Vem tar det yttersta ansvaret och ledningen i landet när det är kris? Vi har en kris nu - coronaviruset. Vi har haft kriser förut: Tsunamin. Skogsbränderna. Hur har det gått? Jo, myndigheter, kommuner, regioner agerar mer eller mindre planlöst. Regeringen, som borde ta kommandot och peka med hela handen hukar i buskarna.
Ok, vi har inte ministerstyre i vårt land. Varje myndighet är självständig och ska agera på egen hand med sin instruktion och sitt regleringsbrev m.m. som grund. Det funkar när det rullar på som vanligt i sakta mak.
Men när det uppstår en kris där flera organ måste samarbeta och fatta snabba beslut funkar inte den här ordningen.
Myndigheterna hänvisar till varandra eller skyller på andra, som t.ex. regionerna (f.d. landstingen) eller kommunerna. Ingen tar totalansvaret vid en kris. Det finns bara regeringen eller den som regeringen ger det uppdraget som kan ta det.
När tsunamin drabbade tusentals svenskar i Thailand dröjde det mycket länge innan staten tog någon form av ansvar. I stället var det reseföretagen som fick gripa in.
Vid de stora skogsbränderna fanns det ingen samordnad ledning av bl.a. räddningstjänsterna. Varje kommun agerade på egen hand. Staten hukade och höll sig borta.
Nu är det pandemin som skapat kris i landet. Varje myndighet jobbar med sitt. Många är det. Olika besked. Sen har vi regionerna och kommunerna som inte heller kan samarbeta med varandra till fullo.
När jag jobbade fick vi öva krishantering. Den gamla organisationen ersattes av en krisledning som fick befogenhet att leda och peka med hela handen. Det var ju en självklarhet. Det funkade inte annars.
Sverige saknar en krisledning värd namnet i dessa pandemitider. Statsministern håller sig i kulisserna och hänvisar till andra. Jag anser att regeringen inte tar sitt ansvar. I andra länder ser man regeringschefen, som t.ex. Merkel i Tyskland, ta ledningen.
Trots det får sossarna och Löfvén höga opinionssiffror. Jag fattar det inte.
Det ska bli intressant att se när regeringen tänker tillsätta den kommission som ska utreda hur pandemin har skötts. Men det ska bli än mer intressant att se vad den kommer fram till när det gäller den övergripande ansvarsfrågan.
Först tsunamin, sen skogsbränderna. I båda fallen kom man fram till att det behövdes en annan ordning när landet krisade. Men inget vettigt hände. Jag är rädd att det blir likadant nu.
25 maj 2020
Även jag har lurats att investera i bitcoin
Bedragare har satt i system att vi fejkade annonser på facebook lura främst äldre att satsa pengar som utlovats snabbt ge extrem god avkastning. En kvinna, tillika fattigpensionär, lockades och lurades att låna en miljon som placerades i bitcoin. Skojarna hade lyckats bygga ett förtroende och snodde hennes alla pengar. Allt var bara båg och nu har hon fått lämna både villan och sommarstugan för att betala lånet.
Jag gick också på deras lockande annons i vilken en känd TV-profil berättade hur han snabbt gjort en stor förtjänst genom att satsa pengar hos annonsörens företag.
Min fru tycker att jag lätt går på sånt här och hon har förbjudit mig att satsa pengar på tvivelaktiga transaktioner. Trots det gjorde jag det.
TV-kändisen Ellsberg verkade så pålitlig och förtroendeingivande. "Kan han så kan väl även jag" och gjorde årets blunder. Minsta belopp man kunde satsa var 250 euro, alltså lite drygt 2 500 kr. Jag klickade och betalade min summa med mitt kontokort.
Jag fick direkt flera mejl med finstilt text på engelska som jag givetvis inte läste. Jag förstod så mycket i alla fall att jag hade öppnat ett konto hos ett investmentbolag på Cypern. Nu kunde jag böra handla.
Det gjorde jag inte. För nu hade jag läst vidare de kommentarer som fanns på Facebook och förstod direkt att det här var bedragare som var i farten. Alltså måste jag avsluta kontot och få pengarna tillbaka. Och det snabbt.
Jag kontaktade först min bank och bad dom stoppa min 2 500 kr att nå Cypern. Det gick dock inte.
Nu började i stället en lång och tidsödande mejlväxling med företaget på Cypern. Jag hade kontakt med många olika personer som ibland gav olika besked. Jag kände tydligt att man inte ville släppa taget om mig då man även ringde mig flera gånger.
Jag sa på svenska till dom som ringde och pratade engelska att jag var svensk och inte förstod vad dom sa. Då blev jag i stället uppringd av en person som pratade svenska. Jag la på när dom ringde och sedan slutade jag att svara.
Min mejlväxling gav vid handen att jag inte hunnit få något konto öppnat hos dom, så varför inte returnera min insats. Men se det gick inte. I stället var jag tvungen att öppna ett konto hos dem, något som jag gjorde. Där satt sen mina pengar.
Jag skrev att min fru hotade att ta ut skilsmässa om jag inte fick pengarna. Ständigt dök det upp mejl med nya krav om jag ville ha pengarna tillbaka. Jag skulle bl.a. skicka in bevis på att jag var jag. Det gjorde jag genom att göra en gruppbild på mitt pass, körkort och id-kort.
Den bilden dög inte utan jag fick göra separata bilder på dokumenten som jag mejlade till dem.
Nu måste det väl räcka, tänkte jag. Men jag hade fel. Nu ville man ha kopia på en telefon- eller elräkning med mitt namn och min adress. När dom fått bilder på dessa dokument var man nöjd.
När jag undrade när jag kunde få tillbaka mina 2 500 kr kom ett nytt besked. Då jag inte använt mitt konto hos dem och inte hade gjort någon transaktion så måste man ta ut en avgift på 80 euro. Jag skulle alltså i bästa fall bara få tillbaka ca 1 700 kr.
Jag förutsatte att man skulle återföra pengarna till det kreditkort som jag använt för betalningen till dom. "Nä, det går inte utan du måste ge oss bankkonto" blev svaret. Jag lämnade uppgifter om mitt bankonto med oban-nummer m.m. för att göra det redo för en utlandsinbetalning, som skulle dröja ett par veckor.
Till slut fick jag tillbaka mina pengar men hade blivit blåst på 800 kr. Hela processen hade tagit drygt en månad. Trots allt kom jag lindrigt undan.
Det var nog hotet att min fru skulle lämna mig som tog skruv.
Jag gick också på deras lockande annons i vilken en känd TV-profil berättade hur han snabbt gjort en stor förtjänst genom att satsa pengar hos annonsörens företag.
Min fru tycker att jag lätt går på sånt här och hon har förbjudit mig att satsa pengar på tvivelaktiga transaktioner. Trots det gjorde jag det.
TV-kändisen Ellsberg verkade så pålitlig och förtroendeingivande. "Kan han så kan väl även jag" och gjorde årets blunder. Minsta belopp man kunde satsa var 250 euro, alltså lite drygt 2 500 kr. Jag klickade och betalade min summa med mitt kontokort.
Jag fick direkt flera mejl med finstilt text på engelska som jag givetvis inte läste. Jag förstod så mycket i alla fall att jag hade öppnat ett konto hos ett investmentbolag på Cypern. Nu kunde jag böra handla.
Det gjorde jag inte. För nu hade jag läst vidare de kommentarer som fanns på Facebook och förstod direkt att det här var bedragare som var i farten. Alltså måste jag avsluta kontot och få pengarna tillbaka. Och det snabbt.
Jag kontaktade först min bank och bad dom stoppa min 2 500 kr att nå Cypern. Det gick dock inte.
Nu började i stället en lång och tidsödande mejlväxling med företaget på Cypern. Jag hade kontakt med många olika personer som ibland gav olika besked. Jag kände tydligt att man inte ville släppa taget om mig då man även ringde mig flera gånger.
Jag sa på svenska till dom som ringde och pratade engelska att jag var svensk och inte förstod vad dom sa. Då blev jag i stället uppringd av en person som pratade svenska. Jag la på när dom ringde och sedan slutade jag att svara.
Min mejlväxling gav vid handen att jag inte hunnit få något konto öppnat hos dom, så varför inte returnera min insats. Men se det gick inte. I stället var jag tvungen att öppna ett konto hos dem, något som jag gjorde. Där satt sen mina pengar.
Jag skrev att min fru hotade att ta ut skilsmässa om jag inte fick pengarna. Ständigt dök det upp mejl med nya krav om jag ville ha pengarna tillbaka. Jag skulle bl.a. skicka in bevis på att jag var jag. Det gjorde jag genom att göra en gruppbild på mitt pass, körkort och id-kort.
Den bilden dög inte utan jag fick göra separata bilder på dokumenten som jag mejlade till dem.
Nu måste det väl räcka, tänkte jag. Men jag hade fel. Nu ville man ha kopia på en telefon- eller elräkning med mitt namn och min adress. När dom fått bilder på dessa dokument var man nöjd.
När jag undrade när jag kunde få tillbaka mina 2 500 kr kom ett nytt besked. Då jag inte använt mitt konto hos dem och inte hade gjort någon transaktion så måste man ta ut en avgift på 80 euro. Jag skulle alltså i bästa fall bara få tillbaka ca 1 700 kr.
Jag förutsatte att man skulle återföra pengarna till det kreditkort som jag använt för betalningen till dom. "Nä, det går inte utan du måste ge oss bankkonto" blev svaret. Jag lämnade uppgifter om mitt bankonto med oban-nummer m.m. för att göra det redo för en utlandsinbetalning, som skulle dröja ett par veckor.
Till slut fick jag tillbaka mina pengar men hade blivit blåst på 800 kr. Hela processen hade tagit drygt en månad. Trots allt kom jag lindrigt undan.
Det var nog hotet att min fru skulle lämna mig som tog skruv.
24 maj 2020
"Låt dem dö. De kostar bara pengar"
Vi har över 4 000 döda i coronapandemin. De flesta är gamla och har dött på äldreboenden där en majoritet dessutom är dementa. Det är givetvis ett underkännande av äldrevården i vårt land, en vård som var undermålig och kritiserad innan pandemin. Ett eftersatt område, trots allt tal om en värdig vård för våra gamla som byggde landet. Jag tror tyvärr att "man" tänker så här: "Låt dom dö då dom bara kostar pengar och inte bidrar med något".
En gammal dement människa är äcklig. Ful och skrynklig, dreglar, har blöjor och liggsår, går inte att komunicera med, blir våldsam, elak och lyder inte. Skapar bara problem. Dessutom kräver hon vård och omsorg som är en stor utgiftspost för kommuner och regioner.
Så kommer pandemin! De gamla, multisjuka och dementa dör som flugor. Ge dem bara pallitativ vård så dom inte har ont så blir vi av med dom på några dagar. Skönt, vi får budgeten att gå ihop.
Sant eller inte? Det finns givetvis bra äldreboenden med hängiven och kunnig personal som gör allt för att de gamla ska ha det så bra som möjligt. Men jag undrar om det inte lite varstans hos dem som har hand om pengarna tankar åt det här hållet finns.
Coronan har gjort det möjligt att inte göra det man borde göra. Låt dom gamla och sjuka dö. De kostar bara pengar och bidrar inte med något. Ok, jag medger att det låter cyniskt. Men, men...
Det pratas om att man ska tillsätta en kommission som ska undersöka och utreda hur vi har agerat i dessa pandemitider. Har landets "strategi" varit framgångsrik? Gjorde vi rätt? Vad kunde ha gjorts annorlunda? Vem hade ansvaret?
Ja, det är många frågor som kräver svar. Men varför vänta med utvärderingen tills pandemin klingat av om ett år? Då är mycket glömt och raderat. Nä, kör igång med uppföjningen nu!
För övrigt ser jag en risk att vi - dvs. våra politiker, myndigheter m.fl. - inget lärt. När detta sattyg är borta återgår nog det mesta till det vanliga.
Risken är att sjukvården vid nästa pandemi saknar munskydd, förkläden och respiratorer. Och att äldrevården fortsatt bara är ett dödens väntrum för vi som då är inlagda där.
En gammal dement människa är äcklig. Ful och skrynklig, dreglar, har blöjor och liggsår, går inte att komunicera med, blir våldsam, elak och lyder inte. Skapar bara problem. Dessutom kräver hon vård och omsorg som är en stor utgiftspost för kommuner och regioner.
Så kommer pandemin! De gamla, multisjuka och dementa dör som flugor. Ge dem bara pallitativ vård så dom inte har ont så blir vi av med dom på några dagar. Skönt, vi får budgeten att gå ihop.
Sant eller inte? Det finns givetvis bra äldreboenden med hängiven och kunnig personal som gör allt för att de gamla ska ha det så bra som möjligt. Men jag undrar om det inte lite varstans hos dem som har hand om pengarna tankar åt det här hållet finns.
Coronan har gjort det möjligt att inte göra det man borde göra. Låt dom gamla och sjuka dö. De kostar bara pengar och bidrar inte med något. Ok, jag medger att det låter cyniskt. Men, men...
Det pratas om att man ska tillsätta en kommission som ska undersöka och utreda hur vi har agerat i dessa pandemitider. Har landets "strategi" varit framgångsrik? Gjorde vi rätt? Vad kunde ha gjorts annorlunda? Vem hade ansvaret?
Ja, det är många frågor som kräver svar. Men varför vänta med utvärderingen tills pandemin klingat av om ett år? Då är mycket glömt och raderat. Nä, kör igång med uppföjningen nu!
För övrigt ser jag en risk att vi - dvs. våra politiker, myndigheter m.fl. - inget lärt. När detta sattyg är borta återgår nog det mesta till det vanliga.
Risken är att sjukvården vid nästa pandemi saknar munskydd, förkläden och respiratorer. Och att äldrevården fortsatt bara är ett dödens väntrum för vi som då är inlagda där.
19 maj 2020
Ny artikel om C-byråns "spionkvinnor"
Även här nämns Jane Horney, alltså ytterligare ett erkännande att hon jobbade för C-byrån.
I artikeln berättas om C-byråns kvinnor som under kriget gjorde Sverige ovärderliga tjänster utan att få något för det.
Tvärtom. De trakasserades, några fick lämna landet och en - Jane Horney - fick plikta med sitt liv.
Att de nu fått viss upprättelse kan de tacka den kände TV-producenten och författaren Jan Bergman, vars mor Inez var en av dessa kvinnor. Han skrev boken "Sekreterarklubben" som kom ut 2014 och som handlar om dessa kvinnor.
Vill du läsa artikeln kan du kopiera den här länken och söka: https://bilkaren.se/wp-content/uploads/2020/04/bilkristen2002web.pdf . Sedan skrollar du fram till sidorna 20-22.
PS. Det är jag som skrivit artikeln, därtill uppmanad av kapten C vid Must (Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten). Den har även publicerats i Svenska Lottakårens digitala medlemstidning.
7 maj 2020
Bekräftat att Jane Horney jobbade för C-byrån
Jane Horney var den enda svenska kvinna som blev avrättad under andra världskriget. Hon anklagades av danska motståndsrörelsen för att vara tysk spion, vilket var helt felaktigt. Anledningen till att hon dödades var nog i stället att hon visste för mycket om motståndsrörelsens tveksamma förehavanden, som efter kriget kunde skada dess rykte.
Mycket har skrivits om Jane Horney. Inte bara böcker utan även massor av tidningsartiklar. Även en uppmärksammad TV-serie har gjorts. Den visades i svensk TV på 1980-talet och försökte stoppas helt av danskarna. De som gjorde serien mordhotades och trakasserades.
Jane Horney var städslad av den svenska hemliga militära underrättelsetjänsten som hade det informella namnet "C-byrån". Den bildades i slutet av 1930-talet och lades ned 1945 när kriget var slut. I stället kom ersättaren "T-byrån".
Bilder på Jane Horney (Källa: Horneys släktarkiv)
Hennes uppdrag var först som informant. Hon var en av flera kvinnor som C-byrån anlitade som ett slags "frilansande konsulter" med uppdrag att röra sig i Stockholms innekretsar för att lyssna och rapportera. Flera av dessa "hemliga" kvinnor arbetade på olika tyska företag och organ.
Men när Jane Horney blev "bränd" blev hon i stället kurir mellan tyskar i Köpehamn och den svenska C- byrån.
Sverige hade nämligen tillsammans med amerikanska OSS (föregångaren till CIA) och delar av den tyska militära underrättelsetjänsten - som var Hitlerkritisk - börjat att planera för ett Europa efter kriget. Det handlade mycket om att stoppa Sovjets kommande inflytande.
Detta ytterst hemliga trepartssamarbete gillades inte av den brittiska underrättelsetjänsten MI6 som inte var sams med OSS. MI6 tipsade helt felaktigt den danska motståndsrörelsen att Jane Horney var tysk spion. Den som var chef för den delen av MI6 hette Kim Philby, en känd rysk spion.
Jane Horney sköts till döds på en fiskebåt i januari 1945 och kroppen sänktes i Öresund.
Det officiella Sverige erkände aldrig att C-byrån funnits och ännu mindre att Jane Horney arbetat för byrån. Flera källor har hävdat att hon jobbade för den svenska hemliga polisen, andra att hon var en naiv och godtrogen äventyrerska som agerade på egen hand.
Det är först nu som det officiella Sverige genom den svenska Försvarsmakten har "erkänt" att hon jobbade för C-byrån. Dels genom en utställning och dels genom en tidningsartikel.
Utställningen "I rikets hemliga tjänst" på Armémuseum som invigdes i februari i år lyfter fram några av de kvinnor som jobbade i hemlighet för C-byrån under kriget. En av dem är Jane Horney.
Artikeln i fråga - se bilden nedan - handlar om C-byrån och finns i Försvarsmaktens interna tidskrift "Försvarets Forum" (nr 1/2020, sid. 46-47). Den är skriven av Per Thunholm, verksam som underrättelseanalytiker vid Försvarshögskolan. Artikeln om C-byrån inleds med ett avsnitt om Jane Horney.
På sätt och vis är det en viss upprättelse för Jane Horney även om den är senkommen. Min uppfattning är att det är MUST (den nuvarande svenska militära underrättelse- och säkerhetstjänsten) som ligger bakom detta.
Fortfarande, efter 75-80 år, är detta ett känsligt kapitel i Sveriges 1900-talshistoria och det är nog en del som inte gillar att Jane Horney erkänts som en "C-byråagent"-
Mycket har skrivits om Jane Horney. Inte bara böcker utan även massor av tidningsartiklar. Även en uppmärksammad TV-serie har gjorts. Den visades i svensk TV på 1980-talet och försökte stoppas helt av danskarna. De som gjorde serien mordhotades och trakasserades.
Jane Horney var städslad av den svenska hemliga militära underrättelsetjänsten som hade det informella namnet "C-byrån". Den bildades i slutet av 1930-talet och lades ned 1945 när kriget var slut. I stället kom ersättaren "T-byrån".
Bilder på Jane Horney (Källa: Horneys släktarkiv)
Men när Jane Horney blev "bränd" blev hon i stället kurir mellan tyskar i Köpehamn och den svenska C- byrån.
Sverige hade nämligen tillsammans med amerikanska OSS (föregångaren till CIA) och delar av den tyska militära underrättelsetjänsten - som var Hitlerkritisk - börjat att planera för ett Europa efter kriget. Det handlade mycket om att stoppa Sovjets kommande inflytande.
Detta ytterst hemliga trepartssamarbete gillades inte av den brittiska underrättelsetjänsten MI6 som inte var sams med OSS. MI6 tipsade helt felaktigt den danska motståndsrörelsen att Jane Horney var tysk spion. Den som var chef för den delen av MI6 hette Kim Philby, en känd rysk spion.
Jane Horney sköts till döds på en fiskebåt i januari 1945 och kroppen sänktes i Öresund.
Det officiella Sverige erkände aldrig att C-byrån funnits och ännu mindre att Jane Horney arbetat för byrån. Flera källor har hävdat att hon jobbade för den svenska hemliga polisen, andra att hon var en naiv och godtrogen äventyrerska som agerade på egen hand.
Det är först nu som det officiella Sverige genom den svenska Försvarsmakten har "erkänt" att hon jobbade för C-byrån. Dels genom en utställning och dels genom en tidningsartikel.
Utställningen "I rikets hemliga tjänst" på Armémuseum som invigdes i februari i år lyfter fram några av de kvinnor som jobbade i hemlighet för C-byrån under kriget. En av dem är Jane Horney.
Artikeln i fråga - se bilden nedan - handlar om C-byrån och finns i Försvarsmaktens interna tidskrift "Försvarets Forum" (nr 1/2020, sid. 46-47). Den är skriven av Per Thunholm, verksam som underrättelseanalytiker vid Försvarshögskolan. Artikeln om C-byrån inleds med ett avsnitt om Jane Horney.
På sätt och vis är det en viss upprättelse för Jane Horney även om den är senkommen. Min uppfattning är att det är MUST (den nuvarande svenska militära underrättelse- och säkerhetstjänsten) som ligger bakom detta.
Fortfarande, efter 75-80 år, är detta ett känsligt kapitel i Sveriges 1900-talshistoria och det är nog en del som inte gillar att Jane Horney erkänts som en "C-byråagent"-
Kriget i Europa slutade för 75 år sedan
Bilden visar en löpsedel från 23 april 1945.
Det varma andra världskriget ersattes av ett mycket längre kallt krig som inte tog slut förrän Sovjetunionen och det kommunistiskt ockuperade Östeuropa fallit i slutet av 1980-talet.
Japanerna fortsatt dock att kriga mot USA. Det tog slut först när USA atombomat två städer - Hiroshima och Nagasaki - i augusti 1945. Flera anser att det var en onödig terrorbombning.
Nja, hade inte atombomberna fällts hade Japan fortsatt att kämpa, kanske i ett år till. Resultatet hade blivit att många hundratusen fler soldater och civila hade dött. Det glöms bort när man kritiserar president Truman och USA.
(Det borde guiderna på Armémuseum ha lärt sig. Vilket de tyvärr inte har. Dåligt tycker jag. Det är alltid lätt att kritisera USA.)
När Japan gav upp tog USA över styret i landet under några år. Fred slöts först 1951 i San Francisco.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
