Det finns olika inriktningar av sekten. Den del jag är med i skapades av en svensk 1978 och det är en mer modern form, som numera har församlingar på nästan alla större orter i Sverige. Det finns även en del församlingar utomlands.
Det var min hustru som lockade mig till sekten. Hon gick dit och berättade sedan för mig hur underbar den här väckelserörelsen är. Jag var mycket skeptisk, eftersom det var mest kvinnor som fastnat i sektens garn och som inte kunnat stå emot deras frälsningslära.
Nu är jag fast och går dit minst en gång varje vecka. Det känns så skönt, både för kropp och själ. När jag är trött och har huvudet fullt av dystra tankar blir jag renad och pånyttfödd efter att ha varit med på ett möte hos sekten. Ledarna är underbara, stöttar och manar på oss som eventuellt börjar tvivla på rörelsens ideal och sanna målsättning.
Min församling har möten, eller seanser, nästan varje dag. Oftast är det på kvällar men även på helgerna. Det flesta medlemmar är kvinnor och det är nästan inga yngre män alls med i sekten. Min församling har numera egna möteslokaler. Tidigare fick man hålla till lite här och var där man kunde, oftast i skolor.
Mötena leds oftast av en kvinna, men det finns även manliga officianter. De har gått särskild utbildning i sektens regi och det finns även biträdande ledare som håller ordning före och efter mötena.
När mötet börjar och församlingsmedlemmarna gått in i salen stängs dörrarna och den suggestiva musiken börjar. Ingen lämnar mötet utan alla är med hela tiden. Sektens ledare börjar röra sig och sektmedlemmarna härmar ledaren. Upphetsningen stiger, ledaren skriker ut kommandoord för att ytterligare hetsa deltagarna på mötet.
Sekten är förlåtande. Den som avviker från den rätta läran på ett möte och visar det, fördöms inte utan hjälps in på den rätta vägen av ledaren. En del sektmedlemmar brukar le lite medlidsamt när någon gör fel.
Eftersom det blir hetsigt och varmt så har deltagarna redan innan mötet tagit av sig det mesta av sina kläder. Det är tur det, för en del blir extatiska, svettas och måste dricka vatten för att kunna fortsätta. Man skäms inte för att visa upp sin lekamliga skröplighet. Tempot går upp och ned och till slut springer allt runt i salen. Mötet avslutas alltid med en lugn stund med tillfälle till kontemplation och stilla tankar.
När mötena är över skiljs alla deltagarna åt och några ytterligare band mellan medlemmarna finns normalt inte. Men en del verkar även ha ett umgänge utanför sekten. Det ser man när de kommer in i mötessalen och nickar igenkännande åt någon annan medlem eller börjar prata med varandra. De kan ju vara kompisar sedan tidigare, grannar eller släktingar.
Sekten har ett eget märke, en symbol där sektens namn finns med. De liturgiska färgerna är alltid rött och vitt. De som leder mötena har en klädedräkt i samma färger. Alla medlemmar betalar en slags kollekt, en avgift som kan betalas för ett helt eller ett halvt år i taget. Nya medlemmar som vill prova på får betala en engångskollekt inför mötet de deltar i.
Sekten har lokala webbplatser och ger även ut en egen tidning. I den får man råd och tips om hur man ska uppföra sig på mötena, så att man inte gör fel. Att göra fel kan vara skadligt, säger mötesledaren som talar om hur man ska göra. Allt är nämligen styrt in i minsta detalj.
Ibland kan jag möta någon annan sektmedlem ute i samhället, t.ex. i kön på ICA Vi söker ögonkontakt i hemligt samförstånd. Är det en kvinna brukar jag säga, högt och ljudligt: ”Hejsan, jag kände inte igen dig med kläderna på!”. Då får jag ett leende till svar och de som står bredvid stirrar konstigt på mig. Vi vet båda vad det handlar om, vi är ju med i Friskis & Svettis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar