Under mina år som mellanchef på Skatteverket märkte jag att min administrativa börda ökade sakta men säkert. Varje enskildhet var väl inte mycket att säga om men när allt staplades på varandra blev det på tok för mycket.
Det handlade bl.a. om verksamhetsplanering. Varje år ägnades dagar och ibland veckor åt att "planera" och ta fram mångordiga och omfattande dokument som (det visade sig senare) inte hade särskilt mycket med verkligheten att göra. Riktlinjerna för hur planeringen skulle gå till och vilka dokument som skulle tas fram varierade år från år. När man väl lärt sig hur ledningen och deras planerings-fundamentalister ville ha det var det dags att lära om och göra det på nytt sätt. År ut och år in. Suck!
Men cheferna högre upp var nöjda och levde vidare i sin isolerade värld. Vi andra - på min nivå - jobbade på som vanligt och klarade oss mycket bra utan att titta i verksamhetsplaneringspappren.
Sedan var det kvalitetsarbetet. Detta påfund - som kanske fungerade i japanska bilfabriker? - skulle även smetas ut över hela statsförvaltningen. Interna experter gick på kurs, blev helt indoktrinerade, nästan frälsta, och fick de högsta chefernas välsignelse. Sedan tvingades alla mellanchefer lägga tid på det. Det tog veckor att svara på alla frågor, fylla i blanketter och fylla pärmar med allehanda dokument, som sedan skärskådades av "översteprästen" som initierat detta.
En gång skulle jag ägna hela sommaren åt ett "leka" med ett fiktivt företag, som hette "Sandbanken". Det var ett av inslagen i Skatteverkets interna kvalitetsutveckling för oss chefer. Jag vägrade delta i spektaklet (och klarade mig den gången undan utan repressalier).
Till detta ska även fogas det beställar-utförarprogem ("leka affär") som Skatteverket införde internt, men som nu i stort sett är skrotat. Vi kan också lägga till Lots och andra liknande "administrativa religioner" samt IT-stödet LotusNotes, som också är skrotat nu. Ja, listan kan göras hur lång som helst över allt detta administrativa nedfall som kostat skattebetalarna många tiotals (kanske hundratals?) miljoner bara när det handlar om Skatteverket.
Men Skatteverket är inte ensamt. Sådana här överdrifter förekommer överallt, både hos myndigheter och i näringslivet. År 2004 kom boken "Papperspolisen - Den ökande administrationen i moderna organisationer" utgiven av några forskare vid Handelshögskolan i Stockholm (se ett citat i slutet av detta blogginägg). Tänk på att boken skrevs för tio år sedan! Sedan dess har eländet bara blivit värre och värre.
Ett annat mer aktuellt exempel är skolan. Lärarna går gruppvis i väggen, sjukskrivs och lämnar yrket. De står inte ut längre. Men det handlar inte om krav från elever eller föräldrar utan om det ökande administrativa nedfallet. Deras arbetsbörda har blivit obehagligt stor, dessutom till en låg lön.
Riksrevisionen granskade nyligen Skolinspektionen - den myndighet som ska ha uppsikt över skolorna. Revisorerna konstaterade att inspektionen inte brytt sig ifall lärarna är duktiga eller om eleverna lär sig något - de kollar bara att alla rapporter, uppföljningar, redovisningar och andra pappersprodukter som lärarna tvingas sysselsätta sig med är i ordning på skolan. Inspektionen har fått kritik för detta enögda synsätt på skolan.
Skolan är - vid sidan av vården och omsorgen - de stora frågorna inför valet nästa år. Många högavlönade sitter nöjda med sina jobbskatteavdrag och säger att man inte vill ha fler skattesänkningar. I stället tycker man att pengarna kan gå till bl.a. skolan. Men får vi en bättre skola med mera pengar?
Tveksamt. Finska skolelever är duktigare än sina svenska kamrater. Att vara lärare i vårt östra grannland är ett högstatusjobb med bra lön - som det var i Sverige för 50-60 år sedan. Och detta trots att skolan i Finland kostar mindre än den svenska. Vari ligger då felet med skolan i Sverige? Ett stort fel begick Göran Persson när han var skolminister (och när Anitra Steen var hans statssekreterare) då skolan kommunaliserades.
Citat ur "Papperspolisen", sid. 208-209
"--- Det har successivt tillkommit nya administrativa arbetsuppgifter. Inom ekonomi- och budgetarbetet har den årliga budgetprocessen utvecklats från ett sammanräknande, kameralt system till ett avancerat tekniskt system för redovisning, uppföljning och analys. Dessutom är fler anställda på flera nivåer inblandade i detta system genom aktiviteterna verksamhetsplanering, resultatdialoger, målformulering och resultatredovisning. Inom personalarbetet har utvecklingen gått från att vara en traditionell personaladministration med hantering av löner och ledigheter till en bredare Human Resource Management som inbegriper flera aspekter och administrativa arbetsuppgifter inom personalområdet, jämställdhets- och jämlikhetsarbete samt samverkan med fackföreningarna. Inom dataarbetet har en motsvarande utveckling skett där datorerna från början användes för att hantera stora informationsmängder i register, men nu används även till sofistikerade analyser, kommunikation inom och utom organisationen samt som hjälpmedel i det operativa --- arbetet. ---"
PS. Jag vill inte påstå att allt detta är av ondo. Men det har bara blivit för mycket. Och det ökar hela tiden. Jag är glad att jag är pensionär.
3 december 2013
Ökat administrativt nedfall knäcker folk
Etiketter:
Arbete,
Ekonomi,
Företag,
Myndigheter,
Polisen,
Skatteverket,
Skolan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar