De flesta bilar är svarta eller gråfärgade

Vi har ca sex miljoner personbilar i landet. Nästan hälften av dem är silverfärgade, svarta eller har olika gråa nyanser. De svenskägda bilarna är bland de äldsta i hela Europa då snittåldern är ca tio år. Hur många som är suvar eller kombibilar vet jag inte, men jag skulle tro att de är en majoritet. 

Jag satt häromdan vid en uteservering i Västerås, helt nära en trafikled. Jag kunde konstatera att de flesta bilar jag såg var gråa och att de var suvar eller kombibilar. Vid en senare koll på nätet fann jag att svart är den vanligaste färgen med 836 000 bilar.

Summerar man alla svarta, silverfärgade och gråa bilar så blir det ca 2,6 miljoner, alltså ca 45 % av alla. Min är en av dem.

Vid kollen i Västerås noterade jag också att de allra flesta bilarna var suvar eller kombibilar - eller "herrgårdsvagnar" som vi sa förr i tiden. Det var förvånansvärt få bilar som hade en kaross  av sedanmodell.

Vita och röda fordon

När det gäller färger på fordon så hade Sverige för drygt 70 år sedan bussar som var vita. De åkte till det sönderfallande resterna av Tredje riket, dvs. Hitlers Tyskland, och hämtade flera tusen överlevande från koncentrationslägren till vård och rehabilitering i Sverige. Det var ett resultat av en kohandel mellan greven Folke Bernadotte och SS-chefen Heinrich Himmler, precis i krigets slutskede.

Nu går trafiken i omvänd riktning. Sverige har tagit mot flera röda bilar, dvs. brandfordon med tillhörande manskap som hjälp mot bränderna i mellersta landet. Kul när länder och folk hjälper varandra!

Läs mer om bilfärgerna här: https://www.transportstyrelsen.se/sv/Nyhetsarkiv/svarta-bilar-vanligast-i-sverige/

Foderbristen går att övervinna

Många av oss som inte är bönder gläds kanske åt den idoga sommarvärmen. Men för bönderna är det värre. Bristen på regn försämrar skördarna och det blir varken säd eller foder till djuren i tillräcklig mängd. Det är foderbrist, djur får nödslaktas eller avyttras på annat sätt. Det finns dock gräs, överallt, som skull kunna tas till vara och bli till djurfoder. 

På vårt torp i Bergslagen har vi en liten äng som vi varje sommar slår med lie. Gräset får torka till hö på en gammaldags hässsjeställning. Höet har sedan under all år tagits om hand av en hästägare i byn som har haft tre nordsvenskar.

Men i år gick höet till en hästgård utanför Lindesberg, då hästägaren i byn inte längre har kvar sina nordsvenskar.

Det finns fortfarande "ängar" och marker på vårt lilla torp som skulle kunna slås och bli till nya höhässjor. Det är markbitar som är för små för att stora slåttermaskiner kan komma dit. De kan bara slås för hand med lie.

Så är det över hela landet.

Tiotusentals sysslolösa

Vi har tiotusentals friska unga människor som lever på bidrag och går utan sysselsättning. Samla ihop dem kommunvis, ge dem varsin lie (och bryne) och låt dem slå de gräsplättar som ingen bryr sig om.

Gräset kan sedan hässjas på traditionellt sätt och bli till foder åt hästar och boskap i landet. I det soliga, varma och lite blåsiga vädret torkar hässjorna på några få dagar. Arbetet kräver inga teoretiska förkunskaper eller att man pratar felfri svenska.

Nu hävdar säkert vän av ordning att "det är ju så svårt att slå med lie". Skitsnack! Har jag kunnat göra det kan vem som helst också det.

Omöjligt att genomföra

Detta är naturligtvis omöjligt att genomföra. Facket och politikerna kommer att kräva lantarbetarlön, semester- och reseersättning m.m. samt minst ett års grundutbildning från en lantbruksskola. Lägg till alla föreskrifter om arbetarskydd m.m. som måste vara uppfyllda.

Suck, säger jag bara.

Gick Sverker Åström Sovjets ärenden?

Sverker Åström var en av Sveriges mest kända toppdiplomater under flera decennier. Han tjänstgjorde i både Sovjetunionen och USA samt FN och Paris. Dessutom blev han kabinettssekreterare, dvs. andreman på UD. Men han hade dolda sidor. Han var homosexuell och kom ut ur garderoben först vid hög ålder. Dessutom var han misstänkt som rysk spion, men man fick aldrig fram några hållbara bevis mot honom. En fascinerande människa, trots allt.

Det finns olika sorters spioner. En del, som de båda Stigarna Wennerström och Bergling, var militärer som sålde ut vårt försvar. Andra är så kallade illegalister, dvs. helt vanliga "svenskar" som ligger lågt tills de aktiveras inför en förestående kris eller en krigssituation. Då kastar de av sig sin i åratal - även för familjen - dolda identitet och går till aktion.

Sen finns det inflytandeagenter som inte avslöjar några militära hemligheter eller planerar att utföra sabotage och liknande. De kan finnas mitt i ibland oss, ofta på höga och betrodda poster. De påverkar på ett smygande sätt andra, t.ex. politiker och medier, utan att någon tänker på det eller ens misstänker något.

Säpo misstänkte Åström

Sverker Åström misstänktes av den svenska säkerhetspolisen (Säpo) för att gå sovjets ärenden. Säpo hade flera möten med både Erlander och Palme om detta. Men då det inte fanns några säkra bevis hände inget.

Åström var den som formulerade sossarnas strategiska ställningstagande "alliansfrihet i fred och neutralitet i krig", en utrikespolitisk floskel som alltjämt gäller. Han skrev tal både åt Erlander och Palme och kämpade hela tiden för den här ståndpunkten. Han låg bakom det officiella svenska motståndet mot medlemskap i Nato. Han kritiserade alltid allt vad USA och Israel gjorde.

Var han "Getingen"?

Säpo skuggade honom och såg att han hade märkliga kontakter med personer från ryska ambassaden i Stockholm.  Några hållbara bevis fick man aldrig. Säpo ansåg att hans homosexualitet var en stor riskfaktor. Politikerna som kände till hans läggning gav honom trots det fortsatt förtroende och befordran,

Ryssland, och tidigare Sovjetunionen, vill för sitt liv inte att varken vi eller Finland går med i Nato. Att ha en i den svenska administrationen högt uppsatt tjänsteman som "spion" måste ha varit mumma för dagens ryske tsar, nämligen Valdemar Putin.

Ett avhoppat ryskt agentpar i Australien kunde berätta att det fanns en högt uppsatt tjänsteman i svenska UD med kodnamnet "Getingen" som var rysk agent. Åströms pekades ut.

Arvet stöd för ryssarna

Var Sverker Åström rysk inflytandeagent från 1940-talet och framåt? Det kan man verkligen undra. Han hade varit arbetskamrat med Stig Wennerström i Moskva. De kände varandra och umgicks en del, även i Stockholm.

När Sverker avled lämnade han efter sig närmare 12 miljoner kr. Förutom ett mindre belopp till släktingarna skulle största delen av hans kvarlåtenskap (11 miljoner) gå till den stiftelse som bär hans namn och vars syfte är att  främja svensk-ryska förbindelser.

Var han rysk inflytandeagent? Tja, jag tror nog det, efter allt jag läst om honom.

PS. Fakta från Anders Sundelins bok "Diplomaten" (Weyler Bokförlag 2018) samt https://tommyhansson.wordpress.com/2012/06/27/sverker-astrom-mork-skugga-i-svensk-utrikespolitik/
http://www.jallai.se/2012/07/sverker-astroms-hemlighet/

Det går sakta utför för Skatteverket

Förra veckan presenterade Kantar Sifo årets mätning av folkets förtroende för 39 av landets 448 statliga myndigheter. I botten hamnar som vanligt Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Skatteverket ligger fortfarande bland de tio i topp. Men årets placering är åtta, jämfört med 2014 då verket låg på bronsplats. Det går utför. Trenden är tydlig.

Skatteverket (SKV) är en av de populäraste myndigheterna, något som kamraterna på Försäkringkassan inte kan smälta. "Vi som ger ut pengar ligger i botten men ni som tar in pengar ligger i toppen", säger man och suckar.

I andra länder brukar deras skattemyndigheter inte vara så uppskattade som den hos oss.

Anledningen till detta är ett mycket långvarigt arbete med förenklingar och förbättrad service. Men trenden är tydlig. SKV tappar sakta men säkert i förtroende m.m. Det är allvarligt och borde bli en väckande klocka för verkets nya ledning.

Sämre placering i år

I året förtroendemätning ligger SKV på en åttondeplats men för fyra år sedan låg verket trea bland myndigheterna. Andra har gått om. Trenden har varit tydlig hela 2000-talet, se mitt blogginlägg den 7 mars 2014.

Vad kan resan utför bero på? Jag tror mycket handlar om verkets ledning. Ingemar Hansson var verkets tidigare chef 2010-17, men fick sparken. Det har säkert påverkat folks uppfattning om myndigheten.

Ledningens ansvar är stort

Sen har Hansson varit en riktig pettimetter som lagt sig i minsta detalj, något som inte uppskattats av medarbetarna. Hans intresse för service till de skattebetalande medborgarna har i stort sett varit obefintligt. Hur ledningen agerar och vilka budskap den sänder ut påverkar medarbetarna och deras arbete.

I praktiken kan detta vara orsak till att många medborgare upplevt att det numera tar längre tid att få svar från SKV, jämfört med tidigare. Jag hoppas att den nya ledningen tar tag i förtroendefrågan m.m. och bryter trenden.

För mig som ägnat hela mitt yrkesliv åt Skatteverket och jobbat för att förbättra verkets anseende - och till stor del lyckats med det - känns det extra tråkigt att se den gradvisa försämringen.

Den svarslöse reseledaren

En reseledare bad mig att skicka några foton från vår gemensamma resa för ett år sedan. Det gjorde jag. Han fick en minnessticka plus ett frankerat svarskuvert så han kunde skicka tillbaka USB-minnet i. Jag väntar fortfarande på svar från honom. Jag tycker ett sådant här "svarslöst" beteende är oacceptabelt.

Våren 2017 var jag och frugan plus några kompisar på en gruppresa till Cornwall, som arrangerades av Reseskaparna. Det var första gången just den här resan gjordes och tonvikten låg på "Morden i Midsomer" och vi fick se en hel del inspelningsplatser. Plus givetvis även mycket annat. Resan var det inget fel på.

Inte på vår guide och reseledare JN heller. Han var otroligt kunnig och trevlig och gjorde resan mycket intressant och lärorik. All heder till honom.

Fixade bilder åt honom

Det var första gången han gjorde den här resan åt Reseskaparna. Då han såg att jag tog många bilder med min digitalkamera bad han mig särskilt att skicka honom mina bilder från resan och han gav mig sitt visitkort.

Jag såg till att han fick bilderna så fort jag kommit hem till Sverige. Eftersom det var en hel del bilder lade jag dem på ett litet USB-minne, la det i ett kuvert, satte på både adress och tillräckligt med frimärken. Dubbelt porto.

Jag bad honom ladda över bilderna till sin dator, lägga minnet i det bifogade och frankerade svarskuvert och skicka det till mig. Allt för att underlätta för honom

Väntar fortfarande

Inget hände. Det gick ett par månader och jag blev orolig att det hade hänt honom något allvarligt och jag kontaktade via mejl researrangören. Svaret blev att han var vid full vigör och de skulle kontakta honom.

Ett ytterligare några dar kom ett kort mejl från JN med en ursäkt. Sen har jag inte hört något mer. Och ingen minnespinne har kommit tillbaka.

Har bytt resebyrå

Jag har svårt att förstå hans beteende. Först ber han mig om en tjänst, som jag utför och underlättar för honom. Sen struntar han i alltihop. Det stämmer inte med den bild jag fick av honom under vår trevliga resa.

Suck! Folk är olika. Det är väl förklaringen?

PS. I år åker jag tillbaka till United Kingdom, fast till en annan del. Och med en annan researrangör. Jag är även besviken på Reseskaparna, som kunde sett till att han skickat tillbaka minnespinnen.