På 1970-talet var Riksskatteverkets interna information tämligen outvecklad. De småchefer och vanliga skattetjänstemän i skatteförvaltningen som ville hålla sig uppdaterade och hänga med i det som hände på skatteområdet fick vända sig till privata aktörer.
En av dem var Tholin & Larsson, ett privat företag som löpande gav ut nyhetsbrev med information om nya lagar, propositioner, utredningsdirektiv, betänkanden m.m. på skatteområdet. Många skattetjänstemän prenumererade på deras nyhetsbrev. Företaget gav även ut handböcker och höll informationsmöten och kurser. Det är fortfarande verksamt.
Då var flera av de högre cheferna på Riksskatteverket anlitade av företaget som föredragshållare och skribenter. Det var ett lönande extraknäck, sanktionerat av verkets högsta ledning. Inför varje årsskifte var de borta från verket för att för företagets räkning åka runt i landet och berätta om det kommande årets skattenyheter. Åhörare var även många skattetjänstemän, då detta var enda vägen de kunde uppdatera sig. De fick betala för sin medverkan.
Inför varje årsskifte skulle mängder med blanketter och annat tryck tas fram. De chefer som försvunnit från verket för att hålla föredrag borde ha varit hemma och skött sitt jobb i stället. Deras frånvaro medförde att trycksaker försenades med skadestånd till tryckerierna som följd.
Jag tyckte att det här var helt uppåt väggarna. Riksskatteverket borde väl i egen regi ta fram den interna skatteinformation som verksamheten behövde? Jag fick ingen förståelse för det. De chefer som skulle fatta beslut om det skulle då förlora sina lönande extraknäck.
Åren gick och jag lyckades till slut ta fram en intern informationstidning som hette "RSV Info". I den infördes även notiser om skattenyheter, författade av en väl insatt medarbetare som fick extra betalt för det jobbet (från min budget). Dessa notiser blev senare en egen, separat publikation kallad "RSV Nytt".
När verket fick en ny ledning började man även genomföra informationsmöten i egen regi. Men då hade de flesta av cheferna som jobbat för det privata företaget lämnat verket och gått över till "andra sidan".
29 januari 2016
Riksdagsledamöter och skolbarn
När jag jobbade på (Riks)Skatteverket fick vi ofta besök. Det var allt från utländska ministrar med medarbetare till svenska skolelever. Det hände även att vi tog emot grupper av riksdagsledamöter, bl.a. hela skatteutskottet som kom minst en gång om året för att få en uppdatering av vad verket höll på med. Gästerna fick lyssna på föredrag och fick diverse skriftlig material.
När vi en gång hade en grupp "vanliga" riksdagsledamöter fick de material, som vi tagit fram för skolelever. Vi ansåg att de var på ungefär samma kunskapsnivå.
När vi en gång hade en grupp "vanliga" riksdagsledamöter fick de material, som vi tagit fram för skolelever. Vi ansåg att de var på ungefär samma kunskapsnivå.
Ingångslön då och nu
Fler och fler röster höjs när det gäller att få lägre ingångslöner för att få fler med låg eller ingen utbildning och/eller dåliga kunskaper i svenska i arbete. Ett arbete, även med låg lön, måste väl vara bättre än inget arbete alls?
Ett arbete att gå till stärker självkänslan, ger erfarenhet och är ett steg på vägen mot nästa jobb - även om lönen är låg. För den som talar dålig svenska innebär ett jobb att svenskkunskaperna förbättras rejält. Men sossarna med stöd av facket och övriga vänstern är helt emot fler låglönejobb. Deras enda lösning är utbildning. Och funkar inte utbildning är det bidrag livet ut som gäller.
Högerföreträdare har föreslagit en lägsta ingångslön för en person med grundskolekompetens och utan tidigare arbetslivserfarenhet på 15 000 kr. I dag ligger den någonstans runt 18-19 000 kr.
Låglönejobb eller inte är en höger-vänsterfråga. Akademiker på vänsterkanten är självklart emot och hänvisar till diverse forskning. Om den är relevant för Sverige och utrikesfödda vet jag inte. Det finns säkert mer liberala akademiker som hävdar en annan ståndpunkt, även den med stöd av forskning. Så brukar det alltid vara. Nationalekonomi är ingen exakt vetenskap.
Det första hela år som jag jobbade var 1968. Jag hade gått ut handelsgymnasiet med mycket bra betyg, gjort lumpen och fått jobb på länsstyrelsen i min hemstad. Jag anställdes inte som skrivbiträde utan som landskanslist, vilket var den första anhalten på karriärstegen för den som inte hade juristexamen.
Min inkomst det året var 1 687 kr i månaden. I dagens penningvärde (enligt SCB) motsvarar det 14 016 kr. Sic!
Ett arbete att gå till stärker självkänslan, ger erfarenhet och är ett steg på vägen mot nästa jobb - även om lönen är låg. För den som talar dålig svenska innebär ett jobb att svenskkunskaperna förbättras rejält. Men sossarna med stöd av facket och övriga vänstern är helt emot fler låglönejobb. Deras enda lösning är utbildning. Och funkar inte utbildning är det bidrag livet ut som gäller.
Högerföreträdare har föreslagit en lägsta ingångslön för en person med grundskolekompetens och utan tidigare arbetslivserfarenhet på 15 000 kr. I dag ligger den någonstans runt 18-19 000 kr.
Låglönejobb eller inte är en höger-vänsterfråga. Akademiker på vänsterkanten är självklart emot och hänvisar till diverse forskning. Om den är relevant för Sverige och utrikesfödda vet jag inte. Det finns säkert mer liberala akademiker som hävdar en annan ståndpunkt, även den med stöd av forskning. Så brukar det alltid vara. Nationalekonomi är ingen exakt vetenskap.
Det första hela år som jag jobbade var 1968. Jag hade gått ut handelsgymnasiet med mycket bra betyg, gjort lumpen och fått jobb på länsstyrelsen i min hemstad. Jag anställdes inte som skrivbiträde utan som landskanslist, vilket var den första anhalten på karriärstegen för den som inte hade juristexamen.
Min inkomst det året var 1 687 kr i månaden. I dagens penningvärde (enligt SCB) motsvarar det 14 016 kr. Sic!
26 januari 2016
Hotellägare borde provbo sina rum
Nästan varje gång jag bor på ett hotell hittar jag en del brister i rummet. Det kan vara en lampa som inte fungerar eller att antalet galgar i garderoben är för få. Eller att rummet helt saknar väggkrokar, såväl i rummet som i badrummet. Småsaker, men i alla fall lite irriterande.
På ett hotell i centrala Köpenhamn för flera år sedan kostade det att använda telefonen trots att ingen svarade i andra änden och samtalet uteblev. En annan gång på ett annat hotell hittade jag öppnade små spritflaskor i kylskåpet som fyllts på med vatten. Och på ytterligare ett annat hotell kostade det pengar bara man öppnade kylskåpet trots att man inte nyttjade något av det som fanns därinne.
Förra veckan bodde jag i en lägenhet på ett hotell på Teneriffa, som hade flera brister. Kaffekokaren funkade inte då on-off-knappen inte fanns kvar. Toaletten rann hela tiden. Eluttaget vid köksdelen satt lös. Golvlampans stång satt lös och vinglade hit och dit. Ena fästet på torkställningen på balkongen var trasigt så ställningen hängde på snedden. En benet på nattygsbordet satt lös och kunde ramla av när som helst. Antalet glas, tallrikar, bestick varierade stort, jämfört med grannrummet där våra kompisar bodde. Däremot fanns det många galgar i garderoben och många krokar att hänga kläder m.m. på längs ena väggen. Så allt var inte dåligt.
Sen tycker jag det är dåligt att ta extra betalt för wifi och värdeskåp på hotell. Det är som på charterflyg, där allt utom toalettbesök kostar extra.
Jag hade en arbetskamrat som tillsammans med sin hustru sålde villan m.m. och köpte en fastighet, som tidigare varit en del av ett skolinternat och gjorde om det till ett hotell med ett 25-tal rum. De bodde själva på hotellet. Alla rum hade olika inredning, som de köpt på olika ställen, bl.a. auktioner. Det var mycket hemtrevligt. Deras motto var ungefär så här: "Som hemma, fast borta".
Men de gjorde en sak som många hotellägare borde göra då och då. De bodde nämligen själva en natt i varje rum. På det sättet kunde de upptäcka fel och brister och rätta till dem.
På ett hotell i centrala Köpenhamn för flera år sedan kostade det att använda telefonen trots att ingen svarade i andra änden och samtalet uteblev. En annan gång på ett annat hotell hittade jag öppnade små spritflaskor i kylskåpet som fyllts på med vatten. Och på ytterligare ett annat hotell kostade det pengar bara man öppnade kylskåpet trots att man inte nyttjade något av det som fanns därinne.
Förra veckan bodde jag i en lägenhet på ett hotell på Teneriffa, som hade flera brister. Kaffekokaren funkade inte då on-off-knappen inte fanns kvar. Toaletten rann hela tiden. Eluttaget vid köksdelen satt lös. Golvlampans stång satt lös och vinglade hit och dit. Ena fästet på torkställningen på balkongen var trasigt så ställningen hängde på snedden. En benet på nattygsbordet satt lös och kunde ramla av när som helst. Antalet glas, tallrikar, bestick varierade stort, jämfört med grannrummet där våra kompisar bodde. Däremot fanns det många galgar i garderoben och många krokar att hänga kläder m.m. på längs ena väggen. Så allt var inte dåligt.
Sen tycker jag det är dåligt att ta extra betalt för wifi och värdeskåp på hotell. Det är som på charterflyg, där allt utom toalettbesök kostar extra.
Jag hade en arbetskamrat som tillsammans med sin hustru sålde villan m.m. och köpte en fastighet, som tidigare varit en del av ett skolinternat och gjorde om det till ett hotell med ett 25-tal rum. De bodde själva på hotellet. Alla rum hade olika inredning, som de köpt på olika ställen, bl.a. auktioner. Det var mycket hemtrevligt. Deras motto var ungefär så här: "Som hemma, fast borta".
Men de gjorde en sak som många hotellägare borde göra då och då. De bodde nämligen själva en natt i varje rum. På det sättet kunde de upptäcka fel och brister och rätta till dem.
16 januari 2016
Makt korrumperar - så är det bara
Upprördheten är stor över fackförbundet Kommunal, vars ledning skott sig på medlemmarnas bekostnad. Gratisresor, spritfester och mycket annat har kommit upp i ljuset. Lägenheter har delats ut till toppar inom facket och sosseriet. Utrikesministern är en av dem som fått en lägenhet, men som nu sagt upp den för att flytta. Många tvivelaktigheter som retat de underbetalda medlemmarna har förekommit. Suck, säger jag bara.
IF Metall-basen har sagt att sådant inte förkommer i hans fack. Det är ju bra. Men varför har inte LO centralt sett till att röja upp i sina olika föreningar så att sådant här inte ska upprepas igen och igen. Det borde ha skett för länge sedan, redan när den rundmagade transportbasen och masen med rötter från Ludvika gjorde bort sig genom att åka till Francospanien; ett land som facket bojkottade.
Jag tror att all makt korrumperar, oavsett om det är fackpampar eller höjdare inom näringslivet det handlar om. Så har det alltid varit. Förr hade vi adeln som skodde sig på folkets bekostnad. Pampar och korruption finns i alla kulturer och politiska miljöer; det forna arbetarparadiset Sovjetunionen var inget undantag. Så är det bara. Och det kommer att fortsätta.
Därför orkar jag inte bli upprörd över det som nu skett hos Kommunal.
PS. Förr i tiden fick pampar adelskap och ordnar. Det kanske skulle återinföras?
IF Metall-basen har sagt att sådant inte förkommer i hans fack. Det är ju bra. Men varför har inte LO centralt sett till att röja upp i sina olika föreningar så att sådant här inte ska upprepas igen och igen. Det borde ha skett för länge sedan, redan när den rundmagade transportbasen och masen med rötter från Ludvika gjorde bort sig genom att åka till Francospanien; ett land som facket bojkottade.
Jag tror att all makt korrumperar, oavsett om det är fackpampar eller höjdare inom näringslivet det handlar om. Så har det alltid varit. Förr hade vi adeln som skodde sig på folkets bekostnad. Pampar och korruption finns i alla kulturer och politiska miljöer; det forna arbetarparadiset Sovjetunionen var inget undantag. Så är det bara. Och det kommer att fortsätta.
Därför orkar jag inte bli upprörd över det som nu skett hos Kommunal.
PS. Förr i tiden fick pampar adelskap och ordnar. Det kanske skulle återinföras?
15 januari 2016
Alla texter präglas av skribentens åsikter
När jag skriver inlägg här på min blogg så är det mina personligt färgade åsikter jag för fram. Du kan se dem som en slags "insändare". I dagstidningarna är ledarsidorna plats för personliga politiska åsikter, författade av journalisterna på tidningarnas ledarredaktioner. Men texterna på nyhetsplats i tidningarna uppfattas normalt som "neutrala" och enbart fyllda av relevanta fakta.
Men hur en text formuleras och vilka ord som väljs gör ändå att skribentens personliga preferenser kommer fram. I mina blogginlägg skriver jag oftast "kommunisterna" och "miljömupparna" i stället för Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Genom dessa ordval ger jag uttryck för mina personliga åsikter. Jag är alltså ingen vän av dessa partier.
Även journalisternas egna uppfattningar kommer ofta fram i deras redaktionella texter. Häromdan var det en artikel i SvD som handlade om riksdagens nyligen genomförda partiledardebatt, där jag tycker skribenten behandlat partiledarna olika.
Stefan Löfven nämns bara en gång i artikeln och han "lovade" (positivt och neutralt). Alliansens partiledare nämns oftare och dessutom i något mer negativa ordval: Allianspartiernas ledare "larmar kritiskt" ; de borgerliga partiledarna "tävlade under debatten om att i aggressivt tonfall"; Jan Björklund "drog sitt favoritskämt" ; Anna Kinberg Batra "gled undan allt som kunde likna tydligt besked". Jag råkade nu se debatten och jag skulle nog ha gjort ett annat referat (utifrån mina personliga preferenser).
Det är tveksamt om det över huvud taget finns några texter som är helt objektiva. Kanske ett mattetal: 1 + 1 = 2. Men även det kan säkert tolkas olika.
Men hur en text formuleras och vilka ord som väljs gör ändå att skribentens personliga preferenser kommer fram. I mina blogginlägg skriver jag oftast "kommunisterna" och "miljömupparna" i stället för Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Genom dessa ordval ger jag uttryck för mina personliga åsikter. Jag är alltså ingen vän av dessa partier.
Även journalisternas egna uppfattningar kommer ofta fram i deras redaktionella texter. Häromdan var det en artikel i SvD som handlade om riksdagens nyligen genomförda partiledardebatt, där jag tycker skribenten behandlat partiledarna olika.
Stefan Löfven nämns bara en gång i artikeln och han "lovade" (positivt och neutralt). Alliansens partiledare nämns oftare och dessutom i något mer negativa ordval: Allianspartiernas ledare "larmar kritiskt" ; de borgerliga partiledarna "tävlade under debatten om att i aggressivt tonfall"; Jan Björklund "drog sitt favoritskämt" ; Anna Kinberg Batra "gled undan allt som kunde likna tydligt besked". Jag råkade nu se debatten och jag skulle nog ha gjort ett annat referat (utifrån mina personliga preferenser).
Det är tveksamt om det över huvud taget finns några texter som är helt objektiva. Kanske ett mattetal: 1 + 1 = 2. Men även det kan säkert tolkas olika.
12 januari 2016
ÖB låter som en politiker
Den som blir överbefälhavare (ÖB) och chef för Försvarsmakten är alltid en långväga militär som varit det hela yrkeslivet. Det är nog den enda myndigheten i landet som kräver en person som hela livet ägnat sig åt det han blivit chef för.
Jämför med polisen. Där kan i princip vem som helst bli rikspolischef. Det krävs ingen tidigare erfarenhet av polisarbete. Juristbakgrund är dock ett plus liksom rätt partifärg.
Vår förre ÖB Sverker Göransson är nog mest känd för sin uppriktighet. Han sa att vårt försvar klarar bara att hålla ut i en vecka på ett ställe om ryssen skulle komma. Det fick han mycket skit för. Förmodligen var det en anledning till att han blev sjukskriven på grund av utmattingssyndrom. Jag kan tänka mig att ansvariga politiker blev helt vansinniga av hans uttalande. Man tänkte till och med åtala honom för det han avslöjat.
Vår nuvarande ÖB Micael Bydén har en bakgrund från såväl flottan som flyget, där han bl.a. var Viggenpilot i många år. Dessutom har han diplomatisk erfarenhet från sin tid som flygattaché i Washington, för övrigt en post som landsförrädaren Stig Wennerström också innehaft en kort tid. Även Wennerström började i flottan för att sedan göra fortsatt karriär i flygvapnet. Ingen jämförelse i övrigt.
Bydén har visat upp sig massmedialt flera gånger den senaste tiden. Jag har hört honom både i radio och TV. Han skiljer sig rejält från sin frispråkige företrädare som avslöjade för folket hur det i verkligheten står till med vårt försvar.
Generalen Bydén svarar inte direkt på de frågor han får. Han låter precis som en erfaren politiker och för i stället bara ut sitt upprepade budskap. Han berömmer och prisar vårt försvar som enligt honom verkar vara hur bra som helt. Det kan klara allt. Inga problem där inte.
Jag förstår varför regeringen utsett honom. Han ska slå blå dunster i folkets ögon och ge sken av att vi klarar oss bra på egen hand när den dagen kommer.
Jämför med polisen. Där kan i princip vem som helst bli rikspolischef. Det krävs ingen tidigare erfarenhet av polisarbete. Juristbakgrund är dock ett plus liksom rätt partifärg.
Vår förre ÖB Sverker Göransson är nog mest känd för sin uppriktighet. Han sa att vårt försvar klarar bara att hålla ut i en vecka på ett ställe om ryssen skulle komma. Det fick han mycket skit för. Förmodligen var det en anledning till att han blev sjukskriven på grund av utmattingssyndrom. Jag kan tänka mig att ansvariga politiker blev helt vansinniga av hans uttalande. Man tänkte till och med åtala honom för det han avslöjat.
Vår nuvarande ÖB Micael Bydén har en bakgrund från såväl flottan som flyget, där han bl.a. var Viggenpilot i många år. Dessutom har han diplomatisk erfarenhet från sin tid som flygattaché i Washington, för övrigt en post som landsförrädaren Stig Wennerström också innehaft en kort tid. Även Wennerström började i flottan för att sedan göra fortsatt karriär i flygvapnet. Ingen jämförelse i övrigt.
Bydén har visat upp sig massmedialt flera gånger den senaste tiden. Jag har hört honom både i radio och TV. Han skiljer sig rejält från sin frispråkige företrädare som avslöjade för folket hur det i verkligheten står till med vårt försvar.
Generalen Bydén svarar inte direkt på de frågor han får. Han låter precis som en erfaren politiker och för i stället bara ut sitt upprepade budskap. Han berömmer och prisar vårt försvar som enligt honom verkar vara hur bra som helt. Det kan klara allt. Inga problem där inte.
Jag förstår varför regeringen utsett honom. Han ska slå blå dunster i folkets ögon och ge sken av att vi klarar oss bra på egen hand när den dagen kommer.
Tjejer har alltid trakasserats
Just nu är upprördheten stor över att kvinnor, främst unga tjejer, har sextrakasserats utomhus i stora folksamlingar. Vid nyåret var det i Köln, Hamburg och Helsingfors. Här hemma hände det i somras i Kungsträdgården i Stockholm i samband med en konsert. I samtliga fall har det varit en majoritet av killar med utländskt ursprung som i grupp antastat tjejerna.
Polisen har fått kritik för sin underlåtenhet att agera och i Köln sparkades högste polischefen. Stockholm avviker dock från mönstret genom att polisen mörkade att det över huvud taget ägt rum och att en majoritet av förövarna var utrikesfödda, främst från Afghanistan. DN valde att inte skriva om det när det hade hänt, trots att man fått reda på det.
Först nu i dagarna tog DN upp det, vilket lett till en bitvis inflammerad debatt. Rikspolischefen och inrikesministern har ställts vid skampålen. Anledningen till mörkläggningen har varit att polisen inte velat pekas ut som rasistisk och gå SD:s ärenden.
Jag förstår polisens oro. För så fort någon antyder att en nysvensk kan vara orsak till något fult, otillåtet eller brottsligt så kommer rasiststämpeln fram. Förr i tiden skrev tidningarna att förövaren "som var utländsk medborgare försvann i en vit Mercedes av äldre modell, försedd med dragkrok" i stället för "förövaren var en finsk zigenare". Nu skriver man inget alls.
För att återgå till sextrakasserierna. Det är inget nytt påhitt. Det har alltid funnits och alltid varit riktat mot unga tjejer. När jag gick i realskolan för femtiofem år sedan förekom det. När klockan ringde att rasten var slut blev det trångt vid skolans två ingångar. Killarna trängde sig på och tryckte sig i trängseln mot tjejerna, framför allt mot de snyggaste och de med störst tuttar. Tjejerna hade ingen chans att komma undan. Tack och lov varade inte trängseln så länge. En del framfusiga realskolekillar drog på frukostrasten in tjejer från den närbelägna folkskolan i en trappuppgång och kladdade friskt på dem.
Jag hade en gång en chef, som förutom att ha sekreteraren som sin älskarinna, även gjorde närmanden mot i stort sett alla kvinnliga yngre medarbetare. Det kunde gå till så att han stod bakom och tryckte sig mot medarbetaren när hon stod vi kopiatorn och kopierade. Kopiatorn stod i ett särskilt rum så det hela skedde avskilt. Nästan alla tjejer vittnade om att de blivit utsatta för hans närmanden. Men eftersom han var deras chef gjorde de inget åt det. Och vad kunde de ha gjort?
Det här är ingen ursäkt för det som sker nu. Långt därifrån. Men de nu skedda är systematiskt genomfört och det har skett i grupp. De nysvenska killarna är hormonstinna och har aldrig sett tjejer i korta kjolar och urringade blusar, säger vissa och menar med det att tjejerna får skylla sig själva. Det är i botten en kulturfråga, menar andra. Kultur eller inte, det är i alla fall en kultur som vi inte vill ha i vårt land.
Polisen har fått kritik för sin underlåtenhet att agera och i Köln sparkades högste polischefen. Stockholm avviker dock från mönstret genom att polisen mörkade att det över huvud taget ägt rum och att en majoritet av förövarna var utrikesfödda, främst från Afghanistan. DN valde att inte skriva om det när det hade hänt, trots att man fått reda på det.
Först nu i dagarna tog DN upp det, vilket lett till en bitvis inflammerad debatt. Rikspolischefen och inrikesministern har ställts vid skampålen. Anledningen till mörkläggningen har varit att polisen inte velat pekas ut som rasistisk och gå SD:s ärenden.
Jag förstår polisens oro. För så fort någon antyder att en nysvensk kan vara orsak till något fult, otillåtet eller brottsligt så kommer rasiststämpeln fram. Förr i tiden skrev tidningarna att förövaren "som var utländsk medborgare försvann i en vit Mercedes av äldre modell, försedd med dragkrok" i stället för "förövaren var en finsk zigenare". Nu skriver man inget alls.
För att återgå till sextrakasserierna. Det är inget nytt påhitt. Det har alltid funnits och alltid varit riktat mot unga tjejer. När jag gick i realskolan för femtiofem år sedan förekom det. När klockan ringde att rasten var slut blev det trångt vid skolans två ingångar. Killarna trängde sig på och tryckte sig i trängseln mot tjejerna, framför allt mot de snyggaste och de med störst tuttar. Tjejerna hade ingen chans att komma undan. Tack och lov varade inte trängseln så länge. En del framfusiga realskolekillar drog på frukostrasten in tjejer från den närbelägna folkskolan i en trappuppgång och kladdade friskt på dem.
Jag hade en gång en chef, som förutom att ha sekreteraren som sin älskarinna, även gjorde närmanden mot i stort sett alla kvinnliga yngre medarbetare. Det kunde gå till så att han stod bakom och tryckte sig mot medarbetaren när hon stod vi kopiatorn och kopierade. Kopiatorn stod i ett särskilt rum så det hela skedde avskilt. Nästan alla tjejer vittnade om att de blivit utsatta för hans närmanden. Men eftersom han var deras chef gjorde de inget åt det. Och vad kunde de ha gjort?
Det här är ingen ursäkt för det som sker nu. Långt därifrån. Men de nu skedda är systematiskt genomfört och det har skett i grupp. De nysvenska killarna är hormonstinna och har aldrig sett tjejer i korta kjolar och urringade blusar, säger vissa och menar med det att tjejerna får skylla sig själva. Det är i botten en kulturfråga, menar andra. Kultur eller inte, det är i alla fall en kultur som vi inte vill ha i vårt land.
9 januari 2016
Nato-frågan allt hetare
Häromdan hade DN en debattartikel, undertecknad av 25 tunga försvarsdebattörer, de flesta f.d. ambassadörer och höga militärer. De förespråkade ett svenskt Nato-medlemskap. Man får se debattartikeln som ett stort vedträ i Nato-medlemskapsbrasan inför Folk & Försvarskonferensen i Sälen nu i januari.
Det anmärkningsvärda med artikeln var de många f.d. ambassadörerna som gav luft åt sina åsikter. När de var aktiva var de tvingade att föra regeringens talan och hålla käft med sina egna tankar.
Ytterligare ett anmärkningsvärt faktum var att några av de f.d. ambassadörerna tjänstgjort i Moskva. Den tidigare svenske Moskva-ambassadören Sven Hirdman, som är motståndare till ett svenskt medlemskap i Nato, har alltså fått ett kvalificerat motstånd.
I takt med Putinlands ökade aggressivitet och kunskapen om vårt svenska försvars oförmåga och brister så ökar även svenska folkets oro. Det i sin tur leder till att fler blir positiva till ett svenskt medlemskap i Nato.
När opinionen väl svängt rejält till Natos fördel måste nog även sossarna ta sig en allvarlig funderare hur dom vill ha det. Att kommunisterna och miljömupparna skulle ändra sig är inte troligt. Inte heller SD. Det partiet och dess systerpartier ute i Europa är emot såväl Nato som EU och gillar Ryssland, som ger dem sitt stöd.
Om det krisar till sig ytterligare i vårt närområde på grund av Putin så skulle det inte förvåna mig om Nato-medlemskap för Sverige (och Finland) blir en valfråga 2018, vid sidan av invandring och integration.
Vill du läsa mer om Nato och Sverige kan du gå in här: http://natobloggen.se/ eller http://atlantkommitten.se/.
Det anmärkningsvärda med artikeln var de många f.d. ambassadörerna som gav luft åt sina åsikter. När de var aktiva var de tvingade att föra regeringens talan och hålla käft med sina egna tankar.
Ytterligare ett anmärkningsvärt faktum var att några av de f.d. ambassadörerna tjänstgjort i Moskva. Den tidigare svenske Moskva-ambassadören Sven Hirdman, som är motståndare till ett svenskt medlemskap i Nato, har alltså fått ett kvalificerat motstånd.
I takt med Putinlands ökade aggressivitet och kunskapen om vårt svenska försvars oförmåga och brister så ökar även svenska folkets oro. Det i sin tur leder till att fler blir positiva till ett svenskt medlemskap i Nato.
När opinionen väl svängt rejält till Natos fördel måste nog även sossarna ta sig en allvarlig funderare hur dom vill ha det. Att kommunisterna och miljömupparna skulle ändra sig är inte troligt. Inte heller SD. Det partiet och dess systerpartier ute i Europa är emot såväl Nato som EU och gillar Ryssland, som ger dem sitt stöd.
Om det krisar till sig ytterligare i vårt närområde på grund av Putin så skulle det inte förvåna mig om Nato-medlemskap för Sverige (och Finland) blir en valfråga 2018, vid sidan av invandring och integration.
Vill du läsa mer om Nato och Sverige kan du gå in här: http://natobloggen.se/ eller http://atlantkommitten.se/.
2 januari 2016
Det finns faktiskt vinnare
Vi möts ständigt av mängder med vinstchanser. Det är trisslotter, Harry Boy, Bingolotto, Postkodlotteriet. A-lotteriet, Sverigelotteriet plus allt annat med lockande vinster som finns på internätet. Förr i tiden - på 1950-talet - fanns i stort sett bara stryktipset, premieobligationer och penninglotter om man ville bli förmögen. Att t.ex. köpa aktier och göra vinst var bara förunnat de som redan var rika.
För att vinna måste man satsa. Jag satsar inte då jag inte vinner ens när det är vinst varje gång. Suck.
Jo, det är sant. När det var Barnens dag i Örebro på 50-talet lät min mor mig fiska i dammen. Där var det nämligen vinst varje gång. Men inte för mig. Jag fick en tom påse en gång. En av många besvikelser i barndomen som gjort mig till den sura gubbe jag är idag.
Jo, om jag ska vara helt ärlig har även jag vunnit. En gång på 60-talet fick jag en elva på stryktipset (då en tolva var det man kunde få som mest). Vinsten blev 700 kr, vilket i dag motsvarar ca 6 000 kr. De pengarna levde jag upp många gånger om.
Men jag haft bekanta och bekantas bekanta som vunnit rejält. En kompis till min bror fick sitta i TV4 och skrapa fram ett antal miljoner tack vare en trisslott med några TV-apparater på. En brorsdotter vann Vingresor för 30 000 kr på Postkodlotteriet för ett tag sedan. En barndomsvän och klasskamrat fick en miljon, också på Postkodlotteriet, för en månad sen. En granne på landet på andra sidan skogen fick 100 000 kr via Postkoden.
Jag har inte tur med fru Fortuna. Men det kanske beror på att jag aldrig köper några lotter?
För att vinna måste man satsa. Jag satsar inte då jag inte vinner ens när det är vinst varje gång. Suck.
Jo, det är sant. När det var Barnens dag i Örebro på 50-talet lät min mor mig fiska i dammen. Där var det nämligen vinst varje gång. Men inte för mig. Jag fick en tom påse en gång. En av många besvikelser i barndomen som gjort mig till den sura gubbe jag är idag.
Jo, om jag ska vara helt ärlig har även jag vunnit. En gång på 60-talet fick jag en elva på stryktipset (då en tolva var det man kunde få som mest). Vinsten blev 700 kr, vilket i dag motsvarar ca 6 000 kr. De pengarna levde jag upp många gånger om.
Men jag haft bekanta och bekantas bekanta som vunnit rejält. En kompis till min bror fick sitta i TV4 och skrapa fram ett antal miljoner tack vare en trisslott med några TV-apparater på. En brorsdotter vann Vingresor för 30 000 kr på Postkodlotteriet för ett tag sedan. En barndomsvän och klasskamrat fick en miljon, också på Postkodlotteriet, för en månad sen. En granne på landet på andra sidan skogen fick 100 000 kr via Postkoden.
Jag har inte tur med fru Fortuna. Men det kanske beror på att jag aldrig köper några lotter?
1 januari 2016
Dystert 30-årsminne med många frågetecken
I år är det 30 år sedan Olof Palme mördades. Om knappt två månader infaller årsdagen. Jag skulle tro att såväl tidningar som TV kommer att uppmärksamma datumet genom artiklar och program.
Frågan är om mordet någonsin blir uppklarat. Pundaren Pettersson från Sollentuna frikändes så småningom. Lisbet Palme pekade ut honom i en tvivelaktigt genomförd vittneskonfrontation. Om man har sett Pettersson glömmer man honom inte. Jag mötte honom en gång i Sollentuna Centrum.
Det har under årens lopp varit många som haft idéer om vem eller vilka som kan ha utfört mordet. Förutom Holmérs favoritspår PKK har det pratats om svenska poliser med nazistsympatier, om Sydafrikas underrättelsetjänst, CIA, Ustasja, KGB m.fl. Privatspanarna har varit många. En del har till och med hävdat att Palme lever. (Elvis lever också, tror en del.)
Det var mycket som gick fel i mordutredningen redan från början. Den har granskats i efterhand. En av de som var med och granskade var f.d. riksrevisorn och den stridbara FN-granskaren Inga-Britta Ahlenius. I en debattartikel i DN för tre år sedan förde hon fram misstankar om att den hemliga paramilitära organisationen Stay behind kunde vara inblandad i mordet. Här är en länk till artikeln: http://www.dn.se/debatt/hemlig-motstandsrorelse-kopplas-till-palmemordet/
Hon får medhåll av den seriöse journalisten och författaren Gunnar Wall, som skrivit flera böcker om mordet på Palme. I hans senaste "Konspiration Olof Palme", som kom ut förra året, redovisar han många lösa ändar och märkliga händelser med koppling till mordet. Han tes är också att Stay behind kan ligga bakom. Jag har läst boken. Den är intressant.
Det är knappt man kan tro att Stay behind har existerat - i det trygga, välordnade, öppna landet Sverige? Det är mycket som under årens lopp från början varit dolt för oss vanliga medborgare: samarbetet med Nato under Kalla kriget, IB-affären, Geijer-affären, Ebbe Carlsson-affären och mycket annat. Det är nog mycket som fortfarande är dolt för oss och som inte skulle tåla en närmare granskning.
Stay behind som skapades på 1940-talet efter kriget var välsignat av Tage Erlander och sägs ha avvecklats först så sent som i början av 2000-talet. Fan tro´t.
I höstas träffade jag författaren och filmaren Jan Bergman med anledning av hans bok "Sekreterarklubben", som handlade om de kvinnor som under kriget på 1940-talet var hemliga agenter åt den svenska militära underrättelsetjänsten. Hans mor var en av dem, liksom även en moster till en av mina närmaste vänner.
Jan Bergman berättade då att han haft besök i bostaden, som rotat bland hans papper och även sökt igenom hans dator. Det skedde när han arbetade med boken "Sekreterklubben". Någon eller några var oroliga med anledning av hans bokprojekt. Jag frågade honom om det kunde vara Säpo eller Must som varit på besök. Det trodde han inte. Däremot att det kunde vara rester av Stay behind.
Som sagt, det sker mycket som är underligt. Även i nutid.
Frågan är om mordet någonsin blir uppklarat. Pundaren Pettersson från Sollentuna frikändes så småningom. Lisbet Palme pekade ut honom i en tvivelaktigt genomförd vittneskonfrontation. Om man har sett Pettersson glömmer man honom inte. Jag mötte honom en gång i Sollentuna Centrum.
Det har under årens lopp varit många som haft idéer om vem eller vilka som kan ha utfört mordet. Förutom Holmérs favoritspår PKK har det pratats om svenska poliser med nazistsympatier, om Sydafrikas underrättelsetjänst, CIA, Ustasja, KGB m.fl. Privatspanarna har varit många. En del har till och med hävdat att Palme lever. (Elvis lever också, tror en del.)
Det var mycket som gick fel i mordutredningen redan från början. Den har granskats i efterhand. En av de som var med och granskade var f.d. riksrevisorn och den stridbara FN-granskaren Inga-Britta Ahlenius. I en debattartikel i DN för tre år sedan förde hon fram misstankar om att den hemliga paramilitära organisationen Stay behind kunde vara inblandad i mordet. Här är en länk till artikeln: http://www.dn.se/debatt/hemlig-motstandsrorelse-kopplas-till-palmemordet/
Hon får medhåll av den seriöse journalisten och författaren Gunnar Wall, som skrivit flera böcker om mordet på Palme. I hans senaste "Konspiration Olof Palme", som kom ut förra året, redovisar han många lösa ändar och märkliga händelser med koppling till mordet. Han tes är också att Stay behind kan ligga bakom. Jag har läst boken. Den är intressant.
Det är knappt man kan tro att Stay behind har existerat - i det trygga, välordnade, öppna landet Sverige? Det är mycket som under årens lopp från början varit dolt för oss vanliga medborgare: samarbetet med Nato under Kalla kriget, IB-affären, Geijer-affären, Ebbe Carlsson-affären och mycket annat. Det är nog mycket som fortfarande är dolt för oss och som inte skulle tåla en närmare granskning.
Stay behind som skapades på 1940-talet efter kriget var välsignat av Tage Erlander och sägs ha avvecklats först så sent som i början av 2000-talet. Fan tro´t.
I höstas träffade jag författaren och filmaren Jan Bergman med anledning av hans bok "Sekreterarklubben", som handlade om de kvinnor som under kriget på 1940-talet var hemliga agenter åt den svenska militära underrättelsetjänsten. Hans mor var en av dem, liksom även en moster till en av mina närmaste vänner.
Jan Bergman berättade då att han haft besök i bostaden, som rotat bland hans papper och även sökt igenom hans dator. Det skedde när han arbetade med boken "Sekreterklubben". Någon eller några var oroliga med anledning av hans bokprojekt. Jag frågade honom om det kunde vara Säpo eller Must som varit på besök. Det trodde han inte. Däremot att det kunde vara rester av Stay behind.
Som sagt, det sker mycket som är underligt. Även i nutid.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
