Då och då torgför medierna häpnadsväckande historier om invandrare som hamnat i kläm mellan olika paragrafer. Resultatet blir att de ska ut ur landet, trots att de varit här i flera år, talar fullt förståelig svenska, har egen bostad, jobbar och betalar skatt.
Anledningarna är flera. Ibland har invandraren haft några kronor för låg lön i några månader eller också har han skaffat sig jobbet på egen hand och inte via Arbetsförmedlingen.
Det här framstår som helt absurt för Svenne & Irma, dvs. normalsvenskarna. Samtidigt som de här väletablerade nysvenskarna ska utvisas så tar vi emot tiotusentals andra med betydligt sämre förutsättningar för att kunna etablera sig i vårt land.
Det som saknas är sunt förnuft i regelverken. Men om man för sunt förnuft i lagstiftningen på tal med en jurist blir han som förbytt. "Det är omöjligt!" blir svaret. "Lag är lag. Sunt förnuft är godtycke."
Men jag undrar ändå om det inte skulle gå att skapa en "ventilparagraf" någonstans i lagstiftningen som skulle kunna låta det sunda förnuftet komma till tals. En förutsättning måste då vara att det inte skulle leda till men för någon annan eller kosta samhället stora pengar. Låt sedan någon domstol eller nämnd fatta besluten enligt den paragrafen.
16 april 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar