Vem tar det yttersta ansvaret och ledningen i landet när det är kris? Vi har en kris nu - coronaviruset. Vi har haft kriser förut: Tsunamin. Skogsbränderna. Hur har det gått? Jo, myndigheter, kommuner, regioner agerar mer eller mindre planlöst. Regeringen, som borde ta kommandot och peka med hela handen hukar i buskarna.
Ok, vi har inte ministerstyre i vårt land. Varje myndighet är självständig och ska agera på egen hand med sin instruktion och sitt regleringsbrev m.m. som grund. Det funkar när det rullar på som vanligt i sakta mak.
Men när det uppstår en kris där flera organ måste samarbeta och fatta snabba beslut funkar inte den här ordningen.
Myndigheterna hänvisar till varandra eller skyller på andra, som t.ex. regionerna (f.d. landstingen) eller kommunerna. Ingen tar totalansvaret vid en kris. Det finns bara regeringen eller den som regeringen ger det uppdraget som kan ta det.
När tsunamin drabbade tusentals svenskar i Thailand dröjde det mycket länge innan staten tog någon form av ansvar. I stället var det reseföretagen som fick gripa in.
Vid de stora skogsbränderna fanns det ingen samordnad ledning av bl.a. räddningstjänsterna. Varje kommun agerade på egen hand. Staten hukade och höll sig borta.
Nu är det pandemin som skapat kris i landet. Varje myndighet jobbar med sitt. Många är det. Olika besked. Sen har vi regionerna och kommunerna som inte heller kan samarbeta med varandra till fullo.
När jag jobbade fick vi öva krishantering. Den gamla organisationen ersattes av en krisledning som fick befogenhet att leda och peka med hela handen. Det var ju en självklarhet. Det funkade inte annars.
Sverige saknar en krisledning värd namnet i dessa pandemitider. Statsministern håller sig i kulisserna och hänvisar till andra. Jag anser att regeringen inte tar sitt ansvar. I andra länder ser man regeringschefen, som t.ex. Merkel i Tyskland, ta ledningen.
Trots det får sossarna och Löfvén höga opinionssiffror. Jag fattar det inte.
Det ska bli intressant att se när regeringen tänker tillsätta den kommission som ska utreda hur pandemin har skötts. Men det ska bli än mer intressant att se vad den kommer fram till när det gäller den övergripande ansvarsfrågan.
Först tsunamin, sen skogsbränderna. I båda fallen kom man fram till att det behövdes en annan ordning när landet krisade. Men inget vettigt hände. Jag är rädd att det blir likadant nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar