Sunft förnuft bör ibland få avgöra

Sverige är ett mycket generöst land. Vi ligger i topp i världen (sett till vår BNI) när det gäller att ge utvecklingsbistånd till andra länder och vi ligger i topp i Europa (sett till vår folkmängd) när det gäller att ta emot invandrare och då framför allt asylsökande och arbetskraftsinvandrare. Nettoinvandringen per år är runt 50 000 personer, varav 40 000 är utländska medborgare. En majoritet av våra politiker har bestämt att det ska vara så.

Hur våra asylsökande invandrare tas emot och behandlas gör mig fundersam. De inkvarteras där det finns tomma lägenheter och sådana finns oftast i små orter i glesbygden. Det skapar problem. De lägenheter som står till buds är inte de mest fräscha utan kan innehålla mögel, vägglöss och kackerlackor. Informationen de får är bristfällig och kulturkrockarna som uppstår blir grogrund för främlingsfientlighet. Vi kanske inte skulle ta emot fler asylsökande än vad vi kan ta hand om på ett bra sätt?

De som kommer hit tvingas gå sysslolösa i avvaktan på ett deras fall ska behandlas. Beslutet om de får uppehållstillstånd eller inte  tar i snitt 4,5 månader att handlägga. En del som inte får stanna går under jorden och blir illegala invandrare, s.k. papperslösa. Ofta utnyttjas det av skrupelfria arbetsgivare.

Det måste vara förödande att gå sysslolös i en avlägsen landsbygdshåla i flera månader. Därför tycker jag att de asylsökande - som vill - ska sättas i arbete så fort de kommit hit. Arbetsuppgifter finns och de ska vara sådana som annars inte blir utförda, t.ex. röja skog, plocka skräp, tanka bilar, plocka matvaror i kassar. Listan på sådana här enkla sysslor som varken kräver språkkunskaper eller utbildning kan göras mycket lång. De som tar sådana här "enkla" jobb ska få höjt bidrag till sitt uppehälle. De som inte gör det får ett mindre bidrag.

Vi har ett regelverk som styr vilka som får stanna här. Reglerna och de beslut som fattas är ibland svåra att förstå. Den som inte är nöjd med sitt beslut kan överklaga till Migrationsdomstolen, men det är inte säkert att det leder till ändring.

Då och då tar medierna upp en del fall. Det kan vara en familj som varit länge i Sverige, som rotat sig, pratar bra svenska, kanske även har jobb och barn som är födda här. Eller också handlar det om ett enskilt barn som bott hos en svensk fosterfamilj, bara pratar svenska men som ändå tvingas ur landet. Ibland är det ensamkommande tonårsbarn som gått flera år i svenska skola.

Mediernas fokus på dessa fall leder många gånger till att migrationsjuristerna ändrar sitt beslut. Det visar att reglerna är tänjbara och kan tolkas olika. Men varför ska bara medieuppmärksammade fall få ändrade beslut? Hur många ömmande fall kommer inte till mediernas kännedom?

Jag tycker att lagstiftningen bör kompletteras med en "gummiparagraf" där sunt förnuft ska få råda. Inrätta även ett "sunt-förnuft-råd" som får fatta beslut eller bara vara rådgivande. Det rådet ska kunna ta upp ärenden där det är uppenbart att en utvisning enligt de rådande fyrkantiga reglerna är helt galen med tanke på omständigheterna, t.ex. att personen/familjen i fråga är rotad i Sverige och har större koppling hit än till sitt gamla hemland, har jobb, kan svenska, sköter sig, har barn födda här osv.

I rådet ska ingå representanter för riksdagspartierna, för vanliga medborgare, Rädda Barnen, Röda Korset m.fl. En jurist kan vara ordförande. Det borde gå att ta fram regler och anvisningar som kan ligga till grund för rådets verksamhet.