I år fyller det svenska personnumret 65 år. Det var 1947 som det infördes: år, månad, dag, bindestreck och tre siffror till. Kontrollsiffran på slutet kom på 1960-talet när folkbokföringen hade blivit datoriserad.
Det svenska personnumret har varit föredöme för liknande nummer i många länder. Precis som källskatten (se föregående blogginlägg) har numret nått pensionsåldern, men någon risk för pensionering är det inte. Numret är mycket livaktigt och används överallt (kanske lite för mycket?).
Jag gratulerar numret och hoppas att Skatteverket tar tillfället i akt att fira det? Nä, förmodligen inte. Verket verkar ha glömt sin historia...
Utan historia ingen framtid.
18 januari 2012
17 januari 2012
Året då man slapp betala skatt
Vi har sedan 1947 ett källskattesystem i Sverige. Det innebär att skatten dras på lönen och betalas in av arbetsgivaren. Innan källskatten kom var det så här: År 1 tjänades inkomsten in, år 2 deklarerades inkomsten och skatten betalades när taxeringen var klar - i slutet av år 2 och i början av år 3.
När källskatten kom betalade man källskatt direkt på 1947 års inkomster men man hade då ännu inte betalat skatten på inkomsterna 1946 och knappast inte heller på inkomsterna 1945. För att inte folket skulle behöva betala dubbel skatt beslutade regeringen att helt enkelt efterskänka inkomstskatt. Resultatet blev att man på inkomsten 1945 bara betalade halv statsskatt och ingen kommunalskatt. På inkomsterna 1946 blev det ingen skatt alls. Man fick alltså ett skattefritt år!
Det här skattefria året medförde att de värnpliktiga, som låg inne då, klagade eftersom de inte hade någon inkomst att slippa skatten på. Den som jobbade mycket övertid var glad. Men de som försökte ta ut dolda vinster, typ reserv i varulager, var dock tvungna att betala skatt på det belopp man tog fram.
Källskatten fyller alltså 65 år i år och uppnår pensionsåldern, men någon risk för pension av systemet är det inte. Däremot borde det firas, t.ex. av Skatteverket - eller varför inte av finansministern?
Utan historia ingen framtid.
När källskatten kom betalade man källskatt direkt på 1947 års inkomster men man hade då ännu inte betalat skatten på inkomsterna 1946 och knappast inte heller på inkomsterna 1945. För att inte folket skulle behöva betala dubbel skatt beslutade regeringen att helt enkelt efterskänka inkomstskatt. Resultatet blev att man på inkomsten 1945 bara betalade halv statsskatt och ingen kommunalskatt. På inkomsterna 1946 blev det ingen skatt alls. Man fick alltså ett skattefritt år!
Det här skattefria året medförde att de värnpliktiga, som låg inne då, klagade eftersom de inte hade någon inkomst att slippa skatten på. Den som jobbade mycket övertid var glad. Men de som försökte ta ut dolda vinster, typ reserv i varulager, var dock tvungna att betala skatt på det belopp man tog fram.
Källskatten fyller alltså 65 år i år och uppnår pensionsåldern, men någon risk för pension av systemet är det inte. Däremot borde det firas, t.ex. av Skatteverket - eller varför inte av finansministern?
Utan historia ingen framtid.
16 januari 2012
Första självdeklarationen 300 år i år
När Karl XII förlorade slaget vid Poltava flydde han till Bender och levde flera år under turkarnas beskydd. Han blev 1713 osams med värdfolket, vilket ledde till den berömda kalabaliken.
Året innan kalabaliken, dvs. 1712, insåg Karl att det behövdes mer stålar till krigskassan. Därför såg han till att man hemma i Sverige införde en förmögenhetsskatt. Den grundades på en självdeklaration - den första i landet - och den var förmodligen muntlig. Skatten försvann 1717.
Året innan kalabaliken, dvs. 1712, insåg Karl att det behövdes mer stålar till krigskassan. Därför såg han till att man hemma i Sverige införde en förmögenhetsskatt. Den grundades på en självdeklaration - den första i landet - och den var förmodligen muntlig. Skatten försvann 1717.
15 januari 2012
Skatteverket missade ett jubileum förra året
Jag tycket att man ska ta till vara alla tillfällen att fira. Det gäller även myndigheter. Förra året missade Skatteverket ett jubileum. Det var i december 2011 nämligen 15 år sedan verkets hyllade och mångfaldigt prisbelönade webbplats såg dagens ljus. Bakom den bedriften stod ett gäng motarbetade men envisa entreprenörer på verket.
Det hela började inför riksdagsvalet 1994. Riksskatteverket (föregångaren till nuvarande Skatteverkets huvudkontor) var då central valmyndighet med ansvar för att administrera de allmänna valen, något som nu åvilar Valmyndigheten.
De framtidsinriktade och innovativa valarbetarna och teknikerna på verket byggde nämligen en tillfällig webbplats där valresultaten publicerades. För tidningar m.fl. medier var webbplatsen enda möjligheten att få resultaten från valen. Många tidningsredaktioner hade inte hört talas om Internet och undrade vad som var på gång.
Riksskatteverkets valwebbplats ledde till att många tidningar och andra medier tvingades skaffa Internet, något som bl.a. journalisten och nuvarande chefen för Utbildningsradion Erik Fichtelius (f. 1949) gett verket credit för.
När valet var över fortsatte entreprenörerna på verket att bygga vidare på en webbplats för hela verket. Det arbetet skedde i stark motvind. Verkets ledning - då var det Anitra Sten och Alf Nilsson - gjorde vad man kunde för att försvåra arbetet. De envisades med att webbplatsen skulle byggas i LotusNotes-miljö - en teknik som hade införts för den interna e-posten - något som teknikerna var helt emot.
Mycket motvilligt tillät ledningen att webbplatsen öppnades i slutet av 1996 - men enbart som försöksverksamhet. Webbplatsen var primärt avsedd för medier och skattemänniskor, typ revisorer och konsulter, och inte för vanliga skattebetalare - det kom senare. Det stora dragplåstret var det årets bilanvisning med alla förmånsvärden.
Den första webbplatsen var också befriad från tjusiga bilder och rörliga element, som skulle försvåra nyttjandet och ta tid att ladda ner - något som den tidens webbplatser annars var fulla av. Skatteverkets webbplats utvecklades fortlöpande (i flera år som försöksverksamhet), blev en succé och har vunnit många priser.
Jag är inte säker på att webbplatsen skulle nått dit den är i dag om den byggts i LotusNotes-miljö. Ibland kan det vara nödvändigt att strunta i vad en okunnig ledning tycker - om man har medarbetarnas och allmänhetens bästa för ögonen. Det är inte alltid det går hand i hand.
Nu har det, som sagt, redan gått 15 år sedan webbplatsen blev offentlig. Det missade Skatteverket att fira. Man borde åtminstone haft en liten snutt om det på webbplatsen och bjudit in de numera pensionerade interna entreprenörer som var med och tog fram den på en enkel lunch.
Det förflutna är viktigt även för framtiden.
Det hela började inför riksdagsvalet 1994. Riksskatteverket (föregångaren till nuvarande Skatteverkets huvudkontor) var då central valmyndighet med ansvar för att administrera de allmänna valen, något som nu åvilar Valmyndigheten.
De framtidsinriktade och innovativa valarbetarna och teknikerna på verket byggde nämligen en tillfällig webbplats där valresultaten publicerades. För tidningar m.fl. medier var webbplatsen enda möjligheten att få resultaten från valen. Många tidningsredaktioner hade inte hört talas om Internet och undrade vad som var på gång.
Riksskatteverkets valwebbplats ledde till att många tidningar och andra medier tvingades skaffa Internet, något som bl.a. journalisten och nuvarande chefen för Utbildningsradion Erik Fichtelius (f. 1949) gett verket credit för.
När valet var över fortsatte entreprenörerna på verket att bygga vidare på en webbplats för hela verket. Det arbetet skedde i stark motvind. Verkets ledning - då var det Anitra Sten och Alf Nilsson - gjorde vad man kunde för att försvåra arbetet. De envisades med att webbplatsen skulle byggas i LotusNotes-miljö - en teknik som hade införts för den interna e-posten - något som teknikerna var helt emot.
Mycket motvilligt tillät ledningen att webbplatsen öppnades i slutet av 1996 - men enbart som försöksverksamhet. Webbplatsen var primärt avsedd för medier och skattemänniskor, typ revisorer och konsulter, och inte för vanliga skattebetalare - det kom senare. Det stora dragplåstret var det årets bilanvisning med alla förmånsvärden.
Den första webbplatsen var också befriad från tjusiga bilder och rörliga element, som skulle försvåra nyttjandet och ta tid att ladda ner - något som den tidens webbplatser annars var fulla av. Skatteverkets webbplats utvecklades fortlöpande (i flera år som försöksverksamhet), blev en succé och har vunnit många priser.
Jag är inte säker på att webbplatsen skulle nått dit den är i dag om den byggts i LotusNotes-miljö. Ibland kan det vara nödvändigt att strunta i vad en okunnig ledning tycker - om man har medarbetarnas och allmänhetens bästa för ögonen. Det är inte alltid det går hand i hand.
Nu har det, som sagt, redan gått 15 år sedan webbplatsen blev offentlig. Det missade Skatteverket att fira. Man borde åtminstone haft en liten snutt om det på webbplatsen och bjudit in de numera pensionerade interna entreprenörer som var med och tog fram den på en enkel lunch.
Det förflutna är viktigt även för framtiden.
14 januari 2012
Nu vill S ha en enda polis i landet
I dagens SvD skriver Morgan Johansson (S) bl.a. att de olika polismyndigheterna i länen bör slås ihop till enda rikstäckande myndighet. Han och jag är överens på den här punkten. Men regeringens Ask fortsätter att tveka i frågan och vågar inte gå till beslut.
Eftersom en enda polismyndighet är ett önskemål från såssarna, så lär det väl dröja ännu längre innan borgarna bestämmer sig för att genomföra det.
Eftersom en enda polismyndighet är ett önskemål från såssarna, så lär det väl dröja ännu längre innan borgarna bestämmer sig för att genomföra det.
Riksdagen ville inte stötta Stråssa
Jag har i flera inlägg på min blogg tagit upp situationen i den lilla gruvbyn Stråssa i Bergslagen, som fått ta emot ohemult många asylsökande unga män, vilket skapat problem Se t.ex. mitt inlägg den 5 oktober förra året.
Kommunalrådet i Lindesberg - den kommun där byn finns - fick fart på två S-märkta kollegor i riksdagen, som den 4 oktober förra året lämnade in en motion (2011/12:Sf301) där de tog upp Stråssa som ett exempel. Motionen gick ut på att regeringen borde ge Migrationsverket i uppdrag att förbättra asylsökandes sociala situation på små orter, typ Stråssa.
Socialutskottet, där motionen behandlades, avslog den. Det var förstås givet på förhand då borgarna självklart inte kan tillstyrka ett såsseförslag. Avslag blev därför också riksdagens beslut.
Debaclet runt de asylsökande i Stråssa har i alla fall lett till att Migrationsverket skärpt till sig något. Verket har ställt upp med fler kontaktpersoner och telefonnummer som byborna kan nyttja när det krisar till sig i byn.
Kommunalrådet i Lindesberg - den kommun där byn finns - fick fart på två S-märkta kollegor i riksdagen, som den 4 oktober förra året lämnade in en motion (2011/12:Sf301) där de tog upp Stråssa som ett exempel. Motionen gick ut på att regeringen borde ge Migrationsverket i uppdrag att förbättra asylsökandes sociala situation på små orter, typ Stråssa.
Socialutskottet, där motionen behandlades, avslog den. Det var förstås givet på förhand då borgarna självklart inte kan tillstyrka ett såsseförslag. Avslag blev därför också riksdagens beslut.
Debaclet runt de asylsökande i Stråssa har i alla fall lett till att Migrationsverket skärpt till sig något. Verket har ställt upp med fler kontaktpersoner och telefonnummer som byborna kan nyttja när det krisar till sig i byn.
13 januari 2012
Skaffa låst brevlåda eller postbox
Bedragaren kollade in en ensligt belägen brevlåda på landet, en bra bit bort från gården dit den hörde. Sedan tog han reda på ägarens personnummer, beställde ett bensinkort kopplat till Mastercard.
Bedragaren hade koll på brevlådan och snodde brevet med det nya kortet liksom även brevet med koden som kom några dagar senare. Därefter började köpfesten.
Sens moral: Tala inte om för omvärlden - t.ex. via FB - att du åker bort på semester några veckor. Bedragaren kan då ostört nyttja ditt personnummer och din brevlåda. Om du bor ensligt med brevlådan långt bort från din bostad bör du absolut ha lås på den. Eller också kan du skaffa postbox.
Bedragaren hade koll på brevlådan och snodde brevet med det nya kortet liksom även brevet med koden som kom några dagar senare. Därefter började köpfesten.
Sens moral: Tala inte om för omvärlden - t.ex. via FB - att du åker bort på semester några veckor. Bedragaren kan då ostört nyttja ditt personnummer och din brevlåda. Om du bor ensligt med brevlådan långt bort från din bostad bör du absolut ha lås på den. Eller också kan du skaffa postbox.
10 januari 2012
Barnpedagogik i mitten av förra seklet
En pappa lämnade kvar sin tioåring utan ytterkläder i Uppsala och for hem till Stockholm. Anledningen var att grabben spelat dålig innebandy. Detta upprör - självklart - och polisen har inlett en förundersökning.
Nu kom killen hem till slut, tack vare andra. Men risken är stor att han kan ha fått men för livet. Att bli övergiven och sviken av sina föräldrar är bland det värsta ett barn kan råka ut för. Ärren i själen går aldrig bort. Jag vet.
När jag var i femårsåldern behövde min mamma åka bort några sommarveckor och vila upp sig på något slags husmorshem. Jag skulle vara på ett tillfälligt barnhem, eftersom en pappa på den här tiden förutsågs vara oförmögen att ta hand om en femåring på egen hand.
Dagen då jag skulle åka iväg gick mamma och jag hand i hand till stadens busstation. Granntanterna satt i fönstren och vinkade och tyckte jag var en duktig krabat som inte var ledsen att behöva åka bort. När vi kom till bussen klev mamma och jag ombord. Andra barn kom också. Åldern varierade från ca 14 år och nedåt. Vi var nog en 30 stycken som skulle iväg och jag var bland de minsta (i dubbel bemärkelse).
Chauffören kom. Bussen startade. Då reste sig mamma snabbt och hoppade av bussen, som for iväg utan henne. Då först gick det upp för mig att hon inte skulle följa med! Där satt jag helt paralyserad; en liten skräckslagen och förtvivlad femåring tillsammans med en massa främmande människor.
Barnhemmet, som låg i Bergslagen utanför Nora, var en gammal tvåvåningskåk med utedass. Vi fick sova flera ungar i olika åldrar i en stor sovsal där pottan var en zinkhink i ett hörn. Råtthålen i golvlisterna fanns här och var. Efter en vecka hämtades jag hem. Jag var apatisk och hade inte ätit på hela veckan.
Den här traumatiska upplevelsen har präglat mig hela livet - och gör det än.
Nu var det inte av elakhet som mina föräldrar inte hade berättat något i förväg för mig. Det var av missriktad omtanke. Tanterna och farbröderna i vita rockar som hade bestämt mammas husmors-semester och min sommarvistelse hade sagt åt henne att inte berätta något: "Då blir han bara ledsen".
Sådan var barnpedagogiken 1951 och enkla arbetarföräldrar lydde självklart de råd de fick.
Nu kom killen hem till slut, tack vare andra. Men risken är stor att han kan ha fått men för livet. Att bli övergiven och sviken av sina föräldrar är bland det värsta ett barn kan råka ut för. Ärren i själen går aldrig bort. Jag vet.
När jag var i femårsåldern behövde min mamma åka bort några sommarveckor och vila upp sig på något slags husmorshem. Jag skulle vara på ett tillfälligt barnhem, eftersom en pappa på den här tiden förutsågs vara oförmögen att ta hand om en femåring på egen hand.
Dagen då jag skulle åka iväg gick mamma och jag hand i hand till stadens busstation. Granntanterna satt i fönstren och vinkade och tyckte jag var en duktig krabat som inte var ledsen att behöva åka bort. När vi kom till bussen klev mamma och jag ombord. Andra barn kom också. Åldern varierade från ca 14 år och nedåt. Vi var nog en 30 stycken som skulle iväg och jag var bland de minsta (i dubbel bemärkelse).
Chauffören kom. Bussen startade. Då reste sig mamma snabbt och hoppade av bussen, som for iväg utan henne. Då först gick det upp för mig att hon inte skulle följa med! Där satt jag helt paralyserad; en liten skräckslagen och förtvivlad femåring tillsammans med en massa främmande människor.
Barnhemmet, som låg i Bergslagen utanför Nora, var en gammal tvåvåningskåk med utedass. Vi fick sova flera ungar i olika åldrar i en stor sovsal där pottan var en zinkhink i ett hörn. Råtthålen i golvlisterna fanns här och var. Efter en vecka hämtades jag hem. Jag var apatisk och hade inte ätit på hela veckan.
Den här traumatiska upplevelsen har präglat mig hela livet - och gör det än.
Nu var det inte av elakhet som mina föräldrar inte hade berättat något i förväg för mig. Det var av missriktad omtanke. Tanterna och farbröderna i vita rockar som hade bestämt mammas husmors-semester och min sommarvistelse hade sagt åt henne att inte berätta något: "Då blir han bara ledsen".
Sådan var barnpedagogiken 1951 och enkla arbetarföräldrar lydde självklart de råd de fick.
9 januari 2012
Hur ska sextimmarsdagen införas?
Kommunisterna - ja, jag kallar Vänsterpartiet det, för det är ju precis vad det handlar om - har haft sitt partikonvent i Uppsala. Nye ledaren Sjöstedt har en tung ryggsäck, fylld av Marx, Lenin, Stalin, Castro, Chavez och annat elände att släpa på. Inga namnbyten och skönhetsoperationer kan förändra det. I alla fall inte i mina ögon.
Och kärnan av deras medlemmar och väljare kommer alltid att vara rättrogna kommunister, som fortfarande har kvar de gamla idolerna. En av dem är t.ex. Erik Fernström, dvs. Jerry Williams, som i somras i statstelevisionen på bästa sändningstid tydligt visade det genom att måla en dalalhäst röd och förse den med hammaren och stjärnan i gult. Tänk om någon skulle ha målat en häst svart med ett vitt hakkors?
Men trots allt elände kan jag ändå inte låta bli att tillstyrka en del av kommunisternas förslag. Förstatligandet av skolan är ett exempel. Men det vill ju folkpartiklarna också. Så då kan jag ju lika gärna heja på dem i stället i den frågan och slippa stödja ett parti med en ideologi, byggd på terror och död.
Sen har vi sextimmarsdagen som Sjöstedt & Co vill införa. Hur 17 ska det gå till, kan vän av ordning undra? Kommer lönen att sänkas i motsvarande mån? Nä, så är det nog inte tänkt.
Det blir väl arbetstagarna som får betala detta genom att producera lika mycket som tidigare fast snabbare? Eller också får arbetsgivarna anställa flera (vilket sänker arbetslösheten - ett plus!) som i sin tur leder till ökade kostnader och högre priser, vilket drabbar alla konsumenter.
Det vore intressant att få veta hur Sjöstedt har tänkt sig att det ska genomföras i praktiken.
Men å andra sidan har vi minskat arbetstiden tidigare utan att det blivit kaos i landet. Senast det hände var 1973. Och när jag var ung jobbade farsan och hans kompisar även halva lördagen. Semestern var en gång i tiden bara ett par veckor. Att göra dessa förändringar av den generella arbetstiden har gått bra så förmodligen kommer en eventuell förkortning att funka alldeles utmärkt.
Men vi stackars pankisar då? Ska inte vi få någon motsvarande kompensation? Det borde Sjöstedt och hans gäng ha tagit med i sitt förslag. Allt handlar ju om att vinna väljare 2014. I opposition och inför ett val kan man ju lova vad som helst.
PS: För övrigt hoppas kommunisterna att deras Sjöstedt ska bli lika populär som förförra företräderskan Gudrun, som lyfte partiet till strålande procenthöjder. Konstigt förresten, att hon som är superfeminist har ett sånt efternamn. SchyMAN. Men å andra sidan kan man se det som ett kamprop: Schy man!
PS den 10 januari: I radions P1 i morse berättade Sjöstedt hur sänkt arbetstid ska finansieras. Han sa att produktiviteten ökat med samma antal arbetade timmar. Den "vinsten" har inte gått till höjd lön utan till ägarna. Den "vinsten" ska finansiera arbetstidsförkortningen.
Och kärnan av deras medlemmar och väljare kommer alltid att vara rättrogna kommunister, som fortfarande har kvar de gamla idolerna. En av dem är t.ex. Erik Fernström, dvs. Jerry Williams, som i somras i statstelevisionen på bästa sändningstid tydligt visade det genom att måla en dalalhäst röd och förse den med hammaren och stjärnan i gult. Tänk om någon skulle ha målat en häst svart med ett vitt hakkors?
Men trots allt elände kan jag ändå inte låta bli att tillstyrka en del av kommunisternas förslag. Förstatligandet av skolan är ett exempel. Men det vill ju folkpartiklarna också. Så då kan jag ju lika gärna heja på dem i stället i den frågan och slippa stödja ett parti med en ideologi, byggd på terror och död.
Sen har vi sextimmarsdagen som Sjöstedt & Co vill införa. Hur 17 ska det gå till, kan vän av ordning undra? Kommer lönen att sänkas i motsvarande mån? Nä, så är det nog inte tänkt.
Det blir väl arbetstagarna som får betala detta genom att producera lika mycket som tidigare fast snabbare? Eller också får arbetsgivarna anställa flera (vilket sänker arbetslösheten - ett plus!) som i sin tur leder till ökade kostnader och högre priser, vilket drabbar alla konsumenter.
Det vore intressant att få veta hur Sjöstedt har tänkt sig att det ska genomföras i praktiken.
Men å andra sidan har vi minskat arbetstiden tidigare utan att det blivit kaos i landet. Senast det hände var 1973. Och när jag var ung jobbade farsan och hans kompisar även halva lördagen. Semestern var en gång i tiden bara ett par veckor. Att göra dessa förändringar av den generella arbetstiden har gått bra så förmodligen kommer en eventuell förkortning att funka alldeles utmärkt.
Men vi stackars pankisar då? Ska inte vi få någon motsvarande kompensation? Det borde Sjöstedt och hans gäng ha tagit med i sitt förslag. Allt handlar ju om att vinna väljare 2014. I opposition och inför ett val kan man ju lova vad som helst.
PS: För övrigt hoppas kommunisterna att deras Sjöstedt ska bli lika populär som förförra företräderskan Gudrun, som lyfte partiet till strålande procenthöjder. Konstigt förresten, att hon som är superfeminist har ett sånt efternamn. SchyMAN. Men å andra sidan kan man se det som ett kamprop: Schy man!
PS den 10 januari: I radions P1 i morse berättade Sjöstedt hur sänkt arbetstid ska finansieras. Han sa att produktiviteten ökat med samma antal arbetade timmar. Den "vinsten" har inte gått till höjd lön utan till ägarna. Den "vinsten" ska finansiera arbetstidsförkortningen.
8 januari 2012
Det går att privatisera mera
Under senaste decennierna har det mesta som tidigare varit ensamt offentligt blivit privatiserat eller fått privata konkurrenter. Vi har privat TV, radio, skola, apotek, bilprovning, vård, omsorg, arbetsförmedling, sjukförsäkring, elektricitet, telefoni... ja, listan kan göras hur lång som helst.
Kronofogden har privat konkurrens genom Hells Angels och privata inkassobolag. Polis och militär har privat konkurrens genom vaktbolag. Tullen har dock ännu ingen privat konkurrens, men det kanske kommer. Inte heller domstolarna, även om en del civila bagatellmål säkert kunde överlåtas åt någon enskild juristfirma att avgöra på uppdrag av domstolarna.
Sen har vi förstås Skatteverket. Även den verksamheten kan privatiseras. Revisionsbolagen skulle på verkets uppdrag kunna utföra deklarationsgranskning och revision av företag. Vem vet, det kanske också kommer?
PS den 9 januari: I dagens SvD kan man läsa att åklagarna anlitat privata bolag för att säkra bevis när det gäller fildelning. Att säkra bevis är ju normalt en polisiär uppgift. Privatiseringen rullar på.
Kronofogden har privat konkurrens genom Hells Angels och privata inkassobolag. Polis och militär har privat konkurrens genom vaktbolag. Tullen har dock ännu ingen privat konkurrens, men det kanske kommer. Inte heller domstolarna, även om en del civila bagatellmål säkert kunde överlåtas åt någon enskild juristfirma att avgöra på uppdrag av domstolarna.
Sen har vi förstås Skatteverket. Även den verksamheten kan privatiseras. Revisionsbolagen skulle på verkets uppdrag kunna utföra deklarationsgranskning och revision av företag. Vem vet, det kanske också kommer?
PS den 9 januari: I dagens SvD kan man läsa att åklagarna anlitat privata bolag för att säkra bevis när det gäller fildelning. Att säkra bevis är ju normalt en polisiär uppgift. Privatiseringen rullar på.
Etiketter:
Företag,
Myndigheter,
Skatteverket
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
