Vi gubbar behöver en stol att sitta på

 Vi gubbar tvingas vanligen följa med våra kvinnor när de ska handla kläder. Det är för att vara smakråd (fast de bryr sig nästan aldrig om våra råd) samt att betala deras inköp. Vi män vet ju alltid direkt vad vi ska ha men en kvinna har inte en susning. Därför tar det lång tid innan ett köp är fullbordat och väntetiden för oss män blir lång och påfrestande.

Det är jobbigt att gå runt i klädbutiken med en kvinna som inte vet vad hon ska köpa. När hon väl vet det så vet hon inte vilken färg eller storlek. Sådana här utflykter är tröttande, framför allt för mig som har ont i både knän och rygg.

Därför brukar jag snabbt kolla om det finns någon stol att sitta på. Det är mycket sällan det finns det i dessa butiker. Varje gång det saknas sittplatser för medföljande makar och män brukar jag påtala det.

Samtidigt föreslår jag att de ska ha några tidskrifter att blädderläsa. Det ska då inte vara modetidningar utan sådana som de flesta män gillar. Se mitt tidigare blogginläg denna dag.

En gång när vi var i London med goda vännerna AN och hennes gubbe GN skulle det handlas på Laura Ashley, en butik helt ointressant för oss män. Men vi kom inte undan.

Tack och lov fanns det en stor skön soffa när man precis kom in i butiken. GN och jag satte oss där medan våra kvinnor botaniserade i butiken i lugn och ro utan att irriteras över oss.

Nu hör det till saken att GN är ganska lång och han somnade i soffan med utsträckta raka ben. Alla som kom in i butiken var tvungna att försiktigt kliva över hans ben utan att väcka honom. Kvinnorna som kom in i butiken log roat och lät honom vara.

Vi män har lätt att köpa kläder då vi vet i förväg vad vi ska ha. Det tar inte många minuter att köpa ett par jeans då vi även ofta vet storleken och färgen.

När min bror var nyförlovad hade hans kvinna tröttnat på hans gråa byxor och mörkblåa clubblazer och uppmanade honom att gå och ekipera sig något nytt.

Han lydde hennes givetvis men förstod egentligen inte varför. När han kom hem med ett par gråa byxor och en mörkblå blazer togs han inte emot med hurrarop direkt.

Sedan dess är alltid hans kvinna med och bestämmer vad han ska köpa för slags kläder.

PS. Apropå mörk kavaj och ljusa byxor är det inget som äldre män bör ha. Då syns nämligen kissfläckar och mjäll allt för tydligt. Bättre med tvärtom.

Finns det en "utomhus-och-offentligt-klubb också?

SVT har en programserie där Christian Luuk i varje program tar upp och skärskådar ett ord varje gång. I det senaste var det ordet "flygplan" som behandlades ur olika aspekter. En kvinna som fallit ur ett plan på tre kilometers höjd (utan fallskärm) och överlevt berättade; några "airplane spotters" intervjuades ute vid Arlanda och en steward berättade om bråkiga passagerare. Luuk tog även upp "tiotusenmeters-klubben" där de som kopulerar t.ex. på en flygplanstoalett på den höjden kan aspirera på medlemskap.

Det fick mig att undra om det också finns någon klubb för dem som kopulerar utomhus och offentligt när andra personer i närheten kan se på. Jag har ingen aning, men det verkar inte vara helt ovanligt, i alla fall inte i Tyskland.

För några år sedan var vi på Rügen i f.d. Östtyskland mitt i sommaren. Vi kom då till en nudistbadstrand som vi gick ned till för att köpa glass i kiosken som fanns där. Vi stod i kön bland nakna män med klockspelet dinglande och kvinnor likaså, fast med tuttarna.

Längs gångvägen tillbaka till parkeringen låg massor med nudister och njöt i solen. På en campingsäng precis bredvid gången där vi gick låg en helnaken kvinna på magen. På henne satt en lika naken man som - trodde jag först - smörjde henne med sololja på ryggen.

Men så var det inte. Han satte på henne bakifrån men var kunde jag inte avgöra. Detta skedde mitt på dan inför alla som gick förbi. Förmodligen fick paret en extra kick att göra det offentligt.

Vid ett annat tillfälle på en uteservering mitt i centrala Berlin blev min kompis JC och hans fru vittne till en liknade seans mitt bland andra gäster. Denna gång var det en sittgök med uppdragen kjol och nedhasade långbyxor.

Det kanske bara är tyskar som är sådana. Jag vet inte. Jag vet inte heller om det finns någon klubb för denna "hobby"?

På 1970-talet fanns det lokaler i landet där man kunde se porrfilm och även så kallade levande shower där ett par kopulerade på en scen beskådade av en betalande publik. Jag besökte en sådan show vid två tillfällen.

Första gången var med min granne TS. Vi satt naturligtvis längst fram  och kollade när det var några tjejer som strippade och tog av sig alla kläder. En av tjejerna spanade in min granne, hoppade ned från scenen och satte sig i hans knä och tryckte musen i hans ansikte samtidigt som hon rufsade till hans hår.

Nu hör till saken att grannen hade en begynnande flint som han skickligt dolde genom att kamma håret från ena sidan till den andra. För att få den långa slingan att ligga kvar hade han sprejat den så att den låg som en mössa över flinten.

Den närgångna strippan hade givetvis upptäckt detta. Efter hennes hårdhänta behandling av hans sprejade hår stod det ett par decimeter långa håret rakt upp på hans huvud.

Grannen knuffad undan henne, reste sig upp röd i ansiktet av ilska och satte sig längst bak i salongen och försökte förgäves lägga slingan till rätta över flinten.

Jag tyckte detta var skitkul.

Andra gången jag var på live show var när vi hade haft en trivseldag på jobbet. Någon föreslog att vi skulle gå på porrshow och kolla. 

Nästan alla ställde upp. Vi var ett tiotal och inte helt nyktra när vi tog oss in till Stockholms City från Solna på kvällskröken.

Men under färdens gång försvann den ene efter den andre med underliga undanflykter. Till sist var bara MB och jag kvar. Hon var tio år äldre än jag och nyskild. (Hennes man hade polat ihop sig med sin sekreterare och lämnat fru och barn.)

Vi satt givetvis också längst fram och kollade det kopulerande unga paret och vi undrade båda hur 17 killen kunde ha stånd inför publik.

Ja, så var det på 1970-talet. Det var mycket sexuell frigjordhet då. Det gick extremt långt. En statlig utredning föreslog bl.a. att incest skulle vara tillåtet. 

Det var tur att förslaget lades i malpåse och ligger kvar där.

Varför har man bara vissa tidskrifter?

På läkarmottagningar, hos frisörer och tandläkare m.fl. liknande ställen där kunder ofta får sitta och vänta på sin tur finns tidningar och tidskrifter att läsa. Men utbudet är alltid stereotypt manligt-kvinnligt.                                                           Det är väl okej, men eftersom man utgår från att alla män bara gillar en viss typ av tidningar har man missat mig och hundratusentals andra gubbar som har andra intressen.

Man utgår från att kvinnor gillar hus, hem och inredning och att män alltid gillar teknik och bilar. Dessa tidningstyper är legio i väntrummen. Dock hittar man ibland även en golftidning.

Det är sällan tidningarna är aktuella. De kan vara flera år gamla, ev. korsord redan ifyllda och de kan vara i dåligt skick. 

Då jag, liksom flera hundra tusen andra män, är historiskt intresserad, bl.a. av andra världskriget, saknar jag tidningar som behandlar dessa ämnen, Här är några exempel: 

En  gång när jags var på min vårdcentral hade jag med mig några historietidningar som  jag lämnade kvar bland de övrigs inrednings-, motor- och tekniktidskrifterna i hyllan. När jag var där igen efter ett par veckor fanns de inte kvar. 

Antingen hade någon historieintresserad vårdtagare tagit med sig dem. Man jag tror snarare att personalen rensat bort dem då man ansåg dem olämpliga för deras kunder, 

På grund av min brist på hårsvall har jag inte besökt en frisör på trettio år. Men när jag var där sista gången hade jag min son, som då var sju-åtta år gammal, med mig för att också klippas. Där fanns bara FIB-Aktuellt och Lektyr som då var porrtidningar. Jag hade fullt sjå att håll dem borta från gossen.

Jag kunde inte heller kolla tidningarna därför att sonen var med. Det var ju synd.

Omöjligt att ansöka om medlemskap i Nato

Många räknar med att Sverige och Finland inom några månader tillsammans ansöker om att bli medlemmar i försvarsorganisationen Nato. Men det går inte då man rent formellt  inte kan ansöka om medlemskap. Man måste bli inbjuden till Nato. Det berättade ambassadören Krister Bringérus vid ett möte häromdan hos Svenska Atlantkommittén.

Krister Bringérus har tjänstgjort vid ambassaderna i Washington, Moskva, London, Belgrad, Oslo m.fl. och har jobbat för UD hela yrkeslivet.

Han var inbjuden till Atlantkommittén för att prata om vad ett svenskt Natomedlemskap innebär för säkerheten i Östersjön. Han ledde den statliga offentliga utredningen om Sveriges försvars- och säkerhetspoltiska samarbeten som utkom 2016 med betänkandet "Säkerhet i ny tid".

Intresset för hans betänkande som trycktes i 500 exemplar var då inte stort. Större delen av upplagan stod i ett förråd på UD och samlade damm. Men nu var det annorlunda. När han för en tid sedan tänkte hämta några exemplar var lådan helt tom. En tilltryckning har skett.

Det plötsligt ökade intresset beror givetvis på Putins vedervärdiga krigsförbrytelser i Ukraina.

Bringéus berättade att man inte ansöker om att bli medlem i Nato. Man blir inbjuden av Nato. Dessutom måste alla Natoländer godkänna nya medlemmar. Han utgick från att Sverige och Finland utan tvekan skulle bli inbjudna när de signalerat att man önskade det.

Om något medlemsland, t.ex. det ibland ryssvänliga Turkiet, skulle säga nej till Sverige och Finland, så kunde Erdogan räkna med ett ilsket telefonsamtal - även i mitt i natten om det vore så. Han skulle utan tvekan rätta in sig i ledet.

Även om ett svenskt-finskt Natomedlemskap skulle gå snabbt så tar det säkert flera veckor. Under den tiden behöver länderna säkerhetsgarantier motsvarande paragraf 5 i Natostadgan. Bringéus var övertygad att USA och Storbritannien skulle ge oss det.

Att Putin skulle anfalla Baltikum i närtid trodde han inte på. Om Baltikum angreps så måste försvaret ske västerifrån över Östersjön med flotta och flyg. Sverige blir indraget redan innan kriget börjat. Gotland måste tas tidigt, antingen av Putin eller Nato.

Om Nato ser sig tvingat att behärska Gotland innan vi blivit medlem så kommer USA även att vilja ha tillgång till Göteborgs hamn och våra järnvägar och landsvägar. Även om Sverige skulle säga nej så bryr sig inte Biden.

Ryska robotar, som kan bära kärnvapen, når från enklaven Kaliningrad till den svenska ostkusten. Om de i stället avfyras västerut från Gotland når de till Atlantkusten. Då kan ryssen stoppa Natofartyg och dito flyg tidigt som är på väg att försvara Baltikum.

En av åhörarna när Bringéus talade var Hans Corell som under många år var FN:s högste jurist och tjänstgjorde när Kofi Annan var FN:s generalsekreterare. Samtidigt var Rysslands nuvarande utrikesminister Lavrov deras ambassadör i FN.

Corell hade många kontakter med Lavrov då som han uppfattade som en bra karl och god analytiker men kunde nu inte fatta att han satt i TV och storljög rakt upp och sa att ryssarnas illdåd var utförda av ukrainarna själva.

Bringéus avslutade med att konstatera att om Sverige vill gå med i Nato är det läge att göra det nu. Dröjer man för länge har man försuttit chansen.

Krister Bringéus – Wikipedia

Startsida - Svenska Atlantkommittén (atlantkommitten.se)

Hans Corell – Wikipedia

En låda till Ukraina via Postnord

Posten, dvs. Postnord, tar emot flyttkartongsstora lådor som väger max 20 kg (mer orkar en postis inte lyfta) fyllda med nödvändigheter till folket i Ukraina. Lådorna går med lastbil till Polen och sedan vidare in i Ukraina. När lådan är full klistrar du igen den och skriver en innehållsförteckning som du sätter på lådan. Sen kör du lådan till närsmaste Postnords Företagscenter.

Sådana här saker vill man ha: 

Mat: - Konservburkar, t.ex. ravioli, tonfisk, köttfärssås, tomatsås, soppor, frukt och bärkonserver. - Snabbnudlar och annan torr pasta. - Kakor, energibars och choklad. - Te och kaffe. Kläder: Hela och rena, främst underställ, vantar och regnkläder. Hushållsprodukter: Hela och rena, t.ex. sovsäckar, kuddar, täcken, termiska muggar och soppåsar. Hygienprodukter. Nya produkter i obruten förpackning, t.ex. tandkräm, tandborstar, tvål, våtservetter och kvinnliga hygienprodukter. Medicinprodukter. T.ex. bandager, sterila kompressorer och plåster. Du får inte skicka färskvaror, vätskor som inte är i en konservburk,farligt gods.

Min låda innehöll delar av allt som är nämnt här ovan. Mycket var helt nytt, även en del kläder. Jag tror det var grejor för 1 000 - 1 500 kr. Det blev en hel flyttkartong som vägde 17 kilo.

När jag kom för att lämna lådan hos närmaste Företagscenter fanns det ingen p-plats. Jag ställde bilen vid lastkajen och hoppades ingen lastbil skulle dit då.

Eftersom min rygg och mina knän inte är som när jag yngre  hade jag en pirra med mig som jag körde kartongen på. Det gick inte så bra. Det var trappor upp till lastkajen och till expeditionen. Jag lämnade lådan och stapplade upp och in på expeditionen.

Där satt en humorfri postis i övre medelåldern som undrade buttert vad jag ville. "Lämna en låda till Ukraina". "Ta hit den då", sa han och öppnade en lucka i väggen. "Den är tung, jag har den vid bilen". "Ta in den via lastkajen" blev svaret.

Med möda fick jag upp lådan på lastkajen, tog pirran och tog mig själv upp på kajen och lade lådan på pirran och körde in den i Företagscentrets innanmäte. Då kom en ny humorfri postis med ovänlig uppsyn och sa "Här får du inte vara!" "Jo, men jag ska bara lämna en låda till Ukraina". "Den får du lämna på expeditionen" sa han.

"Den är tung och jag orkar inte bära den dit". Postisen förbarmade sig över min låda och tog upp den och sa "Jag bär dit den!"

När jag kom åter till Expeditionen undrade postis nr  1: "Å vad vill du nu då?" "Jag vill se när du sätter etiketten på lådan". "Och ta en bild på den" tillade jag snabbt

Jag såg när han gjorde det. Men när jag ville gå in bakom hans inglasning för att ta en bild på lådan blev det stopp. "Här får du inte vara".

Jag lyckades sträcka min ena arm innanför glasskivan och ta en bild på lådan med etikett.

När jag frågade om man fått många lådor som ska till Ukraina svarade han "Ja". Jag kan tänka mig att postisarna inte gillade att "vanligt folk" kommer med en massa kartonger. Det blir ju merarbete för dem, något som jag tror varken Postnord centralt eller personalen på Företagscentren var beredda på.

Mottagandet av kartongerna till Ukraina kunde har organiserats bättre, tycker jag,

Min fru, som är månadsgivare till Röda Korset, Rädda Barnen m.fl, tycker det är bättre att ge pengar dit så kan de köpa de saker som behövs i Ukraina lokalt eller i Polen och andra grannländer. Då gynnas även det lokala näringslivet där.

När jag säger att 30 % av pengarna som Röda Korset m,fl. får in går till intern administration, kostsamma reklamutskick och till ledningens höga löner får jag direkt mothugg. "Hur vet du att din låda tíll Ukraina inte försvinner på vägen eller i Polen?"

Nä, det vet jag givetvis inte. Men som den i grunden optimist jag är (trots att många av mina kompisar alltid hävdar motsatsen) tror jag att varorna i min låda gör nytta. 

Jag ser framför mig hur en uttröttad ukrainsk soldat lägger sig ned, sveper filten om sig efter att ha käkat en burk ravioli, druckit en kopp te därtill, tagit ett par Alvedon mot sin värkande rygg och plåstrat om sitt ytliga sår i en armen efter att borstat sin tänder och tvättat sig med Barnängens barntvål samt tagit på sig den rena nya sockorna,

Han somnar trött och mätt för att vakna efter vilan för att på nytt ge sig ut för att försvara demokratin, yttrandefriheten och allt annat som vi i vårt land tar för givet.

• Gilla
• Svara
• 9 tim

Idag är det den första april

Aprilskämten i medierna lyser numera mest med sin frånvaro. Det beror på att man inte vill medverka till att sprida så kallade "fake news". Jag tänkte göra ett inlägg här som var ett aprilskämt, men avstod. Men en ordvits bjuder jag på: "Allt skämt är ruttet, sa frukthandlaren".

Ett av de roligaste och med kända aprilskämten är det som SVT hade 1962 då man fick färgteve om man satte en nylonstrumpa över teveskärmen. Ett annat var att Systemet reade ut rök- och brandskadade sprit- och vinflaskor.

Även om jag inte har haft något aprilskämt är på min blogg så har jag dock haft inlägg som mer eller mindre har berört ämnet.

Du kan hitta dem här på dessa datum: 26 mars 2011, 1 april 2014.

´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´, 

Damberg är inte trovärdig - igen!

Finansminister Damberg har lovat att alla bilägare - oavsett hur välbergade de är - ska få en tusenlapp i kompensation för de höjda priserna på bensin och diesel. Att han gick med på det berodde på att borgarna m.fl. krävde att staten sänkte skatten på bensin, t.ex. genom att slopa momsen. Men den tusenlappen får bilägarna först i höst.

Denna tusenlapp är rent valfläsk då den ska betalas ut först i augusti, alltså några veckor innan valdagen då valdebatten är som hetast. Smart, kan man tycka och skitbra om man är sosse.

Men det skäl som Damberg lyfter fram är ju löjligt! Det låter nästan Putinlikt i sin desinformativa förklaring då Damberg skyller på att det tar tid att skapa ett system för utbetalningen. 

Skatteverket kunde fixat denna utbetalningen före påsk. Med data från Transportstyrelsen om vilka som äger en bil kunde man hur enkelt som helst satt in tusen spänn på deras skattekonto.

Det känner även Damberg & Co till men då hade pengarna kommit för tidigt och hunnit glömmas bort när det var dags för Svenne och Irma att klä upp sig och vandra till vallokalen och av tacksamhet lägga sina röster på Anderssonskan. 

Damberg har gjort samma sak förut, men då handlade det om Estonia. Att ändra lagen om gravfrid för Estonia tog ett halvår trots att man bara skulle lägga till ett par ord i en av paragraferna i den. Det var så juridiskt komplicerad att göra det, var Dambergs då desinformativa bortförklaring.

När lagen togs gick det snabbt. Det tog bara några veckor att lotsa fram den genom lagråd och riksdag. Då var det viktigt att snabbt hindra obehöriga att nalkas vraket och leta fram sanningen. 

Nu med ändringen av lagen var det viktigt att fördröja letandet efter samma sanning och få tid för att hitta kommande bortförklaringar.

Medlemskapet i NATO närmar sig i rask takt

Fru Andersson har börjat vackla när det gäller ett fullt medlemskap i NATO. Hon utesluter det inte helt, men först måste Sverige gör en ordentligt analys av för- och nackdelar m.m. Märkligt att hon ändrat sig då hon envis som en röd gris alltid upprepat "att alliansfriheten tjänat oss väl". Dalmasen Hultqvist har också alltid upprepat samma sak (trots att jag tror att han innerst inne alltid varit för ett fullt medlemskap i NATO).

Tage Erlander åkte till USA 1952 och träffade då president Truman och även ett avtal med USA om hjälp ifall ryssen skulle angripa oss. Det var jättehemligt. Liknande utfästelser hade vi från Storbritannien. Detta gällde under i stort sett hela kalla kriget och även när Palme hade makten, trots hans kritik av USA, framför allt under Vietnamkriget.

Detta kände Sovjetunionen till men inte svenska folket som trodde att vi var "alliansfria". Sossarna eviga mantra "att alliansfriheten har tjänat oss väl" är rent skitsnack och har alltid varit det. 

Vi har i praktiken aldrig varit "alliansfria". Under andra världskriget stod vi på Tysklands sida fram till slaget om Stalingrad då tyskarnas krigslycka vände. Därefter stod vi på de allierades sida.

När jag var nio-tio år var jag en bokslukare som läste flera böcker i veckan och var en stor kund på biblioteket. Av min bibliotekarie fick jag ett särskilt tillstånd att leta böcker även på vuxenavdelningen.

Där hittade jag "Andra världskriget i bild", en gigantiskt verk i sju band, varav det sista innehöll massor med bilder från förintelsens läger m.m. Då insåg jag människans ondska.

Samtidigt pågick kalla kriget med kärnvapenhot, broschyren "Om kriget kommer" utgåva 1, gasmasker, en stor krigsmakt med tusentals flyg och som kunde mobilisera nästan en miljon man, anslag i varje trappuppgång om utrymning, skyddsrum överallt m.m. Det skapade ångest och oro och gjorde mig tidigt i livet till en nördig MÖP, dvs, "Militärt Överintresserad Person".

Min rädsla för ryssen förde jag enligt min dotter senare över även till henne när hon var ett litet barn. Hon har inte förlåtit mig för att hon fick sin barndom förstörd av mig för att jag skrämde henne med krigshot m.m.. 

Hon har avtvingat mig ett heligt löfte att inte "prata om ryssen" så att hennes barn, dvs. mina barnbarn, slipper samma traumatiska upplevelser.

Efter denna tillbakablick åter till nutiden och dagens NATO-debatt. 

Sossarna har börjat släppa tjatet om "alliansfriheten" och i stället insett att vi har ett krig i vårt grannskap och ett reellt hot även mot oss med risk att Putin & Co tar Gotland. 

Det finns även fler orsaker till denna genomgripande kursändring.

1) Snart finns det en majoritet i riksdagen, nu när även SD bytt fot. Kravet på folkomröstning har man släppt och SD vill  att vi går med om Finland gör det.

3) Kända sossar som Margot Wallström m.fl. har sväng 360 grader och förordar medlemskap.

4) Finlands president har frågat Stoltenberg hur man praktiskt beter sig när man ska söka medlemskap. Sannfinländarna, dvs. finnarnas SD, har svängt helt utan vidare och förordar medlemskap liksom även Olli Rehn som tippas bli näste president i Finland.'

5) Högerledaren Kristersson har gjort frågan om NATO till en valfråga i höst och det vill fru Andersson inte uppleva.

6)  En majoritet  - 54 % - av folket vill gå med i NATO om Finland också gör det.

Alltså, allt detta har i princip tvingat fru Andersson att öppna upp för ett svenskt medlemskap fullt ut i försvarsorganisationen NATO. 

Jag tror (som jag skrev i ett inlägg här tidigare) att vi är med innan året slut. Eller senast inom ett år, dvs, april 2023.

Broschyren "Dags att deklarera" fyller 50 år i år!

För exakt 50 år sedan genomfördes en av de största svenska samhällsinformationskampanjerna någonsin! Den största var 1967 när vi gick över till att köra på höger sida. Fem år senare fick landets skattebetalaren en helt ny deklarationsblankett som marknadsfördes intensivt på olika sätt, bl.a. genom "Dags att deklarera". 

Verket hade anlitat Reklambyrån Svea, som stod sossarna nära, för att få hjälp. Men deras broschyrversions underkändes. I stället gjorde verkets egen personal den som sedan skickades ut till hela folket.          

Broschyren innehöll så kallade "roliga gubbar". Eftersom jag var hyfsat bra på att teckna och även kunde rita gubbar fick jag förmånen att illustrera broschyren som kom året efter. Då jag inte var städslad av verket som tecknare och ritade på fritiden utbad jag mig ett extra arvode. 

Min chef NB muttrade något ohörbart men till slut fick jag ett extra engångstillskott. Jag tror det var några hundralappar. 

Alltid något tänkte jag tills jag fick veta att tecknaren som reklambyrån Svea anlitat hade fått 16 000 kr för sina "gubbar" i första broschyren (se bild). Jag kände mig lurad.

Jag krävde mer när det var dags att göra 1974 års illustrationer, ett par tusenlappar. Då försökte min chef NB ändra min befattningsbeskrivning och få inskrivet i den att det ingick i mitt ordinarie jobb även att teckna och rita. Detta för att slippa betala för bilderna.

Efter att ha pratat med EH i verkets ledning fick jag betalt för de teckningar jag gjorde åt verket på min fritid. Men min chef NB såg alltid sur ut när jag lämnade in min blygsamma faktura till honom.

Min chef NB basade även över verkets utbildningsverksamhet och de som på sin betalda arbetstid fungerade som lärare fick alltid fullt traktamente plus ett saftigt lärararvode. Och detta trots att de var anställda som lärare när det krävdes.

Mina teckningar recenserades varje år i kvällspressen. Kvinnan var passiv, det var fel färg på håret m.m. Jag tog alltid till mig av synpunkterna, vilket också noterades.

Tack var teckningarna i deklarationsbroschyren blev jag lite känd och fick en del uppdrag som extraknäckande illustratör. Jag blev även medlem i Föreningen Svenska Tecknare och blev den vägen inbjuden av Sollentuna kommun vid några tillfällen att ställa ut bilder tillsammans med ett gäng andra konstnärer i min hemkommun Sollentuna.

Av statliga Allmänna förlaget fick jag uppdraget att illustrera de sidor i den stora tryckta telefonkatalogen som handlade om utrymning. Den katalogen och även "Dags att deklarera" fanns i alla landets hushåll och därför presenterade min bror alltid mig som "Sveriges mest spridde tecknare".

Och alla bilder jag gjorde signerade jag "J.Gosh".

Det har under årens lopp blivit så enkelt att deklarera att någon broschyr knappast behövs längre. Det lilla tunna häfte som idag utgör  "Dags att deklarera" borde haft nån rad om att den fyller 50 år. Men det är inte intressant för Skatteverket och dess ledning att minnas det som varit.

Verket brydde sig inte om att den uppskattade webbplatsen fyllde 25 för ett tag sedan. Varför skulle man då uppmärksamma att "Dags att deklarera" fyller jämnt i år? Broschyren fungerade, var enkel och var i många år ett föredöme för andra när det gällde samhällsinformation.

Vill  du veta mera om deklarationskampanjen 1972 så finns den beskriven i jubileumsboken "Deklarationen 100 år och andra tillbakablickar" som Riksskatteverket gav ut 2003 (sid. 119-128).

 

Gratis P-husparkering med egen registreringsskylt

När jag fyllde 75 förra året fick jag i present en regi-streringsskylt till min bil med egen text. Det var släkt och vänner som hade samlat ihop till den. Skylten kostade 6 200 kr och gäller i tio, men kan förlängas i fem eller tio år till. Texten lyder J GOSH, vilket är den signatur jag använder när jag gör något kreativt som t.ex. en teckning. Jag har använt det sedan mitten av 1960-talet.

Signaturen J GOSH är en kortform av Joshua Gosh, ett namn som jag har registrerat som ett varumärke. Min tanke är att det ska spridas på olika sätt och via olika kanaler och bli känt i hela världen. Sen kommer folk överallt att undra vad det står för? Är det ett varumärke för kläder, en bil, ett företag etc.

Sedan kommer jag att sälja det för en miljard till någon som vill köpa det och har behov av det för att marknadsföra sin tjänst eller produkt. Smart va? 

Nä, detta kan jag bara fetglömma, Det kommer aldrig att inträffa. Men drömma kan man ju.

Åter till bilens nummerskylt. Bilnumret är XUW 804 och finns kvar. Med den nya skylten följde en klisterdekal där numret står. Dekalen ska sitta synlig på bilens ena sidoruta, vilket den gör.

När jag parkerar på en p-plats och registrerar mig i en app anger jag XUW 804, något annat går inte. Sen när p-vakten kommer för att kolla min bil så ser han det numret på sidorutan.

Men när jag parkerar i ett p-hus där mitt bilnummer läses av med automatik så funkar det inte. Kameran tar inte J GOSH varken när jag kör in eller ut. 

Jag parkerar alltså gratis! Jag ser det som en slags återbäring på kostnaden för den egna skylten och jag parkerar fritt hur länge som helst såväl i Kista C som Sollentuna C.

Däremot får jag trots J GOSH betala trängselskatten. Staten har kostat på sig att ha kameror som läser av alla skyltar, vilket uppenbarligen inte ägarna av p-husen med automatisk avläsning har gjort. De får skylla sig själva.

När det nu finns teknik som läser av textskyltar, varför har inte p-husen skaffat sån då? Det handlar väl bara om nåt litet chip eller liknande och borde väl inte kosta särskilt mycket?

Tills dess fortsätter jag att gratisparkera. Nåt annat kan jag inte göra.