Viktigt värna interna frifräsare

Teknikföretaget Ericsson går inte så bra längre. Det har funnits i mer än 130 år. En av företagets  största framgångar var telefonväxeln AXE som blev en formidabel kassako.

Men den togs inte fram på "order" av ledningen utan ti!l största delen tack vare hängivet arbete "vid sidan av" av företagets ingenjörer, så kallat "skunk work".

I år är det 20 år sedan dåvarande Riksskatteverket (RSV) (numera Skatteverkets huvudkontor) tog fram och sjösatte verkets webbplats. Det skedde av ett gäng hängivna medarbetare som gjorde det i hårt motstånd och med obefintligt stöd från verkets ledning. En klar parallell till Ericssons ingenjörer och AXE-växeln.

I december 1996 lyckades gänget på RSV köra igång i en teknisk miljö som avvek från det av ledningen påbjudna universalverktyget Lotus Notes som då var lösningen på allt it-anknutet inom verket. Skepticismen hos ledningen var så stor att webbplatsen bara fick bli en försöksverksamhet. Och det var den i flera år framöver.

Webbplatsen blev en stor framgång hos användarna utanför verket och blev grunden för den digitalisering som är en del av verkets framgång. Webbplatsen är en av förklaringarna till att svenska folket placerar verket i toppen bland landets myndigheter.

När webbplatsen fyllde tio år 2006 "firades" det med ett litet seminarium. Man tog även fram en speciell jubileumslogga och tryckte upp t-shirts till de som var med och till de som varit med under resan i motvinden.

I år är det alltså 20 år sedan webbplatsen sattes i drift. Jag tror inte att Skatteverket kommer att uppmärksamma det. Synd, tycker jag. Att minnas sin historia är viktigt för framtiden. Det gäller inte bara länder och människor utan även organisationer, företag och myndigheter.

PS. Här nedan ser du t-shirten vi tog fram för tio år sedan. Läs även kommentaren jag fått. Intressant.

Planeringsbyråkratin slår till överallt

I dagens svenska dagblad skriver ett gäng läkare och professorer från olika lärosäten i landet en debattartikel som handlar om "det administrativa nedfallet". De använder dock inte just det begreppet men det är vad det handlar om.

De skriver att styrningen av sjukvården har blivit så omfattande att patienternas situation försämras. De ger exempel på den tilltagande byråkratiska styrningen som de senaste decennierna drabbat sjukvården i form av balanserade styrkort, lean production, new public management m.m.

Suck, säger jag bara. Jag känner igen det från min tid på Skatteverkets huvudkontor. Mina sista decennier där förmörkades av samma administrativa nedfall som sjukvården drabbats av.

Varje år infördes något nytt djävulskt planeringsinstrument som alla skulle följa in absurdum. Vi som var mellanchefer drabbades hårdast. Verkets ledning omgav sig av ett gäng controllers som tog den här planeringsbyråkratin på största allvar. Det var som en religion för dem.

Hur många hundratals miljoner, kanske många miljarder,  detta kostat är det ingen som vet. Hela den offentliga sektorn var drabbad av dessa galenskaper. Planering behövs men det måste finnas gränser.

När efterlevnaden av ett nytt planeringsinstrument blev viktigare än kärnverksamheten hade man gått för långt. Men eftersom det var sanktionerat av ledningen höll alla god min och rättade in sig i ledet.

Ja, inte alla. Jag protesterade och hamnade i kylan eftersom jag trampade på många ömma tår. Men nu i efter hand känns det som en upprättelse när det är många, även seriösa forskare, som lyft fram problemen med bl.a sådana här planeringsreligioner som visat sig vara kontraproduktiva och bara skapat ökad byråkrati och frustration hos chefer och medarbetare.

Snabb och bra service!

Det händer att jag måste ta kontakt med myndigheter av olika slag. Det är dock inte ofta. Jag nyttjar då - om det går - deras mejladress och skickar ett mejl. Oftast får jag svar, som i de flesta fall dröjer en dag eller två. Ibland får jag inget svar alls, vilket har hänt när jag t.ex. mejlat polisen. Min hemkommun Sollentuna är dock rätt bra på att svara snabbt.

Jag blev 70 år nu i juli och då minskade min statspension som jag får från Statens pensionsverk (SPV). Men de minskade inte den preliminära skatten, så jag fick ut en tämligen liten summa.

Därför avsände jag igår ett mejl till SPV och bad dem justera mitt skatteavdrag nedåt. En timme senare fick jag ett samtal på mobilen när jag var ute och gick. Det var en vänlig man på SPV som berättade att han ändrat mitt skatteavdrag och förklarade samtidigt varför det inte skett med automatik.

Jag tackade honom för snabb och bra service. Och detta mitt i semestertiderna. Bra jobbat SPV!

Laddstationer på alla mackar?

Fler och fler skaffar sig eldrivna bilar. Problemet vid långfärder är att med jämna mellanrum kunna ladda bilens batterier. Det krävs ett samlat grepp för att lösa det.

När vi för några år sedan uppmanades att gå över från bensin och diesel till etanol tvingades alla bensinmackar att skaffa tankar och pumpar till E 85. Sedan visade det sig att etanolsatsningen blev en flopp. Nu är det i stället elbilar som gäller.

Det bästa vore väl om alla mackar återigen tvingades; denna gång att skaffa laddningsstationer för elbilar. Eller är det för komplicerat kanske?

Allt är inte bara elände

Följer man nyheterna verkar allt vara dåligt i Sverige. Skolresultaten sjunker och fler ungar  går ut skolan utan behörighet till gymnasiet eller högskolan. Sjukvården saknar sängplatser och operationer skjuts upp. Patienter skickas hem för tidigt.

Polisen hinner inte utreda brott eller kan inte komma när de larmas. De har gett upp helt i utanförskapsområden som är ett drygt femtiotal i landet. Kriminella gäng har tagit över. Bostadsbristen är enorm.

Försvaret kan inte längre försvara landet mer än max några dagar och då bara på ett ställe. Åldringar ligger ensamma och dör då äldrevården inte fungerar. Järnvägsspåren är dåligt underhållna och tågen kommer inte i tid. Vårt herrlandslag i fotboll kommer sist i EM.

Ja, listan över allt elände kan göras hur lång som helst. Det är märkligt att det står så illa till när vi har ett av världens högsta skattetryck?

PS. Allt är vi inte sämst på: vi är per capita bäst i EU på att ta emot asylsökande och vi är bäst i världen på bistånd till andra länder, företrädesvis afrikanska vänsterdiktaturer. Vi är världsledande när det gäller jämställdhet och jämlikhet.  Och vi har fått plats i FN:s säkerhetsråd.

Alltid något att glädjas åt.

Mediebilden viktig för myndigheter

Opinionsföretaget Sifo har presenterat resultatet av sin årliga undersökning om folkets förtroende för sina myndigheter. Man har redovisat ett så kallat "anseendeindex" för myndigheterna och i topp ligger Konsumentverket med 54.

Sedan kommer Lantmäteriet (52), Strålsäkerhetsmyndigheten (52) och Patent- och registreringsverket (51).  På femte plats hamnar Skatteverket med 48, samma siffra som verket hade för två år sedan. Årets siffra är dock sämre än den för 2015 då den var 51.

Undersökningen genomfördes som en webbenkät den 3-20 juni där drygt 6 000 personer frågades ut (ett riksrepresentativt urval).

Sifo har också kollat vad man grundat sitt förtroende för myndigheterna på. Svaren visar att mediebilden utgör grund för 58 % och för 21 % är vänner, släkt, kolleger etc. grund. Indirekta kontakter, t.ex. webbplats är grund för 16 %. Bara 14 % har sin grund i att man som privatperson haft direktkontakt med myndigheten.

Detta förhållande var något som jag tog fasta på för mer än 30 år sedan när jag blev informationschef på dåvarande Riksskatteverket. På den tiden gjordes inga sådana här undersökningar och Skatteverket var då illa ansett av de flesta. Många anställda vågade inte berätta var man jobbade.

För 30 år sedan genomförde jag en stor enkät där 10 000 personer frågades ut om sin syn på verket. Jag ville ta reda på om de som haft kontakt med verket hade en annan uppfattning än de som inte hade haft det. Dessutom ville jag få hyfsat hållbara siffror för varje län då skatteförvaltningen på den tiden hade en myndighet i varje län.

Svaren varierade mellan länen. Dessutom var de som haft direktkontakt med verket mer positivt inställda än de som inte haft det. Jag fick svart på vitt på att mediebilden var en stor grund för medborgarnas negativa uppfattning om oss, något som jag redan hade förstått.

Med enkätresultatet som grund var det inte svårt att få gehör för en brett upplagd satsning på att bygga upp bra relationer med medierna.

Alla chefer fick en tvådagarsträning i att umgås med journalister, en utbildning som blev den mest uppskattade de varit med om. Jag utsåg även pressombud vid alla myndigheter och ordnade studiebesök hos tidnings- och TV-redaktioner runt om i landet. Jag bjöd in journalister till verket där de fick träffa chefer och andra nyckelpersoner och ordnade årliga seminarier för journalister inför deklarationen.

Mest på skämt föreslog jag också att journalister skulle taxeras i en särskild taxeringsnämnd där vi kunde vara extra tillmötesgående mot dem. Någon sådan nämnd blev det givetvis inte.

Denna kursändring har starkt bidragit till den positiva bild som allmänheten har även av dagens skatteförvaltning.

Kära barn får många namn?

Vårt språk och de ord vi väljer bidrar starkt till att forma samhället och de människor vi möter. Vi som är till åren komna växte upp med ord som neger, lapp, eskimå, tattare och zigenare. Våra barn har lärt oss att de är fula ord som inte får varken skrivas eller uttalas.

Nu heter det afrosvensk eller svart, same, inuit, resande och rom. Ytterligare ett ord som börjar bli fult att använda är handkapp. Nu heter det funktionsvariation eller funktionsskillnad.

Vår befolkning har utökats med många människor som inte har fötts här. I en debattartikel i dagens svenska dagblad används orden utrikes födda, skyddsbehövande, asylsökande och nyanlända. Asylsökande är det som används oftast i artikeln.

Dessa personer som ökat vår folkmängd kallas också flyktingar, invandrare, migranter eller utlänningar. Jag undrar om inte ordet utlänning snart får samma status som neger och blir fult och omöjligt att använda?

En del av dessa benämningar får ibland förstärkningsord som "illegal" när det handlar om invandrare, vilket ofta får den förskönande omskrivningen "papperslös". Flykting får ibland tillägget "ekonomisk".

Alla dessa ord som beskriver de som inte är födda i vårt land är dock inte synonymer. Vilket ord som väljs speglar också skribentens eller talarens attityd eller inställning till ämnet.

Talesättet "kärt barn får många namn" gäller nog inte här, snarare tvärtom.