Försäkringskassan fick flera hundra miljoner tillfälligt i extra anslag för att klara förändringen i sjukförsäkringen och sin egen omorganisation. Nu dras pengarna in av regeringen. Det tuffa besparingskravet leder till att Försäkringskassan drar sig ur de över hundra servicekontoren som man delar med Skatteverket. Dessutom släcker man ned ytterligare ett 20-tal egna kontor.
Försäkringskassans svar på de indragna pengarna, dvs. att helt spola möjligheten för "kunderna" att göra spontana besök hos kassan, var ett tufft drag. Jag skulle inte bli förvånad om regeringen tvingas backa och trots allt ge en del extra pengar till Försäkringskassan.
Regeringen Regnfält är snål mot sina byråkratiska statliga myndigheter. Kan det bero på borgerliga politikers allmänna misstro mot de offentligt anställda som kallas byråkrater?
Regeringen har varit mer generös mot polisen, som fått ökade resurser och kunnat öka sina styrkor med flera tusen poliser under senare år. Landets polismyndigheter är dessutom i stort sett den enda del av staten som ännu inte har lagts samman till enda myndighet, vilket säkert skulle öka effektiviteten och minska kostnaderna för verksamheten. Trots den ökade resurstilldel-ningen och den utökade personalstyrkan har polisen inte lyckats att minska brottsligheten i landet.
28 februari 2011
En Palme är värd 350 kr
Namnteckningen här ovan är skriven av Olof Palme, som mördades i dag för 25 år sedan. Den autografen är värd 45 USD enligt "The Sanders Price List to Autographs" från 2003. Med dagens dollarkurs motsvarar det 289 kronor. Fyra år innan stod den i 30 USD. Värdet stiger och i dag skulle jag gissa att prislistevärdet är minst 55-60 USD, alltså ca 350-400 kr.
I vårt land har vi haft tre mord på statsmän eller motsvarande. Först var det Gustaf III 1792 (som liksom Palme sköts i ryggen) sedan Palme 1986 och Anna Lindh 2003. I USA har fyra sittande presidenter mördats: Abraham Lincoln 1865, James A Garfield 1881, William McKinley 1901 och John F Kennedy 1963.
Presidenternas autografer är (2003) prissatta i USD till 3 500 för Lincoln, 4 000 för Garfield, 337 för McKinley och 1 331 för Kennedy. Men då ska man komma ihåg att det handlar om amerikanska presidenter och en amerikansk prislista. Gustav III:s namnteckning är i samma katalog värderad till 175 USD.
26 februari 2011
Enda gången jag tävlat
Sport och idrott har aldrig varit min grej, varken i teori eller praktik. I folkskolan mobbades jag varje måndag när jag inte kunde rabbla upp lagens ordning i fotbollsallsvenskan. Men trots det har jag faktiskt deltagit en en idrottstävling.
Jag började åka skidor utför först i dryga 40-årsåldern. Ett sportlov var familjen i Fjätervålen där jag och sonen började i skidskolans första klass; alltså för rena nybörjare. Vi fick starta med att lära oss hur knappliften i barnbacken funkade.
Jag var läraktig och redan dag två flyttades jag upp i en högre klass. Det gick bättre och bättre och jag drabbades av hybris och anmälde mig till sportlovsveckans avslutande fredagstävling i utförsåkning. Jag hamnade i klassen för old boys (de som fyllt 30).
De yngre åkarna började på förmiddagen och när det var dags för oldboysen var klockan nästan halv tre och det började skymma. Backen var sönderåkt och när jag stod i startbåset och kände adrenalinet pulsa i kroppen fick jag rådet att åka bredvid spåret i backen. Det gjorde jag givetvis inte.
Jag tog fart, ivrigt påhejad av hela skidskoleklassen (jag var den ende från skidskolan som ställde upp i tävlingen) och kände mig som Stenmark. Efter några tiotal meter gjorde jag världens vurpa, körde huvudet ned i backen och fick glasögonen fulla av snö. Jag kravlade mig upp och lyckades ta mig ned utan att se något alls.
Jag kom trots allt tvåa och fick diplom.
PS. Vi var bara två tävlande i min klass...
Jag började åka skidor utför först i dryga 40-årsåldern. Ett sportlov var familjen i Fjätervålen där jag och sonen började i skidskolans första klass; alltså för rena nybörjare. Vi fick starta med att lära oss hur knappliften i barnbacken funkade.
Jag var läraktig och redan dag två flyttades jag upp i en högre klass. Det gick bättre och bättre och jag drabbades av hybris och anmälde mig till sportlovsveckans avslutande fredagstävling i utförsåkning. Jag hamnade i klassen för old boys (de som fyllt 30).
De yngre åkarna började på förmiddagen och när det var dags för oldboysen var klockan nästan halv tre och det började skymma. Backen var sönderåkt och när jag stod i startbåset och kände adrenalinet pulsa i kroppen fick jag rådet att åka bredvid spåret i backen. Det gjorde jag givetvis inte.
Jag tog fart, ivrigt påhejad av hela skidskoleklassen (jag var den ende från skidskolan som ställde upp i tävlingen) och kände mig som Stenmark. Efter några tiotal meter gjorde jag världens vurpa, körde huvudet ned i backen och fick glasögonen fulla av snö. Jag kravlade mig upp och lyckades ta mig ned utan att se något alls.
Jag kom trots allt tvåa och fick diplom.
PS. Vi var bara två tävlande i min klass...
22 februari 2011
Christer glömmer man inte
Om några dagar har det gått 25 år sedan Olof Palme mördades. Snedseglaren Christer Pettersson - en av min hemkommun Sollentunas mest kända invånare på sin tid - dömdes och frikändes för mordet, trots att Lisbeth Palme pekade ut honom.
Lisbeth såg ju mördaren. Och har man en gång sett Christer Pettersson glömmer man inte det utseendet och speciellt inte hans otäcka ögon. Jag mötte herr Pettersson några gånger i Sollentuna centrum och har sett hans blick. Det var inga ögon man sökte kontakt med frivilligt, kan jag säga.
Men Leif G W Persson menar att det inte alls är säkert att Lisbeth verkligen såg mördarens ansikte. Professor Persson har heller aldrig trott att pundaren Christer Pettersson är mördaren.
Eftersom mordet inte är uppklarat fortsätter spekulationerna, fulla av spännande fantasier om än den ena konspirationen, än den andra. Och så lär det nog fortsätta.
PS. När det gäller Palme så hade min farsa förmånen att få handhälsa på honom. Han tvättade inte handen på hela veckan (farsan alltså; hur Palme gjorde vet jag inte).
Lisbeth såg ju mördaren. Och har man en gång sett Christer Pettersson glömmer man inte det utseendet och speciellt inte hans otäcka ögon. Jag mötte herr Pettersson några gånger i Sollentuna centrum och har sett hans blick. Det var inga ögon man sökte kontakt med frivilligt, kan jag säga.
Men Leif G W Persson menar att det inte alls är säkert att Lisbeth verkligen såg mördarens ansikte. Professor Persson har heller aldrig trott att pundaren Christer Pettersson är mördaren.
Eftersom mordet inte är uppklarat fortsätter spekulationerna, fulla av spännande fantasier om än den ena konspirationen, än den andra. Och så lär det nog fortsätta.
PS. När det gäller Palme så hade min farsa förmånen att få handhälsa på honom. Han tvättade inte handen på hela veckan (farsan alltså; hur Palme gjorde vet jag inte).
19 februari 2011
Lika som bär....?
Gunnar Sträng och Anders Borg - två finansministrar. Visst finns det en viss utseendemässig likhet? Och kanske även i andra avseenden?
Tre län har halva befolkningen
Sverige hade vi årsskiftet drygt 9,4 miljoner invånare. Mer än hälften av dessa (51 %) bor i de tre storstadslänen Stockholm, Västra Götaland och Skåne. I de tre storstadskommunerna S, G och M finns nästan 18 % av folket.
18 februari 2011
Sossarna vill ha nya skatter
I sossarnas krisdokument med namnet "Omstart för social-demokratin" skriver man så här i avsnittet om ett nytt skattesystem: "Förmågan att hitta nya, effektiva sätt att ta ut skatt kommer att vara viktig. Det räcker inte att bara förhålla sig till befintliga skatter."
Sug på den karamellen! Här är det klartext. Sossarna vill ha helt nya skatter (som förmodligen inte ska vara tillfälliga). Men man skriver inte om vilka nya skatteobjekt det kan vara frågan om. Förmodligen har man inte vågat. Införd fastighets- och förmögen-hetsskatt ligger nära till hands, men är ju inte något nytt direkt. Nya och/eller ändrade befintliga skatter kommer att skapa mer arbete för bl.a. Skatteverket och landets skattekonsulter.
Det finns dock en ny skatt som jag tycker man ska införa: plattskatt på alla inkomster i stället för den nuvarande progressiva skatten. Den platta skatten finns i andra länder. bl.a. Estland. Trots att den procentuellt sett inte är särskilt hög lär den ändå på sikt ge högre skatteintäkter.
Men det är nog inte plattskatt sossarna har tänkt på när man skrivit sitt krisdokument.
PS. Plattskatt (eng. flat tax) är en enda skattesats, t.ex. 35 % på alla inkomster oavsett hur höga de är.
Sug på den karamellen! Här är det klartext. Sossarna vill ha helt nya skatter (som förmodligen inte ska vara tillfälliga). Men man skriver inte om vilka nya skatteobjekt det kan vara frågan om. Förmodligen har man inte vågat. Införd fastighets- och förmögen-hetsskatt ligger nära till hands, men är ju inte något nytt direkt. Nya och/eller ändrade befintliga skatter kommer att skapa mer arbete för bl.a. Skatteverket och landets skattekonsulter.
Det finns dock en ny skatt som jag tycker man ska införa: plattskatt på alla inkomster i stället för den nuvarande progressiva skatten. Den platta skatten finns i andra länder. bl.a. Estland. Trots att den procentuellt sett inte är särskilt hög lär den ändå på sikt ge högre skatteintäkter.
Men det är nog inte plattskatt sossarna har tänkt på när man skrivit sitt krisdokument.
PS. Plattskatt (eng. flat tax) är en enda skattesats, t.ex. 35 % på alla inkomster oavsett hur höga de är.
17 februari 2011
Det finns fler onödiga djur
Den 16 januari skrev jag här i min bloggbok om onödiga djur, som t.ex. kanadagässen och vildsvinen. Det finns ännu fler onödiga djur. Mördarsnigeln är ännu ett och nu vi har fått ett till: dvärgbandmasken, den som räven bär på.
Den sprids via smågnagare till rävar och via rävarnas avföring till oss människor. Får vi den i oss kan vi i värsta fall dö. Inkuba-tionstiden innan symptomen (magvärk, andnöd och gulsot) kommer är väldigt lång, tio till femton år! Då är levern redan körd och 70 % som insjuknat avlider.
Bär, svamp och annat smått och gott som plockats i skogar där smittade rävar springer omkring och skiter ut maskägg är inte nyttigt att stoppa i sig direkt. Det är okej om bären sköljs (säger man nu) eller kokas. Att frysa bär och svamp hjälper inte för att döda maskens ägg.
Inte blir det som förr i svampskogen i höst. Alltid ska det vara nå´t som förmörkar tillvaron.
Den sprids via smågnagare till rävar och via rävarnas avföring till oss människor. Får vi den i oss kan vi i värsta fall dö. Inkuba-tionstiden innan symptomen (magvärk, andnöd och gulsot) kommer är väldigt lång, tio till femton år! Då är levern redan körd och 70 % som insjuknat avlider.
Bär, svamp och annat smått och gott som plockats i skogar där smittade rävar springer omkring och skiter ut maskägg är inte nyttigt att stoppa i sig direkt. Det är okej om bären sköljs (säger man nu) eller kokas. Att frysa bär och svamp hjälper inte för att döda maskens ägg.
Inte blir det som förr i svampskogen i höst. Alltid ska det vara nå´t som förmörkar tillvaron.
Tillfälliga skatter är sällan tillfälliga
Sossarnas kriskommission har kommit fram till att partiet måste gå tillbaka till basen, dvs. att bl.a. driva frågan om att landet behöver högre skatter. Om det blir ett framgångskoncept vid valet 2014 återstår att se.
En annan idé man har är att göra en översyn av hela skatte-systemet och det tillsammans med borgarna. Det är nog dags för det. Det är tjugo år sedan vi hade en skattereform. Den "underbara natten" inträffade 1983 då bl.a. marginalskatten sänktes. Sedan hade vi nästa reform 1990-91 då marginalskatten åter sänktes. Båda reformerna skedde i samarbete över blockgränsen.
Den sänkta marginalskatten spräcktes rejält 1995 då sossarna införde "värnskatten" på 5 % som drabbade de med högre löner. Att kalla en höjd inkomstskatt för "värnskatt" anser jag är helt fel. "Värnskatter" hade vi i Sverige under första och andra världskriget för att finansiera ökade försvarskostnader. Även i andra länder har man haft extra skatter för att finansiera ökade militärutgifter. "Värnskatten" skulle dessutom vara tillfällig. Nu har det gått mer än 15 år och den är fortfarande kvar.
Att tillfälliga skatter blir permanenta är inget nytt. När slottet Tre Kronor brann 1697 och ett nytt (de nuvarande slottet) skulle byggas började man ta ut en tillfällig skatt, kallad "slottsbygg-nadshjälpen". Den skulle bara finnas i fyra år men togs ut under 80 år! År 1719 infördes en tillfällig "betalningsavgift" - som beslutades för ett år i taget - för att man skulle kunna betala av den stora statsskuld man hade. Den skatten fanns kvar till 1809 för att sedan gå upp i de övriga skatter man hade. År 1960 infördes en ny tillfällig skatt, omsättningsskatten på 4,2 %. Den heter numera "momsen"...
Det är inte bara ordet "värnskatt" som politikerna missbrukat.
En annan idé man har är att göra en översyn av hela skatte-systemet och det tillsammans med borgarna. Det är nog dags för det. Det är tjugo år sedan vi hade en skattereform. Den "underbara natten" inträffade 1983 då bl.a. marginalskatten sänktes. Sedan hade vi nästa reform 1990-91 då marginalskatten åter sänktes. Båda reformerna skedde i samarbete över blockgränsen.
Den sänkta marginalskatten spräcktes rejält 1995 då sossarna införde "värnskatten" på 5 % som drabbade de med högre löner. Att kalla en höjd inkomstskatt för "värnskatt" anser jag är helt fel. "Värnskatter" hade vi i Sverige under första och andra världskriget för att finansiera ökade försvarskostnader. Även i andra länder har man haft extra skatter för att finansiera ökade militärutgifter. "Värnskatten" skulle dessutom vara tillfällig. Nu har det gått mer än 15 år och den är fortfarande kvar.
Att tillfälliga skatter blir permanenta är inget nytt. När slottet Tre Kronor brann 1697 och ett nytt (de nuvarande slottet) skulle byggas började man ta ut en tillfällig skatt, kallad "slottsbygg-nadshjälpen". Den skulle bara finnas i fyra år men togs ut under 80 år! År 1719 infördes en tillfällig "betalningsavgift" - som beslutades för ett år i taget - för att man skulle kunna betala av den stora statsskuld man hade. Den skatten fanns kvar till 1809 för att sedan gå upp i de övriga skatter man hade. År 1960 infördes en ny tillfällig skatt, omsättningsskatten på 4,2 %. Den heter numera "momsen"...
Det är inte bara ordet "värnskatt" som politikerna missbrukat.
13 februari 2011
Ledarnas namn är ofta korta
Är det inte märkligt att de flesta av världens ledande politiker har haft så bra namn - namn som är korta och som funkar internationellt i de flesta länder. Ta som exempel det aktuella Egypten där cheferna har hetat Farao, Faruk, Nasser, Sadat, Mubarak.
USA har haft presidenter som hetat Bush, Truman, Ford, Carter, Kennedy, Obama m.m. Också bra namn som funkar överallt. Eisenhower och Roosevelt var väl gränsfall. USA som är ett mångkulturellt land med invandrarättlingar från hela världen borde väl ha fått någon president med ett mer exotiskt, svårstavat och svåruttalat namn. För att lyckas nå toppen i USA kanske det är nödvändigt med ett kort namn?
I representanthuset i USA finns det många politiker med namn som skulle ha svårt att funka som presidentnamn: Blumenauer, Falcomavaega, Frelinghuysen, Grijalva, Gutierrez, Huizenga, Kucinich, Luetkemeyer, Pierluisi, Quigley, Ruppersberger, Schakowsky, Sensenbrenner, Visclosky m.fl.
Adolf Hitlers far hette Alois Schicklgruber och Hitler kunde haft det namnet om inte han blivit adopterad av moderns nya man, som hette Hiedler. Tänk er nazisterna skrika "Heil Schicklgruber!"
I Ryssland har vi namn som Lenin, Stalin, Putin. Det två förstnämnda insåg nog att deras dopnamn inte skulle funka för massorna. Därför tog man nya namn. Lenin hette Uljanov, vilket är hyfsat vettigt för oss skandinaver. Men Stalin - som betyder "stålman" - hette från början Iosef Vissarionovitj Dzjugasjvili - försöka att uttala det och även att memorera stavningen! Men, men, även Ryssland har haft undantag, bl.a. Breznjev och Chrustjov som inte alltid varit lätt att få rätt stavade.
Själv heter jag Björn Thärnström och det namnet är med sina överprickade bokstäver inte särskilt internationellt gångbart. Men så har jag heller aldrig tänkt bli världskänd president i något land...
PS. När det japanska elektronikföretaget Sony skulle ta fram sitt namn så bestämde man sig för två stavelser och ett namn som skulle funka i hela världen och inte heller betyda något olämpligt på andra språk. Då blev det Sony. Det skulle även funka för en president i USA.
USA har haft presidenter som hetat Bush, Truman, Ford, Carter, Kennedy, Obama m.m. Också bra namn som funkar överallt. Eisenhower och Roosevelt var väl gränsfall. USA som är ett mångkulturellt land med invandrarättlingar från hela världen borde väl ha fått någon president med ett mer exotiskt, svårstavat och svåruttalat namn. För att lyckas nå toppen i USA kanske det är nödvändigt med ett kort namn?
I representanthuset i USA finns det många politiker med namn som skulle ha svårt att funka som presidentnamn: Blumenauer, Falcomavaega, Frelinghuysen, Grijalva, Gutierrez, Huizenga, Kucinich, Luetkemeyer, Pierluisi, Quigley, Ruppersberger, Schakowsky, Sensenbrenner, Visclosky m.fl.
Adolf Hitlers far hette Alois Schicklgruber och Hitler kunde haft det namnet om inte han blivit adopterad av moderns nya man, som hette Hiedler. Tänk er nazisterna skrika "Heil Schicklgruber!"
I Ryssland har vi namn som Lenin, Stalin, Putin. Det två förstnämnda insåg nog att deras dopnamn inte skulle funka för massorna. Därför tog man nya namn. Lenin hette Uljanov, vilket är hyfsat vettigt för oss skandinaver. Men Stalin - som betyder "stålman" - hette från början Iosef Vissarionovitj Dzjugasjvili - försöka att uttala det och även att memorera stavningen! Men, men, även Ryssland har haft undantag, bl.a. Breznjev och Chrustjov som inte alltid varit lätt att få rätt stavade.
Själv heter jag Björn Thärnström och det namnet är med sina överprickade bokstäver inte särskilt internationellt gångbart. Men så har jag heller aldrig tänkt bli världskänd president i något land...
PS. När det japanska elektronikföretaget Sony skulle ta fram sitt namn så bestämde man sig för två stavelser och ett namn som skulle funka i hela världen och inte heller betyda något olämpligt på andra språk. Då blev det Sony. Det skulle även funka för en president i USA.
11 februari 2011
Pensionsreglerna är krångliga
I dagens Svenska Dagblad har Pensionsmyndighetens chefer fått in en debattartikel. Budskapet är att höjd pensionsålder kommer att kosta pengar, vilket kan tyckas märkligt. Artikeln är inte lättläst för en medelmåttig tidningsläsare. Målgruppen är nog snarare en handfull kunniga politiker med pensionssystemet som special-intresse.
Detta visar hur krångligt pensionssystemet och regelverket runt det är. För några år sedan fick Försäkringskassan (som då hade hand om vår pension) skarp kritik av ansvarig minister för sin obegripliga information till landets pensionärer.
I den vevan var jag vid två tillfällen inbjuden till Försäkrings-kassan för att under en halvdag berätta hur Skatteverket informerade sina skattebetalare och lyckats få dem att förstå budskapen. Målgruppen hos kassan var ena gången hela pensionsavdelningen andra gången deras informationsenhet.
Men det hjälpte inte. Även året efter lyckades man på nytt att skicka ut obegriplig information, vilket ledde till ny kritik från den ansvariga ministern. Den som då var chef för kassans pensions-avdelning är nu chef för Pensionsmyndighetens motsvarande avdelning och sannolikt den som hållit i pennan när dagens debattartikel skrevs. Det är inte bra att vara alltför duktig på ett ämne om man vill skriva begripligt. Pensionsmyndighetens kommunikationsdirektör - med ett förflutet på Skatteverket - är en omvittnad duktig skrbent och borde har fått hålla i pennan den här gången.
Eftersom pensionsreglerna är krångliga kan jag förstå att det är svårt att skriva begripligt om dem. Men å andra sidan är skatte-regler också krångliga, men trots det har Skatteverket lyckats producera begriplig information och bli hyfsat populärt hos medborgarna. Det är något som bl.a. Försäkringskassan har svårt att förstå och man säger där: "Hur sjutton kan ni som tar in pengar från folk vara så omtyckta medan vi som delar ut pengar till folk inte är det?"
Jag vill inte påstå att sanningen är att Skatteverket bl.a. har varit duktigare på information, men det ligger nära till hands att tro det...
Detta visar hur krångligt pensionssystemet och regelverket runt det är. För några år sedan fick Försäkringskassan (som då hade hand om vår pension) skarp kritik av ansvarig minister för sin obegripliga information till landets pensionärer.
I den vevan var jag vid två tillfällen inbjuden till Försäkrings-kassan för att under en halvdag berätta hur Skatteverket informerade sina skattebetalare och lyckats få dem att förstå budskapen. Målgruppen hos kassan var ena gången hela pensionsavdelningen andra gången deras informationsenhet.
Men det hjälpte inte. Även året efter lyckades man på nytt att skicka ut obegriplig information, vilket ledde till ny kritik från den ansvariga ministern. Den som då var chef för kassans pensions-avdelning är nu chef för Pensionsmyndighetens motsvarande avdelning och sannolikt den som hållit i pennan när dagens debattartikel skrevs. Det är inte bra att vara alltför duktig på ett ämne om man vill skriva begripligt. Pensionsmyndighetens kommunikationsdirektör - med ett förflutet på Skatteverket - är en omvittnad duktig skrbent och borde har fått hålla i pennan den här gången.
Eftersom pensionsreglerna är krångliga kan jag förstå att det är svårt att skriva begripligt om dem. Men å andra sidan är skatte-regler också krångliga, men trots det har Skatteverket lyckats producera begriplig information och bli hyfsat populärt hos medborgarna. Det är något som bl.a. Försäkringskassan har svårt att förstå och man säger där: "Hur sjutton kan ni som tar in pengar från folk vara så omtyckta medan vi som delar ut pengar till folk inte är det?"
Jag vill inte påstå att sanningen är att Skatteverket bl.a. har varit duktigare på information, men det ligger nära till hands att tro det...
10 februari 2011
En viktig symbolfråga
De på Skatteverket som jobbar med juridiken och är lite mer fundamentalistiska kallar oss medborgare för "skattskyldiga", ofta förkortat "sksk". De som inte är riktigt så fundamentalistiska kallar oss "skattebetalare".
I lagarna benämns vi "skattskyldiga" oavsett om vi är skyldiga skatt eller inte. Jag försökte för ett antal år sedan få in ordet "skattebetalare" i stället i samband med omskrivningen av de flesta skattelagarna vid skattereformen i början av 1990-talet. Det gick inte.
Nu har ordet "kund" lyfts fram i och med den senaste organisationsförändringen på verket. Man har nämligen valt att kalla en organisatorisk del för "kundmötesenheten". Tidigare pratade man internt om "medborgarmötet" - inte "kundmötet". Att nyttja "kund" i interna sammanhang, i liknelser etc, är väl helt ok, som t.ex. "Vi ska ett kundperspektiv i kontakterna med skattebetalarna."
Tidigare har verket alltid i externa sammanhang valt bort ordet "kund" och i stället använt "medborgare, företag etc."
Att verket nu kallar oss "kunder" är kanske en effekt av de fem åren med "leka affär"-organisationen? Verket har flera medarbetare och även chefer - bl.a. chefen för den nydöpta "kundmötesenheten" - med ett förflutet från näringslivet som inte riktigt har den rätta statliga ämbetsmannakänslan i knoppen.
Begreppet "kund" definieras så här enligt Wikipedia: "En kund är fysisk eller juridisk person som köper eller hyr en produkt eller en tjänst från ett företag eller en person".
Skatteverket är inget företag som säljer eller hyr ut varor eller tjänster till medborgarna. Alltså kan de inte vara "kunder". I stort sett alla andra myndigheter har valt att inte använda ordet "kund". Språkrådet (som är det officiella språkvårdande organet i landet) tycker inte att det är lämpligt att myndigheter använder ordet "kund".
Men, som sagt, Skatteverket tycker det är lämpligt.
I lagarna benämns vi "skattskyldiga" oavsett om vi är skyldiga skatt eller inte. Jag försökte för ett antal år sedan få in ordet "skattebetalare" i stället i samband med omskrivningen av de flesta skattelagarna vid skattereformen i början av 1990-talet. Det gick inte.
Nu har ordet "kund" lyfts fram i och med den senaste organisationsförändringen på verket. Man har nämligen valt att kalla en organisatorisk del för "kundmötesenheten". Tidigare pratade man internt om "medborgarmötet" - inte "kundmötet". Att nyttja "kund" i interna sammanhang, i liknelser etc, är väl helt ok, som t.ex. "Vi ska ett kundperspektiv i kontakterna med skattebetalarna."
Tidigare har verket alltid i externa sammanhang valt bort ordet "kund" och i stället använt "medborgare, företag etc."
Att verket nu kallar oss "kunder" är kanske en effekt av de fem åren med "leka affär"-organisationen? Verket har flera medarbetare och även chefer - bl.a. chefen för den nydöpta "kundmötesenheten" - med ett förflutet från näringslivet som inte riktigt har den rätta statliga ämbetsmannakänslan i knoppen.
Begreppet "kund" definieras så här enligt Wikipedia: "En kund är fysisk eller juridisk person som köper eller hyr en produkt eller en tjänst från ett företag eller en person".
Skatteverket är inget företag som säljer eller hyr ut varor eller tjänster till medborgarna. Alltså kan de inte vara "kunder". I stort sett alla andra myndigheter har valt att inte använda ordet "kund". Språkrådet (som är det officiella språkvårdande organet i landet) tycker inte att det är lämpligt att myndigheter använder ordet "kund".
Men, som sagt, Skatteverket tycker det är lämpligt.
9 februari 2011
Snart åter till ruta ett igen
Skatteverkets huvudkontor slets sönder 2005. Då genomförde dåvarande ledningen med Mats Sjöstrand i spetsen den mest genomgripande förändring som skett. Tanken var nog god, för Mats var en duktig ämbetsman och verkschef - den bäste i hela statsförvaltningen enligt en del ministrar i regeringen.
Mats och hans bisittare Katrin (Westling Palm - nu chef för Pensionsmyndigheten) tog hjälp av dyra konsulter från IBM som fick härja fritt. Resultatet blev en beställar-utförarorganisation, som jag snabbt döpte till "leka affär". Informationsverksamheten, som jag varit med om att bygga upp och hade basat över i decennier, slets också sönder - trots att jag protesterade. Själv hamnade jag i kylan 2005 och satt mina sista år på verket utan vettiga arbetsuppgifter.
"Leka affär"-organisationen körde i gång. En enorm internbyrå-kratisk apparat byggdes upp. Nya chefer rekryterades, i flera fall från näringlivet och med höga löner. Allt rullade på, alla bet ihop och höll käften. Regioncheferna, rädda om sina positioner, höll god min. Det blev "kejsarens nya kläder".
Förra året fick verket ny chef. Han blev snabbt medveten om den interna och djupa aversionen mot "leka affär"-organisationen och insåg att han måste göra något, trots att han tänkt sig att inte börja omorganisera. Även regioncheferna sällade sig nu till kritikerna.
Beställar-utförarorganisation är nästan borta nu och man är tillbaka till ruta ett. De fem åren med "leka affär" har varit ett kostsamt experiment. Tyvärr har många andra myndigheter också infört den modellen, fast i lite olika varianter.
Även informationsverksamheten är på väg tillbaka till det läge den hade innan 2005. Nu är begreppet "totalkommunikation" - dvs. att man håller ihop all extern- och intern kommunikation - till största delen snart infört.
Mats Sjöstrand lämnade Skatteverket med svansen mellan benen men gick till nya uppgifter, eftersom hans kompetens är omvittnad. Det var synd att hans lysande karriär på Skatteverket kröntes med en sådan flopp som "affärsleken". Han basar nu för E-delegationen, leder en utredning om regionalisering och är styrelseordförande i SIDA m.m.
Mats och hans bisittare Katrin (Westling Palm - nu chef för Pensionsmyndigheten) tog hjälp av dyra konsulter från IBM som fick härja fritt. Resultatet blev en beställar-utförarorganisation, som jag snabbt döpte till "leka affär". Informationsverksamheten, som jag varit med om att bygga upp och hade basat över i decennier, slets också sönder - trots att jag protesterade. Själv hamnade jag i kylan 2005 och satt mina sista år på verket utan vettiga arbetsuppgifter.
"Leka affär"-organisationen körde i gång. En enorm internbyrå-kratisk apparat byggdes upp. Nya chefer rekryterades, i flera fall från näringlivet och med höga löner. Allt rullade på, alla bet ihop och höll käften. Regioncheferna, rädda om sina positioner, höll god min. Det blev "kejsarens nya kläder".
Förra året fick verket ny chef. Han blev snabbt medveten om den interna och djupa aversionen mot "leka affär"-organisationen och insåg att han måste göra något, trots att han tänkt sig att inte börja omorganisera. Även regioncheferna sällade sig nu till kritikerna.
Beställar-utförarorganisation är nästan borta nu och man är tillbaka till ruta ett. De fem åren med "leka affär" har varit ett kostsamt experiment. Tyvärr har många andra myndigheter också infört den modellen, fast i lite olika varianter.
Även informationsverksamheten är på väg tillbaka till det läge den hade innan 2005. Nu är begreppet "totalkommunikation" - dvs. att man håller ihop all extern- och intern kommunikation - till största delen snart infört.
Mats Sjöstrand lämnade Skatteverket med svansen mellan benen men gick till nya uppgifter, eftersom hans kompetens är omvittnad. Det var synd att hans lysande karriär på Skatteverket kröntes med en sådan flopp som "affärsleken". Han basar nu för E-delegationen, leder en utredning om regionalisering och är styrelseordförande i SIDA m.m.
5 februari 2011
Sprit som smakar smaskens
Första gången jag kom i kontakt med sprit var när min äldste bror kom hem och gjorde flamberad omelett. Han använde rom som bränsle. Romsmaken fanns kvar när jag åt omeletten och fortfarande förknippar jag rom med äggsmaken från omeletten. Whisky var det första jag drack mig full på och jag hade i många år svårt för den drycken.
Däremot har jag alltid gillat gin och tonic (GT) - en blandning som uppfanns av engelsmännen i Indien på 1800-talet. Där drack man tonic med kinin där kininet var ett medel mot malaria. För att få i sig tonicen spädde man ut den med gin.
En annan drickbar blandning är rom och cola, en drink som även kallas Cuba libre, dvs. "Fria Kuba". Men det har inget med Fidel Castro att göra utan går tillbaka till 1898 då USA krigade mot Spanien. Kuba var en spansk koloni, men efter kriget som USA vann blev Kuba efter några år en någorlunda självständig stat. För att fira detta tog man det bästa från Kuba (rom) och det bästa från USA (Coca-Cola) och blandade till en drink.
Annars är de amerikanska systrarna Andrews slagdänga "Drinking rum and Coca-Cola" något man också förknippar med denna långdrink. När låten kom ut 1945 gick den direkt upp på hitlistan. Men Coca-Cola-bolaget blev förbannat över varumärkesintrånget. Då hotade systrarna med att i stället sjunga "Drinking rum and Pepsi-Cola" men då backade Coca-Cola och la ned striden. Det var nog tur för dom det.
Däremot har jag alltid gillat gin och tonic (GT) - en blandning som uppfanns av engelsmännen i Indien på 1800-talet. Där drack man tonic med kinin där kininet var ett medel mot malaria. För att få i sig tonicen spädde man ut den med gin.
En annan drickbar blandning är rom och cola, en drink som även kallas Cuba libre, dvs. "Fria Kuba". Men det har inget med Fidel Castro att göra utan går tillbaka till 1898 då USA krigade mot Spanien. Kuba var en spansk koloni, men efter kriget som USA vann blev Kuba efter några år en någorlunda självständig stat. För att fira detta tog man det bästa från Kuba (rom) och det bästa från USA (Coca-Cola) och blandade till en drink.
Annars är de amerikanska systrarna Andrews slagdänga "Drinking rum and Coca-Cola" något man också förknippar med denna långdrink. När låten kom ut 1945 gick den direkt upp på hitlistan. Men Coca-Cola-bolaget blev förbannat över varumärkesintrånget. Då hotade systrarna med att i stället sjunga "Drinking rum and Pepsi-Cola" men då backade Coca-Cola och la ned striden. Det var nog tur för dom det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
