Åren 2001-03 genomförde dåvarande Riksskatteverket en brett upplagd informationskampanj, riktad till landets gymnasieelever. Målet var att minska deras allt för positiva syn på svartjobb.
En av kanalerna som nyttjades för att nå ungdomarna var reklamfilm, som bl.a. visades på bio. Filmerna väckte stor uppmärksamhet då de visade hur ett samhälle kunde se ut om man inte betalade sin skatt. Flera (borgerliga) politiker gick i taket då de menade att kampanjen var förtäckt sossepropaganda. Dessutom menade man att statliga myndigheter inte skulle syssla med attitydpåverkan. En statlig utredning tillsattes, som fick skärskåda frågan, men den mynnade ut i ett "Jasså" ungefär. Kampanjen diskuterades även i riksdagen.
Trots att det nu gått mer än tio år så lever kampanjen - och framför allt filmerna - kvar i mångas medvetande. Idag inleder SvD:s politiske chefredaktör Tove Lifvendahl sin krönika i tidningen med att målande beskriva en av filmernas innehåll (som hon felaktigt daterar till andra halvan av 1990-talet).
Hennes krönika - om jag nu förstått den rätt - går ut på att enskilda människor kan göra mycket gott för civilsamhället i stället för att bara ställa krav på stat och kommun.
Jag känner mig stolt över att ha medverkat till en informations-kampanj som fortfarande lever i mångas medvetande. De mätningar som gjordes före och efter kampanjen visade att den dessutom var lyckad och målet nåddes. Den belönades flera gånger, bl.a. med reklambranschens finaste pris - Guldägget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar