Det är en läsvärd och lättläst tidskrift med bra typografi och layout som vänder sig till vanligt folk. Landstinget ska ha all heder!
31 augusti 2012
Läsvärd och lättläst
Det är en läsvärd och lättläst tidskrift med bra typografi och layout som vänder sig till vanligt folk. Landstinget ska ha all heder!
30 augusti 2012
Svårlästa rubriker i DN
När en säljare ringer från DN och försöker få mig att prenumerera på tidningen kör han med alla argument och tricks han lärt sig. Trots det vill jag inte ha tidningen. Tjatandet fortsätter och när säljaren till slut frågar varför jag inte vill ha tidningen, svarar jag "Jag gillar inte typsnittet". Då blir han tyst.
Integration: Det behövs en tredje åsikt
Häromdan var det en insändarskribent i SvD som skrev ungefär så här: "Invandrarpolitiken bedrivs av två helt motsatta politiska grupper. En som står för rasism och invandrarfientlighet och en som debatterar och agerar utifrån populistiska tankegångar och är överslätande i sin attityd till invandrare. Det som saknas är en tredje åsikt som vågar se verkligheten, kommer med vettiga förslag till lösningar på de problem som faktiskt finns - utan rasism eller andra fördomar - och som blir en motvikt mot de andra två."
Jag är beredd att hålla med. Den första gruppen består av politiskt korrekta politiker, proffstyckare och medier som bara ser det positiva med invandringen och som säger "rasist" och pekar finger åt alla som har en annan uppfattning. Den andra gruppen är främlingsfientlig och rasistisk, delvis med ett nazianstruket förflutet.
Men jag skulle tro att större delen av folket, den tysta majoriteten, finns någonstans mittemellan, men håller tyst av rädsla att bli kallad rasister.
Tänk om t.ex. Kristdemokraterna, som riskerar att halka ur riksdagen, la fram ett väl genomtänkt och genomarbetat idéförslag hur den nuvarande integrations- och invandringspolitiken kunde reformeras. Idéer skulle man få in genom att fråga ut såväl svenskfödda som utlandsfödda. Det finns mycket som skulle kunna förändras.
Är det t.ex. vettigt att placera hur många asylsökande som helst i en liten landsortshåla? Eller att ta in invandrare som vi inte kan ta hand om på ett bra sätt? Eller att låta en getbonde som är analfabet gå på samma svenskkurs (SFI) som en flerspråkig hjärnkirurg? Eller att låta en utlandsfödd tandläkare köra taxi år ut och år in?.
Det skulle givetvis bli ett himla liv och KD skulle gisslas och kallas rasistiskt och främlingsfientligt. Men jag skulle tro att partiet inte skulle behöva oroa sig för att hamna under fyraprocentsspärren.
Det är väl bäst att jag förklarar att jag inte är emot invandrare eller invandring till Sverige (jag är själv kvartsfinländare). Man måste kunna prata om de problem som trots allt finns. Tigandet hjälper ingen.
Jag är beredd att hålla med. Den första gruppen består av politiskt korrekta politiker, proffstyckare och medier som bara ser det positiva med invandringen och som säger "rasist" och pekar finger åt alla som har en annan uppfattning. Den andra gruppen är främlingsfientlig och rasistisk, delvis med ett nazianstruket förflutet.
Men jag skulle tro att större delen av folket, den tysta majoriteten, finns någonstans mittemellan, men håller tyst av rädsla att bli kallad rasister.
Tänk om t.ex. Kristdemokraterna, som riskerar att halka ur riksdagen, la fram ett väl genomtänkt och genomarbetat idéförslag hur den nuvarande integrations- och invandringspolitiken kunde reformeras. Idéer skulle man få in genom att fråga ut såväl svenskfödda som utlandsfödda. Det finns mycket som skulle kunna förändras.
Är det t.ex. vettigt att placera hur många asylsökande som helst i en liten landsortshåla? Eller att ta in invandrare som vi inte kan ta hand om på ett bra sätt? Eller att låta en getbonde som är analfabet gå på samma svenskkurs (SFI) som en flerspråkig hjärnkirurg? Eller att låta en utlandsfödd tandläkare köra taxi år ut och år in?.
Det skulle givetvis bli ett himla liv och KD skulle gisslas och kallas rasistiskt och främlingsfientligt. Men jag skulle tro att partiet inte skulle behöva oroa sig för att hamna under fyraprocentsspärren.
Det är väl bäst att jag förklarar att jag inte är emot invandrare eller invandring till Sverige (jag är själv kvartsfinländare). Man måste kunna prata om de problem som trots allt finns. Tigandet hjälper ingen.
23 augusti 2012
Våta vetgiriga veteraner vallfärdade i Gamla stan
För flera av veteranerna blev det nya delar av Gamla stan som upptäcktes. Lena berättade även om en del kända personer med koppling till Gamla stan, bl.a. Lars Johan Hierta, Carl Larsson och spritkungen L.O. Smith, som ordnade absolut rent brännvin åt Stockholmarna i slutet av 1800-talet.
Vädrets makter var inte helt på veteranernas sida. Flera kraftiga regnskurar drabbade Stockholm den här eftermiddagen men med paraplyer och regnjackor gick det ingen nöd på de f.d. skattebyråkraterna. Men under större delen av den historiska vandringen sken i alla fall solen.
Ett erbjudande från TryggHansa
För en tid sedan fick jag ett personligt reklambrev från försäkringsbolaget TryggHansa. Rubriken löd: "Varsågod! Vi garanterar ett lägre pris på din bilförsäkring."
När jag sedan ringer bolaget och frågar vad min halvförsäkrade bil skulle kosta hos dem blir svaret 3 700 kr. "Den försäkring jag redan har hos Folksam kostar 3 128 kr", säger jag. Det blir tyst. Sedan erbjuds jag en rabatt på 50 kr från TryggHansa, alltså 3 650 kr. Fortfarande inte lägre än den försäkring jag har.
Så var det med den garantin. TryggHansa skickar ut reklam med löften man inte kan hålla. Dåligt.
PS - tillägg den 31 augusti: Jag fick häromdan ett nytt brev från TryggHansa med samma erbjudande och ringde upp dem på nytt. Fortfarande inget lägre pris spontant, men då jag bryskt hänvisade till breven jag fått blev det annan ljud i skällan. Det visade sig att jag var "utvald" och för mig gällde erbjudandet.
Man borde ha skrivit i brevet att man ska hänvisa till erbjudandet. Då hade det funkat från början. En miss av deras marknadsförings-avdelning, som då sluppit detta negativa blogginlägg.
När jag sedan ringer bolaget och frågar vad min halvförsäkrade bil skulle kosta hos dem blir svaret 3 700 kr. "Den försäkring jag redan har hos Folksam kostar 3 128 kr", säger jag. Det blir tyst. Sedan erbjuds jag en rabatt på 50 kr från TryggHansa, alltså 3 650 kr. Fortfarande inte lägre än den försäkring jag har.
Så var det med den garantin. TryggHansa skickar ut reklam med löften man inte kan hålla. Dåligt.
PS - tillägg den 31 augusti: Jag fick häromdan ett nytt brev från TryggHansa med samma erbjudande och ringde upp dem på nytt. Fortfarande inget lägre pris spontant, men då jag bryskt hänvisade till breven jag fått blev det annan ljud i skällan. Det visade sig att jag var "utvald" och för mig gällde erbjudandet.
Man borde ha skrivit i brevet att man ska hänvisa till erbjudandet. Då hade det funkat från början. En miss av deras marknadsförings-avdelning, som då sluppit detta negativa blogginlägg.
15 augusti 2012
Dyrt är inte alltid bäst
Normalt kan man ju tro att en dyrare variant av en vara är av bättre kvalitet än en som är billigare. Men så är det inte alltid. Och inte när det gäller glasögon.
Jag har skaffat nya glasögon. De jag hade innan köpte jag hos Synsam för fyra år sedan. Efter ett år började färgen på bågarna att flaga. Garantin gällde och jag fick nya bågar, men det var inte exakt lika de tidigare så mina progressiva glas slipades av någon millimeter nedtill för att passa. Det medförde att blev svårare att hitta rätt tittfält, t.ex. för läsning.
Nu när det hade gått ytterligare tre år hade färgen på de nya bågarna också flagat. Dessutom hade reflexbehandlingen på glasen krackelerat och gjort ett fält på glaset gråflammigt. Alltså var mina dyra Synsamglasögon nu helt kass.
Jag gick till Synsam och kollade vad ett par nya kvalitetsbågar (alltså samma som jag haft tidigare, sic!) skulle kosta med nya progressiva glas av bästa kvalitet. Svaret blev 12 000 kr ungefär. Då gick jag till Specsavers i stället och fick nya progressiva glasögon för 5 000 kr (+ ett par extraglasögon).
Alltså: Bara för att du betalar dyrt behöver du inte få kvalitet.
PS. Ok, jag vet att det finns ännu billigare leverantörer och det går att beställa glasögon via Internet. Men nu gjorde jag inte det.
Jag har skaffat nya glasögon. De jag hade innan köpte jag hos Synsam för fyra år sedan. Efter ett år började färgen på bågarna att flaga. Garantin gällde och jag fick nya bågar, men det var inte exakt lika de tidigare så mina progressiva glas slipades av någon millimeter nedtill för att passa. Det medförde att blev svårare att hitta rätt tittfält, t.ex. för läsning.
Nu när det hade gått ytterligare tre år hade färgen på de nya bågarna också flagat. Dessutom hade reflexbehandlingen på glasen krackelerat och gjort ett fält på glaset gråflammigt. Alltså var mina dyra Synsamglasögon nu helt kass.
Jag gick till Synsam och kollade vad ett par nya kvalitetsbågar (alltså samma som jag haft tidigare, sic!) skulle kosta med nya progressiva glas av bästa kvalitet. Svaret blev 12 000 kr ungefär. Då gick jag till Specsavers i stället och fick nya progressiva glasögon för 5 000 kr (+ ett par extraglasögon).
Alltså: Bara för att du betalar dyrt behöver du inte få kvalitet.
PS. Ok, jag vet att det finns ännu billigare leverantörer och det går att beställa glasögon via Internet. Men nu gjorde jag inte det.
Putinland ser ned på den som är svag
Sverige har sedan många sekler tillbaka haft Ryssland som det stora hotet mot fred och frihet. Ryssland, tidigare Sovjetunionen och nu "Putinland" har i kraft av sin överlägsna förmåga alltid hotat andra länder till underdånighet och underkastelse. Har det inte funkat har det blivit krig och ockupation. Senast Sverige krigade mot Ryssland förlorade vi Finland, men det var mer än 200 år sedan.
Sverige har sedan dess så gott som alltid intagit en underdånig hållning mot Ryssland. I modern tid hade vi först baltutlämningen i januari 1947, en skamfläck i vår moderna historia. Det var drygt 150 balter som stridit på Tysklands sida och flytt till Sverige som utlämnades till ett ovisst öde i Sovjetunionen. Totalt utlämnade Sverige mer än 2 500 personer till Sovjetunionen efter kriget, varav dessa balter bara var en bråkdel, men var de som fick mest uppmärksamhet.
Ungefär vid samma tid bugade sig utrikesminister Östen Undén för Stalin även i fallet Wallenberg. Undéns undfallenhet 1947 beseglade Raoul Wallenbergs öde. Om Sveriges dåvarande politiska ledning hade agerat lika kraftfullt som Schweiz, som då fick ut en tillfångatagen medborgare från Sovjetunionen, hade Wallenberg sannolikt också släppts av ryssen.
När Putin & Co ville dra gasledningen i Östersjön helt nära Gotland i den svenska ekonomiska zonen dröjde Sverige visserligen med sitt besked, men böjde sig till slut och gav okej.
Nu är det dags igen.
En tysk medborgare med en fordran på Putinland har via svenska domstolar nått så långt att kronofogden tänker ta en fastighet på Lidingö, som ägs av ryska staten, i mät för den fastställda skulden.
Men ryssen har protesterat kraftigt och hotfullt till svenska myndigheter. "Rör inte vår fastighet, för då får ni se på andra bullar" har budskapet varit. Vad "andra bullar" kan innebära går bara att gissa, t.ex svårare för svenska företag att verka i Ryssland.
Nu är det inte Östen Undén utan Carl Bildt, som böjt sig för ryssen och lagt sig i fogdens och domstolarnas arbete och uppmanat dem att gå ryssen till mötes. Samma sak alltså som tidigare i vår nutidshistoria. Dessutom har Bildt sysslat med ministerstyre, vilket enligt vår grundlag inte är okej.
Nä, när det gäller ryssen - oavsett om det är Stalin eller Putin - gäller det att var tuff och stå emot. Undfallenhet ger inga resultat. I Ryssland samtalar man bara med de som är starka. De ser dialog och diplomati som en svaghet. Att inbjuda till samtal tolkar de som att motparten håller på att förlora och då ökar de trycket i stället. För att stå emot ryssen måste man visa kraft, både i ord och handling.
Det ska bli intressant att se vad som händer med kåken på Lidingö...
Sverige har sedan dess så gott som alltid intagit en underdånig hållning mot Ryssland. I modern tid hade vi först baltutlämningen i januari 1947, en skamfläck i vår moderna historia. Det var drygt 150 balter som stridit på Tysklands sida och flytt till Sverige som utlämnades till ett ovisst öde i Sovjetunionen. Totalt utlämnade Sverige mer än 2 500 personer till Sovjetunionen efter kriget, varav dessa balter bara var en bråkdel, men var de som fick mest uppmärksamhet.
Ungefär vid samma tid bugade sig utrikesminister Östen Undén för Stalin även i fallet Wallenberg. Undéns undfallenhet 1947 beseglade Raoul Wallenbergs öde. Om Sveriges dåvarande politiska ledning hade agerat lika kraftfullt som Schweiz, som då fick ut en tillfångatagen medborgare från Sovjetunionen, hade Wallenberg sannolikt också släppts av ryssen.
När Putin & Co ville dra gasledningen i Östersjön helt nära Gotland i den svenska ekonomiska zonen dröjde Sverige visserligen med sitt besked, men böjde sig till slut och gav okej.
Nu är det dags igen.
En tysk medborgare med en fordran på Putinland har via svenska domstolar nått så långt att kronofogden tänker ta en fastighet på Lidingö, som ägs av ryska staten, i mät för den fastställda skulden.
Men ryssen har protesterat kraftigt och hotfullt till svenska myndigheter. "Rör inte vår fastighet, för då får ni se på andra bullar" har budskapet varit. Vad "andra bullar" kan innebära går bara att gissa, t.ex svårare för svenska företag att verka i Ryssland.
Nu är det inte Östen Undén utan Carl Bildt, som böjt sig för ryssen och lagt sig i fogdens och domstolarnas arbete och uppmanat dem att gå ryssen till mötes. Samma sak alltså som tidigare i vår nutidshistoria. Dessutom har Bildt sysslat med ministerstyre, vilket enligt vår grundlag inte är okej.
Nä, när det gäller ryssen - oavsett om det är Stalin eller Putin - gäller det att var tuff och stå emot. Undfallenhet ger inga resultat. I Ryssland samtalar man bara med de som är starka. De ser dialog och diplomati som en svaghet. Att inbjuda till samtal tolkar de som att motparten håller på att förlora och då ökar de trycket i stället. För att stå emot ryssen måste man visa kraft, både i ord och handling.
Det ska bli intressant att se vad som händer med kåken på Lidingö...
14 augusti 2012
Sunkigheten i lokaltidningen
Det ska bli intressant att se om mina olika inlagor medför någon förändring till det bättre. Tveksamt, skulle jag tro.
5 augusti 2012
Det är sunkigt i Sollentuna
När det gäller omgivningen tycker jag att Sollentuna är sunkigt. Det växer ogräs överalllt, framför allt längs trottoarer. Jag kan ju tycka att den villaägare som utanför sitt staket har en liten grön remsa längs trottoaren kan hålla den ren och snygg och rensa bort ogräset. Men när det inte sker borde kommunen ta hand om det - för marken är ju kommunens. Kan sunkigheten och ogräset bero på att kommunen lagt ut jobbet på en entreprenör?
Det finns villaägare som håller snyggt även utanför sitt staket eller sin häck. Och det ser olika ut i kommunens delar. Silverdal är snyggt.
Jämfört med många andra tätorter i Sverige är Sollentuna sunkigt. Ju längre söderut i landet man kommer ju snyggare är det.
Att rensa ogräs och snygga upp kommunens trottoarkanter kunde vara ett bra syssla för sommarlediga skolungdomar eller andra utan sysselsättning.
PS: Jag skrev ett mejl till kommunen om detta och fick följande svar:
Hej Björn.
Tack för dina bilder och synpunkter.
Sollentuna är en stor kommun och vi är många som bor, jobbar och vistas här. Driften av det ”gröna” är också uppdelat, gata, park, kultur och fritid, naturvåden, kommun fastigheter, privata fastigheter och fastighetsbolag. Det är många gränser att hålla reda på och de går inte alltid där man tror att de går.
Vi försöker att använda våra resurser så bra som möjligt men det finns naturligtvis alltid förbättringar att göra. En förbättring som vi ska jobba med att uppdatera vårt kartsystem att det stämmer med verkligheten, så entreprenörer som tex klipper vägkanter har de bästa förutsättningar för att göra sitt jobb.
Med vänlig hälsning
Helena Åkerlindh
Parkförvaltare
3 augusti 2012
Hon får nog snart sparken
Generaldirektösen Christina Lugnet som är chef för Tillväxtverket är verkligen i blåsväder. Hennes myndighet har under många år gjort av med en himla massa pengar på extravaganta fester för personalen, som dolts som seminarier m.m. Jag tippar att hon tvingas lämna sitt jobb.
Hon var känd för att spendera en hel del av kommunens pengar på liknande förlustelser när hon var kommunchef i Haparanda och verkar ha haft den här kulturen med sig i bagaget. Men jag skulle även tro att den redan fanns före henne på verkets föregångare Nutek.
Hon kallas i medierna för "ämbetsman". Men hon är definitivt inte någon ämbetsman av den gamla, hederliga stammen, som det tyvärr börjar bli ont om i statsförvaltningen.
Det värsta med sådana här skandaler är att det spär på byråkratföraktet hos vanligt folk. Många tycker redan att offentliga sektorn slösar med pengar och har för många byråkrater som jobbar med fel saker eller som inte jobbar alls.
Det enda rätta är att hon avgår självmant, innan hon får sparken.
PS. På min tid på Skatteverket fick personalen själv betala större delen av kostnaden när det var personalfest. En gång när verket bjöd på vinet till maten m.m. skrev en av våra dagstidningar en artikel med innehållet "Skattebyråkrater söp för tiotusentals kronor ". Notan för vinet och det verket stod för var ca 40 000 kr. En piss i Mississippi, jämfört med Tillväxtverket.
Hon var känd för att spendera en hel del av kommunens pengar på liknande förlustelser när hon var kommunchef i Haparanda och verkar ha haft den här kulturen med sig i bagaget. Men jag skulle även tro att den redan fanns före henne på verkets föregångare Nutek.
Hon kallas i medierna för "ämbetsman". Men hon är definitivt inte någon ämbetsman av den gamla, hederliga stammen, som det tyvärr börjar bli ont om i statsförvaltningen.
Det värsta med sådana här skandaler är att det spär på byråkratföraktet hos vanligt folk. Många tycker redan att offentliga sektorn slösar med pengar och har för många byråkrater som jobbar med fel saker eller som inte jobbar alls.
Det enda rätta är att hon avgår självmant, innan hon får sparken.
PS. På min tid på Skatteverket fick personalen själv betala större delen av kostnaden när det var personalfest. En gång när verket bjöd på vinet till maten m.m. skrev en av våra dagstidningar en artikel med innehållet "Skattebyråkrater söp för tiotusentals kronor ". Notan för vinet och det verket stod för var ca 40 000 kr. En piss i Mississippi, jämfört med Tillväxtverket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
