Varierande svarskvalitet hos Skatteupplysningen

Det händer någon enstaka gång per år att jag haft behov av att få svar på en skattefråga. Jag kontaktar då Skatteverkets skatteupplysning. Svaren och servicen jag får är normalt mycket bra. Men min senaste fråga fick ett undermåligt svar.

Vi har ett litet torp i Bergslagen som är klassat som näringsfastighet därför att det finns några hektar åker och skog på fastigheten. Därför måste vi fylla i NE-blanketten varje år. Under åren som gått har det blivit ett ackumulerad underskott på några tusenlappar. Torpet har ägts till 50 % av min hustrus syster men förra året gav hon bort sin del i gåva till min fru.

När min svärmor för många år sedan som gåva gav bort torpet till sina barn och barnbarn minns jag att hon kunde göra avdrag för sitt ackumulerade underskott i deklarationen. Eftersom jag inte visste hur man skulle redovisa ett sådant underskott i deklarationen ringde jag Skatteupplysningen.

Jag redogjorde för mitt ärende och handläggaren sa spontant att det gick bra att föra underskottet vidare till den nya ägaren (dvs. min fru). Då jag verkade fundersam över svaret sa handläggaren att hon skulle kolla med några kollegor och bad att få ringa upp mig om en stund.

Efter en tämligen lång stund ringde hon och sa att det inte gick att föra över underskottet (vilket var korrekt). När hon sa att det inte heller gick att göra avdrag för underskottet protesterade jag och berättade att min svärmor fick det när hon gav bort fastigheten och alltså avslutade sin näringsverksamhet. Som svar på det sa handläggaren att det var nog andra regler som gällde då eller också gjorde Skatteverket fel den gången när det beviljade avdrag. Samtalet avslutades.

Jag kontaktade i stället en kamrat på Skatteverket i Solna där jag jobbat tidigare och bad om hjälp med att få frågan utredd.

Svaret var att det går att få avdrag för det ackumulerade underskottet. Jag fick också utdrag ur broschyrer som Skatteverket gett ut där det enkelt och pedagogiskt beskrivs hur man ska göra.

Att jag fick ett felaktigt svar från handläggaren i Skatteupplysningen är inte bra. Hur står det egentligt till med kunskaperna hos de som jobbar i upplysningen? De fakta som finns i verkets vanligaste broschyrer borde ju vara en minimikunskap hos de som svarar på frågor.

Det kanske är dags för kvalitetskontroll av kunskaperna hos personalen i Skatteupplysningen? Nu hade jag tur som hade kvar gamla kontakter på verket som kunde hjälpa mig.

Är Putin ett hot mot Sverige?

Krisen på Krim och i Ukraina har fått några svenska politiker att yrvaket slå upp ögonen och prata om förstärkt svenskt försvar, bl.a. när det gäller Gotland. Vanligt folk verkar inte bry sig alls. Andelen som vill att försvaret ska får mer pengar har inte ökat utan ligger stadigt på ca 40 % - trots krisen på Krim.

Enligt fredsforskningsinstitutet SIPRI har Putin under sina femton år vid makten ökat utgifterna för sin krigsmakt med 450 %! År 1998 var de 20 miljarder dollar och förra året hade de ökat till 90 miljarder. De samlade ryska stridskrafterna har förstärkts och fortsätter att förstärkas år för år, månad för månad, dag för dag.

Ryssarna har en professionell officerskår med erfarenhet från krigen i Afghanistan, Tjetjenien och Georgien. Dessa erfarna officerare leder nu hundratusentals yrkessoldater som är mycket vältränade och välövade.

En studie över 365 större ryska militärövningar åren 1960-2013 visar att antalet övningar ökat med 80 % sedan sovjettiden. Under förra året hölls några av de största övningarna i Rysslands historia då man genomförde nitton stora övningar. Jämför man det med år 1984 - då antalet övningar var som störst under hela sovjetperioden - hölls det bara tolv övningar. Med den nuvarande ryska yrkesarmen stannar erfarenheterna kvar vilket tidigare inte var fallet när de värnpliktiga försvann ut i samhället.

Norra Europa och Östersjön är intressanta för Putinland - framför allt när det gäller viljan att få in de baltiska länderna i sin intressesfär samt Rysslands enorma intresse för Arktis. Många olika förband i Kaliningradområdet förstärks, det gäller såväl traditionella förband som specialförband. På senare år har man byggt eller uppgraderat åtta hamnar i Östersjön, vilket är fler än i hela övriga Ryssland.

De små baltiska staterna är utsatta för ett konstant hårt ryskt tryck, bl.a. genom underrättelseoperationer som resulterat i flera utvisningar. Enligt den estniska säkerhetspolisen koncentrerar sig FSB (f.d. KGB) främst på de ryska befolkningsgrupperna i Baltikum. Man vill få de etniska ryssarna att skaffa sig ryska pass samt så split mellan olika befolkningsgrupper - precis som nu skett i Ukraina och på Krim.

Risken finns att samma strategi som Putin & Co använde i Georgien och nu i Ukraina kan drabba vårt närområde på andra sidan Östersjön. I det läget kommer ögonen att riktas mot Gotland, som har ett strategiskt viktigt läge mitt i Östersjön. Gotland är intressant både för Putin och NATO om temperaturen höjs i Baltikum.

Vi i Sverige har levt i fred i 200 år och tror att vi inte behöver bry oss om vad som sker i Putinland. När den dåvarande ryske arméstabschefen Nikolaj Makarov besökte Helsingfors 2012 gjorde han klart att både Finland och Sverige ingår i den ryska intressesfären och ett närmande eller ansökande om medlemskap i NATO skulle ses som en fientlig handling riktad mot Ryssland.

Rysslands intresse för Sverige visade sig påsken förra året. Då två bombplan och fyra eskortplan samt ett spaningsplan flög över Finska viken och delade upp sig i två anfallsvinklar vid den svenska territorialgränsen. Uppgifter hävdar att den svenska radarbevakningen slogs ut och en "lucka" öppnades för "anfallarna". Inget svenskt plan gick upp för att kontrollera inkräktarna. Även mot Baltikum har liknande anflygningar gjorts.

När Sverige genomförde en stabsövning i april förra året låg ett ryskt signalspaningsplan mellan Öland och fastlandet. Om något svenskt flyg gick upp den gången har försvaret inte velat diskutera.

Alla länder runt Östersjön - utom Sverige - upplevde dessa händelser som oroväckande.

Är Putin ett hot mot Sverige? Nä, inte direkt och inte just idag. Men...

(Fp) talar klarspråk om ungdomsarbetslösheten

I mitt blogginlägg den 16 mars efterlyste jag mer klarspråk från politikerna om arbetslösheten. Nu har det hänt! Folkpartikeln Carl B. Hamilton skriver idag på SvD:s debattsida "Brännpunkt" om ungdomarnas arbetslöshet och benar upp statistiken i sina beståndsdelar.

Hel riktigt berättar han att en stor grupp är studerande som inte själva betraktar sig som arbetslösa. En annan stor grupp är utlandsfödda som ofta är långtidsarbetslösa. Han menar därför att integrationspolitiken är central för att få ned arbetslösheten. Utöver detta efterlyser han fler enkla, billiga jobb, Jag håller med honom.

Läs artikeln här: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fel-fokus-i-debatten-om-jobben_3386034.svd

En kul och annorlunda annons

Det här är en platsannons i dagens DN med energibolaget i Södertälje som avsändare. Den är kul och annorlunada, tycker jag.

Upptill har man fejkannonser som över sig har en handskriven text som ska föreställa skriven av ett barn. Längst ned kommer den riktiga annonsen.

Det här greppet fångar verkligen läsaren (eller tittaren) och bryter av de annars rätt likformiga platsannonserna i tidningen. Bra vågat!

Jag gjorde själv en något annorlunda platsannons för ett par decennier sedan. Jag var informationschef på dåvarande Riksskatteverket och sökte en pressekreterare. Min huvudrubrik löd "Polisen har tagit vår pressekreterare". Med mindre stil stod "Vi söker hans efterträdare". I brödtexten kom förklaringen. Min pressekreterare hade rekryterats till Stockholmspolisen och blivit informationschef där. Rubriken var alltså korrekt, men kanske lite tvetydig, vilket också var meningen.

Jag fick dock tack vare annonsen tag i en ny och duktig pressekreterare som sedan gjorde karriär och så småningom tog mitt jobb. Så kan det gå.

Svenska språket är hotat i Finland!

Svenska språket i Finland är hotat. Det finsknationalistiska partiet Sannfinländarna har hotat och trakasserat svenskspråkiga i Finland och vill dessutom att svenskan inte längre ska vara ett officiellt språk i vårt östra grannland. Vi i Sverige måste ställa upp och skydda den svenskspråkiga befolkningen i västra Finland. På Åland är den 90 % och i Österbotten 50 %. 

När Finland blev självständigt 1917 ville över 90 % av ålänningarna tillhöra Sverige. Men Nationernas Förbund struntade i detta och bestämde 1921 att Åland skulle vara finskt. Ett skamligt brott mot folkets självbestämmande!

En gång i tiden var Östersjön ett svenskat innanhav. Finland och större delen av Baltikum hörde till Sverige. Detta storsvenska rike förpliktigar. Därför bör svensk trupp landsättas på Åland och i Österbotten för att skydda den svenskspråkiga befolkningen.

Svensk television - som kan ses även i Finland - kommer att visa hur den svensktalande befolkningen trakasseras i Finland. Finlandssvenskar har kommit till skada och några har - enligt obekräftade uppgifter - dödats av fascistiska Sannfinländare.

Genom en folkomröstning (som vi administrerar helt och hållet) får befolkningen på Åland och i Österbotten välja om de vill höra till Sverige eller Finland. Två valalternativ ska finnas: 1) Åland och Österbotten ska omedelbart överföras till Sverige. 2) Åland och Österbotten ska på sikt överföras till Sverige.

Dags att tala klarspåk om vilka som är utan jobb

Politiker av olika färg bråkar om den "höga" arbetslösheten. Jag har förut på min blogg hävdat att det är få som är arbetslösa om man räknar bort dem som inte kan svenska eller inte har gymnasieutbildning eller som fortfarande studerar.

I dag behandlar DN arbetslösheten i en av ledarna. Man skriver så här: "Ökningen (av arbetslösheten) har hittills, enligt Arbetsförmedlingen, till två tredjedelar fallit på utomeuropeiskt födda och resterande tredjedel på personer med funktionshinder." --- "Närmare hälften av den kvarts miljon inskrivna (dvs. arbetslösa) som har svag ställning på arbetsmarknaden har högst grundskola. Och av dem är det mer än 40 procent som har mindre än de obligatoriska nio skolåren i bagaget." --- "Alla vill, kan eller mäktar heller inte med att som vuxna läsa in hel grund- eller gymnasieutbildning."

Vad krävs då för att få ned arbetslösheten? LO hävdar att man inte ska ta fram låglönejobb utan att man i stället bara ska satsa på utbildning. Men, som DN hävdar, finns det många som inte kan eller vill utbilda sig. Vart ska de ta vägen?

Vad som krävs är en bättre integration av våra ínvandrade kamrater, framför allt de som kommit från länder utanför Europa. Det krävs en ökad satsning på svenskundervisning men även att man skapar fler okvalificerade jobb. Det är få politiker som pratar klarspråk om detta. När arbetslösheten debatteras pratar man bara om totalprocenten och inget om vilka som är arbetslösa.

Förtroendet för Skatteverket sjunker

Sifos förtroendebarometer har nyligen presenterats. Skatteverket ligger fortfarande högt och toppar när det gäller de kollade myndigheterna. Ser man på utvecklingen för verket under de senaste åren  finns anledning till viss oro.

Så här ser procentsatserna ut för de som har angett "mycket eller ganska stort förtroende" för Skattverket de senaste åren: 2011- 57 %; 2012 - 54 %; 2013 - 53 % och 2014 - 50 %. Trenden är tydlig. Det går utför.

Visserligen är Skatteverkets siffror skyhögt bättre än t.ex. Försäkringskassans som under åren 2011-14 leget stadigt på 18 %. Migrationsverket har förbättrat sina något men Arbetsförmedlingen har försämrat sina från 2004 (23 %) till 2014 (11 %).

Att bygga upp ett förtroende hos medborgarna tar tid. Skatteverkets resa har tagit många år med beundransvärda insatser av flera eldsjälar som ofta kämpat i motvind. Förtroendet hos medborgarna är något som måste skötas, underhållas och utvecklas eftersom det inte är en evig självklarhet. Det gäller inte minst servicen till skattebetalarna.

I måndags, dvs. den 3 mars, skickade jag en enkel skattefråga till Skatteverket via webbplatsen. Jag väntar fortfarande på svar.

PS: I dag - den 10 mars - fick jag svar från verket.

Lika som bär?

När jag ser en hel- eller halvkändis på TV får jag ibland associationer till någon annan hel- eller halvkändis. Nu har fått en sån association igen.

Denna gång är det kulturutredaren, VD:n m.m. Ewa Swartz som jag tycker har vissa likheter utseendemässigt med den amerikanske skådespelaren Karl Malden. Rätt eller fel? Min fru tycker jag har helt fel.

3-0 till Putin

Putin leder. Han vann 1-0 i Syrien och räddade fejset på Obama, genom att gå med på att ta bort gasvapnen. Sen vann han igen i Sotji, då OS blev en succé utan några problem vare sig med terrorister eller arrangemangen i övrigt.

Och nu har han vunnit 3-0 på Krim och tagit tabbe på USA, Nato och EU som inte kan göra nånting. Om Putin ska knäckas måste EU sluta att köpa hans gas och olja. Då rasar Rysslands ekonomi och Putin blir inte lika omtyckt som han nu tycks vara av sina undersåtar. Men att ställa om EU:s energiförsörjning tar lång tid. Tyskland som skrotat kärnkraften och förlitar sig på Putins energileveranser får det kämpigast.

Det enda positiva med Putin och Krim är att svenska politiker yrvaket har börjat att prata om förstärkt svenskt försvar, framför allt när det gäller Gotland. Då kanske man förser de förrådsställda stridsfordonen där med några fat diesel så att det går att köra dem.

Förarna måste även i fortsättningen flygas in från  fastlandet. Först sa man att det var från Boden men senast saken kommenteras i medierna var det Skövde som gällde. Flygtiden för förarna blir kortare. Även detta är ju höjd beredskap och en positiv utveckling av vårt försvar. Det är bara att tacka och ta emot. Putin månde bäva!

Innehållet viktigare än längden på ord och rader

Svenska Dagbladet (SvD) har varit min morgontidning under alla år. Nu har jag även Dagens Nyheter (DN). Båda i pappersformat, eftersom jag gillar trycksaker och doften av trycksvärta.

Jag anses därmed mycket omodern och gammalmodig. Nyheter ska givetvis (liksom böcker) läsas på skärm, antingen via dator, läsplatta eller mobiltelefon.

SvD har gjorts om och fått ändrad form och innehåll. Och ny chefredaktör: Tove Lifvendahl. Den förändringen, som skedde för ett bra tag sedan, har jag haft svårt att ta till mig.

När det gäller formen m.m. har jag så småningom vant mig. Men Tove Lifvendahl har jag inte vant mig vid. Jag tycker att hennes ledare är både ointressanta och svårbegripliga. Dagens ledare orkade jag inte ta mig igenom. Dessutom hade hon en otroligt lång mening som bestod av 77 ord! Det gör inte texten mer lättläst.

Därför testade jag hennes text med hjälp av LIX (läsbarhetsindex) som mäter långa meningar och långa ord. Jag var övertygad att hennes text skulle få höga siffror. Men så blev det inte.

Hon fick 46. Det definieras som "medelsvår, normal tidningstext". Även övriga skribenter på SvD:s ledaruppslag fick ungefär samma resultat - se bilden - trots att deras texter (i mitt tycke) var mer lättlästa.

Alltså kan man inte mäta läsbarheten enbart genom LIX. Vilka ord man använder, hur man använder dem och vad texten handlar om spelar större roll än meningarnas och ordens längd.

PS: Den här texten som du nyss läst har ett LIX på 27, vilket definieras som "mycket lättläst, barnböcker".