När jag för några år sedan medföljde en större motorbåt på Göta kanal upplevde jag följande händelse. Den utspelades vid en av slussarna, minns inte vilken. Dom är ju rätt många.
En mindre tyskflaggad segelbåt hade åkt in i slussen med högvattnet. Fru Tysk klev i land och gjorde fast båten. Herr Tysk var kvar i båten. När vattnet började tömmas ur slussen sjönk båten och blev till slut hängande på snedden längs slussidan. Tampen var väl fastsatt. Det tyska paret fick panik.
En rådig man i land kom springande med en kniv i handen och med ett snabbt och kraftigt snitt kapade han trossen. Båten lossnade och dunsade ned i slussbassängen.
Den fortfarande panikslagne tysken startade motorn och körde ut ur slussen men glömde bort att hans fru var kvar på land. Hon sprang skrikande längs kanalen och försökte hinna ifatt maken i båten. Till sist stannade han och hon kunde kliva ombord. Det slutade trots allt lyckligt.
Den andra seglarhistorien utspelade sig på den danska ön Laesö för några år sedan. Åsyna vittne var min svågers bror.
En svensk seglare var på väg in. Mannen skrek till hustrun: "Släng i ankaret!" Hustrun tvekade och sa något som mannen inte hörde. Han skrek ännu högre: "Släng i ankaret - NU! För helvete!"
Hustrun gjorde som han sa och ankaret föll i med ett kraftigt plumsande. Båten bromsades inte in. Då skrek mannen: "Dra i tampen för helvete!" "Det finns ingen tamp!" skrek hustrun tillbaka när båten körde rakt in i bryggan.
Någon - sannolikt mannen - hade glömt att fästa ankaret i ankarlinan.
Mannen skämdes otroligt, backade ut från hamnen vid Laesö och körde för motor snabbt därifån. När mannen och segelbåten var utom synhåll tog svågerns bror, som bevittnat händelsen, på sig badbyxor och cyklopöga och hoppade i och tog upp ankaret. Det var ett ganska dyrt rostfritt ankare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar