Ett aprilskämt lite för tidigt

När jag var informationschef på Skatteverket skämtade jag på första april. Det var påhittade historier som publicerades i verkets tryckta interna information och senare på verkets intranät. Jag lyckades lura både chefer och medarbetare. Men min efterträdare var för feg för att hålla traditionen vid liv.

Snart är det första april. Här ska du få ett aprilskämt i förväg.

Det finns en förskola på Södermalm i Stockholm som satt jämställdheten i högsätet och använder en långt driven genuspedagogik i verksamheten. Det innebär bl.a. att ord som ”han” och ”hon”, ”pojke” och ”flicka” är förbjudna och inte får användas. I stället säger man ”hen” eller ”person” eller ”kompis”. Man har bara barnböcker som handlar om ensamstående föräldrar eller samkönade föräldrar.

Nä, det är inget aprilskämt. Det är på riktigt.

Vid våra universitet har vi genusvetenskap som ett akademiskt ämne. Grunden är någon slags feministisk teori om att våra könsroller – man och kvinna – inte är givna av naturen utan enbart är kulturellt betingade. Detta är inte heller något aprilskämt. Det är på fullaste allvar.

På 1920- och 1930-talen fanns i Uppsala ett statligt rasbiologiskt institut som sysslade med rasbiologi, läran om raser. Man mätte bl.a. skallar på samer och andra folk. Detta betraktades av sin samtid som något högst vetenskapligt. Nu skakar vi på huvudet åt det och rasbiologin betraktas som en pseudovetenskaplig lära utan någon som helst vetenskaplig grund.

Var tid har sina plågor. Jag skulle inte bli förvånad om man om en sisådär femtio år betraktar vår tids genusvetenskap på samma sätt.

PS. För något år sedan påstod en (kvinnlig) biologiprofessor att kvinnan rent biologiskt är bättre rustad att ta hand om barn än vad mannen är. Oj, vad hon blev påhoppad och utskälld av landets samlade fundamentalistiska feministkår.

Hon sa att män och kvinnor har olika sätt att se. Kvinnor har vidvinkelseende medan män har tunnelseende. Hennes förklaring var att när vi människor i forntiden levde av jakt så behövde kvinnan - som var hemma vid grottan - ha koll på barnen som rände omkring överallt. Därav vidvinkelseendet. Männen var på jakt och behövde tunnelseende, dvs. att kunna se rakt fram - för att kunna följa och fånga bytet.

Frun valde fel bank

Handelsbanken har en vinstandelsstiftelse som heter Oktogonen. Den ger personal som varit banken trogen en "bonus" vid pensioneringen. De som varit med från 1973 då stiftelsen startade kan kvittera ut 10 miljoner kr. Stiftelsen är storägare i banken och utdelningen på aktierna går tillbaka till stiftelsen. Det är många anställda i Handelsbanken som under årens lopp har blivit miljonärer. Det är bara att gratulera dem!

Min fru har jobbat i bank hela sitt liv. Men tyvärr inte i Handelsbanken.

PS. När personal i Handelsbanken har krävt saker och ting, haft synpunkter m.m. så har ledningen ofta svarat: "Tyst på er. Ni har ju Oktogonen".

Blodigt 150-årsjubileum om några veckor

Om några veckor - närmare bestämt den 12 april - är det 150 år sedan Nordamerikanska inbördeskriget började. Det var kl. 04:30 på morgonen som Sydstaternas artilleri i staden Charleston började avfyra sin kanoner i riktning mot Nordstaternas Fort Sumter på en liten ö utanför staden. Det krävdes 36 timmars artillerield innan försvararna gav upp.

Inbördeskriget pågick 1861-65 och flera miljoner soldater slogs mot varandra. Resultatet blev att Sydstaterna förlorade och att 630 000 soldater dog på slagfälten. Det är fler soldater än vad USA sammanlagt förlorat i de båda världskrigen, Koreakriget, Vietnamkriget och alla andra småkrig runt om i världen sedan dess.

Lägg inte kvittot i påsen

När jag var liten på 1950-talet skulle alla våra Konsumkvitton sorteras och räknas. Sedan la man alla kvitton i en påse, skrev på hur stor totalsumman var för alla kvitton och lämnade in påsen i Konsumbutiken. Sedan fick man återbäringen.

Men nu ska du inte lägga ditt kvitto i påsen. Här är ett varnande exempel.

En kvinna var inne i en klädbutik och köpte en kavaj; den sista butiken hade av just den sorten. Kavajen lades i plastpåsen butiken tillhandahöll och kvittot lades som brukligt är i samma påse som kavajen. Sedan gick kvinnan till en annan affär.

Där ställde hon ned påsen på golvet. Men i ett obevakat ögonblick var det någon som tog hennes påse. Kvinnan trodde först att hon glömt sin kavajpåse i affären där hon köpt kavajen, men så var det inte. Hon kollade med kavajaffären som nu fick reda på att kavajen var på avvägar.

Några dagar senare kom en helt annan kvinna in i kavajbutiken med en påse, en kavaj och ett kvitto och bad att få lämna tillbaka kavajen och få pengar tillbaka.

Nu förtäljer inte historien hur det gick sedan. Men sensmoralen är: lägg inte ditt kvitto i samma påse som kavajen.

Mitt bidrag till kvinnodagen

Jag är inte feminist (snarare "maskinist) och har ingen förståelse för den så kallade genusvetenskapen då det förekommit en del övertoner, t.ex. att män är talibaner, att män ska straffbeskattas m.m. Däremot är jag för lika rättigheter (och skyldigheter) för män och kvinnor överallt i hela världen. Dessutom gillar jag kvinnor.

I dag är det internationella kvinnodagen. Mitt bidrag till den är att jag har börjat läsa Herman Lindqvists bok "Sveriges drottningar". Där skriver han inledningsvis att "drottningen" tidsmässigt kom före "kungen". Innan vi hade kungar hade vi en "drott", vars kvinna kallades "drottning". Drotten var den främste av dåtidens stormän.

Ordet "kung" kommer (enligt professor Otto von Friesen) från det fornnordiska ordet kwenungaR som är en avledning av kwno, som betydde kvinna. Kung skulle då ungefär betyda "kvinnans man". Det ni, gubbar! Och heja Victoria!

Jag är en Broddman

Ni som minns Radio Nord som sände piratradio från Östersjön utanför Stockholms skärgård några år i början av 1960-talet minns nog även reklamen "Broddmans, Broddmans, Broddmans!" Det var reklam för en tv- och radiohandel som låg i Konserthuset i Stockholm.

En annan minnesvärd reklamslogan från Radio Nord var "Mamma, Duralex det höll!" - reklam för ett i stort sett okrossbart dricksglas. Den sloganen gjorde folkhumorn snabbt om till "Mamma, Durex det höll!"(syftande på ett kondommärke).

Men nu är det inte Radio Nord detta ska handla om utan om broddar, ni vet dom där tingesterna som man kan spänna på skorna för att inte dratta på aschlet när det är halt ute. Broddar betraktas av medelålders och äldre som det ultimata tecknet på att man passerat en gräns. Det är "schämmigt" att ha broddar. Många pankisar vägrar bära dom. Hellre bryter man armar, ben och lårbenshalsar, vilket kostar samhället och sjukvården stora slantar sådana här halkiga vintrar.

Jag bär sedan länge broddar när jag går utomhus på vintern. Jag har ofta även gåstavar (vilket inte är lika "schämmigt"). Gåstavar är en förövning inför rullatorn... som är det absolut mest "schämmiga". (När min 90-åriga svärmor skaffade rullator så dröjde det bara några dagar så hade nästan alla andra gammeltanter i hennes hus också skaffat rullator. Hon bröt isen och visade att det var okej.)

Jag vill slå ett slag för broddar - men då ska det vara bra broddar. På bilden ovan ser du tre varianter. Den vänstra är av gummi med en sandpapperslik ruggad yta och har inte särskilt bra halkskydd. Dessutom kan den lätt lossna från skon. Den i mitten är bättre men sitter dåligt på en vanlig promenadsko. Den högra är bäst. Sitter bra och har bra halkskydd. Broddar finns bl.a. på apoteken ifall du funderar på att inhandla ett par.

PS den 8 mars: Fick just nyss höra att det i dag, dvs. den 8 mars, är precis 50 år sedan Radio Nord började sina sändningar.

Jag har slutat att tacka nej

Det normala beteendet för en svensk som blir erbjuden en favör av en vän eller bekant är att tacka nej. Erbjudandet upprepas och svensken tackar nej ytterligare ett antal gånger. "Men nej, inte ska jag!" "Tack, men jag klarar mig själv." "Det var snällt men jag vill inte vara till besvär." I undantagsfall så har nejtackandet pågått tillräckligt länge för att svensken ska acceptera favören utan att skämmas. Men det sitter långt inne.

Jag har numera slutat att tacka nej. Anledningen var följande.

En gång när jag hade jobbat över tillsammans med en kamrat och vi tröttnat framåt 22-tiden och bestämde oss för hemfärd erbjöd kamraten mig skjuts från Solna till Sollentuna. Jag tackade givetvis nej. "Inte ska du som bor på Ekerö köra en sån omväg", sa jag. Han upprepade sitt erbjudande några gånger och jag fortsatte tacka nej. Sen gav han upp och åkte hem till Ekerö. Och jag gick till pendeltåget i Sundbyberg.

För att komma på Märstapendeln var jag tvungen att byta tåg vid Karlberg, vilket jag gjorde. Men jag kom tillbaka till Sundbyberg. Jag hade gått på fel tåg. Då tog jag en taxi hem till Sollentuna. Samtidigt lovade jag mig att aldrig mer tacka nej till en favör.

EU och Nato borde gripa in

Över 100 000 gästarbetare från Egypten, Bangladesh, Kina och andra länder har flytt från Libyen och sitter fast vid gränsen till Tunisien. De vill en sak: åka hem. De är ju inga flyktingar som kan hota oss i Europa eftersom de vill bara till sina hemländer.

EU och FN bara pratar. Varför kan inte EU (med resurser från Nato?) se till att de kommer hem. Flyg ned militärhelikoptrar från EU som tar dem till närmaste flygplats där plan från EU väntar. Hur svårt ska det vara?

Om vi Europa bara tittar på så tror jag vi får skit efteråt för det. Nu har vi chansen att göra något vettigt som vi kan få goodwill av i framtiden.

PS den 4 mars: Nu har USA lovat komma med flyg för att hjälpa till att föra hem flyktingarna. Och Sverige med sitt Herculesplan - som hittills flugit ut svenskar - ska användas även för andra länders medborgare.

Veteraner på kyrkligt slottsbesök

RSV-Veteranerna - pensionärer med ett förflutet på Riksskatteverket och Skatteverkets huvudkontor - har besökt ett (relativt) okänt slott mitt i Stockholm, närmare bestämt Rörstrands slott med anor från 1600-talet. Slottsbyggnaden är numera hopbyggd med Filadelfikakyrkan på Rörstrandsgatan. Besöket lockade nästan 50 veteraner.

Under många hundra år var det ett tegelbruk på Rörstrands ägor. Drottning Kristina hade en "riddarakademi" på slottet där ädlingar fick lära sig fäkta, rida, dansa och annat de kunde ha nytta av. Karl XII nyttjade huset för att härbärgera ryska krigsfångar.

På 1720-talet började porslinstillverkningen som pågick till 1926 då den flyttades till Göteborg och senare till Lidköping. Filadelfiaförsamlingen köpte Rörstrands ägor 1926 och byggde sin stora kyrka. Den stod klar 1930 och är hopbyggd med det gamla slottet.

Veteranerna fick fyllig information om både slottet och Filadelfiakyrkan samt en rundvandring i den så kallade slottsvåningen - en vandring som avslutades med fika . Här nedan ser du några av de magnifika kakelugnarna.

Varför inte samma sorts skidor?

Skidåkningstävlingen som pågår i Norge går ibland bra för "di svenske", men tyvärr oftast sämre.

Det handlar nu inte bara om hur duktiga åkare vi har. Det handlar i lika hög grad om hur duktiga meteorologer och vallare vi har. Min lösning på vallningsproblemet är att alla åkare måste ha samma sort skidor, nämligen vallningsfria!

PS. Men, men... jag skaffade för några år sedan vallningsfria längdskidor. De är inte så kul att åka med. Men vem har sagt att idott måste vara roligt?

Vad ska hända med servicekontoren?

Försäkringskassans har hotat att lämna servicekontoren år 2013 - kontor som man byggt upp tillsammans med Skatteverket. Från början var även Arbetsförmedlingen med, men har hoppat av. I stället har Pensionsmyndigheten klivit på tåget och ingår nu i konceptet.

Försäkringskassans redan dåliga image hos allmänheten blir inte bättre av vad som nu är på gång. När Skatteverket valde att "gå i säng" med Försäkringskassan varnade jag för att kassans dåliga rykte skulle smitta av sig på Skatteverket. Nu är risken uppenbar.

För vad händer med Skatteverkets del i servicekontoren om kassan hoppar av? Kassan står för 45 % av kostnaderna och har huvudansvar för många av kontoren. Skatteverket kan inte axla hela kostnaden och ta ansvar för alla kontor. Ansvaret för kontoren är inte heller jämnt fördelat över landet; t.ex. har Skatteverket ansvar för i stort sett alla kontor i Västra Götalands län och kassan för kontoren i övriga Mellansverige.

Vad kan hända?

Kassans hot att hoppa av leder till att regeringen tvingas krypa till korset och ge kassan mer pengar. Servicekontoren är ju faktiskt en nationell angelägenhet.

Att Skatteverket på egen hand driver kontoren vidare är uteslutet - verket har inte råd. Däremot kan man tänka sig att fler myndigheter ansluter sig till servicekontoren, t.ex. polisen, kommunerna, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, CSN och andra. Men det tar tid och i så fall måste det arbetet köra i gång redan nu. Myndighetssamarbete är inte en lätt resa och tar tid. Ju fler kockar det är, desto längre tid tar det att laga till soppan.

Oavsett hur det kommer att gå så måste det vara pest att nu jobba på ett servicekontor. Den som har hyfsat bra utbildning och erfarenhet kommer säkert att snabbt som ögat börja titta sig om efter ett annat jobb. Och att rekrytera nya - som ska utbildas - är nog i stort sett omöjligt i nuläget.

Jag tror inte servicekontoren läggs ned. Det är omöjligt om offentliga Sverige ska ha någon trovärdighet kvar.

Det går bra för Skatteverket nu

Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson var inbjuden till RSV-Veteranernas årsmöte och berättade om hur det står till med Skatteverket i dag. Tre saker lyfte han fram: ekonomin är i ordning, skattefelet har minskat och organisationen har ändrats.

När han tog över för drygt ett år sedan var ekonomin körd i botten med en skuld på mer än 300 miljoner kr. Men nu har det rätat upp sig och i år räknar han med ett överskott på ca 200 miljoner kr. Och hur har det nu gått till?

Jo, verksamheten i hela landet har gnetat och sparat. Men sedan fick verket extra pengar från regeringen också: 220 miljoner i ett engångsbelopp och höjd budgetram med ytterligare 155 miljoner.

De mål verket satt upp för 2010 har till stora delar uppfyllts. Det han särskilt framhöll var att skattefelet, dvs. skillnaden mellan den skatt som ska komma in och den som verkligen kommer in. har minskat. Beräkningarna bygger mest på antaganden och han framhöll tre orsaker: 1) Införandet av certifierade kassaregister (som gör det svårare att sälja något utan kvitto). 2) Kravet på personalliggare (att kunna redovisa vilka anställda man har) har införts även för restauranger och kaféer. 3) Avtal om informationsutbyte med en lång rad skatteparadis (vilket gör det svårare att gömma pengar utomlands).

Den beställar-utförarorganisation som infördes 2005 har skrotats. Nu är verket sammanhållet med en logotype. Huvudkontoret består av ett antal staber samt fyra avdelningar: produktionsavdelningen med regionerna, rättsavdelningen samt den tidigare utförarorganisationen (som var självständig) som nu är delad i it-avdelningen och verksamhetsstödsavdelningen, som båda ingår i huvudkontoret. Alla cheferna utgör verkets ledningsgrupp. Dessutom har ekonomistyrningen förstärkts genom att en särskild ekonomistab har bildats.

"Det har varit ett bra första år för mig", konstaterade en mycket nöjd generaldirektör. "I år kan vi även rekrytera nytt folk, ca 1 000 personer. Med naturlig avgång på ca 800 personer blir nettoökningen 200 personer. Men det kan dock inte fortgå de kommande åren utan då räknar vi med en årlig minskning med ca 2,5 - 3 %.

Efter Ingemar Hansson anförande blev det fika och sedvanliga årsmötesförhandlingar. Verkets förste generaldirektör Gösta Ekman (se bilden ovan), tillika hedersordförande i föreningen RSV-Veteranerna, deltog trots sina snart 92 år också vid mötet och satt ordförande. Trots en del kroppsliga krämpor var han vid enastående god mental vigör.

Här är några av de drygt 30-tal medlemmar som hade kommit till årsmötet.