Nu kan jag kalla mig "författare"?

När man har gett ut två böcker kan man ansöka om inträde i Sveriges författarförbund. Då kan man skriva "författare" på sitt visitkort och i sitt CV. Jag har precis kommit ut med min andra bok. Den heter "Blåbärs-Pelle" (90 sid.) och handlar om min morfar och mormor, deras förfäder och ättlingar. Det är ingen bestseller direkt. Upplagan är 100 ex och målgruppen är släktingarna.  

Min första bok heter "Mina kolumner" och är lite tjockare, 228 sidor. Den innehåller de krönikor eller kolumner som jag skrev i Skatteverkets tidning åren 1986-2005. Den lilla boken finns att köpa som print-on-demand hos Vulkanmedia och kostar 170 kr. Det är självkostnaden och jag tjänar inte en spänn på den. Rena välgörenheten, alltså.

Den som skriver texter som t.ex. romaner, noveller eller artiklar är en författare (eller författarinna). I första hand avses de som skriver skönlitteratur. De som skriver annan litteratur kallas ibland skriftställare, journalister och informatörer. 

Ordet författare används även som yrkestitel för den som skriver noveller, romaner, facklitteratur etc. Andra skrivare kan kallas poet, diktare, lyriker, dramatiker, kåsör, krönikör m.m. beroende vad de producerar.

Att jag nu skulle kalla mig författare på grund av mina två så kallade böcker känns förmätet. Jag kommer alltså inte att göra det. Men då jag gillar att skriva kanske jag skulle kunna kalla mig "skribent" eller "möjligen "skriftställare"?

Jag har dock skrivit mycket, mest i form av artiklar och inlägg. Jag började som tonåring med att skriva insändare i min hemstads tidning Nerikes Allehanda. På länsstyrelsen i hemstaden skrev jag massor med olika beslut och protokoll. 

På (Riks)Skatteverket blev det tusentals artiklar i tidningen jag gjorde samt även hundratals promemorior med olika innehåll.

I min blogg du läser har jag krystat ur mig mer än 1 200 inlägg varav du just nu läser nummer  1 237.