Mina kontakter med polisen under 70 år

Den första kontakt jag hade med polisen var när jag gick i folkskolans sjätte klass och skulle bli skolpolis. (Skolpolis var utvalda elever som med vitt koppel på sig skulle hjälpa sina skolkamrater över vägen vid skolan på mornar och eftermiddagar.) Vi fick träffa en riktig polis under vår "utbildning".

Den andra gången var när jag cyklade utan lyse, stoppades och fick böta 20 kr efter att ärendet gått vidare till stadsfogden (numera kronofogden). Det var den 30 juli 1961 kl. 22:10.

Den tredje gången var när vi hade haft inbrott i kåken i Sollentuna. Det kom faktiskt två poliser som tittade och konstaterade att det varit inbrott. Någon annan undersökning gjorde de inte utan sa bara sarkastiskt "Lycka till med försäkringsbolaget nu!" och drog. Undersökningen lades ned trots att jag hade namn, adress och personnummer på en person som var skäligen misstänkt för delaktighet.

Den fjärde gången var när jag en sen kväll på väg till torpet med sovande hustru och barn i bilen blev stoppad, fick blåsa och visa körkort.

Den femte gången var när vi haft inbrott av knarkare på vårt torp i Bergslagen. Då träffade jag ingen polis utan all kontakt sköttes telefon- och pappersledes. Undersökningen lades ned trots att alla i byn visste vilka knarkare det var fråga om.

Den sjätte gången var när vi hade haft skadegörelse och inbrottsförsök i garaget på torpet. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned trots att både jag och polisen visste vem som var skyldig.

Den sjunde gången var när vi haft påhälsning av tjuvar i såväl garage som bod på torpet och blivit av med verktyg, maskiner, motor- och röjsågar, elverk m.m. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned.

Den åttonde gången var när min gasolgrill tog eld och brandkåren kom. Även polisen kom och förhörde mig grundligt och skrev en lika grundlig rapport om min ev. drumlighet. Jag åtalades inte. Pust.

Den nionde gången var när vi haft inbrott på torpet i januari förra året och då inget stals. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned trots att både polisen och jag misstänkte vilka de skyldiga kunde vara.

Den tionde gången var när jag blev stoppad en tisdag förmiddag i ett industriområde i Uppsala och fick blåsa och visa körkort.

Den elfte gången var när vi åter haft inbrott på torpet i juni förra året och då inget stals. Även då bara  telefon- och papperskontakt. Utredningen lades ned trots att både polisen och jag misstänkte vilka de skyldiga kunde vara.

Den tolfte gången var för en vecka sedan då jag stoppades i p-huset i Sollentuna Centrum, fick blåsa och visa körkort.

Vad säger det här? Jo, alla gånger jag drabbats - t.ex. av inbrotten - har ärendet lagts ned.

Torpets brevlåda demolerad av vägmarodör

I somras asfalterades landsvägen som går vid vårt torp i Bergslagen. Ja, vägen går till och med över våra marker och delar åkern i två delar. Så har det varit sedan 1895 då vägen anlades. Vi var där när man lade asfalten och det gick ganska fort.

Men när vi några veckor senare kom till torpet var vår fina brevlåda i trä, dekorerad med Bergslagsflaggan på locket, helt förstörd. Någon hade kört på den. Sannolikt i samband med att de sista arbetena med asfalten utfördes.

Så här såg brevlådan ut efter påkörningen.

Vår granne kunde berätta att det skett när man lade ut den smala grussträngen i vägrenen, längs asfalten. En annan granne kunde också intyga det. Han berättade att de chaufförer som jobbat med gruset hade kört som galningar fram och tillbaka. Detta triggade igång mitt sinne som rättshaverist. "Nu jävlars ska dom få se på andra bullar", muttrade jag och började skriva. "Det ska dom få betala för!" Men frågan var vem som skulle få betala?

Jag gissade att Trafikverkets avknoppade bolag Svevia hade asfalterat vägen så jag skrev till det bolaget och bifogade bilder. Efter några veckor skickade jag ett påminnelsebrev och fick då svar från en jurist hos dem, som lovade undersöka saken.

Efter ytterligare en tid fick jag ett mejl från Svevia där man berättade att det var bolaget Peab Asfalt, som asfalterat landsvägen. Ett brev avsändes nu dit. Inget hände på flera veckor.

Jag övervägde att göra en polisanmälan med brottsrubriceringen "vårdslöshet i trafik med smitning samt skadegörelse". Men jag insåg att min anmälan säkert skulle avskrivas direkt.

Jag letade rätt på en mejladress på nätet till en mellanchef på Peab Asfalt i Örebro och sände honom digitalt det brev med bilder som jag tidigare skickat med vanliga posten till Peabs regionkontor i Västerås. Efter någon dag fick jag svar av en annan anställd på Peab Asfalt som skulle ta tag i saken. Han hette Ericsson. En trevlig karl.

Tiden gick. Inget hände och jag påminde Ericsson. Då fick jag en begäran om att lämna mitt kontonummer så skulle han skicka mig den tusenlapp i ersättning som jag begärt för den förstörda brevlådan. Efter ytterligare någon dag blev jag uppringd av en annan anställd på Peab Asfalt, denna gång i Ängelholm.

Eftersom jag inte hade någon egen firma med ett plus- eller bankgirokonto kunde han inte betala ut några pengar till mig. Han föreslog i stället att jag skulle gå till någon butik och plocka ut varor, t.ex. verktyg, för en tusenlapp och be butiken skicka räkningen till Peab. "Hallå", tänkte jag. "Vilken butik går på det?"

Pengar kunde jag inte få, men däremot en produkt av något slag. Jag letade rätt på en låsbar brevlåda på nätet hos K-Rauta som kostade 995 kr och skickade ett mejl till Ericsson. Inget hände och jag fick påminna. Då ringde han upp mig och berättade att en brevlåda fanns att hämta i kassan hos K-Rauta i min hemkommun Sollentuna. Igår var jag och hämtade den. Så historien slutade lyckligt i alla fall.

PS.  Jag fick även veta att arbetet med att lägga ut grussträngen längs vägrenen hade av Peab Asfalt lagts ut på en underentreprenör, i detta fall en entreprenadfirma i Fredriksberg i Dalarna. Den firman hade i sin tur hyrt in en åkare, som gjorde jobbet. Det var han som kört sönder min brevlåda. Han har tyvärr fortfarande kvar sitt körkort.

Putin har ljugit förr

En FN-konvoj med mat, medicin m.m. i lastbilar på väg till de instängda invånarna Aleppo i Syrien flygbombades. Många hjälparbetare dog. USA anklagar Ryssland för dådet. Putin & Co säger att det var "rebellerna", dvs. de som opponerar mot den rysstödde presidenten Bashar al-Assad. Men rebellerna har inget flyg. Senaste budet från Putin är nu att det är en amerikansk drönare bakom attacken.

Om det inte var ryska plan som bombade så var det syriska. Det är lika illa då Assads styrkor samarbetar med de ryska, som officiellt bekämpar IS men i praktiken "rebellerna" (som för övrigt stöds av USA). Men Putin säger att det inte kan vara Assads flyg eftersom de inte är uppe när det är mörkt.

Situationen i Syrien är komplex. Putin ser gärna att konflikten fortsätter och att flyktingströmmarna  också gör det. Ju fler flyktingar som kommer till EU desto bräckligare blir EU (och även Nato), något som Putin eftersträvar. Dessutom ökar befolkningarnas vilja att rösta på invandrarfientliga högerpartier, som gillar Putin och som Putin gillar.

Jag är övertygad om att Putin ljuger om bombningen av FN-konvojen. Han har ljugit förr. När Krim ockuperades av små grönklädda uniformerade män förnekade han kategoriskt att det var ryska soldater. När sedan Krim var i hans händer erkände han utan att skämmas att det var hans soldater.

Lögner och vilseledning är en del i den ryska hybridkrigföringen som pågår, inte bara i Syren utan även i vårt närområde. Sverige är också utsatt för det, även om det nu bara är i ett inledningsskede.

Det ska bli intressant att se vad som händer med den nya ryska gasledningen utanför Gotland. Blåögda svenska politiker kommer att säga ja till ledningen och även låta ryssen få disponera hamnarna i Karlshamn och Slite.

Svensk snällhet, välvilja och kompromissande ser Putin bara som svaghet och gör att han ökar sin aggressivitet.

PS. Nu (23/9) har det kommit uppgifter (= rysk desinformation?) om att det var en granatattack från rebellerna som förstörde hjälpkonvojen. Fan tro't. Varför skulle dom göra det?

Bergslagen försvann 1994

När jag för flera år sedan lyssnade på SMHI:s väderrapporter på radion eller teven rapporterade man vädret för "Bergslagsområdet". Det gör man inte nu. Eftersom jag är en "bergslagsfreak" kontaktade jag SMHI i Norrköping för att få en förklaring. Det tog en månad - med påminnelse - att få svar.

Jag frågade också varför man delat Svealand i östra och västra. Östra Svealand sträcker sig från Stockholms skärgård till Kilsbergen på gränsen mellan Närke och Värmland. Här är svaren jag fick:

"Bergslagsområdet försvann ur våra väderrapporter den 1 maj 1994. En anledning var att området var illa definierat. Det bestod egentligen inte av enbart Bergslagen utan skulle snarast tolkas som Bergslagen med omnejd. Det sträckte sig ända ner till Askersund vid Vättern. Jag minns att den tidens meteorologer ofta fick göra inskränkningen "Bergslagsområdet utom Närke och Västmanland".

"När det gäller dagens prognoser så är Svealand faktiskt uppdelat i tre delar, Sydvästra Svealand, Nordvästra Svealand och Östra Svealand."

Jaha, så var det med den saken.

Gruvbrytning på Tofta går säkert bra

Det kompani skyttesoldater som nu placerats på Gotland har svårt att öva. Det beror på att halva Tofta skjutfält inte får nyttjas på grund av miljöskäl. Ärendet ligger för avgörande hos regeringens miljönissar.

Men om ett kanadensiskt gruvbolag skulle vilja inmuta skjutfältet för att leta malm och sedan starta gruvbrytning så är det okej. Gruvlagarna tar nämligen över miljölagarna.

Sverige är förunderligt. Putin skrattar.

Har (S) ett hemligt avtal med USA?

Det har alltid skett saker och ting i det fördolda, som inte svenska folket känt till. Först många, många är efteråt har sanningen kommit fram. Det har gällt många områden och många politiker har varit inblandade och ljugit för att bevara hemligheterna.

Under hela kalla kriget hade den svenska regeringen - med såväl Erlander som Palme i spetsen - ett hemligt avtal med bl.a USA om bistånd ifall Sovjet skulle anfalla oss. Detta kände alla till (även ryssen) utom det svenska folket. Finns det ett sådant avtal även idag?

Det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde ser annorlunda ut nu än i slutet av 1940-talet. Alla seriösa bedömare är överens om att Sverige dras in direkt i ett krig som drabbar Baltikum. Vi har dessutom lovat stödja våra grannar i händelse av en väpnad konflikt.

Gotland har en strategisk betydelse och är som ett "hangarfartyg" i Östersjön. Den som vill behärska Baltikum måste först ta kontroll över Gotland. Det är därför ÖB nu har beslutat att stationera ett kompani motoriserade skyttesoldater permanent på ön. Alltid något, dock mest en signal till ryssen, som kan ta ön på några timmar om Putin sätter den sidan till.

Hela borgerligheten är numera för att Sverige blir medlem på riktigt i Nato och får försvarsgarantier. Men vänstern med sossarna i spetsen är fortfarande emot. Löfven hänvisar i stället till "den transatlantiska länken", dvs. kontakterna med USA. Han gör det varenda gång Nato förs på tal. Om sossarna hade hemliga försvarsavtal med USA under kalla kriget är det väl inget som hindrar att man har det nu också?

Nån borde ringa Putin och fråga. Han vet säkert hur det är.

PS den 29 oktober: Idag skriver DN att en högt uppsatt militär i USA lovat att USA ska hjälpa Sverige om ryssen anfaller oss. Det kanske finns en överenskommelse i alla fall?

Dubbel märkning avslöjade tjuven

När ungarna var små och gick på dagis och i skolan märkte vi deras kläder. Det gjorde även de flesta andra föräldrar. Det vanligaste var att sy fast en liten tygetikett med ungens namn på synlig plats i plagget.

En bekant mamma sydde fast två etiketter i sonens dyra, nyinköpta märkesjacka - en vid halslinningen och en dold, långt inne i ena ärmen. Andra dagen sonen hade jackan i skolan försvann den. Någon dag senare hade en annan elev en mycket likartad jacka på sig.

Mamman kontaktade läraren och eleven med den likartade jackan hämtades in. Läraren var mycket tveksam då eleven med den likartade jackan var av tydlig utländsk härkomst. Här luktade det rasism och diskriminering lång väg, vilket givetvis var en mycket känslig och försvårande faktor. På frågan om varifrån eleven fått jackan, svarade han givetvis att hans mamma köpt den.

Trots protester från läraren lyckades den bekanta mamman få eleven att ta av sig jackan och hon vände den ut-och-in och kunde visa namnetiketten i ärmen. Eleven blev tagen - inte "med byxorna nere"- utan med jackan avtagen. Tablå och ridå.

PS. Sens moral: Sy alltid i två etiketter i era ungars kläder, framför allt om kläderna är dyra.

Tro inte allt på Facebook

Facebook är ett så kallat socialt medium som är en tummelplats för miljoner människor över hela världen. Där publiceras hela tiden mängder med "fakta". Men allt är inte korrekt. Det mesta måste kombineras med vars och ens eget sunda förnuft och eventuellt andra faktakunskaper.

Här är ett exempel.

En person hade gjort ett inlägg, som delats av flera och fått spridning. Det handlade om ensamkommande flyktingbarn.  I inlägget hävdades att Sverige är 1944 tog emot 70 000 ensamkommande flyktingbarn och att vi i år bara tagit emot 7 000. Med den befolkning och den BNP vi hade 1944 - jämfört med dagens befolkning och dagens BNP - så menade skribenten att vi borde kunna ta emot uppemot 200 000 ensamkommande barn i år.

Flera har på Facebook markerat sitt gillande. Dock inte jag, då jämförelsen haltar och saknar relevanta fakta.

De 70 000 barnen kom inte 1944. De var finska små krigsbarn som kom under åren 1939-40 och 1941-44, dvs de år då Finland var i krig med Sovjetunionen. De allra flesta barnen återvände till Finland åren efter kriget och bara ca 7 000 stannade kvar och blev adopterade av svenska par.

Dessutom kan tilläggas att de ensamkommande "barn" som kommer nu i många fall inte ens är barn och de kostar oss skattebetalare ca en miljon kr per styck och år att ta hand om. Om vi i år skulle ta emot 200 000 blir det 20 miljarder i kostnad. Till detta ska läggas det ökade behovet av bostäder, lärare och skollokaler, gode män, socialsekreterare, tand- och läkarvård m.m. m.m.

De ca 7 000 finska småbarn som adopterades och blev kvar på 1940-talet blev mest en kostnad för de familjer som öppnade sina hem för dem.

Ett område där det inte är kris

Sverige idag verkar vara ett land i kris. Och detta trots (eller tack vare) världens näst högsta skattetryck. Danmark sägs ligga i topp med högsta skattetrycket.

Vad är då i kris? Jo, försvaret, polisen, skolan, tillgången på bostäder, äldreomsorgen, järnvägarna, integrationen, sjukvården m.m. I stort sett allt är i kris. Vi har dessutom (enligt LO) massarbetslöshet. Den svenska siffran är ca 6-7 %. (I Zimbabwe är den 80 % och jag undrar vad vi ska kalla den siffran?)

Men ett område verkar nu vara krisfritt, nämligen dagis.

När våra barn var små för ca fyrtio år sedan var barnomsorgen ett krisområde. Det var i stort sett omöjligt att få en kommunal dagisplats. Det som stod till buds för oss var svart dagmamma, ett privat dagis, själva agera dagis, jobba deltid etc. innan vi fick en dagisplats. Det var dessutom en dryg utgift för någon maxtaxa fanns inte.

Nu verkar förskolan vara i stort sett det enda område som inte längre är i kris?