Regeringen visste nog - och mycket tidigare

Skandalen på Transportstyrelsen då it-verksamheten via IBM lades ut på tekniker i Östeuropa fortsätter intressera medierna. Nu senast då Löfven fick förklara sig inför KU i Riksdagen. Han svär sig fri och menar att han inget visste. Först 17 månader efter läckan fick han veta hur illa det stod till.  Läckan till länderna i öst kan medföra att hundratals svenska agenter hos såväl försvaret som polisen kan ha fått sin identitet röjd. Hur kan det komma sig? Vad har Transportstyrelsen med dem att göra?

Svenska folket är naivt och har alltid varit det. Sådant som händer i andra länder och förekommer där har vi inte i Sverige, tror Svenne och Irma. Helt fel. Även Sverige har hemliga agenter och polisinfiltratörer som med livet som insats arbetar för Sveriges bästa och dess naiva medborgare.

För ett par år sedan avslöjade författaren Jan Bergman att den svenska militära underrättelsetjänsten C-byrån under andra världskriget i sin tjänst hade fler unga kvinnor som var kurirer och informanter, dvs. uppgiftslämnare.

Kvinnliga agenter under kriget

Med kvinnlig list lurade de av hemligheter från bl.a. diplomater och andra utländska nyckelpersoner i Stockholm under kriget. En av dem var Bergmans mor. En annan var moster till en mina bästa vänner.

Ytterligare en annan var Jane Horney. Hon var i slutet av kriget även kurir - med kodnamnet "Eskimå" - och förbindelselänk mellan svenska C-byrån och tyska säkerhetstjänsten i Danmark, som hade kontakter med Berlin.  

Generalmajoren Reinhard Gehlen (som sedan blev spionchef i Västtyskland) var chef för tyska underrättelsetjänsten på ostfronten och  byggde tillsammans med CIA:s föregångare i hemlighet upp motståndsrörelsen "Stay behind" i ett femtontal länder i Europa, inklusive Sverige. Rörelsen skulle starta gerillakrig vid en sovjetrysk ockupation. Rester av den rörelsen finns kvar än - även i Sverige - men det vill man inte prata om.

Jane Horney mördades av danska motståndsrörelsen, eventuellt påhejad av Storbritannien som tävlade med USA om inflytande i bl.a. efterkrigstidens Danmark. Hon blev felaktigt anklagad för att vara tysk agent.  Anledning var nog i stället att hon visste för mycket om andra saker, saker som man än idag vill dölja.

Sverige har hemliga agenter även idag

Sverige har alltså haft hemliga agenter och har det även idag. Polisen och Försvarsmakten har sådana. En hemlig polisagent med ny identitet kan nyttjas för infiltrera kriminella nätverk. En försvarsagent kan röra sig i de länder där vi har svensk trupp, t.ex. Mali, Irak men även som spion i andra länder.

De måste ha fejkad identitet och får därför körkort, bilar m.m. i andra namn än sina egna. Transportstyrelsen har hand om både bil- och körkortsregistret och sitter på uppgifter om dem. Det är alltså sådana uppgifter som med säkerhet hamnat i fel händer i  fel länder. (Där fick jag till det.He-he!)

Detta är en stor skandal. När den blev känd är jag övertygad om att man försökte mörka händelsen i hopp om att ingen (journalist) skulle få nys m fadäsen.

Regeringen visste nog 

Våra ministrar har kontakter med sina underlydande myndigheter. En myndighetschef som vill ha kontakt tar den normalt via ministerns statssekreterare. En skandal av den här storleken har säkert nått ansvariga statsråd tämligen tidigt.

Statsråden är ett kompisgäng under ledning av Löfven som träffas minst en gång i veckan. Dessutom förekommer givetvis även andra kontakter där man pratar jobb. Några umgås säkert även privat.  Jag tror att Löfven mycket tidigare än efter 17 månader fick nys om skandalen.

Men han och hans närmaste beslöt att tiga och försöka dölja händelsen och hoppas att ingen skulle få nys om den.

Det är ett ryggmärgsbeteende. Och om det är en chef som tycker så vågar inga underlydande protestera. Så var det nog även nu med fallet Transportstyrelsen och regeringen.

Bäst att var först ut

När jag var informationsdirektör på Skatteverket sa jag alltid så här till cheferna, när de försökte dölja något fel som begåtts: "Vad säger du när Expressen ringer och frågar?"

Då förstod de att det var bättre att verket självt gick ut och berättade om felet som skett. På det sättet tog man initiativet gentemot medierna och fick först ut sin version och sina budskap. Storleken på rubrikerna blev mindre och medias intresse minskade.

Det borde regeringen tidigt även ha gjort i fallet med Transportstyrelsen. Och dessutom samtidigt berättat vad man gjort för att minska skadorna samt för att inte historien ska kunna upprepas.

Men, som sagt, regeringen hoppades kunna dölja skandalen. I stället blev den mycket större. 

PS. Jag kan ha fel. Men om det är sant att regeringen ingenting visste - och inga statsråd, som sedan visste, berättade det för Löfven, ja då är det också en skandal av stora mått. Den visar i så fall hur dåligt samarbetet är mellan ledamöterna i regeringen och mellan dem och Löfven.

.

Olika ursprung, olika sätt att vara

Jag har precis kommit hem efter ett dygns sjukhusvistelse. Under de dryga 24 timmarna mötte jag säkert ett 20-tal olika vårdpersoner, främst kvinnor i form av sjuk- och undersköterskor. De tog hand om mig på ett professionellt och empatiskt sätt - men lite olika i alla fall. En handfull av dem hade utländsk bakgrund.

Den första kvinnan jag pratade med tog emot mig på inskriv-ningsavdelningen, satte på mig ett plastarmband och tog hand om min medförda lilla väska. Hon var stel, korrekt och gick inte att skämta med och var i 30-årsåldern. Hon såg kall ut, log inte och sa inget onödigt, svarade kortfattat på mina frågor. Perfekt svenska. 

Av namnet framgick att hon hade sina rötter i östra delen av Europa. Hennes sätt stämde överens med den schablonbild jag har av folk från de f.d. sovjetockuperade länderna. Ingen direkt service, kall, korrekt, nästan nedlåtande.

Hon var helt annorlunda

Den sista kvinna jag hade kontakt med innan jag lämnade sjukhuset var helt annorlunda. Hon var glad, skrattade mycket, talade en sämre svenska med ibland engelska ord. Hon var från Honduras, ett land i Latinamerika och hade tidigare även bott i USA.

Vi kom bra överens och pratade "small talk". Hon tog även på mig när hon pratade för att förstärka sin verbala omtanke. Hon var raka motsatsen till den första kvinnan jag mötte.

Det är en enorm kulturskillnad mellan Östeuropa och Latinamerika.

Statliga bordeller i Sverige?

Att sälja sex och sin kropp har kallats "världens äldsta yrke" och är fullt lagligt i bl.a. Tyskland och Nederländerna. I Sverige är det inte direkt förbjudet, men indirekt. Här är det förbjudet att utnyttja en prostituerad, men inte av vara det. Uppenbarligen finns det ett behov för prostitutionen finns även här och är kopplad till droger, trafficking och annan brottslighet.

För drygt femtio år sedan var jag i Hamburg och tittade på damerna som satt i skyltfönstren på Herbertstrasse. Jag har sedan vid andra besök i Tyskland utifrån sett flera horhus i andra städer. Ett av dem var ett trevåningshus längs en järnvägslinje där kvinnorna exponerade sig i fönstren för dem som satt i de förbipasserande tågen.

Amsterdam är känt för två saker. Tulpaner och "Red Light District" där flera hundra unga tjejer säljer sex helt lagligt och under kontrollerade former. Ett tittbesök i horkvarteren mitt i centrala Amsterdam är ett måste för alla turister. Jag var nyligen där (och tittade).

Ensamma sjömanshustrur med röda lyktor

Att området heter "Red Light District" har följande förklaring, enligt den guide som visade oss stadens kanaler. Nederländerna var en stor sjöfararnation under tidigare århundranden och sjömännen var borta länge, kanske flera år. Många av dem kom aldrig tillbaka.

Kvar hemma var deras kvinnor som måste hitta ett sätt att försörja sig. Det blev för många att sälja sin kropp. För att visa att de var ensamma och villiga kvinnor satte de upp en röd lykta i fönstret, som signal till de presumtiva kunderna.

Sant eller falkt, vet inte. Det finns horområden i andra städer som också kallas "Red Light District".

Uppmärksammat prästförslag

En f.d. arbetskamrat till mig som även var präst i Svenska kyrkan skrev för många år sedan en  debattartikel i en av kvällstidningarna. Han föreslog nämligen att Sverige borde ha statliga bordeller. Den väckte enormt stor uppmärksamhet. Hur fasicken kunde en präst föreslå något sådant?

När jag träffade honom för ett tag sedan frågade jag varför han skrev artikeln. Han berättade då att hans fru hade jobbat med funktionshindrade personer och sett hur deras otillfredsställda helt naturliga sexuella behov var ett stort problem för dem.

Därför föreslog han att staten borde ordna bordeller under kontrollerade former för att bl.a. hjälpa dem.

Ensamma unga afrikanska män

Det finns numera även andra som har svårt att få naturligt utlopp för sin sexuella frustration. Jag tänker då på de många unga män som kommit till vårt land som asylsökande av olika skäl, oftast från länder utanför Europa. De kommer från en kultur, helt annorlunda än vår och har en annan syn på kvinnor.

Om även vi - likt Tyskland och Nederländerna - hade bordeller under kontrollerade former skulle sannolikt en del av traffickingen och gruppvåldtäkterna minska eller kanske helt försvinna?

Han fick dyrbart fängelse och utvisning

I mitt förra blogginlägg berättade jag om rättegången på grund av det inbrott vi råkat ut för. Nu har domen kommit.  Gärningspersonen - en asylsökande från Palestina - döms för grovt inbrott till fängelse i ett år och tre månader samt utvisning. Hans brott blir dyrt för oss skattebetalare då Kriminalvårdens kostnad för en intern i fängelse är 5 500 kr per dygn! 

Domen är på knappt trettio sidor med bilagor och nästan hälften av dem handlar om skadeståndskraven, av vilka flera avvisas av domstolen. Det är totalt sjutton målsägande.

De målsägande som tilldömts skadestånd kan var och en själv kontakta den dömde och kräva skadeståndet. I vårt fall kommer vi självklart inte att göra det då han sannolikt helt saknar tillgångar.

Kronfogden griper in

Eftersom domen innehåller godkända skadeståndskrav går den med automatik även till Kronofogden men först när överklagandetiden gått ut - i detta fall den 30 april - och om skadeståndsdelen i domen inte har överklagats.

Då får vi en förfrågan per brev från fogden om vi vill ha hjälp med att driva in skadeståndet. I detta fall är det ganska säkert att gäldenären saknar tillgångar och då får vi ett papper från fogden om det. Först då kan vi gå vidare till försäkringsbolaget. Det blir en långdragen process.

Försvaret inte gratis

Av domen framgår att försvarsadvokaten får 71 605 kr av staten i ersättning för sitt jobb - förberedelser och två dagars rättegång. Bra betalt, tycker jag.

Vad tolken kostar framgår inte av domen. Tolken var en kvinnlig arabisktalande jurist som kom från Stockholm och reste tur och retur till Örebro det båda rättegångsdagarna. Det var säkert inte billigt för staten.

Domstolen har också slagit fast att det grejor som gärningspersonen hade på sig tillhör oss men vi får hämta ut dem först när domen vunnit laga kraft. Då blir det en ny tur till Örebro för oss - utan ersättning.

Tips på förändringar

Skadestånden. Det här med skadestånden tar tid och kraft från domstolen. Därför tycker jag att lagen borde ändras. När det från början är uppenbart att den misstänkte helt saknar tillgångar, vilket Kronofogden kan fastställa redan innan rättegången börjar, kan man helt hoppa över skadeståndskraven.

Domstolsprocessen blir enklare och går snabbare samt sker till en lägre kostnad för staten, dvs. vi alla skattebetalare.

Fängelset. Sen kan man strunta i att sätta honom i fängelse. Fängelsestraffet kommer inte att göra honom till en bättre människa men det hindrar honom från att begå nya brott. Därför kan han utvisas direkt, så Sverige blir av med honom.

(Men så enkelt kan det givetvis inte vara. Då vet de utländska bovarna att man inte får någon påföljd vid brott. Dessutom att man får fri hemresa.)

Ett annat alternativ är att se till att han får avtjäna straffet i hemlandet. Då slipper Sverige kostnaden för fängelsevistelsen. Men det är också svårt att genomföra. Det sker normalt i bara ett 50-tal fall per år.

Dyrt att ha bovar i fängelse

Att hålla en person frihetsberövad i den svenska kriminalvården kostar 5 500 kr per dygn, visar en rapport från Europarådet. Det är nästan tre gånger mer än vad en natt på Grand Hotel i Stockholm kostar och den högsta siffran i Europa.

Den nu aktuelle gärningspersonens fängelsevistelse i Sverige kommer alltså att kosta oss skattebetalare  2,5 miljoner kr! Betänk också att andelen utländska medborgare är överrepresenterade i våra fängelser.

Sverige är en rättsstat. Det kan man inte tumma på. Men det kostar.

Sverige är en stat med ett öppet hjärta (och tar emot flest invandrare och asylsökande per capita i hela EU). Det kostar - men det kan man ändra på.

Att vara målsägande på en rättegång

Jag har tidigare berättat på min blogg att vi haft inbrott på torpet i Bergslagen. Det var sjätte gången! Men nu var förövaren fast och det ledde till rättegång i Örebro. Min fru var med som målsägande och jag som bisittande åskådare. Att uppleva en rättegång som deltagare och åskådare var en intressant upplevelse.

Rättegången skulle börja en fredag. Min fru, bosatt i Sollentuna, som är delägare i torpet fick en kallelse till rättegången måndagen samma vecka. Det var kort om tid. Hon uppmanades att inställa sig kl. 9 på fredagen hos Tingsrätten i Örebro.

Gjorde hon inte det skulle hon få betala ett vite på 4 000 kr eller räkna med att bli hämtad av polisen. Det var ord och inga visor! Kanske väl hårt formulerat för att kalla den som drabbats av brott. (Jag kan tänka mig hur t.ex. ett våldtäktsoffer/målsägande reagerar på en sådan kallelse. Hemskt.)

Noggrann inpasseringskontroll

Vi var ute i god tid och fick vänta innan vi blev insläppta i det nya tingshuset, alldeles vid Örebro Central. Där blev det kroppskontroll, samma som när man ska ut och flyga. Alla fickor fick tömmas, svångremmen tas av osv.

Vi klarade nålsögat vi entrén och tog oss upp till rättssalen där målet skulle avgöras. Vi fick en kort pratstund med den kvinnliga åklagaren. Vi handhälsade även på försvarsadvokaten, som annars höll sig på sin kant. Ytterligare två målsägande var kallad till samma tid, en var där och en deltog via videolänk.

Många deltagare i rättegången

När rättegången inleddes var tre politiskt tillsatta nämndemän, en kvinna och två män, samlade tillsammans med juristdomaren och en tingsnotarie, som förde protokoll via en laptop. En videokamera var monterad framför domaren. Hela rättegången filmades nämligen.

Dessutom deltog åklagaren som satt till höger tillsammans med målsägandena. Mittemot satt försvarsadvokaten, den åtalade och en kvinnlig tolk eftersom den åtalade bara talade arabiska. Tolken var en kvinnlig arabisktalande jurist från Stockholm som åkt samma morgon till Örebro.

Fångkläder och handbojor

Den åtalade var en asylsökande 30-årig man med ursprung i Palestina, men numera bosatt i Storå, ca en halv mil från vårt torp. Han fördes in till domstolen med handfängsel och ett bälte runt midjan iförd Kriminalvårdens gröna overall, ledsagad av två häktesvakter, en man och en kvinna.

Den manlige häktesvakten låste upp handklovarna och den åtalade satte sig mellan tolken och försvararen och den vakten satt sedan hela tiden bakom den åtalade. Hans kvinnliga kollega satt vid utgångsdörren.

Själv satt jag som åskådare på en lång bänk mittemot domstolens ledamöter. Framför mig var vittnesbåset. Nu kunde det hela köra igång.

Förnekande och minnesförlust

Åklagaren började och berättade vad som hänt och visade med bilder vilken bevisning som fanns. bl.a. DNA och fotspår samt vad som den åtalade haft med sig när han greps, bl.a. ett luftgevär, en kniv och diverse annat som var från vårt torp.

Gärningsmannen hade begått två inbrott på väg mot vårt torp där han först krossade fönstret på en låst altandörr, som han inte fick upp, för att sedan krossa ett köksfönster, där han tog sig in. Han förnekade allt. Han var oskyldig till allt som lades honom till last, utom brottet mot knivlagen, vilket han erkände.

I övrigt visste han inte någonting och kom heller inte ihåg något alls. De småsaker han hade med sig när han greps, bl.a. svenska skolidrottsmärken, var från Palestina. Luftgevären och kniven hade han fått av en kamrat, som han inte visste vad han hette.

Förnekade även polisförhören

Jag och min fru undrade om han kanske var dement. När vi nämnde det i en paus för åklagaren, skrattade hon och sa "Då skulle alla mina klienter vara dementa!" Försvarsadvokaten fnös och skakade på huvudet. (Jag undrar om advokaten rått sin klient att neka till allt och inte minnas något?)

Den åtalade förnekade även till det han sagt i polisförhören. Det rätten hade att ta ställning till var enbart det som framfördes vid rättegången. Nämndemännen var alltså helt nollställda när rättegången började och hade inte fått ta del av t.ex. förundersökningen, som var på bortåt 450 sidor med alla bilder och bilagor. Därför kändes åklagarens genomgång som en upprepning av vad vi redan kände till via polisen.

De målsägande fick en del frågor, framför allt från åklagaren och domaren. Men försvarsadvokaten  fick ur sig några frågor, främst om skadestånden.

Bostadens art avgör brottsrubriceringen

Vår granne var inkallad som vittne och fick avlägga vittneseden, som domaren läste upp mening för mening. Han fick berätta att han sett en ung man med ett luftgevär på vägen vid vårt torp samt redogöra för den tillsyn han har över vårt torp när vi inte är där.

Vårt torp är en åretruntbostad som vi använder som fritidsbostad. Åklagaren ville veta hur ofta vi var där för ett inbrott i en åretruntbostad räknas genom en ny lag från förra året som grovt, till skillnad om inbrottet sker i ett renodlat fritidshus. Om inbrott sker när folk är hemma så betraktas det också som grovt.

Viktigt med skadeståndskraven

Domaren ställde många frågor om de skadeståndskrav som vi som målsägande framfört då det är domstolen som avgör vilka krav som godkänns. Vårt försäkringsbolag hade meddelat oss att vi först skulle kräva skadestånd och via Kronofogden få det indrivet. Om det sedan visade sig att den åtalade inte hade några tillgångar skulle försäkringen gå in.

Vid de tidigare inbrotten vi råkat ut för fanns ingen fasttagen gärningsperson, utan då kunde vi gå direkt till försäkringsbolaget och få ersättning. Men så var det alltså inte nu med en person gripen och misstänkt.

Det blir mer komplicerat och utdraget med en misstänkt gärningsperson, så det kanske är lika bra att polisen inte lägger resurser på vardagsbrotten? Då slipper man som drabbad en massa besvär.

Nya inbrott samma dag han släpptes

Vi var med på förmiddagens förhandlingar men kunde få vara kvar även på eftermiddagens fortsättning. Vi stannade kvar.

Gärningsmannen hade suttit anhållen några dagar men släpptes fri i Örebro en söndagsmorgon strax efter kl. 9. På den dan hann han med att begå tre nya inbrott i Marieberg, söder om stan. Han greps igen på kvällen och sedan dess har han suttit häktad. (Om han suttit kvar i häktet hade dessa nya inbrott kunnat undvikas. Sic!)

På eftermiddagen var det dags för de målsägande som drabbats av de ny inbrotten och åklagaren att berätta. Även dessa inbrott nekade den åtalade till och minnesförlusten kvarstod.

Nyttigt men säkert kostsamt

När denna första  rättegångsdag var till ända valde vi att åka tillbaka till torpet. Vi fick dock fylla i en blankett och lämna in i tingsrättens reception med våra krav på ersättning för inställelsen. För vår del blev det 12 mil x 18 kr för den extra resan tur och retur från torpet utanför Stråssa till Örebro. Den ersättningen kom någon vecka senare från Domstolsverket i form av ett utbetalningskort. Även det skapar problem, då det är inte så lätt att lösa in det. Dessutom kostar det att få ut pengarna.

Sammanfattningsvis är det bara besvär för den som drabbats av inbrott om någon grips för det. Sedan uppehöll sig domaren och rätten en stor del av tiden med att gå igenom skadeståndskraven från de olika målsägandena. Det var nästan så det kändes viktigare än själva brottet och gärningsmannen.

Hur som helst hade polisen och tingsrätten gjort ett gediget arbete. Det skulle vara intressant att få veta vad hela kalaset kostade?

Ett års fängelse och utvisning?

På det hela taget var den här rättegångsdagen en nyttig, lärorik och intressant upplevelse. Den fortsatte även på måndagen, men då var inte vi med.

Åklagaren skulle yrka på ett års fängelse för grovt inbrott i flera fall, samt utvisning. Om det blir fråga om det sistnämnda beror helt på vilken status Migrationsverket gett den asylsökande. Har han fått flyktingstatus kan han nämligen inte utvisas. Sic!

I skrivande stund vet vi inte om domen fallit och vilken påföljden blev. Jag återkommer när vi fått kopior på domen, vilket vi som målsägande har rätt till utan kostnad. Däremot skulle vi få betala nästan en tusenlapp i kopiering om vi ville ha ut förundersökningen på papper.

PS. Efter en tid fick vi ett brev från Polisen att vi kunde komma till hittegodsavdelningen i Örebro och hämta de prylar som man tog i beslag på torpet för koll av DNA och fingeravtryck. Om vi inte gjorde det inom en månad skull de tillfalla staten. (Det blev alltså en ny resa till Örebro, men denna gång fick vi ingen reseersättning.)

När vi får hämta de grejor boven hade på sig när han greps, bl.a. luftgeväret, har vi ännu inte fått besked om. Det tar tid det här...

Han får 115 000 kr i månaden - retroaktivt

Kaj Linna dömdes för mord och satt tretton år i fängelse - oskyldigt dämt. Han fick resning av Högsta domstolen, släpptes fri och blev helt frikänd. Nu har han fått skadestånd för den tid han satt inne och han fick det största skadestånd som staten betalat ut till en oskyldigt dömd - 18 miljoner kr!

Juhani Kaukosalo - som han hette från början - föddes 1962 i Danmark och dömdes till fängelse för ett rånmord 2004 i Karlamark utanför Piteå. Han dömdes mot sitt nekande på grund av ett vittnesmål, som visade sig tvivelaktigt och sedan felaktigt.

Högsta domstolen beviljade Kaj Linna resning och han frikändes helt av hovrätten, släpptes fri och flyttade till en av Kanarieöarna. Nu har han alltså fått det största skadestånd som beviljats - 18 miljoner!

115 000 kr i månaden retroaktivt

Han har suttit inne oskyldigt anklagad och dömd under sammanlagt 156 månader. Det skadestånd han får motsvarar alltså en månadslön på ca 115 000 kr. Iinte illa! Men jag skulle inte vilja byta med honom. Aldrig. De pengar han får kan inte kompensera de år han varit fängslad men de är dock ett plåster på såren.

Hans "månadslön" kan jämföras med statsministern som är ca 165 000 kr eller vad en riksdagsledamot får, nämligen 65 000 kr. Under mina 43 yrkesverksamma år i statens tjänst tjänade jag sammanlagt ca 19 miljoner före skatt. Det blir i snitt en månadslön på knappt 37 000 kr.

En jämförelse till

Annika Falkengren - som är årsbarn (1962) med Kaj Linna - var chef för SEB och tjänade ca 19 miljoner kr på ett år. Det gav henne en veckolön på ca 365 000 kr. Med 40 timmars arbetsvecka fick hon drygt 9 000 kr i timmen och det blir drygt 150 kr i minuten.

Detta bara som en jämförelse.

PS. Jag skulle tro att Linnas skadestånd ses som lön och beskattas.