Skatteverkets ledning skämmer ut verket

Skatteverkets högsta ledning har gjort bort sig. Hela verket har fått skämmas. Det har stänkt även på mig som f.d. anställd, trots att det gått sex år sedan jag lämnade verket. Man slipper inte undan sitt förflutna.

Överdirektören Helena Dyrssen har nämligen ringt f.d. kabinettsekreteraren Frank Belfrage - en kompis till henne från tiden i regeringskansliet - för att berätta för honom att verket tvingats lämna ut uppgifter om honom till TV-programmet "Uppdrag granskning (UG)". Uppgifterna som lämnats ut var att Belfrage, som haft pengar dolda utomlands, gjort en självrättelse, betalat skatt och fått förlåtelse för sitt brott (amnesti). Han är en av tusentals mer eller mindre kända svenskar med pengar utomlands som gjort självrättelse. 

Dyrssen ville varna Belfrage så att han skulle veta vad som väntade. Nu svarade dock inte Belfrage. Men skadan var redan skedd.

Hennes tilltag skedde med generaldirektören Ingemar Hanssons välsignelse (också en kompis till Belfrage från regeringskansliet). UG begärde sedan ut kopior på Helena Dyrssens telefonsamtal och fick svart på vitt att hon verkligen ringt Belfrage. Allt detta redovisades i gårdagens program i SVT.

Både Dyrssen och Hansson intervjuades och togs med byxorna nere. Att råka ur för UG:s reportrar är inte kul då de älskar att sätta sina intervjuoffer ordentligt på pottkanten. Generaldirektören Hansson gjorde en mycket slät figur; osedvanligt slät skulle jag vilja säga.

Det var patetiskt att se honom upprepa samma svarsharang om och om igen. Det fick mig att tänka på när dåvarande finansministern Bosse Ringholm i samband med ett offentligt bråk med riksrevisorn Inga-Britt Ahlenius upprepade sin idiotiska svarsfras hela tiden.

I programmet igår kom även en anonym källa inom Skatteverket till tals. Han berättade att det (ofta?) hände att chefer (eller personer på huvudkontoret) la sig i enskilda ärenden som rörde känt folk och beordrade handläggaren att lägga ned ärendet eller vidta andra åtgärder som gynnade vederbörande.

Bilden som gavs var att Skatteverket är korrupt och att högsta ledningen är en del i det. I dagens medier har finansministern Magdalena Andersson (som tidigare var överdirektör på verket) uttalat sig och fördömt det som skett. (Något annat kunde hon väl inte göra?) Det finns de som blivit mycket upprörda och tyckt att Skatteverkets ledning borde avgå.

Jag blir inte så upprörd, mest besviken och lite förbannad. Jag har jobbat på Skatteverket i stort sett hela mitt yrkesliv och aktivt bidragit till att förbättra verkets rykte. När nu ledningen går ut och gör bort sig känns det inte kul. (Min fru har jobbat på Nordea i många år, ett företag som hamnat vid skampålen riktigt ordentligt för sina affärer med brevlådeföretag.. Det känns inte kul för henne heller, trots att hon slutat där för flera år sedan.)

Risken finns att Skatteverkets ledning börjar leta läckor. Någon måste ju ha tipsat UG om att Helena Dyrssen ringt Belfrage. Varför skulle reportern annars ha begärt ut just hennes telefonsamtal? Sen har vi den anonyme medarbetaren som kom till tals i programmet. Vem det är skulle nog ledningen gärna vilja veta!

Om ledningen börjar efterforska läckorna ligger man verkligt illa till eftersom det är ett grundlagsbrott, som är åtalbart. Om en efterforskning skulle bli offentlig kan ledningen definitivt inte sitta kvar.

Rent mänskligt kan man tycka att det är okej att Helena Dyrssen bara ville tipsa en kompis. Hur skulle du själv ha gjort i en liknande situation? Nja, av ledningen för ett stort statligt verk som i sin verksamhet kan straffa försumliga skattebetalare krävs det ämbetsmannamoral. Det verkar som den saknas.

Om Helena Dyrssen ringt Belfrage hemifrån i stället för via verkets telefon hade hon undgått upptäckt. Om hon och Ingemar Hansson också hade ställt sig frågan: "Vad händer om t.ex. Expressen (eller "Uppdrag granskning") får reda på det här?" skulle nog det här inte hänt.