Var ska jag lämna värmeljuskopparna?

Jag sorterar alla förpackningar och lämnar dem till återvinning. När det gäller pappkartonger, plastpåsar m.m. är det enkelt. Vid återvinningsstationen finns det gröna baljor för olika sorters begagnade förpackningar samt för tidningar. Men hur ska jag göra med mina utbrunna värmeljus? De klassas nämligen inte som förpackningar.

När det gäller förpackningar är det producenterna av varorna som ska organisera och betala insamlingen av dem. Det kallas producentansvar. 

För att ta hand om förpackningar  finns det stationer för återvinning. Stationerna finns det normalt flera av i varje kommun. Där finns de stora gröna baljorna för insamling av förpackningar av papper, plast, metall samt färgat och ofärgat glas plus tidningar.

För återvinning av aluminiumburkar och petflaskor har livsmedelsbutikerna automater för dessa. Där får du ett pantkvitto. Panten kan du använda som betalning i affären eller skänka till någon ideell välgörande organisation.

Hushållsavfall är kommunens ansvar

Hushållsavfall, även kallat sopor, är det kommunernas sak att ta hand om. För det har man bildat ett övergripande samordningsorgan som heter "Avfall Sverige". Vardagssopor och matavfall hämtas normalt vid tomtgränsen/flerbostadshuset en gång i veckan.

Övriga sopor som t.ex. uttjänta vitvaror, elektronik, färgrester, trä, möbler, batterier, glödlampor m.m. kan man lämna vid anläggningar för återvinning. Det finns nästan en sådan i varje kommun. Men där kan man även lämna förpackningar.

Var ska jag lämna värmeljuskopparna?

Värmeljuskopparna av aluminium klassas inte som förpackning utan är en sopa och kommunens ansvar rent juridiskt. När det gäller återvinningen av dem är det inget problem då de kan lämnas bland annan metall vid en återvinningsanläggning eller i metallbaljan vid återvinningsstationen - detta trots att de inte är förpackningar.

På båda ställena blandas olika sorters metall huller om buller. Det kan vara prylar av järn, koppar, aluminium, brons m.m. Metallskrot är värdefullt och betingar höga priser. Det går ganska lätt att sortera genom olika processer hos t.ex. Stena eller Kuusakoski och man ser till att återvinna nästan allt.

Ljuskoppar i en öl- eller läskburk

Värmeljusens aluminiumkoppar är små och kan komma in i andra metallprodukter när de blandas i en stor container. Det kan ställa till det även om metallen fragmenteras innan återvinning.

Därför gör jag så här:

1) Jag petar loss den lilla järnpiggen i koppens botten som sedan går till metallåtervinning tillsammans med konservburkar, flasklock m.m. (A)

2) Aluminiumkoppen knycklar jag ihop och...  

3) ...petar in i en tom läsk- eller ölburk... 

4) ...som jag lämnar in i livsmedelsbutikens  (B)återvinningsapparat och får pant för.

Poängen med detta är jag har koncentrerat materialet. Aluminium är mer värdefullt är järn och är dessutom extremt energikrävande att producera.

PS. Enligt organisationen "Avfall Sverige" är det helt ok att göra så här med värmeljuskopparna.

Fiskars fortplantning viktigare än kulturarv

För något år sedan besökte jag en hembygdsförening och en herrgård i Sörmland. Där har man ett litet lokalt elverk som nyttjar kraften från ett fall i en mindre å. Det stora problemet var inte själva kraftverksbygget utan det miljötillstånd som krävdes. Det var en process som tog flera år eftersom miljöfundamentalister hävdade att diverse fiskar måste fritt kunna simma uppströms till sjön ovanför kraftverket.

Nu löste sig problemet genom att hembygdsföreningen fick bygga en trappa vid sidan av, som fisken kunde använda för att komma förbi kraftverket. Men fiskarnas behov - läs miljömupparnas - höll på att stjälpa hela projektet.

Att vi nyttjar vattenkraft borde miljömuppar gilla, men tydligen inte om det kolliderar med en fisks förflyttning. Motorvägsbyggen har fått göra omvägar bara för att någon mupp hittat en sällsynt ödla i området. Skogsägare har förbjudits att avverka sin skog för att en fundmentalistisk mupp hittat en rar svamp där.

Små kraftverk hotas

Vi har massor med små kraftverk runt om i landet som bidrar till miljön, genom att tillverka el som inte är fossil- eller uranberoende. Det - om något - borde väl famnas och uppmuntras av alla röda och gröna miljöaktivister. Icke sa Nicke.

I mars i år lägger den rödgröna regeringen en proposition om vattenförvaltning. Bakgrunden är ett EU-direktiv (det är alltid bra att skylla på EU) och den kohandel om energin mellan regeringen och M, C och KD för två år sedan som ledde fram till en överenskommelse.

Förslaget innebär att vattenkraftsbolagen måste lägga ut flera miljoner per anläggning för att bl.a. bygga fiskvägar och vidta andra åtgärder vid de dammar som används för elproduktion. I många fall blir det omöjlig för det småskaliga kraftbolagen att fixa det. Då återstår att riva kraftverket.

Vårt kulturarv utarmas

Det kommer i sin tur innebära att dammar och anläggningar som funnits på platsen i flera hundra år försvinner. Dammar torrläggs och landskapet förändras till oigenkännlighet. Innan det låg ett kraftverk vid dammen och fallet låg det i många fall i stället en kvarn, en såg eller en annan anläggning med rötter kanske från 1500-talet.

De små kraftverken, dammarna och miljön runt dem har ett mycket stort kulturhistoriskt värde som riskerar att försvinna för gott. Tusentals andra dammar - utan kraftverk - riskerar också att försvinna.

Men är det inte synd om fisken? Jo, men om fiskarna klarat sig utan speciella anordningar i en del fall i flera hundra år i det berörda vattendragen borde de klara sig även i fortsättningen. 

Först städerna, nu landsbygden

Detta är en fortsättning - fast på landsbygden - som kan jämföras med rivningen av städernas innerkärnor på 1950- och 60-talen då gedigna kvarter med hus från 1600-talet och framåt försvann för gott. I stället byggdes p-hus och Domusvaruhus.

Sverige är fantastiskt!

Folkmängden: Örebro större än Västerås

Nu är min hemstad Örebro med sina 150 291 invånare större än Västerås. Det innebär att Örebro är landets sjätte största stad, sett till folkmängden. Skillnaden är inte stor - bara 143 personer - eftersom Västerås har 150 134 invånare. Förra året var skillnaden nästan 800 till Västerås fördel. Att Örebro ökar snabbare beror nog på stans universitet som lockar till sig folk och företag.

Så här ser tabellen ut för landets tio största kommuner vid årsskiftet (siffror inom parentes förra årsskiftet):

1. Stockholm 949 761 (935 619)

2. Göteborg  564 039 (556 640)

3. Malmö 333 633 (328 494)

4. Uppsala 219 914 (214 559)

5. Linköping 158 520 (155 817)

6. Örebro 150 291 (146 631)

7. Västerås 150 134 (147 420)

8. Helsingborg 143 304 (140 547)

9. Norrköping 140 927 (139 363)

10. Jönköping 137 481 (135 297)

Övriga städer/kommuner med mer än 100 000 invånare är Jönköping 137 481, Umeå 125 080, Lund 121 274, Borås 111 026, Huddinge 110 003, Eskilstuna 104 709, Nacka 101 231 samt Gävle 100 603.

Precis under 100 000 ligger Halmstad med 99 752. 

Av de sjutton kommuner som har mer än 100 000 invånare är det Örebro och Uppsala som ökar mest, procentuellt sett. Om den trenden fortsätter kanske Örebro om ett antal år går om Linköping också?

Nu är det väl inget självändamål att bli så stor stad som möjligt men att invånarna blir fler tyder på att det är en populär kommun att flytta till. Fler skattebetalare - i aktiv ålder - ger ökade skatteintäkter.

Sveriges folkbokförda befolkning ökade med 125 089 förra året för att vid årsskiftet vara totalt 10 120 242 invånare. Den reella folkmängden är större då asylsökande och illegala invandrare, s.k. papperslösa, inte är medräknade eftersom de (ännu) inte är folkbokförda.

Källa: Siffrorna publicerades idag av SCB.

Metaller i Bergslagen ska kartläggas

Bergslagen var från 1500-talet och fram till mitten av 1800-talet det område som till stor del svarade för Sveriges välstånd tack vare malmen och skogen. Kvar av detta är vattenfyllda gruvhål och hyttruiner. Men nu kanske hoppet tänds igen. Efterfrågan på innovationskritiska metaller som krävs för t.ex. mobiler och elbilsbatterier har ökat. Regeringen satsar flera miljoner för att kartlägga dessa metaller i Bergslagen.

Bergslagen hade sin storhetstid för flera hundra år sedan. Vid varenda å och bäck låg en hytta där man framställde järn eller koppar. Skogen gav ved till tillmakningen i gruvorna och till träkol som användes i hyttorna. Gruvor fanns överallt.

Järn var en av landets största exportvaror i flera hundra år. Bergsmännen slapp krigstjänst. Därför finns det inga soldattorp i Bergslagen. I slutet av 1700-talet började utförsbacken då många gruvor och hyttor inte längre var lönsamma utan lades ned. Dödsstöten kom i mitten av 1800-talet då nya stordriftsmetoder för järnframställning såg dagens ljus.

Ensamrätten upphävdes 1859

Bergsmännen hade i flera hundra år haft ensamrätt på bergsbruk och järnframställning. Dessa privilegier upphörde 1859. De nya tillverkningsmetoderna krävde stordrift och kapital. Då uppstod bruken runt om i Bergslagen t.ex. Bofors, Hällefors. Många av dessa är numera också nedlagda eller har annan tillverkning. Vedevågs bruk var på slutet mer känt för tillverkning av spadar och målarfärg.

Bergslagens storhetstid är ett minne blott. Även stora och kända gruvor som t.ex. de i Grängesberg och Stråssa är vattenfyllda sedan länge. I Bergslagen finns nu bara två gruvor i drift, gruvan i Garpenberg i Dalarna och Lovisagruvan strax söder om Stråssa.

Udda metaller eftertraktade

Teknikutvecklingen har ökat suget efter så kallade innovationskritiska metaller som t.ex. litium, grafit och molybden som bl.a. finns i mobiltelefoner och elbilsbatterier. Därför fick Sveriges geologiska undersökning (SGU) flera miljoner 2016 för att kartlägga och inventera de tillgångar som kan finnas i befintligt gruvavfall.

Metaller finns det gott om i Sverige. Häromdan beslutade därför regeringen att ge SGU förnyat uppdrag och ytterligare ett tiotal miljoner för att kartlägga Bergslagen, där det även finns sällsynta jordartsmetaller som volfram, gallium, germanium, indium, mangan och kobolt.

Det kan alltså hända att Bergslagen går mot en ny storhetstid.

Markägaren tjänar ingenting

De svenska regelverket kring bergsbruk och mineralbrytning är mycket generöst mot gruvbolagen, vilket lockar utländska företag. Men generositeten mot markägarna är lika med noll. Det är nämligen så att berörda markägare bara får en symbolisk ersättning för intrånget som gruvdriften medför. Sverige skänker bort sina tillgångar!

Ynka två promille av värdet på malmen som bolaget tar upp går till markägarna och staten. För varje miljon kronor får markägarna dela på 1 500 kr och staten får en femhundring. Det är skandal! Det borde vara minst 10 % - helst mer.

Så här står det i minerallagens 7 §:

Vid bearbetning skall koncessionshavaren för varje kalenderår betala en mineralersättning. Ersättningen skall motsvara två promille av det beräknade värdet av de mineral som omfattas av koncessionen och som har brutits och uppfordrats inom koncessionsområdet under året. Beräkningen skall ske på grundval av mängden uppfordrad malm, malmens halt av koncessionsmineral och genomsnittspriset för mineralet under året eller ett motsvarande värde. Av ersättningen skall tre fjärdedelar tillfalla fastighetsägare inom koncessionsområdet och en fjärdedel staten. Om det finns flera fastigheter inom koncessionsområdet, skall ersättningen till fastighetsägare bestämmas efter varje fastighets del i området. Ersättningen skall fastställas efter förhållandena den 31 december det år ersättningen avser. Koncessionshavaren skall i ett ärende om fastställelse av ersättning lämna de uppgifter som behövs för att ersättningen skall kunna bestämmas. Lag (2005:161)

Nu har det hänt igen: inbrott på torpet

I lördags fick jag ett telefonsamtal från polisen i Örebro. Man hade omhändertagit en man som gått omkring med ett luftgevär märkt med min svärfars namn. Tack vare namnet kunde geväret härledas till vårt torp i Bergslagen.  Jag åkte dit och kunde konstatera att en altandörr och ett köksfönster var trasiga och det var tillstökat inomhus. Suck! Ett nytt inbrott. Det sjätte i ordningen.

En ung man av utländsk härkomst hade kommit gående med ett (luft)gevär över axeln och kommit till en kåk, ca tre kilometer från vårt torp. Han hade knackat på och frågat om han kunde få lite mat då han var hungrig. Han fick ingen mat utan lomade vidare.

Sonen i huset hade sett namnet på kolven på luftgeväret och genast kopplat det till vårt torp. Han ringde polisen som var snabbt på plats och tog hand om mannen och det han hade på sig.

Det var - förutom luftgeväret - en stor kniv, ett tiotal skolidrottsmärken, en nyckel och en pendel till en gammal väggklocka, flera kristallknoppar till kristallkaraffer och lite annat krafs samt en kompass märkt med min frus namn. Allt kom från vårt torp.

Polisen hade honom i förvar över helgen men åklagaren beslutade att han skulle släppas då han inte var brottsbelastad sedan tidigare. 

Polisen säkrade spår

Polisen hade varit på torpet för att säkra spår i form av DNA och fingeravtryck. Nu för tiden kräver åklagarna nästan alltid DNA som bevis. Det räcker inte längre med enbart indicier. När det gäller gärningsmän med utländsk bakgrund krävs nog extra bevis för att inte polisen m.fl. ska misstänkas vara rasistanstrukna. Gärningsmannen kan ju alltid hävda att han hittat grejorna och aldrig varit vid torpet.

När vi kom till torpet såg vi hur tjuven gått till väga. Han hade pulsat i snön över åkern, från landsvägen och fram till vår altan. Där hade han slitit loss en fastskruvad humleholk som han använt för att slå sönder altandörrens fönster. Då den dörren var låst inifrån fick han inte upp den utan gick runt knuten och slog sönder köksfönstret också och kom in den vägen.

Väl inne har han rumsterat om i lådor, syskrin, sovrum, garderober m.m. Inget var förstört utan bara tillrört. Krossat glas fanns överallt på bottenvåningen.

En mycket troende muslim

På övervåningen hade han flyttat undan en juniorsäng, lyft ut alla sängkläder och gjort en bädd på golvet. Varför detta, kan man undra. Varför inte lägga sig på en vuxensäng bara? Jag skulle tro att han inte vetat om vuxensängarna tillhört en kvinna. Men en barnsäng var okej, men för liten för honom. Därav bädden på golvet i stället.

I ett rum på bottenvåningen hänger en tavla, ett loppisfynd. Motivet är en naken haremskvinna och bakom henne tittar en typisk arab fram. Det motivet måste har stört gärningspersonen då han lyft ned tavlan och lagt den på en säng med motivet nedåt.

I köket har han letat mat. Sprit och starköl har han ratat men en Coca cola-burk föll honom i smaken. Ur frysen har han tagit fram ett färdigpaket med vegetariska köttbullar och en påse med fryst förvälld svamp. Han verkar inte ha smakat något av dem. Sannolikt var han inte säker på om köttbullarna innehöll svinkött.

Allt detta tyder på att han är en djupt troende muslim, kanske IS-sympatisör? Ingen aning. Men jag undrar vad Koranen säger om inbrott och stöld. Det kanske är okej att göra det hos oss otrogna?

Inte etnicitet utan fattigdom

När det gäller synen på invandrare som begår brott vill invandrarkramarna på vänsterkanten inte höra talas om etnicitet. I stället vill man prata om klass. Det är fattigdomen som driver dem till brott. Men i andra sammanhang, t.ex. arbetslöshet, går det bra att skilja på svennar och utlandsfödda.

Okej, fattigdom kan jag köpa. Men varför gör då inte ursvenska fattigpensionärer stölder och inbrott? Om fattiga asylsökande ska låta bli att göra inbrott måste man höja deras bidrag så att deras fattigdom minskar eller försvinner. Svaret jag får från vänsterkanten är i stället att de måste ha jobb. Jodå, men VILKA jobb och HUR SNABBT?

Överrepresenterade i praktiken

Det här var sjätte inbrottet på vårt torp. De två första gångerna var det knarkare och nästa gång var det professionella tjuvar, sannolikt från Baltikum. Sen hade vi två inbrott samma år, men inget stals då, vilket förvånade försäkringsbolaget. Spriten var orörd men alla sängkläder var upprivna. Förövarna var sannolikt asylsökande som var ute efter pengar och som var nykterister (läs: muslimer).

Det innebär att hälften, dvs. 50 %.  av våra inbrott har gjorts av utlandsfödda asylsökande muslimer. Andelen utlandsfödda i befolkningen är 17 %. På denna mikronivå innebär det att invandrare är starkt överrepresenterade när det gäller inbrott och stöld

Usch, peka ut invandrare! Det får man absolut inte göra. Även om det är sant. Sic!

PS. Det ska bli intressant att följa den fortsatta utvecklingen: fanns det något DNA? Blir han dömd? Och hur länge dröjer det? Straff? Blir han utvisad? (Jag skulle inte bli förvånad om han anses oskyldig - eller om han döms får skyddstillsyn - och sedan beviljas asyl, får bostad m.m.)

Högern vill ge oss fakta om invandringen

Under alla år har det pekats finger och hyssjats när någon öppnat mun och sagt sanningar om invandringen. Poliser som sagt att gärningspersoner varit utlandsfödda har fått smäll på fingrarna. Statsråd har i debatten förmedlat bilden att en majoritet av invandrarna är läkare, ingenjörer och andra högskoleutbildade och förtigit den stora andelen med bristfällig eller obefintlig utbildning. Allt för att den politisk korrekta maffian i landet vill dölja hur det i själva verket står till.

Likadant har det varit när statistik om t.ex. hur stor andel av brottslingarna som har utländsk bakgrund har presenterats. Då har de politiskt korrekta analytikerna hos Brå slagit knut på sig för att bortförklara fakta.

Jag har reagerat tidigare mot detta i inlägg på min blogg. Vid flera tillfällen har jag föreslagit att någon neutral instans skulle få i uppdrag att ta fram sanna fakta om invandringen och delge svenska folket så att debatten kan bli mer saklig (se mina inlägg den 15 juni 2012 och 19 maj 2016).

Men nu har i alla fall ett parti tagit tag i frågan, nämligen Kristersson och hans höger. Detta givetvis för att vinna tillbaka röster från SD. Även sossarna har börjat skärpa till sig när det gäller invandringen, vilket retat kommunister, feminister, miljömuppar, bondeförbundare och andra som vill ha fri invandring. Sossarna i Danmark har gått ännu längre och vill i princip stänga sina gränser för asylsökande.

Vettig debatt kräver fakta

Kristersson vill att samhällets kostnader för invandring och integration ska tas fram. Det tycker jag är bra. Han vill också att man ska redovisa brottslingarnas etniska ursprung (något som skett förut). Det tycker jag också är bra.

Ska vi kunna föra en vettig debatt och kunna lösa de problem invandringen fört med sig måste vi ha korrekta fakta. Att gissa eller ta beslut utifrån ideologiska värderingar leder till fel åtgärder.

Den ökande maffialiknande gängkriminaliteten och alla dödsskjutningar, våra många utanförskapsområden, hederskulturen med sina hedersmord, de tiotusentals illegala invandrarna, parallellsamhällena med sina egna (sharia)lagar m.m. är effekter av massinvandringen och vår oförmåga att skapa en fungerande integration.

Samtidigt skickar vi på grund av något skitfel i fackets regelverk ut svensktalande invandrare som rotat sig, betalar skatt och försörjer sig och sin familj.

Den massinvandring vi haft och de problem den medfört har numera fått upp ögonen på en del politiker som svängt i sina åsikter och börjat föreslå åtstramningar av olika slag. Andra fortsätter och pratar om att vi ska ha fri invandring.

Samhällen har gått under

För en tid sedan träffade jag en f.d, arbetskamrat som med emfas hävdade att alla samhällen och kulturer som satt upp gränser har gått under. Jag blev så häpen av hans uttalande att jag blev tyst. Jag skulle givetvis frågat vilka samhällen han menade.

Sovjetväldet satte visserligen upp gränser och gick under. Men de gränserna var ju inte för att hindra folk att komma in - utan tvärtom!

Däremot vet jag blomstrande samhällen som gått under för att man öppnade sin gränser och hjärtan och tog emot besökare från andra länder. Jag tänker på de miljontals indianer i såväl Syd- som Nordamerika som med början på 1500-talet tog emot européerna med öppna famnar. Deras riken har gått under. Likadant var det med de medeltida kungadömena i Afrika som tog emot oss européer. De har också gått under.

Nä, jag tror risken att gå under är större om man inte har koll på sina gränser och de som vill in.

Fotad Hansson är nu (ut)hängd

När jag var informationsdirektör på (Riks)Skatteverket såg jag till att alla generaldirektörer hängdes i form av oljemålningar i verkets styrelserum. Det var en tradition från 1907 då verkets föregångare Kontrollstyrelsen bildades. Alla generaldirektörer på Kontrollstyrelsen porträtterades i olja. Jag ansåg det självklart att fortsätta den traditionen.

Det gick ju bra. Cheferna Nilsson, Steen och Sjöstrand avbildades i olja på duk och hängdes upp i guldram. Förste chefen Ekmans porträtt var ett foto, som börjat krackelera så jag såg till att även han avbildades i olja i efterhand och hängdes upp. Ingen klagade. Nu var serien komplett.

Det var en kulturgärning, anser jag. En konstnär fick sysselsättning och porträtten blev - tack vare mig - även förtecknade och ingår numera i Statens porträttsamling. Att de kostade nånstans mellan 50 och 100 tusen var ju inget att bråka om. Man fick ju något bestående som går att ta på.

Det kan jämföras med alla de miljoner som verket lagt ned på meningslösa teambildningar, konferenser i kvalitetsarbete, verksamhetsplanering, interndebitering och annat mumbojumbo som bara gött mängder av konsulter. Resultatet av detta administrativa nedfall är noll och intet. Men det upprör inga journalister eller skattebetalare.

Sparkad Hansson fotograferad

Nu har Ingemar Hansson, som blev generaldirektör för Skatteverket 2010 och fick sparken förra året efter diverse klantigheter, också blivit porträtterad  - dock bara i form av ett färgfoto - och hängd bland sina företrädare i verket styrelserum.

Det har nu Expressen nosat upp och gjort en artikel om. Rubriken lyder "Skatteverket beställde porträtt med guldram på sparkad generaldirektör".

Porträttet kostade bara 22 000 kr.

Den underförstådda andemeningen i artikel är 1) Inte f-n ska en som fått sparken avporträtteras och 2) Inte f-n ska skattepengar gå till sånt! Här är en länk till artikeln (kopiera och sök) :https://www.expressen.se/nyheter/skatteverket-bestallde-portratt-med-guldram-pa-sparkad-generaldirektor/ 

Jag ville ha en oljemålning

Jag skrev om porträtten på Skatteverket här på min blogg den 30 mars förra året. Jag berättade där att jag kontaktat verket och bett dem se till att även Hansson, trots att han fått kicken, borde få ett oljeporträtt. Det blidde nu inte så.

Verkets ledningsgrupp hade diskuterat frågan och kommit fram till att det fick räcka med ett fotografiskt porträtt. En majoritet i ledningsgruppen var för den varianten.  Om några decennier kommer det tyvärr att vara förstört av tidens tänder.

Jag tror att ledningsgruppen befarade kritik om man lagt pengar på en oljemålning av verkets sparkade chef. Därför valde man den billigare varianten med ett foto i stället. Men även det har man alltså nu fått kritik för.

Även nuvarande chefen riskerar ett foto

När verkets veteraner hade sin årliga jullunch träffade jag både Hansson och hans efterträdare Katrin Westling Palm och tog upp porträttfrågan med bägge. Hansson ansåg det inte var hans business längre. Katrin lyssnade vänlig och log.

Jag menade att om nu Hanssons tavla bara är ett simpelt foto så kan det var förebild för ett porträtt i olja vid ett senare tillfälle när tiden läkt såren. Ingemar Hansson är ju trots allt en bemärkt ämbetsman, professor vid Lunds universitet, f.d. statssekreterare, f.d. generaldirektör för Konjunkturinstitutet och Skatteverket samt ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademin.

Jag sa också till Katrin Westling Palm: "Om nu Hansson bara får ett fotoporträtt så är risken stor att även du får det i stället för en olja när du slutar som generaldirektör".  Hoppas hon tänker på det.

Fotade får bara ett foto?

Jag tror att landets alla landshövdingar är avmålade i olja liksom även många andra myndighetschefer. Jag undrar hur man gör på Rikspolisstyrelsen med Eliasson som också fått sparken.

Det kanske är så att de som fått foten bara ska blir fotade?

Tillägg den 15 februari: Jag har kollat hur man gör hos Polisen. Där har man enbart fotoproträtt på alla sina rikspolischefer. Hur man gör med Eliasson vet jag inte. Sannolikt får även han ett porträtt där. Tillägg den 16 februari: Jodå, Dan Eliasson kommer att få ett fotoporträtt. Hos Polisen fullföljer man traditionen, även för en sparkad chef. Men Skatteverket har fegat ur och vågar inte fortsätta traditionen med oljemålning utan väljer ett foto på Hansson. Om Polisen skulle brutit sin tradition och gjort något enklare hade de kunna välja att teckna av Eliasson i blyerts i stället. Det hade nog blivit billigare än ett stort färgfotoporträtt (och om man dessutom låtit ett barn göra teckningen).

Lenins svenska släktingar

Valdemar Eliasson Uljanov, dvs. Vladimir Iljitj Uljanov som sedan kallade sig Lenin, var en av 1900-talets värsta mördare. Han hamnar utanför pallplatsen efter Mao, Stalin och Hitler. Någon proletär var han inte då han växte upp i en lågadlig överklassfamilj. I den kommunistiska historieskrivningen har han framställts som en äkta ryss men hans etniska bakgrund var brokig: judisk, kalmuckisk, tysk och - svensk! 

Lenin hade en gedigen borgerlig bakgrund. Hans anmoder var fogdedottern Catarina Arnberg, född 1763 på herresätet Åkerö i Södermanland. Hon gifte sig med hattmakaren Simon Novelius från Torshälla och var alltså mormors mormors mor till Lenin.

Hans mormors mor hette Anna Beata och hon gifte sig med grosshandlaren Johan Gottlieb Grosschoph, född 1766 i Lübeck, död 1845 i  S:t Petersburg. Deras dotter Anna gifte sig med den ukrainsk-judiske läkaren Alexander Blank och de fick en dotter som gifte sig med Ilja Uljanov - Lenins far, som var skolinspektör i Simbirsk.

Flera svenska kopplingar

Morfadern Alexander Blank (Blanck) var en jude som konverterat till kristendomen. Hans mor var svenska och hette Anna Östedt, dotter till guldsmeden Karl Fredrik Östedt i Uppsala som på 1770-talet utvandrade till S:t Petersburg.

Den 10 juli 1898 gifte sig Lenin med revolutionskamraten Nadezjda Krupskaja i Sibirien, dit han var förvisad under några år. Bestman vid bröllopets var den till Sibirien förvisade finlandssvensken Oskar Engberg, född 1874 i Viborg. Finland var den här tiden ett ryskt storfurstendöme.

Nadezjda och Lenin hade träffats i februari 1894 på en marxistisk studiecirkel i S:t Petersburg. Cirkelledare var en svenskättad - och svensktalande - ingenjör som hette Robert Klasson.

Trekant och lyxbil

Lenin besökte Sverige flera gånger, bl.a. när han var på väg till Ryssland från exilen i Schweiz. I Stockholm bodde han bl.a. hos Carl Mannerheim, bror till Finlands store son Gustaf Mannerheim samt hos borgarrådet Hjalmar Mehrs föräldrar.

Han levde i en trekant med sin lagvigda hustru plus sin älskarinna Inessa Armand, som han träffat i Paris. Märkligt nog kom de båda kvinnorna bra överens.

Lenin blev - efter att han genom en kupp tagit över makten i Ryssland - den ende i landet som hade en Rolls-Royce.

Han verkar alltså ha varit - och även levt som - en "sann kommunist". (Obs! Ironi.)

Källa: "Stor var Lenin... en massmördare och hans statskupp" av Kjell-Albin Abrahamson (2017)