Arbetslösheten behöver analyseras mer noggrant

När jag jobbade på Skatteverket lät jag göra omfattande enkäter där medborgarna frågades ut om sin syn på Skatteverket, skattesystemet, skattefusk m.m. Enkäterna gjordes med jämna mellanrum och vi fick tidsserier och kunde göra jämförelser över åren.

Resultaten var mycket detaljerade, därför att de utfrågade delades in i undergrupper beroende på kön, ålder, utbildning, inkomst, bostadsort, erfarenhet av skatteförvaltningen m.m. På det sättet blev svaren mer intressanta och vi kunde lokalisera särskilda målgrupper.

En viktig målgrupp var ungdomar för vi kunde över åren se att deras syn på svartjobb blev mer och mer positiv, vilket inte var bra. Därför genomförde verket en stor informationskampanj om svartjobb i början av 2000-talet, riktad till ungdomar. Den kampanjen blev mycket uppmärksammad och vann flera priser, bl.a. ett guldägg, och gav dessutom resultat. Andelen ungar som tyckte svartjobb var okej minskade, vilket var statistiskt säkerställt.

Vad vill jag säga med det? Jo, att statistik och enkätsiffror måste brytas ned i sina beståndsdelar och analyseras. Först då kan man göra något om man vill förändra resultaten.

Den stora politiska frågan just nu är arbetslösheten som är 9 % och som politikerna kallar ”massarbetslöshet” (snittet i Europa är 12,5 %).  Ungdomsarbetslösheten är högre – 25 %.  Skärskådar man siffrorna närmare så blir bilden mer nyanserad. 

Räknar man bort de ungdomar som är 15-18 år samt de som är heltidsstudenter sjunker ungdomsarbetslösheten från 25 till 9 %.  Om det fanns mer detaljerade offentliga uppgifter om utbildning, språk m.m. skulle statistiken nog bli ännu mer intressant, men jag har inte sett några sådana uppgifter i medierna.

Går man vidare och räknar bort de ungdomar som inte kan svenska eller inte har tagit studenten blir nog den grupp som är kvar tämligen liten. För att minska antalet arbetslösa ungdomar skulle man behöva ge de som inte har studentexamen eller inte kan svenska kompletterande utbildning. 

Ser man till hela befolkningen är arbetslösheten bland inrikesfödda mellan 25 och 54 år 3,8 % medan den är 15,9 % bland utrikesfödda. Den slutsats jag drar av detta är att invandringen driver upp arbetslöshetssiffrorna.  

Om min tolkning är rätt måste vi för att få ner arbetslösheten se till att våra invandrade kamrater snabbt får ett jobb. Men det finns inga jobb som passar den som inte pratar svenska och har låg eller ingen utbildning alls. Sverige har minst antal låglönejobb i hela Europa – bara 2,5 % - jämfört med t.ex. Tyskland där de är 20 %.

Men facken vill inte ha fler låglönejobb, bl.a. Saco, som hävdar att det finns redan för många invandrare med universitetsutbildning som inte har jobb eller har låglönejobb. Det krävs i stället fler höglönejobb, menar man.

En annan orsak till dagens arbetslöshetssiffror i Sverige - jämfört med tidigare år - är att man numera inte förtidspensionerar långtidsarbetslösa, vars syfte var att få en snyggare arbetslöshetsstatistik.

Men att få politiker att öppet prata om att vi måste få våra arbetslösa invandrare i jobb  - och då samtidigt visa att invandringen är en av flera orsaker till vår ”massarbetslöshet” -  är nog en omöjlighet. Vi får fortsätta att sätta vår tillit till Arbetsförmedlingens jobbcoacher, Fas 3  m.m.

Mot den här bakgrunden är det är lätt att hävda att vi måste minska invandringen för att få ned arbetslösheten. Men vi behöver våra invandrare. Det kommer att krävas fler personer som t.ex. kan jobba i hemtjänsten när vi 40-talister om något decennium måste matas och få våra blöjor bytta. De inrikesfödda räcker inte till och vill inte ta den typen av jobb. 

Tillägg den 2 september: I dagens SvD finns en debattartikel med rubriken "Språket nyckeln till integration", skriven av riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson (M). Där skriver hon bl.a. "Det är ett faktum att arbetslösheten inte är jämnt fördelad i befolkningen. Den riktigt bekymmersamma arbetslösheten är koncentrerad till vissa grupper och en av dem är utrikes födda." Hon skriver också "Nyckeln till integration och minskat sysselsättningsglapp är i mångt och mycket språket".  Se där! I alla fall en politiker som lite försiktigt vågat närma sig ämnet.

Spritfabriken i kyrkan har utökat sortimentet

I den lilla gruvbyn Stråssa i hjärtat av Bergslagen byggdes 1972 en rödmålad träkyrka som döptes till Sankta Annas kyrka. År 2009 bestämde församlingen av avkristna kyrkobyggnaden och lämna den till försäljning. Köpare var två eldsjälar, som startade en spritfabrik i kyrkan som nu i stället blev Sankta Annas Bränneri.

Deras första produkt var "Valkyria Absinthe", en grön alkoholstark kryddryck som är Systembolagets starkaste med sina 68 %. Den belönades med flera medaljer i världsmästerskapen i Absinthe och är alltså en världens bästa absinter. Nu finns även absinten "Wolf" i sortimentet, som fått sitt namn från en svensk hårdrockgrupp.

Det finns även en snaps och två likörer.  Snapsen heter "Yggradsil" och är ett porsbrännvin,  likören heter "Skvadern" och är en örtlikör. Det senaste tillskottet är rabarberlikören "Rhubarbe Elixir" som är gjord av ekologisk jordbrukssprit och rabarber från en gård utanför Lidköping.

Det häftigaste med rabarberlikören är den munblåsta flaskan från Rumänien. Den består av ett runt klot med lång hals och som - när likören är urdrucken - passar som vas för t.ex. en ensam ros.

Dryckerna är inte precis i lågprisklass. De är exklusiva och passar utmärkt som presenter till personer som redan har allt annat.

Gå gärna in på bränneriets webbplats och läs mer: http://www.sankta-anna.com/about.html. Dryckerna finns bara i vissa systembutiker men går att beställa: http://www.systembolaget.se/Sok-dryck/?searchquery=Sankta+Annas+br%c3%a4nneri&sortfield=Default&sortdirection=Ascending&hitsoffset=0&page=1&searchview=All&groupfiltersheader=Default&filters=searchquery%2c

Fästingvaccinpåfyllning: Efter tre eller fem år?

För tio år sedan tog jag min första spruta med fästingvaccin för att skydda mig mot TBE. Sen tog jag ytterligare ett antal sprutor i följd med rätt tidsintervall och har efter denna grundvaccinering fyllt på två gånger med tre års mellanrum.

I år var det i juni dags för en ny påfyllnad och jag gick därför till min husläkare, som även vaccinerar. "Nä, det är ändrade rekommendationer. Du behöver numera bara fylla på vart femte år", sa sköterskan. Jag skulle alltså komma tillbaka om ytterligare två år.

Men någon vecka senare fick jag ett SMS från min husläkarmottagning att det var dags att ta en påfyllnadsspruta med fästingvaccin. Mycket konfunderad besökte jag ånyo min husläkare och visade SMS:et jag fått.

"Nä, det är inte vi som skickat detta SMS. Det är Baxter, företaget som gör vaccinet, som gjort det" sa sköterskan. Dessutom visade hon ett papper från landstinget där det stod klart och tydligt att nu är det femårsintervaller som gäller för vaccinpåfyllnad, även för dem som är 60 år och äldre (vilket jag är).

Det är alltså tydligen så att de vaccineringar som görs mot TBE rapporteras av den som vaccinerar till ett register som tillverkaren Baxter sköter. Märkligt.

Eftersom Baxter enligt SMS:et tydligen vill att man ska ta en spruta vart tredje år men att landstinget förordar vart femte år kontaktade jag via mejl Baxter Vaccininformation och undrade vad som egentliget gäller. Svaret jag fick var klart och entydigt. Om man fyllt 60 år ska man fylla på med ny dos vart tredje år. Alltså tvärtemot vad Stockholms läns landsting sagt. Märkligt.

Landstingets rekommendation bygger på det ställningstagande som Smittskyddsinstitutet gjort. Alltså kontaktade jag dem. Svaret jag fick var en hänvisning till deras webbplats. När jag gick in där och läste fann jag nya rekommendationer från start för den som är yngre (under 60 år) och för den som är äldre (60 år och äldre). För båda grupperna gäller påfyllnad vart femte år.

Jag kontaktade Baxter igen och fick följande svar: "Jag förstår att det är förvirrande med olika budskap. Våra rekommendationer stöder sig på studier som är gjorda när vaccinet togs fram. Sedan är det upp till smittskyddsläkare att ha en åsikt även om den inte stöds av några studier",  Detta svar visar att Baxter och Smittskyddsinstitutet inte är överens. Märkligt.

Jag kontaktade Smittskyddet igen och berättade...

a) att jag inte följt de nya rekommendationerna när jag tog grundskyddet med början för tio år sedan eftersom reglerna var annorlunda då

b) samt att myndigheten på sin webbplats skriver så här när det gäller avvikelse från rekommenderat (nytt) vaccinationsschema: "Hos individer över 60 år - - - - måste bedömningen göras utifrån varje enskilt fall. Med tanke på ökad risk för svår TBE-sjukdom i denna grupp i kombination med förmodat sämre immunologiskt svar på vaccinet så kan man vara mer liberal med att ”börja om” om det har gått mer än ett år sedan första dosen."

Eftersom jag inte helt säkert kunde tolka deras information på korrekt sätt skrev jag på nytt till Smittskyddet och ville ha ett konkret svar: Efter tre eller fem år? Svaret jag fick löd så här: "Hej! Personligen tycker jag att du ska ta Baxters råd, dvs påfyllnadsdos nu - det skadar inte!"

Alltså (så här tolkar jag de svar jag fått):

a) Om du fyllt 60 år
b) och började vaccinera dig innan du fyllt 60 år enligt de tidigare reglerna
c) och ska ta påfyllnadsdos
d) så bör du göra det vart tredje år (inte vart femte som Landstinget kortfattat sagt till husläkarmottagningarna.)

Jag kommer att göra ett tredje besök hos min husläkarmottagning, ta sprutan och alltså göra påfyllnaden efter tre år.

(PS: Om du som läser detta vill ta del av min skriftväxling med Baxter och Smittskyddet, mejla mig så skickar jag den.)

Kolla så du får upp rätt ESTA-sajt

När man numera ska åka till USA måste man registrera sig hos U.S. Department of Homeland Security, en myndighet som skapades för att bekämpa terrorism m.m. Registreringen gör man på nätet via Electronic System for Travel Authorization, förkortat ESTA.

Man får fylla i personuppgifter, passuppgifter och svara på en del frågor - allt är rätt enkelt. Är man flera som ska resa tillsammans - från 2 till 50 - kan man göra en gruppanmälan.  Sen får man betala 14 USD per person med kreditkort och vänta på svar om några dagar via mejl. Får du ett negativt besked har du sedan möjlighet att söka visum.

Men se upp! Om du googlar in på "ESTA" får du upp en lista med flera ESTA-sajter. De flesta av dessa sajter är kommersiella och vill tjäna pengar på dig och din osäkerhet och/eller okunskap. En del ser mycket officiella ut. På dessa sajter ska du fylla i de uppgifter som krävs men också betala ett mycket högre belopp.

Det är en smart affärsidé att agera mellanhand mellan resenären och myndigheten och samtidigt ta bra betalt för det. En sajt tar 69 USD och en annan 79 USD för det som kostar dig 14 USD om du går till rätt sajt, dvs. den som Department of Homeland Security driver. Här är länken till den sajten, där du även kan välja språkversion (även svenska):

https://esta.cbp.dhs.gov/esta/. 

Eftersom en del av "fusksajterna" ser officiella ut ska du leta efter myndighetens logga för ESTA för att vet du att har hamnat rätt. Så här ser den ut:

När jag fick böter

Min kriminella karriär började tidigt. Jag blev bötfälld redan som 14-åring. Vad hände?

Jo, jag och några kompisar hemma i Örebro hade cyklat från stadsdelen Norr (där vi bodde) till Gustavsviksbadet söder om stan. Det började mörkna när vi skulle åka hem. Mitt i stan stod farbror Polisen. Flera av oss saknade lysen på cyklarna, så även jag.

Men eftersom jag låg sist i cykelkön var jag den ende som blev stoppad. Kompisarna trampade på, ökade takten och polisen hann inte stoppa dem. Min framlampa lyste inte, något som polisen såg på långt håll. Däremot funkade baklyset. Han tog mina personuppgifter, adress m.m.

När jag kom hem kunde jag konstatera att lyset funkade. Det var bara glappkontakt där sladden från framlyset var kopplat till boschen (dvs. cykelns generator). Varför kollade jag inte det innan jag cyklade hem?

Efter ca en vecka kom ett brev från polisen med ett strafföreläggande där jag bötfälldes för brott mot trafiklagstiftningen. Bötesbeloppet var 15 kr (vilket i dagens penningvärde motsvarar 175 kr). Eftersom jag inte var straffmyndig (under 15 år) menade jag att mina föräldrar skulle betala, men det gick de inte på.

Jag betalade inte böterna. Men när det kom ett brev från Stadsfogden (Kronofogdens föregångare) kröp jag till korset och betalade. Sedan dess har jag klarat mig från böter, bortsett från en felparkeringsavgift på 250 kr en enda gång.

Sunft förnuft bör ibland få avgöra

Sverige är ett mycket generöst land. Vi ligger i topp i världen (sett till vår BNI) när det gäller att ge utvecklingsbistånd till andra länder och vi ligger i topp i Europa (sett till vår folkmängd) när det gäller att ta emot invandrare och då framför allt asylsökande och arbetskraftsinvandrare. Nettoinvandringen per år är runt 50 000 personer, varav 40 000 är utländska medborgare. En majoritet av våra politiker har bestämt att det ska vara så.

Hur våra asylsökande invandrare tas emot och behandlas gör mig fundersam. De inkvarteras där det finns tomma lägenheter och sådana finns oftast i små orter i glesbygden. Det skapar problem. De lägenheter som står till buds är inte de mest fräscha utan kan innehålla mögel, vägglöss och kackerlackor. Informationen de får är bristfällig och kulturkrockarna som uppstår blir grogrund för främlingsfientlighet. Vi kanske inte skulle ta emot fler asylsökande än vad vi kan ta hand om på ett bra sätt?

De som kommer hit tvingas gå sysslolösa i avvaktan på ett deras fall ska behandlas. Beslutet om de får uppehållstillstånd eller inte  tar i snitt 4,5 månader att handlägga. En del som inte får stanna går under jorden och blir illegala invandrare, s.k. papperslösa. Ofta utnyttjas det av skrupelfria arbetsgivare.

Det måste vara förödande att gå sysslolös i en avlägsen landsbygdshåla i flera månader. Därför tycker jag att de asylsökande - som vill - ska sättas i arbete så fort de kommit hit. Arbetsuppgifter finns och de ska vara sådana som annars inte blir utförda, t.ex. röja skog, plocka skräp, tanka bilar, plocka matvaror i kassar. Listan på sådana här enkla sysslor som varken kräver språkkunskaper eller utbildning kan göras mycket lång. De som tar sådana här "enkla" jobb ska få höjt bidrag till sitt uppehälle. De som inte gör det får ett mindre bidrag.

Vi har ett regelverk som styr vilka som får stanna här. Reglerna och de beslut som fattas är ibland svåra att förstå. Den som inte är nöjd med sitt beslut kan överklaga till Migrationsdomstolen, men det är inte säkert att det leder till ändring.

Då och då tar medierna upp en del fall. Det kan vara en familj som varit länge i Sverige, som rotat sig, pratar bra svenska, kanske även har jobb och barn som är födda här. Eller också handlar det om ett enskilt barn som bott hos en svensk fosterfamilj, bara pratar svenska men som ändå tvingas ur landet. Ibland är det ensamkommande tonårsbarn som gått flera år i svenska skola.

Mediernas fokus på dessa fall leder många gånger till att migrationsjuristerna ändrar sitt beslut. Det visar att reglerna är tänjbara och kan tolkas olika. Men varför ska bara medieuppmärksammade fall få ändrade beslut? Hur många ömmande fall kommer inte till mediernas kännedom?

Jag tycker att lagstiftningen bör kompletteras med en "gummiparagraf" där sunt förnuft ska få råda. Inrätta även ett "sunt-förnuft-råd" som får fatta beslut eller bara vara rådgivande. Det rådet ska kunna ta upp ärenden där det är uppenbart att en utvisning enligt de rådande fyrkantiga reglerna är helt galen med tanke på omständigheterna, t.ex. att personen/familjen i fråga är rotad i Sverige och har större koppling hit än till sitt gamla hemland, har jobb, kan svenska, sköter sig, har barn födda här osv.

I rådet ska ingå representanter för riksdagspartierna, för vanliga medborgare, Rädda Barnen, Röda Korset m.fl. En jurist kan vara ordförande. Det borde gå att ta fram regler och anvisningar som kan ligga till grund för rådets verksamhet.