Någon tid senare kom ett reklambrev i min brevlåda, där en privat hörselfirma bjöd på gratis hörseltest, Jag gick dit och fick hörseln kollad. Helt rätt, jag hade sämre hörsel på mitt högra öra. Hörselfirman var så generös att jag gratis fick prova en hörapparat en månad - ett bra säljtrick.
Jag hörde bättre med apparaten; behövde inte skruva upp tv-ljudet lika mycket som innan. När månaden gått köpte jag hörapparaten, en liten plastmanick, knappt synlig vid örat. Den var skitdyr, 7 500 kr. Tanken att nyttja landstinget föll mig inte in. "Flera års väntetid, sen en rosa tingest, stor som attan med ett batteripack med sladd i ena bröstfickan", tänkte jag. Jag hade ju sett min svärmors hörapparat och den såg inte kul ut. Alltså köpte jag min apparat för egna pengar. Liten och modern.
Hörselfirman tyckte att jag skulle skaffa en så kallad drulleförsäkring ifall jag skulle förlora hörapparaten. Men det gjorde jag givetvis inte.
Åren gick, jag skötte min lilla manick så gott jag kunde. Bytte batterier, gjorde rent och höll på. När jag var utomlands på badorter m.fl. platser tog jag inte med hörapparten, för jag var rädd att jag skulle glömma kvar den.
I somras på torpet åkte vi och badade. Barnbarnen var med och jag vill imponera på dem. Väl framme vid badsjön tog jag sats, sprang ut på bryggan och hoppade i med ett stort plask. "Jävlars", tänkte jag när jag kommit i vattnet med huvudet under. "Hörapparaten!"
Den försvann. Att leta efter den lilla plastmanicken var helt omöjligt. Den var borta och jag grämde mig storligen. Flera tusen i sjön. Fan!
Jag tänkte att nu köper jag ingen ny för egna pengar utan ska försöka pungslå landstinget i stället. Därför kontaktade jag närmaste Hörsam som landstinget har avtal med och fick åter konstaterat att jag hörde sämre på högra örat. Men audiologen tog inget beslut utan skickade mig till en öronläkare, som också kollade hörseln.
Men han tyckte att jag inte behövde någon hörapparat eftersom hörseln på mitt vänstra öra var i stort sett perfekt samt att försämringen på det högra inte motiverade en hörapparat. "Vänta och kom tillbaka om några år", var hans råd.
Tji fick jag. Alltså ingen hörapparat. Får väl skruva upp tv-ljudet igen.
PS: För övrigt tycker jag att någon borde utveckla hörapparaterna och integrera dem med glasögonen. Det borde inte vara särskilt svårt - se bilden nedan. (Tillägg den 21 september: Nu har det berättats för mig att det finns såna här kombinationer. Men jag har då aldrig hört talas om det förut - eller sett nåt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar