakar bättre.

Nu skriver jag inte mer på det är inlägget. Jag ska göra en grogg på den cola som är kvar i burken (synd att den annars förfars) med rom och sedan somna framför teven mitt i en långfilm... Godnatt!

Hur kommer det att gå för Trump?

Donald Trumps anhängare dominerar det republikanska partiet i USA och tror bergfast att han är den rättmätige presidenten. I de delstater där de har makten ändrar man vallagarna med målet att göra det svårt för svarta. latinos och fattiga att rösta då de ofta lägger sina röster på det andra partiet. Men den juridiska snaran har lagts om halsen på Donald. När kommer den att dras åt?

En stor del av republikanerna på gräsrotsnivå ser Trump som sin store ledare. Hans proselyter har sedan flera år tillbaka tagit makten i partiet på den låga nivån. 

Många domare, även på delstatsnivå, har utsetts av republikaner, något som började redan när Bush den äldre var president. Det jobbet har fortsatt av hans son och även av Trump.

I de republikanska delstaterna inför man i rasande fart vallagar som försvårar för "vanligt folk" att rösta. Man drar in röstlokaler i områden där det finns många som röstar på demokraterna. Man tar bort eller försvårar möjligheten att förtidsrösta, att poströsta eller att rösa via ombud. 

Allt för att försvåra för dem som inte kan ta ledigt på valdagen, som är en vanlig vardag. Arbetsgivare uppmanas att inte medge ledighet för att rösta.

De vallokaler som finns kvar på valdagen ligger där det inte finns allmänna kommunikationer. De som ska rösta måste ta sig dit med bil, något som många av demokraternas väljare saknar. 

Republikanerna menar att ändringarna enbart är för att förhindra valfusk - absolut inte att hindra folk från att rösta. 

Trumps företagsimperium är på fallrepet. Banker som lånat ut pengar kräver dem tillbaka och en bankrutt är inte långt borta. Dessutom finns anklagelser och åtal för skattefusk m.m.som  borde få Trump att känna en viss oro.

Hans ekonomichef och finansielle rådgivare Alan Weissenberg, som jobbat för Trumpfamiljen sedan 1973 då Donalds far Fred Trump ledde verksamheten är också åtalad för skattefusk m.m. Donald och han har haft tajta band, närmast som ett far-son-förhållande. Vad händer med Trump om han börjar läcka för att få ett lägre straff eller inget alls?

Pappa Fred hette ursprungligen Friedrich Drumpff men amerikaniserade - liksom även många andra immigranter - sitt (tyska) namn. Jämför svenskar som Gustav Eriksson och Johannes Nilsson som blev Gus Ericson och John Nelson, inget konstigt med det.

Joe Biden som vill försöka ena det splittrade USA genom att bl.a. tillsätta republikaner på olika höga poster i sin administration är inte särskilt villig att gå hårt fram mot Trump. För vad händer om Donald själv blir åtalad för diverse brott (som han sannolikt är skyldig till), dömd och satt i fängelse flera år?

Amerikanerna har det senast året aldrig köpt så mycket vapen och ammunition som något annat år, delvis beroende på pandemin, sägs det. Kommer Trumps anhängare att acceptera att deras "führer" hamnar bakom lås och bom?

Jag kan förstå att Joe Biden bävar för vad som kan hända.

Gasol är ett intressant bloggämne för mig

Det av mina över 1 200 inlägg på denna blogg som fått flest läsare är det som handlar om hur jag lärde mig  att byta gasolflaska på grillen. Det har haft nästan 5 000 unika besökare. Om du googlar på "Hur byter man gasolflaska" kommer mitt inlägg upp som nummer två. Ett annat intressant inlägg om gasol är när min gasolgrill tog eld och det kom två brandkårer. Det här inlägget handlar också om gasol men är inte så dramatiskt.

Rätt handhavd är en gasolgrill praktisk. Den blir varm på nolltid. Du slipper smutsig kol och tändvätska och behöver inte vänta en halvtimme på att den ska bli grillfärdig. Jämfört med en kolgrill, alltså. Riktiga grillnördar ska givetvis ha träkol. Men jag är nörd utan kol.

Trots att man bara får förvara en gasolflaska i anslutning till sin bostad har jag normalt två. Man måste ju ha en i reserv om gasen plötsligt tar slut. Det är pinsamt när den gör det och gästerna precis svept fördrinken och väntar på maten. Det hände häromveckan.

Det var bara det att den extra flaska PK 5 som jag hade i garaget inte var full utan helt tom. Dessutom hade jag tagit en öl  som inte var så kallad alkoholfri. Det är ju mannens privilegium att sköta grillandet under inmundigande av en sval pilsner med styrka.

Trots pilsnern tog jag bilen femhundra meter till macken och köpte en fylld PK 5-flaska och fick punga ut med 319 kr - trots att jag lämnade den tomma i retur. För så gör man alltid.

Det sved i plånboken för normalt åker jag alltid till byggvaruhuset Bauhaus och köper ny gasol där. Där är priset lägre, bara 199 kr för en nyfylld PK 5. Det är en skillnad på 120 spänn. 

PS. Inlägget om byte av gasolflaska hittar du den 18 december 2011 och det när min grill tog eld den 22 maj 2012.

Nu kan jag kalla mig "författare"?

När man har gett ut två böcker kan man ansöka om inträde i Sveriges författarförbund. Då kan man skriva "författare" på sitt visitkort och i sitt CV. Jag har precis kommit ut med min andra bok. Den heter "Blåbärs-Pelle" (90 sid.) och handlar om min morfar och mormor, deras förfäder och ättlingar. Det är ingen bestseller direkt. Upplagan är 100 ex och målgruppen är släktingarna.  

Min första bok heter "Mina kolumner" och är lite tjockare, 228 sidor. Den innehåller de krönikor eller kolumner som jag skrev i Skatteverkets tidning åren 1986-2005. Den lilla boken finns att köpa som print-on-demand hos Vulkanmedia och kostar 170 kr. Det är självkostnaden och jag tjänar inte en spänn på den. Rena välgörenheten, alltså.

Den som skriver texter som t.ex. romaner, noveller eller artiklar är en författare (eller författarinna). I första hand avses de som skriver skönlitteratur. De som skriver annan litteratur kallas ibland skriftställare, journalister och informatörer. 

Ordet författare används även som yrkestitel för den som skriver noveller, romaner, facklitteratur etc. Andra skrivare kan kallas poet, diktare, lyriker, dramatiker, kåsör, krönikör m.m. beroende vad de producerar.

Att jag nu skulle kalla mig författare på grund av mina två så kallade böcker känns förmätet. Jag kommer alltså inte att göra det. Men då jag gillar att skriva kanske jag skulle kunna kalla mig "skribent" eller "möjligen "skriftställare"?

Jag har dock skrivit mycket, mest i form av artiklar och inlägg. Jag började som tonåring med att skriva insändare i min hemstads tidning Nerikes Allehanda. På länsstyrelsen i hemstaden skrev jag massor med olika beslut och protokoll. 

På (Riks)Skatteverket blev det tusentals artiklar i tidningen jag gjorde samt även hundratals promemorior med olika innehåll.

I min blogg du läser har jag krystat ur mig mer än 1 200 inlägg varav du just nu läser nummer  1 237.

Vilka män är det som dödar sina kvinnor?

Sedan 2000 har 315 kvinnor dödats av sin närstående män. Dessa dåd har fått stor uppmärksamhet senaste tiden då fem kvinnor mördats på några veckor. Detta har blivit en het politisk fråga också. Om man ska tro det som medierna för fram så dödas de flesta kvinnorna i sovrummen. Männen är ofta psykiskt instabila eller missbrukare. Svartsjuka och risk att kvinnan lämnar dem är en utlösande faktor. Är det korrekt?

Det är vanligt att dessa männen tidigare misshandlat sina kvinnor. Samhället, dvs. socialtjänst och polis, har känt till missförhållandena sedan tidigare.

Det är helt i övrigt normala och skötsamma män som är förövare. Alltså såna som du och jag. Så sägs det i alla fall. Ingen man som slår är normal. Och det oavsett om slagpåsen är ett barn, en kvinna eller en annan man.

Jag har aldrig slagit någon. Däremot har jag själv blivit slagen. Som barn när jag hade gjort något som inte var bra som t.ex. att ha rivit sönder byxorna på ett taggtrådsstaket eller plurrat och blött ned mig. Sånt straffades jag för som barn på 1950-talet. Att aga ungar var helt okej på den tiden. Både i hemmet och i skolan.

Det var dock mycket sällsynt att att jag fick stryk för "ofog". Vanligare var att straffas med gröt till middag, något som jag verkligen avskydde! 

Stryket utfördes med en mattpiskare på baken. Utförare var farsan. Han slog inte så hårt och inte många slag. Mest för att markera vem som bestämde.

Det stryk och våld som vuxna kvinnor utsätts för av sin makar och sambor är inte jämförbart med barnagan som vi 40-talister fick smaka på.

Jag undrar hur misshandlarna och kvinnomördarna egentligen ser ut. I dagens SvD skrivet Zulmay Afsali en debattartikel om det våld mot kvinnor som är en del av kulturen i Afghanistan varifrån har flytt. Han kopplar det till vad som hänt här i Sverige.

Det är lätt att tolka honom som om det är samma typ av förövare i Sverige som i hans gamla hemland, dvs. att förövarna skulle vara utrikesfödda. Nånstans har jag läst, minns inte var, att flera av förövarna av de senaste kvinnomorden skulle vara det. Sant eller inte? Ingen aning.

Det är inte bra att sådan här teorier får spridning. Det är åter lätt att skylla även detta på invandringen.

Därför vore det bra med mer detaljerad statistik. Hur ser männen ut som misshandlar och mördar sina kvinnor? Unga, gamla, psykfall, missbrukare, svennar, utlandsfödda, låglönade, höglönade, akademiker, engångsförbrytare, tidigare år, nutid m.m. Ja det finns säkert fler variabler att redovisa.

Men man gör det inte. Varför?

Tillägg den 7 maj: I dagens morgonavisa (SvD, sid.7) står rubriken "Mer forskning krävs om mäns våld mot kvinnor". I artikeln hänvisas till en färsk studie från Lunds universitet där man tittat närmare på 3 000 dömda våldtäktsmän. Av dessa var 60 % första eller andra generationens invandrare. Precis som i annan brottslighet är den gruppen överrepresenterad. (Deras andel av befolkningen är ca 20 %.)

Det är därför lätt att dra alla invandrare över samma kam. Men kom ihåg att majoriteten av alla som kommit till vårt land är skötsamma.

Tillägg den 12 maj: I dagens SvD berättas om en undersökning gjord av Göteborgs universitet. Man har kollat en grupp personer som begått mord i nära relationer. I den gruppen var det 16 % som hade utländsk bakgrund, alltså ungefär samma andel som av befolkningen. Den undersökningen borde SD-ledaren Åkesson ta del av.

Lönerna för olika yrken är inte vad du tror?

I mitt förra blogginlägg konstaterade jag att min civila jobbtjänsteställning motsvarade en generalmajors. Men hur var det med lönen? Tjänade en generalmajor mer än en kommunikationsdirektör i en statlig myndighet? Vad tror du? Nej, det gjorde han inte. Medellönen i dag för en generalmajor är 38 500 kr i månaden. Jag hade 53 500 kr i månaden när jag slutade jobba för elva år sedan.

Att prata om vad man tjänar eller har i lön - eller i pension för den delen med - är ett tabubelagt samtalsämne i Sverige. Att fråga någon "Vad tjänar du? " eller "Hur mycket har du i pension?" är lika förbjudet att prata om som "Hur ofta ligger du med din fru?".

Jag skäms inte för att prata om löner eller pensioner. Att kolla olika yrkeskategoriers löner är intressant. Lika intressant är det att låta vänner och bekanta gissa vad t.ex. en polisaspirant eller en soldat har i lön. Eller en undersköterska i hemtjänsten har i snittlön.

Det finns en sajt som heter statsskuld.se där även lönerna för tusentals yrken redovisas. Här är några exempel som du inte hade en aning om. 

Gymnasielärare 37 700 kr

Generalmajor 38 500 kr

Undersköterska, hemtjänst 28 400 kr

Polisaspirant 25 100 kr

Affärsbiträde, dagligvaror 29 600 kr

Skogsarbetare, röjning 25 600 kr

Soldat i armén 21 600 kr

Medellön i Sverige 35 300 kr

GD, myndighet 92 600 kr

Landshövding 92 600 kr

Vad är då medellönen för en kommunikationsdirektör nu för tiden? Drygt 60 000 kr i månaden.

Med generalmajors tjänsteställning

När jag jobbade på (Riks)Skatteverket var jag större delen av tiden där ansvarig för verkets information. Min titel var "informationsdirektör" och jag satt med i verkets ledningsgrupp, där jag även fungerade som sekreterare. Hade jag haft motsvarande tjänst hos Försvarsmakten hade jag haft generalmajors tjänsteställning.

På min tid på verket var det även "chefsmyndighet" för dagens Kronofogdemyndighet samt även för Valmyndigheten. Så i princip var jag då även "informationsdirektör" för dessa myndigheter. Jag hade alltså  ansvar för det som är tre myndigheter idag.

På min tid var ordet "information" kopplat till sådan verksamhet som i dag kallas "kommunikation". Numera har det som på min tid hette "ADB" lagt beslag på ordet "information" och man talar om "it", dvs. informationsteknik när man menar datorer, nätverk och andra digitala verksamheter.

När man på min tid pratade om "kommunikation" syftade man på SJ, länstrafik och pendeltåg, det som nu kollektivt kallas "infrastruktur". Vi hade då även en "kommunikationsminister" i regeringen.

I dag hade jag kallats "kommunikationsdirektör". En sån finns hos Försvarsmakten och denne är civilanställd. Försvarsmakten har en "omräkningstabell" där de civila tjänsterna jämförs med de militära på motsvarande nivå. En "kommunikationsdirektör" ligger i nivå med en generalmajor. En pressekreterare i nivå med överstelöjtnant.

I den ryska skatteförvaltningen har (i alla fall hade) man militära grader på cheferna. Jag minns hur imponerat förvånad jag blev när jag mötte min ryske motsvarighet då han var på studiebesök hos mig på verket. Han hade titeln "general". Inte så konstigt med tanke på hur svenska försvaret klassar sina civila befattningar.

Jag har alltid tjusats av det militära. Men inte det där med att sova i tält, cykeltolka och äta ur snuskburk. Utan det tjusiga utanverket som uniformer, medaljer, titlar och annat glitter.

Att jag haft en tjänsteställning som motsvarar en generalmajors känns därför extra  kul, framför allt som jag under min tid i lumpen gjorde en inverterad (omvänd) militär karriär. 

Jag ryckte in som malaj och ut som frikallad.