Visst finns det viss likhet?

Jag skulle tro att herr Sjögren sjunger bättre. Men å andra sidan har inte Löfven ännu visat vad han går för och vilka färdigheter han besitter.

En löjlig bajsfråga

Det har bestämts att fritidsbåtar från 2015 inte längre får tömma sina toaletter rakt ut i havet eller i vattendrag i anslutning till det.  Anledningen är att minska kvävehalten i Östersjön. Den som missköter sig kan som max få fängelse i två år.

 I insjöar kommer det fortfarande att vara tillåtet. Varför inte ett förbud även där? Den som t.ex. har försökt bada i Hemfjärden, den del av Hjälmaren som ligger närmast Örebro, skulle nog uppskatta lite klarare vatten. I början av 1950-talet såg jag bajskorvar komma flytande i vattnet direkt från stadens orenade avlopp. Att jag då pissade i vattnet spelade nog inte så stor roll för kvävehalten...

Det ska bli intressant att se hur den som bryter mot förbudet i t.ex. Stockholms stora och vackra skärgård ska kunna upptäckas. Normalt tömmer man skiten när man under gång är ute på en stor, öppen fjärd utan andra båtar i närheten. I vattnet märks ingenting. Och vad händer om jag sätter mig på relingen och hänger ut arslet och skiter rakt ned i vattnet? Eller om jag tömmer pottan?

Förbudet är löjligt, tycker jag. Den skit som fritidsbåtarna lämnar torde vara försumbar i jämförelse med annan skit. I vattnet finns miljoner fiskar och hundratusentals sälar och i luften hundratusentals sjöfåglar som säkert blir bajsnödiga flera gånger per dygn. Vad ska miljökramarna göra åt dem?

Skämt åtsidan. Mer allvarligt än våra fritidsbåtars utsläpp under några enstaka sommarveckor är nog de kontinuerliga utsläppen från länderna på andra sidan Östersjön. Jag har sett vattenytan i det innersta av Finska viken vid S:t Petersburg. Det var ingen vacker syn. Det skulle vara mer meningsfullt om de  politiker som verkligen månar om Östersjön ägnade sin kraft åt att angripa problemen där än att trakassera normalt skötsamma svenskar med fritidsbåt.
.

Vi skippar grönsakslandet

Så här års när solen skiner, gräset börja komma upp i mossan, björkarna fått musöron och fåglarna kvittrar uppstår frågan om grönsaksland. Och detta år var inget undantag.

När frun och jag blev hemmansägare i början av 1970-talet, dvs. när vi köpte vår gamla träkåk med vidhängande tomt i Sollentuna, skulle vi självklart odla våra egna grönsaker. Det lät ju bra.

Snart insåg jag att det var för jobbigt att bli självförsörjande med vitaminblast i olika former. Men ett litet grönsaksland skulle vi ha i alla fall. Med spett och spade frigjorde jag en liten yta i vår trädgård och lyckades mylla fram lite jord. Där sådde vi bl.a. morötter. Vi köpte även sättlök, dvs. vanlig gul lök, och tryckte ned.

Sen gick försommaren med ständig bevakning, rensning och vattning av detta lilla ynka trädgårdsland. Det växte upp en del gröna saker ur jorden och det var med spänning vi såg fram mot skördetiden.

Skörderesultatet, som vi hade planerat att lagra i vår matkällare, visade sig var i stort sett obefintligt. Morötternas gröna yviga blast ovan jord hade skapat stor förväntning. Men under jord hade blasten endast utvecklat rödoranga rötter i samma storlek som en stoppnål. Och de gula sättlökarna var lika stora som när vi satte ned dem. Men blasten ovan jord var präktig även där. Sannolik orsak: Fel sorts gödning. Man måste tydligen har viss kunskap för att odla.

Sedan dess har vi slagit all hemmaodling ur hågen, bortsett från förra året när vi tryckte ned några övergivna och förskräckta  matpotatisar i en öppen yta i gräsmattan. Dom ynglade av sig och vi fick  i alla fall fler potatisar än vi hade satt ned. Så lite grönt måste det trots allt finnas i våra fingrar.

I år, dvs. nu, dök frågan om grönsaksland upp igen vid frukostbordet. "Ska vi inte ha ett litet land?", undrade frugan.

Jag suckade invärtes. Jag såg framför mig att behöva förstöra en bit av vår gröna, mjuka mossmatta, köpa ett tiotal säckar matjord + gödsel + fröpåsar på närmaste byggmarknad och sedan ägna hela försommaren åt att rensa, vattna och i övrigt måna om det lilla landet. Inköpskostnaden för alltihop var ju överkomlig, kanske en femhundring som mest.

Men efter diskussion enades frun och jag om att skippa trädgårdslandet. För 500 kr kan man köpa en himla massa fräscha grönsaker på Coopet eller Ica när hösten infunnit sig - sannolikt mycket, mycket mer än vad våra odlingsmödor skulle ge.

Nä, det där med grönsaksodling är som golfen. Ingenting för mig.

De kommande nya sedlarna

De kommande nya sedlarna har presenterats. Det jag undrar över är valet av bilder på personerna som avbildas. Bilden på Greta Garbo och Birgit Nilsson visar dem som ganska unga och vackra. Övriga personer visas när det är till åren komna. Framför allt då Ingemar Bergman med skäggstubb på 200-kronorssedeln. Han ser tämligen ovårdad ut. Det känns inte trevligt.

Löner förr och nu

Just nu driver landets sjuksköterskestudenter en kampanj för högre ingångslön - 24 000 kr. Jag tycker att alla sjuksköterskor - liksom även alla lärare - borde ha högre lön.

Vad hade jag själv som ingångslön när jag började jobba?

När jag våren 1967 började som landskanslist vid Länsstyrelsen i Örebro var min bruttolön per månad 1 150 kr. Omräknat i dagens penningvärde (enligt SCB:s räknesnurra) motsvarar det ca 9 800 kr. Snacka om ingångslön! Det är nästan så jag tvivlar på att SCB har räknat rätt...

När jag sedan efter några år flyttade till Stockholm blev min bruttolön 1 450 kr vilket i dag motsvarar ca 11 000 kr. Det finns nog ingen heltidsarbetande som idag har en så liten lön. Min lägenhetshyra för en 4:a i Vårberg var 1 000 kr vilket idag är ca 7 600 kr. Nästan hela min nettolön gick till hyran. Min bankanställda fru hade lägre lön än jag och hennes lön gick till mat, övriga räkningar m.m. Vi klarade oss men det var inte mer heller.

Veteraner på Krakowresa fick uppleva mycket

En grupp veteraner med förflutet på (Riks)Skatteverket besökte för en vecka sedan den polska kulturstaden Krakow där programmet var fullspäckat med intressanta aktiviteter. Tyvärr var inte vädergudarna nådiga och ett par dagar var regntunga.

 Ankomstdagens eftermiddag ägnades åt en vandring med svensktalande guide i stadens centrala delar där bl.a. slottet Wavel besöktes. Dagen avslutades med en gemensam middag.

 Andra dagen var det dags för en busstur med guiden till saltgruvan Wieliczska, som ligger strax utanför Krakow och är ett av UNESCO:s världsarv. Via en lång trärappa klev man ned i underjorden och fick beskåda magnifika salar och skulpturer - allt i saltsten. På eftermiddagen hann man även med en guidad tur i den gamla judiska stadsdelen.

Nästa dag var det en heldagstur till förintelselägret Auschwitz - ett hemskt minnesmärke över mänsklig grymhet och ondska. Även här leddes besökarna av en svensktalande guide. Förutom tegelbyggnaderna i själva Auschwitz, som från början var en polsk militärförläggning, besöktes det stora baracklägret Birkenau där några baracker fortfarande står kvar och minner om den fruktansvärda tillvaro lägerfångarna hade där.

Förutom de guidade turerna hann en del av veteranerna med att gå på konsert en kväll och shoppa kläder och skor i den stora gallerian i Krakow. Sammantaget var resan till belåtenhet och flera deltagare önskade sig fler utlandsresor i RSV-Veteranernas regi.

De senaste resorna utomlands för veteranerna gick till Oslo 1998 och till Åland 2004. Innan dess var Skagen (1996), Berlin (1994), Holland (1992) och Mariehamn (1989) utländska mål.

Trippelfel i svårläst annons

I dagens SvD finns den här annonsen på tredje sidan. Det är ett energibolag som gör reklam för etanol, vilket i och för kanske är helt okej. Men, men...

Den som gjort annonsen, sannolikt en medioker reklambyrå med en lika medioker AD och originalare, har gjort tre standardfel när det gäller läsbarheten:

1) Typsnittet i brödtexten är svårläst. Stilen är tunn och saknar hakar och fötter (dvs. en grotesk stil).

2) Raderna är på tok för långa. De innehåller bortåt 90 tecken. En läsbar rad ska ligga på max 55-60 tecken.

3) Texten ligger på en för mörk tonplatta. Visserligen är svart text på gul botten läsbart, som t.ex. kvällstidningarnas löpsedlar, men då handlar det om ljusare gult, få ord och större bokstäver.

Alltså, tre kardinalfel som försämrar läsbarheten i den här annonsen.

Fusion or confusion? :-)

Här är fler ordlekar: Är bävern en dammråtta? Krävs jur.kand-examen och notariemeritering för att laga bilar eftersom bilmekanikern är en åklagare? Vad heter Svenska kyrkans datacentral? ProstData så klart.

Dags för Guldägg

Jag har efter alla mina år som informationsansvarig på (Riks)Skatteverket en något cynisk (och måhända orättvis) syn på reklambyråer: De har bara två mål: 1 ) att kunna fakturera kunden så mycket som möjligt och 2) att vinna guldägg.

I kväll har reklambranschen sin stora personalfest - Guldäggsgalan - som arrangeras av byråernas branschförening. Den byrå - Le Bureau - som Skatteverket upphandlade på min tid i verket tävlar med flera bidrag. I klassen "Reklamfilm" har de en film som de gjort åt sin kund Nationella HIV-rådet. Byrån är även nominerad i klasserna "Design" och "Event" med kunden Wetterling Gallery samt i klassen "Utomhus" med SBAB som kund.

För tio år sedan sjösatte Skatteverket en stor kampanj mot svartjobb med ungdomar som målgrupp. Man satsade nästan 30 miljoner under tre år. Kampanjen gav statistiskt säkrade positiva resultat. Dessutom uppmärksammades kampanjen medialt och gav eko även i riksdagen. Utöver detta vann kampanjen och reklambyrån priser, bl.a. ett Guldägg och flera priser i 100-Wattstävlingen där man belönar reklam som haft effekt.

Jag anser att det i första hand är byrån som vinner Guldäggen - inte kunden. Men där har kvällens ordförande i Guldäggsjuryn en annan uppfattning. Han menar att det är kunden som i första hand vinner, inte byrån. Hans skäl för sin ståndpunkt är att det krävs en kund som vågar betala för kreativ, nyskapande reklam.

Jaja, jag kanske får hålla med lite grann och ta åt mig. Det var ju jag och mina medarbetare som var kund och på verket ansvarade för den Guldäggsbelönade svartjobbskampanjen för ett decennium sedan.

Nu planerar Skatteverket en ny svartjobbskampanj. Det är bara att gratulera och hoppas att den ger effekt och att det rullar in ytterligare guldägg till verkets "Hall of Fame" i huvudkontorets entréhall i Solna.

PS den 18 april. Det blidde inget guldägg för Skatteverkets upphandlade reklambyrå Le Bureau. Men man blev inte helt lottlös. Man tog ett silverägg i klassen "Reklamfilm". Grattis!

Vilken sorts pistol är det här? :-)

Vad är detta? Är det en kastavattenpistol? Eller en ollonpistol?

Äntligen en annons med läsbart typsnitt

Jag betraktas normalt som en negativ och gnällande närkingsk gubbe, men nu ska jag vara lite positiv. Ni som läser min blogg vet att jag inte gillar texter med svårlästa typsnitt. Tyvärr så har många annonser svårläst typografi. Kreatören har inte brytt som om sina läsare utan bara gillat att visa upp sin kreativa förmåga.

Men häromdan - den 13 april - fanns ovanstående uppslagsannons i SvD. Jag läste den. Vartenda ord. Det berodde på att brödtexten hade ett läsbart typsnitt. Det var en annons från Skanska om bygget av det ny karolinska storsjukhuset i Stockholm.

Den reklambyrå som gjort annonsen hade satt ut sitt namn lodrätt med pytteliten stil i annonsens övre högra hörn: Forsman & Bodenfors - den kända Göteborgsbyrån som vunnit massor av priser. Eftersom jag i grunden är positiv så avsände jag ett mejl till byrån och gratulerade till en läsbar annons och fick ett tack som svar.

I dag för 100 år sedan

I dag är det 100 år sedan "Titanic" körde på ett isberg. Det var strax för midnatt och sedan gick fartyget till botten några timmar senare. Det är nu ingen hejd på skriverier m.m. om den här sjökatastrofen. Och jag måste självklart också bidra med något.

Min fars farmor Erika Charlotta (1864-1945) lämnade efter sig en liten almanacka för året 1912. Det är ett uppslag för varje månad där ena sidan är blank för anteckningar. Hon gjorde första anteckningen i februari och noterade att min pappa föddes då. För mars noterade hon att hon den 10:e hade "varit vid Nordiska kompaniet i 4 år sedan år 1908". (Hon var änka och jobbade som städerska där.)

Men i april skrev hon så här: "D 14 april sjönk en emigrantångare ock blott en del räddades det var vita stjernliniens Titanic den 17 var det Solförmörkelse". Se bilden ovan. Några fler noteringar i 1912 års almanacka gjorde hon inte.

När kunden själv får välja :-)

Bra om det blir enklare att klaga på p-böter

Jag har kört bil prickpritt sedan jag fick mitt körkort för 47 år sedan. Jag har - tills för ett år sedan - inte ens fått parkeringsböter. Däremot har jag flera gånger lagt pengar i p-automaten trots att jag inte har behövt. Det har varit flera lördagar-söndagar då jag parkerat inne i centrala Stockholm, betalat och fått en p-lapp som räckt ända till tisdagen kommande vecka. Snacka om att vara onödigt försiktig.

Nu finns ett förslag om att inrätta en oberoende nämnd dit man kan vända sig om man vill överklaga sin parkeringsbot. Det tycker jag är bra. Och ännu bättre att p-bolagen får finansiera nämnden.

Min första p-bot fick jag på en plats som sköttes av ett privat p-bolag, som sannolikt endast har utdelade p-böter som inkomstkälla. Jag tyckte jag hade godtagbara skäl att slippa, nämligen omständigheter som jag inte kunde råda över. Jag skrev ett utförligt brev men fick som svar en opersonlig stencilerad lapp med ett standardsvar. I ett sådant här fall hade det varit bra med en neutral överklagandenämnd som kunde ha tagit upp ärendet på ett smidigt sätt.

Vissa klarar bara enkla fakta

Regeringen har i stort sett lagt ned vårt försvar. Dessutom har man tömt det på pengar genom att tillsätta en grupp med enbart politiker och byråkrater, vars uppgift var att skära bort tre miljarder i form av materielprojekt.

Eftersom gruppens kunskaper i ämnet var bristfälliga var militärerna tvungna att förse dem med underlag i form en enkla, begripliga informationsblad. (Inte konstigt att Riksrevisionen starkt har kritiserat gruppens arbete)

Det där med "enkelt, begripligt informationsmaterial" får mig att tänka på de gånger Skatteverket på min tid fick besök av riksdagsledamöter i flock, t.ex. ett helt utskott. Då fick jag ta fram vårt skolmaterial i skatter och deklaration och ge dem. Det ansågs var rätt nivå för våra folkvalda.