Ja, säg det. Ett sätt är att köpa en trisslott och sedan hamna i direktsändning i TV4 och skrapa fram 100 000 kr i månaden i 25 år. För ett par veckor sedan var det en som lyckades med den bedriften. Både han och hans fru sa att de skulle sluta jobba, trots att de säkert hade ett par decennier kvar till pensionen. Jag undrar hur kul dom får?
Ett annat sätt är att starta ett företag, driva det intensivt några år och sedan sälja det med en stor vinst. En av mina medarbetare gjorde det. Han och hans fru sålde villan m.m., köpte en fastighet och startade ett hotell i en förort utanför Stockholm. Efter sex års slit dygnet runt sålde de hotellet och gjorde en fin vinst. De blev i princip ekonomiskt oberoende.
Min äldre ensamstående bror (1926-86) bodde i en liten etta med kokvrå i ett höghus i Solna. Rummet hade han delat av med en vägg och fått en sovavdelning med fyra slafar (över och under dito), en hörna med en soffa och en del med ett litet matbord och några stolar. Ettan hade han förvandlat till en liten trea med kök, sovrum, vardagsrum och matrum.
Brorsan tyckte att jag och min fru och min andre bror och hans fru skulle flytta hem till honom. Han menade att vi alla fem skulle få plats, då han själv kunde sova på soffan i "vardagsrummet".
Hans tanke var också att vi skulle leva på gröt och nudlar och jobba häcken av oss i fem år och spara alla pengar vi kunde. Inte unna oss något under dessa år. Ingen bil, inga nöjen, inga ungar, ingen semester, inga resor m.m. Gärna flera jobb.
För pengarna vi på det sättet fick ihop skulle vi köpa höghuset han bodde i. Vi skulle inreda varsin våning högst upp och sedan skulle vi resten av våra liv kunna leva gott på hyresintäkterna. Hans kalkyl var helt okej.
Men hans idé blev inte realiserad. Våra fruar vägrade.
28 februari 2016
25 februari 2016
Många vinannonser i dagspressen
I dagens SvD är det många annonser för vin i olika tappningar. Det är rätt vanligt med sådana annonser i dagspressen nu för tiden. En del är till och med helsidesannonser. Jag har roat mig med att kolla hur mycket utrymme de tar.
Jag har granskat de 25 första sidorna i dagens SvD, huvudtidningen. Det är där alla sidor fram till kulturdelen finns, dvs. ledar- och debattsidorna samt inrikes- och utrikesnyheterna. Av dessa 25 sidor är drygt en tredjedel, närmare bestämt 37 %, ockuperat av olika annonser. Av dessa är 19 % vanliga annonser för allt möjligt och resten, dvs. 18 % annonser för vin.
Halva annonsutrymmet är enbart för vin i kartonger eller flaskor.
Jag har granskat de 25 första sidorna i dagens SvD, huvudtidningen. Det är där alla sidor fram till kulturdelen finns, dvs. ledar- och debattsidorna samt inrikes- och utrikesnyheterna. Av dessa 25 sidor är drygt en tredjedel, närmare bestämt 37 %, ockuperat av olika annonser. Av dessa är 19 % vanliga annonser för allt möjligt och resten, dvs. 18 % annonser för vin.
Halva annonsutrymmet är enbart för vin i kartonger eller flaskor.
22 februari 2016
Miljömuppar, Nato och kärnvapen
Alliansregeringen tecknade 2014 ett så kallat värdlandsavtal med försvarsalliansen Nato. För att avtalet ska bli giltigt måste det godkännas av riksdagen. Avtalet innebär bl.a. att Nato kan öva på svenskt territorium och även placera trupp där - MEN, bara om Sverige ger okej till det. Det innebär alltså inte att Nato kan göra som man vill.
Nu har ett gäng miljömuppar med gamle stormuppen Per Gahrton i spetsen i Aftonbladet ondgjort sig över detta. Man menar att Sverige kan komma att få kärnvapen på sitt territorium. Man vill helst inte ha något avtal med Nato. Svenska Freds är inne på samma linje.
Nu är det så att Nato har inga egna kärnvapen och heller ingen egen armé. Det enda Nato har är en gemensam politisk och militär ledningsstruktur samt gemensam luftövervaknings- och luftförsvarsledningskapacitet. Alla stridskrafter är nationella, men som vid behov och efter särskilt beslut kan ställas under gemensam Natoledning. De beslut som Nato fattar måste ske i konsensus, dvs. alla Natoländer måste vara överens.
Av Natos 28 medlemsländer är det bara tre som har nationella kärnvapen, nämligen USA, Storbritannien och Frankrike och de tillhör och kontrolleras av dessa länder. Varken Norge eller Danmark, som varit med i Nato sedan 1949, tillåter stationering av kärnvapen på sina respektive territorier i fredstid.
Värdlandsavtalet innebär inte att Nato kan stationera kärnvapen hos oss. Det vet miljömupparna mycket väl, men de vill få folket att tro att det inte är så. Det enda land som placerat kärnvapen på svenskt territorium är Ryssland i form av dåvarande Sovjetunionen. Det fanns nämligen sådana ombord på U 137 som hade "kört vilse" och hamnat i Blekinge skärgård.
Jag är inte orolig för värdlandsavtalet med Nato och risken för kärnvapen i Sverige. Jag är mer orolig för Putinlands...
1) flygattacker mot vårt land med fingerade kärnvapenövningar,
2) ökande underrättelseverksamhet riktad mot vårt land,
3) pågående trakasserier av länderna i Baltikum,
4) Iskanderrobotar i enklaven Kaliningrad som är riktade mot vårt land och som med kärnvapen kan nå större delen av södra halvan av Sverige.
Ytterkanterna både till vänster och höger har samma uppfattning. Miljömuppar, kommunister och sverigefascister gillar varken Nato eller EU. Det kan tyckas vara en ohelig allians. Det är dock inte helt nytt, historiskt sett. Diktatorerna och massmördarna Stalin och Hitler var ju kompisar under nästan två år i inledningen av andra världskriget när de tillsammans slaktade Polen och delade upp Europa mellan sig. Sic!
För att återgå till Sverige och Nato så skulle jag helst se att vi slapp beblanda oss med Nato. Men som vår omgivning ser ut ser jag ingen annan utväg.
Nu har ett gäng miljömuppar med gamle stormuppen Per Gahrton i spetsen i Aftonbladet ondgjort sig över detta. Man menar att Sverige kan komma att få kärnvapen på sitt territorium. Man vill helst inte ha något avtal med Nato. Svenska Freds är inne på samma linje.
Nu är det så att Nato har inga egna kärnvapen och heller ingen egen armé. Det enda Nato har är en gemensam politisk och militär ledningsstruktur samt gemensam luftövervaknings- och luftförsvarsledningskapacitet. Alla stridskrafter är nationella, men som vid behov och efter särskilt beslut kan ställas under gemensam Natoledning. De beslut som Nato fattar måste ske i konsensus, dvs. alla Natoländer måste vara överens.
Av Natos 28 medlemsländer är det bara tre som har nationella kärnvapen, nämligen USA, Storbritannien och Frankrike och de tillhör och kontrolleras av dessa länder. Varken Norge eller Danmark, som varit med i Nato sedan 1949, tillåter stationering av kärnvapen på sina respektive territorier i fredstid.
Värdlandsavtalet innebär inte att Nato kan stationera kärnvapen hos oss. Det vet miljömupparna mycket väl, men de vill få folket att tro att det inte är så. Det enda land som placerat kärnvapen på svenskt territorium är Ryssland i form av dåvarande Sovjetunionen. Det fanns nämligen sådana ombord på U 137 som hade "kört vilse" och hamnat i Blekinge skärgård.
Jag är inte orolig för värdlandsavtalet med Nato och risken för kärnvapen i Sverige. Jag är mer orolig för Putinlands...
1) flygattacker mot vårt land med fingerade kärnvapenövningar,
2) ökande underrättelseverksamhet riktad mot vårt land,
3) pågående trakasserier av länderna i Baltikum,
4) Iskanderrobotar i enklaven Kaliningrad som är riktade mot vårt land och som med kärnvapen kan nå större delen av södra halvan av Sverige.
Ytterkanterna både till vänster och höger har samma uppfattning. Miljömuppar, kommunister och sverigefascister gillar varken Nato eller EU. Det kan tyckas vara en ohelig allians. Det är dock inte helt nytt, historiskt sett. Diktatorerna och massmördarna Stalin och Hitler var ju kompisar under nästan två år i inledningen av andra världskriget när de tillsammans slaktade Polen och delade upp Europa mellan sig. Sic!
För att återgå till Sverige och Nato så skulle jag helst se att vi slapp beblanda oss med Nato. Men som vår omgivning ser ut ser jag ingen annan utväg.
17 februari 2016
Polisen sämst på att svara
Det händer då och då att jag skriver brev i form av mejl till olika myndigheter och ställer en fråga eller flera. Nu senast har det handlat om länsstyrelsen, polisen, Skatteverket, Lantmäteriet, Skogsstyrelsen m.fl. Min frågor har varit seriösa. Som regel får jag svar inom en dag eller två. Men inte när det gäller polisen.
Ett mejl som jag skickade till Rikspolisstyrelsen för drygt ett år sedan väntar jag fortfarande svar på. Förmodligen får jag inte något. Frågan var viktig när jag skickade mejlet men nu är den inte lika aktuell, även om det vore intressant med ett svar.
I början av december förra året skickade jag ett mejl med några frågor till polisens region Bergslagen, som har sitt regionkontor i Örebro. Jag fick ett automatsvar som talade om att man fått mitt mejl. Men sen hände ingenting.
När två månade gått, alltså nu i början av februari, skickade jag en försynt påminnelse där jag skrev att jag förstod att polisen hade mycket att göra med sin omorganisation och alla flyktingar och annat men att jag trots det gärna ville ha svar på mina frågor.
Då ramlade polletten ned hos någon hos polisen i Örebro. "Aha, en rättshaverist i vardande. Suck, bästa att svara honom." Mitt mejl gick vidare till lokalpolisen i Lindesberg och en trevlig polisassistent ringde upp mig och gav svar på mina frågor och berättade att han mejlat en PM till mig med ytterligare information.
Alla enskilda poliser jag haft kontakt med under åren har varit vänliga, kunniga, tillmötesgående och enormt trevliga. Så på den kanten har jag absolut inget att klaga på, utan tvärtom!
Felet ligger någon annanstans. Det går inte att skylla på omorganisationen. Polisen är inte den första myndighet som fått ny organisation genom att flera myndigheter lagts samman till en enda. Även skatteförvaltningen har gjort samma resa utan att försämra servicen till medborgarna. Ytterst är det en ledningsfråga.
Om inte lokalpolisen i Lindesberg svarat på mina frågor hade jag övervägt att JO-anmäla polisen. Det skulle ha varit intressant att få veta JO:s syn på svarstider m.m. Enligt 4 § förvaltningslagen (SFS 1986:223) är statens myndigheter skyldiga att ge vägledning, råd och upplysningar m.m.. Det står dessutom särskilt att frågor från enskilda ska besvaras så snart som möjligt.
Två månader (dessutom efter en påminnelse) är knappast "så snart som möjligt". Och om polisen anser det: Ja, då är det mycket, mycket illa ställt med vår svenska polis.
Ett mejl som jag skickade till Rikspolisstyrelsen för drygt ett år sedan väntar jag fortfarande svar på. Förmodligen får jag inte något. Frågan var viktig när jag skickade mejlet men nu är den inte lika aktuell, även om det vore intressant med ett svar.
I början av december förra året skickade jag ett mejl med några frågor till polisens region Bergslagen, som har sitt regionkontor i Örebro. Jag fick ett automatsvar som talade om att man fått mitt mejl. Men sen hände ingenting.
När två månade gått, alltså nu i början av februari, skickade jag en försynt påminnelse där jag skrev att jag förstod att polisen hade mycket att göra med sin omorganisation och alla flyktingar och annat men att jag trots det gärna ville ha svar på mina frågor.
Då ramlade polletten ned hos någon hos polisen i Örebro. "Aha, en rättshaverist i vardande. Suck, bästa att svara honom." Mitt mejl gick vidare till lokalpolisen i Lindesberg och en trevlig polisassistent ringde upp mig och gav svar på mina frågor och berättade att han mejlat en PM till mig med ytterligare information.
Alla enskilda poliser jag haft kontakt med under åren har varit vänliga, kunniga, tillmötesgående och enormt trevliga. Så på den kanten har jag absolut inget att klaga på, utan tvärtom!
Felet ligger någon annanstans. Det går inte att skylla på omorganisationen. Polisen är inte den första myndighet som fått ny organisation genom att flera myndigheter lagts samman till en enda. Även skatteförvaltningen har gjort samma resa utan att försämra servicen till medborgarna. Ytterst är det en ledningsfråga.
Om inte lokalpolisen i Lindesberg svarat på mina frågor hade jag övervägt att JO-anmäla polisen. Det skulle ha varit intressant att få veta JO:s syn på svarstider m.m. Enligt 4 § förvaltningslagen (SFS 1986:223) är statens myndigheter skyldiga att ge vägledning, råd och upplysningar m.m.. Det står dessutom särskilt att frågor från enskilda ska besvaras så snart som möjligt.
Två månader (dessutom efter en påminnelse) är knappast "så snart som möjligt". Och om polisen anser det: Ja, då är det mycket, mycket illa ställt med vår svenska polis.
11 februari 2016
Jag har varit ur kyrkan så länge man kunnat
Den 1 januari 1952 trädde en ny lag i kraft som tillät oss i Sverige att gå ur Svenska kyrkan. Tidigare hade det varit obligatoriskt för alla att vara med. Jag var fem och ett halvt år då och släpptes ut ur kyrkans famn.
Jag gjorde inte utträdet på egen hand. Min far gick ur första vardagen det var möjligt och förmodligen precis när pastorsämbetet öppnade den dagen . Jag följde med automatik med min far när han klev ur kyrkan. Sedan dess har jag inte haft anledning att gå in igen.
Jag undrar hur många svenskar i 70-årsåldern som varit utanför Svenska kyrkan så länge?
Jag gjorde inte utträdet på egen hand. Min far gick ur första vardagen det var möjligt och förmodligen precis när pastorsämbetet öppnade den dagen . Jag följde med automatik med min far när han klev ur kyrkan. Sedan dess har jag inte haft anledning att gå in igen.
Jag undrar hur många svenskar i 70-årsåldern som varit utanför Svenska kyrkan så länge?
Osund poliskultur verkar finnas kvar
Nu har det hänt igen. En kvinnlig kommissarie vid Rikspolisen som dristade sig till att ha kritiska synpunkter på verksamheten blev helt utmobbad av sin manliga chefskollegor.
Hon hånades, hennes rum röjdes ut och hon fick placering i ett isolerat rum med trasig belysning utan Internetåtkomst. Dessutom blev hon utslängd ur det interna it-systemet. Hon slutade och har nu stämt staten för det hon utsatts för.
Det är inte första gången modiga medarbetare som lyfter fram brister i en organisation straffas hårt. För många år sedan visade en medarbetare vid Sjöfartsverket att ett grund som ett fartyg gått på inte var utsatt på verkets sjökort.
Han förvisades till en isolerad fyr.
DN-journalisten Hanne Kjöler har i en bok redovisat den sjuka kultur som finns inom delar av polisen. Hon ger exempel på medarbetare som utsatts för skenavrättningar med pistol och mycket annat.
Det här är inget nytt. För mer än trettio år sedan slutade en av mina medarbetare och började jobba hos stockholmspolisens informationsavdelning. Han gjorde något ovanligt på den tiden och något som var helt tabubelagt inom polisen: han tog ut pappaledighet. Det skulle han inta ha gjort.
Straffet kom när han var tillbaka i tjänst. Han hade förlorat sin chefstjänst och fysiskt förflyttats till en skrubb.
Jag hade trott att polisledningen med hjälp av omorganisationen skulle passa på att ändra i chefsleden och avpollettera chefer som satt fast i den gamla skadliga kulturen. Men så verkar inte ha skett. I alla fall inte överallt.
Rikspolischefen har en hel del kvar att jobba med. Kommer han att klara det?
Hon hånades, hennes rum röjdes ut och hon fick placering i ett isolerat rum med trasig belysning utan Internetåtkomst. Dessutom blev hon utslängd ur det interna it-systemet. Hon slutade och har nu stämt staten för det hon utsatts för.
Det är inte första gången modiga medarbetare som lyfter fram brister i en organisation straffas hårt. För många år sedan visade en medarbetare vid Sjöfartsverket att ett grund som ett fartyg gått på inte var utsatt på verkets sjökort.
Han förvisades till en isolerad fyr.
DN-journalisten Hanne Kjöler har i en bok redovisat den sjuka kultur som finns inom delar av polisen. Hon ger exempel på medarbetare som utsatts för skenavrättningar med pistol och mycket annat.
Det här är inget nytt. För mer än trettio år sedan slutade en av mina medarbetare och började jobba hos stockholmspolisens informationsavdelning. Han gjorde något ovanligt på den tiden och något som var helt tabubelagt inom polisen: han tog ut pappaledighet. Det skulle han inta ha gjort.
Straffet kom när han var tillbaka i tjänst. Han hade förlorat sin chefstjänst och fysiskt förflyttats till en skrubb.
Jag hade trott att polisledningen med hjälp av omorganisationen skulle passa på att ändra i chefsleden och avpollettera chefer som satt fast i den gamla skadliga kulturen. Men så verkar inte ha skett. I alla fall inte överallt.
Rikspolischefen har en hel del kvar att jobba med. Kommer han att klara det?
5 februari 2016
Invandringskaoset fortsätter även i år
Migrationsverket förutspår att Sverige i år kommer att få ta emot mellan 70 000 och 140 000 nya migranter, som invandrare numera kallas. Migrationsministern hävdar att vi klarar av att ta emot 100 000, men helst färre. Hans kollega, inrikesministern, menar att sifferexercisen är rena nyset. Det går inte att spå om detta.
´
Migrationsverket säger att kostnaden för migrationen i år kommer att gå upp till nästan 60 miljarder. Andra källor hävdar att totalkostnaden för invandringen är mycket, mycket högre, bortåt 250-300 miljarder. Andra hävdar att invandringen - på lång sikt - är en ren vinst för Sverige.
Migrationsverkets siffra på 60 miljarder kan jämföras med kostnaderna för statens viktigaste uppgifter. Försvarets budget, som är ca 45 miljarder. Eller kostnaden för hela rättsväsendet, dvs. poliser, åklagare, domare m.m, som är nästan lika stor, varav hälften går till polisen. Jag skulle tro att vi snart får vidkännas skattehöjningar på grund av kostnaden för migrationen och integrationen och den ökande segregationen.
Regeringen aviserar att fler åtgärder kommer att krävas om invandringen fortsätter att ligga på de nivåer som Migrationsverket förutspår. Vilka dessa åtgärder kan bli kan man spekulera om. Men att stänga gränserna helt, i alla fall tillfälligt, är nog inte uteslutet. Det kommer då att leda till att Romson, Fridolin och de andra miljömupparna inte kan sitta kvar i regeringen.
En stor del av de som kommer är ensamkommande så kallade barn. Jag tror att åldersbedömningar genomförda av läkare kommer att införas. De här barnen placeras i HVB-hem - ofta drivna i privat regi. Staten betalar kommunerna 1 900 kr per barn och dygn i ersättning. Men prislappen för en plats i ett privatkapitalistiskt drivet HVB-hem är högre, bortåt 2 500 kr, vilket blir drygt 900 000 per år och barn. Förra året kom 35 000 ensamkommande ungdomar. Det blir några miljarder...
Varje vecka öppnas ca 50 nya HVB-hem, en del med bara en handfull ungar. Jag skulle kunna köpa en stor tom villa i bergslagsbyn Stråssa för ca 300 000 kr och placera fem ungar där. Bruttoinkomsten skulle bli minst 4 miljoner per år. Även om jag anställer två personer - med bra lön - för att ta hand om dem skulle jag tjäna ett par miljoner. Jag förstår varför Bert Karlsson gett sig in i den här lukrativa branschen.
Asylprocessen tar ett par år och sen ska migranten ut i jobb. Det är inte lätt. Bidragsberoendet riskerar att fortsätta. Jag tror att enkla jobb med låga löner måste till. Arbetsgivarna, Arbetsförmedlingen, högern och nu även Centerpartiet har fattat detta. Facket är helt emot, men jag skulle tro att sossarna tvingas ändra sig. Vi får se vad som händer.
Att regeringen och Alliansen på allvar har börjat ta tag i migrationsfrågan har ett extra plus: stödet för SD ser- enligt en del mätningar - ut att minska, även om det sker i sakta mak.
´
Migrationsverket säger att kostnaden för migrationen i år kommer att gå upp till nästan 60 miljarder. Andra källor hävdar att totalkostnaden för invandringen är mycket, mycket högre, bortåt 250-300 miljarder. Andra hävdar att invandringen - på lång sikt - är en ren vinst för Sverige.
Migrationsverkets siffra på 60 miljarder kan jämföras med kostnaderna för statens viktigaste uppgifter. Försvarets budget, som är ca 45 miljarder. Eller kostnaden för hela rättsväsendet, dvs. poliser, åklagare, domare m.m, som är nästan lika stor, varav hälften går till polisen. Jag skulle tro att vi snart får vidkännas skattehöjningar på grund av kostnaden för migrationen och integrationen och den ökande segregationen.
Regeringen aviserar att fler åtgärder kommer att krävas om invandringen fortsätter att ligga på de nivåer som Migrationsverket förutspår. Vilka dessa åtgärder kan bli kan man spekulera om. Men att stänga gränserna helt, i alla fall tillfälligt, är nog inte uteslutet. Det kommer då att leda till att Romson, Fridolin och de andra miljömupparna inte kan sitta kvar i regeringen.
En stor del av de som kommer är ensamkommande så kallade barn. Jag tror att åldersbedömningar genomförda av läkare kommer att införas. De här barnen placeras i HVB-hem - ofta drivna i privat regi. Staten betalar kommunerna 1 900 kr per barn och dygn i ersättning. Men prislappen för en plats i ett privatkapitalistiskt drivet HVB-hem är högre, bortåt 2 500 kr, vilket blir drygt 900 000 per år och barn. Förra året kom 35 000 ensamkommande ungdomar. Det blir några miljarder...
Varje vecka öppnas ca 50 nya HVB-hem, en del med bara en handfull ungar. Jag skulle kunna köpa en stor tom villa i bergslagsbyn Stråssa för ca 300 000 kr och placera fem ungar där. Bruttoinkomsten skulle bli minst 4 miljoner per år. Även om jag anställer två personer - med bra lön - för att ta hand om dem skulle jag tjäna ett par miljoner. Jag förstår varför Bert Karlsson gett sig in i den här lukrativa branschen.
Asylprocessen tar ett par år och sen ska migranten ut i jobb. Det är inte lätt. Bidragsberoendet riskerar att fortsätta. Jag tror att enkla jobb med låga löner måste till. Arbetsgivarna, Arbetsförmedlingen, högern och nu även Centerpartiet har fattat detta. Facket är helt emot, men jag skulle tro att sossarna tvingas ändra sig. Vi får se vad som händer.
Att regeringen och Alliansen på allvar har börjat ta tag i migrationsfrågan har ett extra plus: stödet för SD ser- enligt en del mätningar - ut att minska, även om det sker i sakta mak.
Etiketter:
Försvaret,
Invandrare,
Jobb,
Polisen,
Politik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)