Att inte få sitta tillsammans på flyget

Förra året åkte jag och frugan med researrangören Reseskaparna till Wales. Det var en gruppresa. När vi checkade in på Arlanda visade det sig att vi redan var seatade av resebyrån. Och vi fick inte sittplatser bredvid varandra, vilket retade mig till vansinne! Personalen vid incheckningen kunde inte ändra på seatningen.

Vi brukar tillsammans lösa korsord m.m. när vi flyger. Överhuvud taget är det självklart att man vill sitta bredvid den man reser tillsammans med. Men det gick alltså inte denna gång. Nåja, nu löste det sig ändå. Vi fick en ensamresenär att flytta sig så att vi kunde sitta tillsammans. Men ändå. Skit, tycker jag.

I år ska vi göra en ny gruppresa, arrangerad av Reseskaparna. Denna gång till Irland. Därför skickade jag ett surt mejl till resebyrån och bad dem se till att frugan och jag skulle bli seatade tillsammans på resan till Irland. Reseskaparna hörde av sig snabbt via telefon och jag fick en förklaring.

Reseskaparna lämnar över en gruppbokning med alla namnen på resenärerna till flygbolaget.  I detta fall var det Norwegian som tog oss till Wales. Det är flygbolaget som gör seatningen! Norwegian sorterar resenärerna efter förnamn och gör en random-seatning, sa Resekaparna. Förmodligen nyttjar man enstaka lediga platser och sprider därför ut resenärerna lite varstans i planet.

Jag tycker det är dåligt av Norwegian att göra på detta sätt. Men Norwegian riskerar snart att vara i samma klass när det gäller service m.m som Ryan Air (ett bolag som jag numera undviker att åka med). Priset är inte alltid allt.

På den kommande resan till Irland är det SAS vi flyger med.  I de fall jag tidigare åkt som gruppresenär har jag alltid kunnat seata mig och frugan efter egna önskemål. Det ska bli intressant att se om SAS har samma tokiga ordning som Norwegian när det gäller seatning av gruppresenärer.

Jag lär återkomma i ämnet.

Tillägg den 6 augusti: Jag har kollat med SAS Gruppresor. De har samma tokiga principer för seatning av grupper som Norwegian, dvs. att inte seata par tillsammans. Om flygbolag tycker jag inte! (Enligt SAS ska det gå att seata om sig tidigast 22 timmar innan avfärd om man seatats som gruppresenär. Det ska bli intressant att se om det kommer att funka.)

Nå, Ullenhag! Fixa dom där enkla jobben!

I dagens SvD skriver folkpartikeln Erik Ullenhag en debattartikel om integrationen. Folkpartiet ska utveckla integrationspolitiken och sänka trösklarna in på arbetsmarknaden.

Han skriver också så här: "Vi måste öppna upp en arbetsmarknad för fler enkla jobb som kan vara bryggan in till den svenska arbetsmarknaden." Jaja, snacka (skriva?) går ju!  Det är som halleluja, lätt att säga men svårt att göra.

Ett plus för Ullenhag är att han har förstått att en stor del av våra nya svenskar inte är akademiker utan att de saknar utbildning eller har bristfällig utbildning. Därför behövs enkla jobb.

Det är något som jag hävdat här på min blogg i flera år och i flera inlägg. Men enkla jobb ska inte Sverige ha. Det ser facket och sossarna till. Enkla jobb är fult. Sossarna vill i stället utbilda alla nya svenskar så att dom får riktiga jobb. Lycka till, säger jag bara.

Ytterligare ett plus för Ullenhag är att han är på rätt väg. Enkla jobb behövs som en övergång till andra jobb. Gärna kombinerat med utbildning för den som vill - och kan! Alla kan inte, eller vill inte, tillgodogöra sig utbildning.. Det gäller såväl nya som gamla svenskar.

Enkla jobb i form av arbetsuppgifter finns i massor: röja sly, plocka skräp, rensa ogräs från trottoarer m.fl. platser, packa varukassar, torka vindrutor och lyktor på mackar, tanka bilar, skotta snö, klippa gräs och häckar, kratta löv och fallfrukt, ta ut äldreboende på promenad, vakta bilar i p-hus m.m. Listan kan göras hur lång som helst.

Nå, Ullenhag! Snacka går ju. Men hur ska det gå till att fixa enkla jobb? Du och alla andra politiker pratar alltid med emfas om VAD men sällan eller aldrig om HUR.

Kyl/frysen som inte frostade av på egen hand

På torpet i Bergslagen har vi en kombinerad kyl och frys i köket. Den är bara fyra år gammal och så pass modern att den ska ha automatisk avfrostning. Jag skriver "ska ha" för avfrostningen slutade att fungera för ett tag sedan. Vi fick manuellt frosta av skåpet.

Det blev snart ny is i skåpet och vi letade fram bruksanvisningen. Den var inte till stor hjälp då all teknik var noga inkapslad i det moderna skåpet. Inga syn!iga rör eller slangar på baksidan. Allt innanmäte var dolt.

På bruksanvisningen hade jag noterat när skåpet var köpt och att det var fem års garanti. Ringde därför firman i Lindesberg där jag köpt skåpet. De gav mig numret till leverantören Samsung och jag ringde dit och felanmälde. De noterade alla fakta och sa att en reparatör skulle höra av sig samma vecka. Ingen reparatör hörde av sig och vi lämnade torpet vid veckans slut. Detta hände i mitten av juni.

Åter till torpet i mitten av juli ringde jag Samsung igen som sa att man väntade på reservdelar. Jag krävde att få numret till reparationsfirman och fick det. Det var en firma i Falun, tjugo mil bort. Ringde dit. "Nä, ert ställe ligger inte inom vårt område så vi kan inte komma", sa man.

Jag fick även veta att Samsung anlitar ett företag i Linköping som heter SSS i förkortad form. Det företaget lägger i sin tur ut jobben på olika reparationsfirmor runt om i landet.

Jag fick numret till SSS. Där var gubbarna som fördelade ut jobben inte inne och man lovade återkommma. Det gjorde man inte.

Dagen efter ringde jag SSS igen, drog hela historien en gång till och fick numret ti!l en reparationsfirma i Örebro,  bara en timme bort. Ringde dit. Fick vänta skitlänge i kö och lyssna till "Det är många som ringer nu och du står i kö" ett oändligt antal gånger. Jag var på väg att ge upp.

Tills slut fick jag kontakt. Man sa att man först måste få reservdelar från Samsung och det kunde dröja. Jag sa att vi var på torpet bara denna vecka och nästa gång vi skulle vara där var i augusti. De lovade höra av sig senare.

Kors i taket! Efter en halvtimme ringde en montör som lovade komma. Efter några timmar kom han och konstaterade att skåpet var igenisat. Han började hacka bort isen för att försöka byta en liten metallmojäng som tydligen var vital för avisningen.

Till sist gav han upp och sa att vi skulle ha skåpet avstängt i drygt ett dygn för att få bort all is i alla små slangar och rör som hade betydelse för den automatiska avfrostningen. Han menade att vi haft frysdörren öppen och att det lett till isbildningen. (Vi har inte haft dörren öppen.)

När ett dygn med avstängd kyl/frys gått ska vi sätta på skåpet igen och då ska det funka, påstod han och åkte.

Vad lär jag mig av detta? Jo, att Samsung anlitar underleverantörer i flera led för att leva upp till sina garantier; underleverantörer som inte har full koll på var i landet kunden finns. Firman i Falun borde ha hört av sig till SSS i Linköping och sagt att man skickat ärendet fel. Dessutom följer Samsung inte upp ärendet. När man lagt ut ärendet på SSS har Samsung gjort sitt. Som kund måste man själv gripa in för att något ska hända.

Det ska bli intressant att se om avfrostningen funkar när skåpet kör i gång igen.

PS. Tack och lov har vi både en kyl och en frys på logen som vi kunde starta upp och nyttja. Gamla, rejäla saker utan en massa moderniteter som kan fallera. Nackdelen är att de drar mycket ström och inte frostar av sig på egen hand. Sic!

Två märkliga inbrott på torpet

Invandringen har lett till förorter med stora problem, inte bara i de tre största städerna. Uppgivenhet, utanförskap, våld, brottslighet och grogrund för fanatisk extremism är några av de negativa kännetecknen.

Jag bor i ett välmående villaområde utan desssa problem, som dock finns på promenadavstånd. Invånarna tillhör medelklassen och det finns även väletablerade invandrarfamiljer i grannskapet.

Däremot är det annorlunda i byn i Bergslagen, där vårt torp ligger. I byn med 300 bofasta finns ett hundratal asylsökande ensamstående män från Asien och Afrika. Det har skapat problem. Men vi har inte märkt något av det. Personligen har jag bara haft neutrala eller positiva erfarenheter av invandringen - tills nu.

Någon gång i januari eller februari i år hade vi inbrott på torpet. Ett köksfönster var sönderslaget. Stor oreda inne. Innehållet i garderober, skåp m.m. var utrivet. Alla sängkläder och madrasser var upprivna. Sterarinfläckar överallt då förövaren/na lyst sig med levande ljus. Ren tur att kåken inte fattat eld. De hade gått ut genom fönstret då man inte fattat att ytterdörren kunde öppnas inifrån.

Men - inget var stulet. Klockor, gamla mynt, luftgevär och spritflaskor - även oöppnade sådana - var kvar.

I mitten av juni var det dags igen. Nytt inbrott. Denna gång var ett spröjsat vardagsrumsfönster sönder.  Samma tillvägagångssätt, dock utan stearinfläckar.
Oreda inne, men inget stulet. Sängkläder upprivna igen. Spriten kvar.

Kan det ha varit några ungdomar från NTO-IOGT som varit i farten? Skulle inte tro det. Däremot kanske några desperata nykterister med utländsk bakgrund med tillfälligt boende i byn som bara var ute efter gångbara svenska sedlar. Polisen sa det inte rent ut, men antydde att så kunde vara fallet.

Varför leta i sängarna efter värdesaker och pengar? Antingen gömmer man saker där enligt sin egen kultur eller också har man lärt sig på SFI att svenskarna gör det?

Polisanmälningarna avskrevs givetvis direkt då det inte fanns något att utreda. Processen med försäkringsbolaget är inte avslutad. Det ska bli intressant att se om vi får ersättning för eget arbete med att städa upp och göra rent eller för den ökade elförbrukningen då ett fönster varit öppet under två vintermånader. Skulle dock inte tro det.

Två inbrott med sönderslagna fönster. Inget stulet. Men ett drömläge att lura försäkringsbolaget och hitta på massa saker som stulits. Nä, det vore mig helt främmande.

Min syn på invandrare då? Nä, ingen ökad negativ förändring. Det är väl klart att det måste finnas några rötägg även bland dem som det gör bland oss inrikesfödda.

Invandring - intäkter eller kostnader?

Den vänsterorienterade tankesmedjan Arena Ide har publicerat en rapport om invandringen. I den sägs att invandringen till Sverige sedan 1950 och dags dato har gett ett plus till landet på 900 miljarder.

Den stora invandringsvågen på 1960- och 1970-talen var ren arbetskraftsinvandring. Scania åkte till Grekland och Jugoslavien och bussade hit yrkesmän som fick börja bygga bussar och lastbilar första dan i Sverige. Tacka sjutton att det blev plus för landet.

Dagens invandring är mer blandad. En stor del - kanske en majoritet - är o- eller lågutbildade invandrare från Asien och Afrika som det dröjer många år att få i arbete, i en del fall aldrig.

Rapporten sticker inte under stol med det och hävdar trots allt att dagens invandring går med ett litet plus. Allt handlar förstås vilket tidsperspektiv man har. Är man för invandring "en masse" till vårt land så ser man givetvis till att tolka siffrorna "rätt".

Häromdagen kom Riksrevisionen också med en rapport om invandringens kostnader. Där säger man att invandringen till Sverige nästa år kommer att kosta 40 miljarder.

Det är ungefär lika mycket (eller litet) som vårt så kallade försvar kostar.

Jag har sagt det förut här på min blogg. Siffror och statistik är som en gatlykta. Den lyser upp ett begränsat område men är bra att luta sig mot om man är vinglig.

Två sanna seglarhistorier

När jag för några år sedan medföljde en större motorbåt på Göta kanal upplevde jag följande händelse. Den utspelades vid en av slussarna, minns inte vilken. Dom är ju rätt många.

En mindre tyskflaggad segelbåt hade åkt in i slussen med högvattnet. Fru Tysk klev i land och gjorde fast båten. Herr Tysk var kvar i båten. När vattnet började tömmas ur slussen sjönk båten och blev till slut hängande på snedden längs slussidan. Tampen var väl fastsatt. Det tyska paret fick panik.

En rådig man i land kom springande med en kniv i handen och med ett snabbt och kraftigt snitt kapade han trossen. Båten lossnade och dunsade ned i slussbassängen.

Den fortfarande panikslagne tysken startade motorn och körde ut ur slussen men glömde bort att hans fru var kvar på land. Hon sprang skrikande längs kanalen och försökte hinna ifatt maken i båten. Till sist stannade han och hon kunde kliva ombord. Det slutade trots allt lyckligt.

Den andra seglarhistorien utspelade sig på den danska ön Laesö för några år sedan. Åsyna vittne var min svågers bror.

En svensk seglare var på väg in. Mannen skrek till hustrun: "Släng i ankaret!" Hustrun tvekade och sa något som mannen inte hörde. Han skrek ännu högre: "Släng i ankaret - NU! För helvete!"

Hustrun gjorde som han sa och ankaret föll i med ett kraftigt plumsande. Båten bromsades inte in. Då skrek mannen: "Dra i tampen för helvete!" "Det finns ingen tamp!" skrek hustrun tillbaka när båten körde rakt in i bryggan.

Någon - sannolikt mannen - hade glömt att fästa ankaret i ankarlinan.

Mannen skämdes otroligt, backade ut från hamnen vid Laesö och körde för motor snabbt därifån. När mannen och segelbåten var utom synhåll tog svågerns bror, som bevittnat händelsen, på sig badbyxor och cyklopöga och hoppade i och tog upp ankaret. Det var ett ganska dyrt rostfritt ankare.

KD kanske har tagit den tredje vägen?

I går talade Kristdemokraternas (KD) nya partiledare Ebba Busch Thor i Almedalen. Hon höll på en halvtimme och pratade mycket tydligt utan att staka sig om bl.a. hotet från Putin, hotet från terrorister (som IS) och om den misslyckade integrationen samt om kvotering, som hon är emot. Hon var tyst om de typiska och alltid återkommande politikerämnena jobb, skola, vård och omsorg. Även om jag inte håller med om allt som KD och Ebba står för så tyckte jag hon gjorde bra ifrån sig.

Som ett brev på posten kom genast kritiska kommentarer. En del tyckte hon bara var ute och fiskade röster. Andra menade att hon tagit över argument som Sverigedemokraterna normalt brukar föra fram.

Det får mig att tänka på ett blogginlägg som jag gjorde den 30 augusti 2012. Det handlade om den "tredje vägen" när det gäller invandrings- och integrationspolitiken i vårt land. På ena kanten finns en väg, nämligen att bara ha positiva synpunkter om invandringen. Allt är bara bra och några problem finns inte. På andra kanten har vi kritikerna, bl.a. SD som vill minska invandringen och kanske helst helt stoppa den.

Den som vågar ha någon synpunkt på den förda politiken, t.ex. hur många invandrare kan vi ta emot (och liknande frågor) betraktas ofta som rasist av det politiskt korrekta etablissemanget. Flera debattörer har efterlyst en tredje väg med en mer nyanserad syn och en seriös diskussion utan att anklaga varandra för olika saker.

Jag föreslog i mitt inlägg 2012 att KD borde ta den rollen. Jag skrev så här:

"Tänk om t.ex. Kristdemokraterna, som riskerar att halka ur riksdagen, la fram ett väl genomtänkt och  genomarbetat idéförslag hur den nuvarande integrations- och invandringspolitiken kunde reformeras. . - - - Det skulle givetvis bli ett himla liv och KD skulle gisslas och kallas rasistiskt och främlingsfientligt. Men jag skulle tro att partiet inte skulle behöva oroa sig för att hamna under fyraprocentsspärren."

Ebba Busch Thor kanske har tagit den rollen nu? Vi får se.