Jag har bott i vår kåk i Sollentuna i nästan femtio år. I källaren går berget i dagen, vilket gör att en del av källaren har en låg takhöjd, ungefär 150 cm. Bara små barn och pygméer kan gå raka där. Utrymmet används som förråd.
Kåken är byggd 1925-26 och är en typisk 20-talskåk. Träpanel, brutet tak och fönsterspröjs. Den står direkt på berget som i en del av källaren går i dagen. Det var förmodligen dyrt att spränga berg för nittio år sedan.
Den låga takhöjden gör inte utrymmet särskilt användbart. Men det funkar utmärkt som ett förråd för saker som man inte behöver ha tillgång till särskilt ofta. t.ex. tält, sovsäckar, julsaker, resväskor och liknande.
Det fanns ingen belysning där när vi flyttade dit för femtio år sedan. Men några år in på 1970-talet när vi lät bygga till kåken såg jag till att elektrikern drog in en elledning och monterade en enkelt liten taklampa. Men det räckte inte för att få ljust överallt. Ficklampa eller en sladdlampa fick komplettera den diminutiva armaturen i taket.
Men nu finns det en rejäl belysning i förrådet med låga takhöjden! Häromdan monterade jag nämligen två takbelysningar så nu är det ljust som på dagen där.
Är det inte märkligt att det skulle ta nästan femtio år att få en vettig belysning i källarförrådet? Jag borde ju ha fixat detta många, många år tidigare.
Bättre sent än aldrig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar