Vi hjälpte även de allierade under kriget

Den gängse bilden av vårt land under andra världskriget är den politiska undfallenheten gentemot Tyskland. Sverige var tyskvänligt före kriget och i början av det (men större delen av befolkningen var nog inte det).

De mest kända tyska exemplen från kriget är transporten 1941 av en hel division stridsberedda tyska soldater till Norge. Mindre känt är att det redan 1940 transporterades en SS-bataljon samma väg. Under kriget åkte drygt 2 miljoner tyska soldater på permission (många åkte flera gånger) med SJ-tåg från och till Norge genom Sverige. Dessutom exporterade vi järnmalm till den tyska rustningsindustrin. Mindre känt är att tyska trupper färdades från Sverige till Finland per båt genom den svenska skärgården.

Andra och tidigare tyska kopplingar till Sverige var Herman Görings svenska hustru och deras vistelse i Sverige. De bodde på 1920-talet några år på Odengatan i Stockholm och Göring var inspärrad på mentalsjukhus här på grund av bl.a. drogmissbruk.

Mindre känt är att tyska ubåtsbefäl utbildades i Sverige 1932; att den blivande pansargeneralen Guderian 1939 tjänstgjorde en tid på Göta livgarde; att Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess besökte Stockholm, Motala och Flen 1935 – men detta var som sagt före kriget.

Under kriget hade tyskarna en stor livsmedelsdepå i Luleå, bemannad av tysk personal. Den kalla krigsvintern 1941-42 levererade Sverige baracker, stall samt 4 000 militärtält med spisar till tyskarna i norra Finland. Vi svarade även för transporterna dit med lastbilar.

När krigslyckan vände för tyskarna började Sverige ge de allierade allt mer hjälp; en del av det har hittills varit mindre känt. Min källa är Lars Gyllenhaals bok ”Tyskar och allierade i Sverige” (Fischer & Co 2011).

Snabbgående brittiska torpedbåtar hämtade kullager till England. USA och England fick tillgång till svenska Boforskanoner, som kunde licenstillverkas. De allierades underrättelsetjänster etablerade 1942 nio hemliga baser i svenska fjällvärlden. Över 20 000 norrmän fick militärutbildning och 1 500 flögs av amerikanska flygvapnet från Sverige till Nordnorge. De allierade hade lager av vapen i Stockholm som via amerikanskt flyg från Bromma levererades till motståndsrörelsen i Danmark och Norge. Flygflottiljen i Luleå var under åtta månader 1944 en amerikansk flygbas där tio plan levererade förnödenheter till Norge. Britterna hade en avlyssningsbas vid Ottenby på Öland.

Redan 1944-45 fick Sverige besök av flera amerikanska generaler och orsaken till deras besök är delvis fortfarande höljt i dunkel. Kort efter krigsslutet 1945 besökte också den amerikanske pansargeneralen George S. Patton Sverige. (Det var kanske redan nu som samarbetet med det blivande Nato började? Min egen kommentar.)

Mängder av allierade flygplan kraschade eller nödlandade i Sverige, framför allt i Skåne. Över 1 200 amerikanska flygare och 200 brittiska var internerade i Sverige till krigsslutet, bl.a. i Västerås där de fick jobba med att renovera sina skadade plan för att sedan kunna flyga hem dem.

Min äldste bror gjorde lumpen 1946 som flygsoldat i Västerås och kunde berätta att väggarna i de baracker där flygarna bott var klädda med ”erövrade” damtrosor. De allierade flygarna hade tydligen varit populära hos flickorna i Västerås.

Skattechefer på studiebesök i USA

För flera år sedan hade Skatteverket en skattechef i Uppsala. En av hans största meriter var att han var sosse. Han åkte därför omkring på en räkmacka i statsförvaltningen och blev sedan både statssekreterare och generaldirektör samt var med på bröllopet när Anitra blev fru Persson.

När han var skattechef tog han på ett skattechefsmöte upp en fråga, som inte kunde besvaras direkt utan krävde utredning och ett nytt möte med skattecheferna. När det var dags för det nya mötet infann sig alla skattechefer utom en! Gissa vem som uteblev? Jo, han i Uppsala, som hade väckt frågan. Det blev ett ganska snopet och avslaget möte.

Skatteverkets ledning - plus bl.a. skattechefen i Uppsala - var för många år sedan på studiebesök i USA och hälsade på Internal Revenue Service (IRS); den amerikanska motsvarigheten till svenska Skatteverket. Vid en middag satt skattechefen från Uppsala och berättade vitt och brett att han var stor chef i Sverige för en myndighet med hela 250 anställda! Hans bordsgranne lyssnade artigt.

När Uppsalachefen pratat klart inflikade hans bordsgranne att han var chef för 100 000 anställda i USA. Bordsgrannen var nämligen högste chef för IRS.

Den här historien berättade Skatteverkets generaldirektör för ledningsgruppen på verket, där jag var en av medlemmarna. Jag hade oftast inga hemligheter, utan berättade för mina medarbetare vad som hänt på ledningsgruppen, även det som inte stod i det officiella protokollet. Rätt eller fel? Tja, jag litade på mina medarbetare. Dessutom ansåg jag att alla vi på informationsenheten behövde ha kunskap även om det som inte skrevs ned på papper.

Några dagar efter ledningsgruppens möte var historien om Uppsalachefens middag i USA återgiven i SvD under rubriken ”Hugin & Mumin”, dvs. SvD:s motsvarighet till DN:s skvallerspalt ”Tysta Mari”. Det visade sig att min pressekreterare hade berättat historien för en reporter på SvD som vidarebefordrat den till redaktören för ”Hugin & Mumin”. Reportrar och andra på SvD fick en penninglott som ”tipspeng” om de kunde ge skvallerredaktören en bra historia.

Jag fasade för det kommande ledningsgruppsmötet. För vem låg närmast till hands att misstänkas ha läckt historien om skattechefen i USA? Vem i ledningsgruppen hade flest och oftast mediekontakter om inte informationsdirektören, dvs. jag?

Det var som vanligt på mötet. Ingen kommenterade historien i SvD. Antagligen därför att det hade varit ett grundlagsbrott att efterforska källan.

Många år senare tog jag upp SvD-historien med dåvarande generaldirektören för verket, men han sa sig taktfullt inte minnas något.

Spritflaskan som ingen ville ha

För många år sedan åkte Skatteverkets folkbokföringschef över till Finland för att hälsa på hos Befolkningsregistercentralen som hade hand om den finska folkbokföringen. På båten över köpte han en flaska whisky att ha med som present till sin motsvarighet där.

När han kom dit räckte han över flaskan till sin värd. Det blev pinsamt tyst. Sedan harklade sig den finske folkbokföringschefen. "Ursäkta, men jag är ordförande i Finlands helnykterhets-förbund".

Svensken fann sig snabbt och räckte i stället flaskan till chefens närmaste man, som sa: "Jag är vice ordförande i Finlands helnykterhetsförbund".

Vad hände med flaskan? Jo, den ställdes undanskymt på ett bord. Dagen därpå var den borta.

Vissa namn är inte alltid gångbara

Vissa bokstavskombinationer på bilarnas nummerskyltar är borttagna, t.ex. KUK, ICA, SSU m.fl. När det gäller för- eller efternamn kan kombinationerna också bli olyckliga. Det finns 25 000 som heter Anne (eller Ann) i förnamn. Det finns 8 000 som heter Ahlberg (eller Alberg) i efternamn. Men hur många som heter Ann Ahlberg vet jag inte. Förmodligen inte särskilt många.

När jag gjorde lumpen fanns det en kapten som hette Ullström. Han blev jätteglad när han befordrades till major. Varför då, undrar ni? Den militära förkortningen för kapten är KN. På hans namnskylt stod det KN ULLSTRÖM.

Men om sanningen ska fram så stod det inte så på hans skylt. Han hade fått dispens att skriva ut sin titel så det stod KAPTEN ULLSTRÖM, tills han blev major då det stod MJ ULLSTRÖM,

Kyrkan som blev spritfabrik

Svenska kyrkans S:t Anna kyrka med tillhörande församlingsbyggnad i gruvbyn Stråssa är avkristnad och har varit ute till försäljning som en helt vanlig profan byggnad. (Se mitt blogginlägg den 13 december 2010). Nu är kyrkan såld och det finns en ny ägare - en spritfabrikör!

Det är Göran Bäuerle från Norrsundet som med kompanjoner ska tillverka örtkryddat brännvin. Kryddningen ska ske i den f.d. kyrkan. Hans målsättning är att slutprodukten ska finnas på Systembolaget vid årsskiftet.

En del ortsbor har reagerat negativt. "Räcker det inte med alla asylsökande? Ska vi nu också få en spritfabrik här?" Andra är mer positiva och menar att det har tillverkats sprit förr i byn. "De som jobbade på Kooperativa och Stigs Livs kan berätta om hur mycket socker och jäst som såldes!"

Jag tycker det är bra med ett ytterligare ett företag i byn. Annars kanske Migrationsverket tagit över kyrkan och gjort om den till sovsal för fler asylsökande?

Asylmottagningen i Stråssa blev TV-program

Jag har här på min blogg vid några tillfällen tidigare berättat om byn Stråssa i Bergslagen där Migrationsverket och Lindesbergs kommun dumpat över 100 asylsökande afrikaner. Byn har ca 300 bofasta invånare. Detta skapar problem och har bl.a. medfört att andelen som i det aktuella valdistriktet i senaste valet röstade på Sverigedemokraterna blev nästan 15 %.

Sedan många år är jag vän med de iranska bröder som driver den multinationella TV-kanalen Kanal Global. För ett par år sedan gjorde de en film om Stråssa och Bergslagsflaggan, där jag medverkade. När jag på senvåren i år träffade bröderna frågade de mig om hur det var i Stråssa. Då berättade jag om situationen i byn med alla asylsökande.

Detta ledde till ett nytt program i Kanal Global, som sändes för några dagar sedan. Ordföranden i byföreningen berättar hur det står till i byn och i ett studiosamtal medverkar en politiker (V) och en representant från Migrationsverket.

Programmet kan du se på www.kanalglobal.se. Klicka på "Programarkiv" och sedan på "Miniatyr. Om placering av asylsökande. 2011-07-11".

När Kanal Global var i Stråssa ville de även träffa företrädare för Lindesbergs kommun och polisen samt det lokala Migrationsverket, men de ville inte medverka i programmet (vilket verkar lite sjukt och tyder på dåligt samvete, kan jag tycka).

Men efter propån från kanalen fick uppenbarligen kommunen kalla fötter. Kommunalrådet (S) tog kontakt med byföreningen och fick till en träff där även ett par riksdagsledamöter (S) medverkade.

Hanteringen av asylsökande, typ Stråssa, behöver nog lyftas högre upp på den politiska nivån. Risken är annars att Sverigdemokraterna vinner fler sympatisörer.

Det svenska neutralitetshyckleriet

SvD-journalisten Mikael Holmström (dessutom Sollentunabo, som jag) har ägnat de åtta senaste åren åt att skriva en diger bok på 655 sidor. Titeln är "Den dolda alliansen. Sveriges hemliga Nato-förbindelser". En mycket intressant och avslöjande bok om det svenska neutralitetshyckleriet från slutet av 1940-talet fram till idag.

Politiker och militärer i den allra högsta ledningen spelade under täcket då de byggde upp och vidmakthöll täta förbindelser med Nato, i första hand via Nato-grannländerna Norge och Danmark. Nato betraktade Sverige som sitt sjuttonde medlemsland. Alla - inklusive ryssen - kände till det. Alla utom svenska folket!

Många svenska officerare på hög nivå var krigsplacerade utomlands, i Storbritannien, USA eller Tyskland. Det fanns färdiga men hemliga planer att vid krig flytta kungahuset, delar av regeringen och riksdagen till Storbritannien. En hemlig svensk motståndsrörelse fanns, som skulle bedriva sabotage vid en ev. ockupation. En hemlig flygstyrka fanns, som skulle kunna luftlandsätta agenter och föra nyckelpersoner ur landet.

Jag upplevde kalla kriget och hotet från Sovjet under hela min barn- och ungdomstid och kände ångest över Sveriges utsatthet. "Vi ska vara neutrala och alliansfria". Bla-ha, har det visat sig. Både Erlander och Palme (som i grunden var Amerikavänner och kommunisthatare) hycklade och lurade oss. I alla krigsspel på Försvarshögskolan försvann vår neutralitet redan första kvarten, vilket överraskade många naiva politiker som deltog i övningarna.

Ett exempel på dubbelspelet. USA bombade Hanoi 1972. Palme gick i demonstrationståg tillsammans med Vietnams Moskvaambassadör och jämförde USA med Nazityskland. Sverige hade de här åren god kontakt med Nordvietnam och utnyttjade den kunskap man hade. Samtidigt som Palme fördömde USA lämnade Sverige information till USA om en förestående Nordvietnamesisk offensiv.

Sverige är nu - liksom Finland - "partner" med Nato och har en stående delegation i Nato-högkvarteret. Sverige deltar i 190 olika kommittéer och arbetsgrupper i Nato. Sju av tio svenska utlandssoldater strider med Natos emblem på högerärmen (övriga tre har EU-flaggan på uniformen). Av 61 svenska militärövningar 2009 skedde 41 tillsammans med olika Nato-länder. Vi är de facto en del av Nato. Det enda vi saknar är möjlighet att delta i besluten, ty för det krävs fullt medlemskap.

Det enda parti som öppet kräver medlemskap är Folkpartiet. Jag håller med. Dags att sluta hyckla.

Det bästa med sommaren?

Sommar, sommar. Visserligen mygg, fästingar, bränd hy och annat. Men det finns också smultron! Gratis och bara att njuta av.

Lita inte på din voucher

När man via en resebyrå bokar och betalar ett hotellrum får man som kvitto en voucher. Även jag fick en voucher när jag för en tid sedan bokade ett hotell utomlands, denna gång för en natt i Prag. Jag försökte först själv hitta och boka ett hotell via nätet men det fanns inga lediga rum där jag ville bo. Därför kontaktade jag min lokala resebyrå Ticket, som snabbt fixade rum.

Men jag ville kolla hotellet via nätet för att se om de även hade p-platser att erbjuda. De hade man, men ville ha en bokning för p-platsen i förväg så därför avsände jag ett ett mejl. Svaret visade att jag inte hade något bokat rum på hotellet.

Åter till resebyrån. Där log man åt min misstro och sa att bokningen tar någon dag för att nå hotellet i Prag. "Det är lugnt. Du har rum där", sa den fortfarande leende resebyråtjänstemannen.

Efter ytterligare någon dag kontaktade jag på nytt hotellet om p-platsen. Svaret visade att vi bara hade en reservation, men ingen bokning då hotellet var fullbelagt. Trots vouchern hade jag alltså inget rum.

Åter till resebyrån. Resebyråtjänstemannen försäkrade åter att allt var i sin ordning. Vi hade rum. Svaret från Prag berodde nog på att man var dålig på engelska på hotellet. Där var han finkänslig, för att menade nog att det var jag som var dålig på engelska. Jag stod på mig så till slut tog han telefonen och ringde Sembo i Helsingborg, som gjort bokningen åt resebyrån. Sembo skulle kolla och återkomma.

Dagen därpå, åter till resebyrån. Resebyråtjänstemannen svarade att Sembo inte fått kontakt med sin kontakt i Prag och kunde inte ge svar. Senare på dagen ringde killen på resebyrån och bekräftade att vi inte var inbokade på hotellet i Prag, trots vouchern. "Men", tillade han. "Sembo har bokat in er på ett annat, och dyrare hotell, i stället". Kan man lita på det, tänkte jag och gick till min hemdator för att kontakta hotellet i fråga.

Jodå, det visade sig att vi var inbokade där. Men hade jag inte kontaktat första hotellet om p-platsen hade jag kommit till Prag sent på kvällen utan hotellrum. Hur kul hade det varit?

Alltså: Lita inte på din voucher.

PS. Detta har hänt mig förut, för många, många år sedan. Då hade vi via en resebyrå bokat (men inte betalt) för hotellrum i Avignon i Frankrike. När vi kom dit på kvällen fanns inga rum åt oss. Men det hotellet var servicevilligt och fixade rum åt oss på ett annat i närheten. Man behöver alltså inte deppa ihop - även om bokningen inte funkar - för allt löser sig i alla fall.

Varför alltid i Visby?

Politikerveckan i Almedalen i Visby har nu pågått i 43 år. Det var Olof Palme som började och var ensam politiker där de första åren. Är det inte dags att förnya spektaklet? Varför bara Visby?

Jag tycker att politikerveckan ska alternera mellan olika småstäder. Ett år i Eksjö, nästa i Skänninge, nästa i Piteå, nästa i Nora osv. På det sättet kan flera orter lyftas fram och blomma upp.

Men på något sätt måste valet av orter regleras, t.ex genom lottdragning i ett välgörenhetsprogram i TV. Och en stad som haft evenemanget får inte vara med i de kommande årens lottdragningar. Utan någon form av ordning blir det ett fruktansvärt lobbande från landet kommunalråd för att få veckan just till sin lilla stad. Risken finns att det även skulle förekomma korrupta inslag à la valet av OS-städer.

Jag blir kräkmogen över alla matprogram

Jag har (här på bloggen) sagt det förut: Det är för många matprogram i TV. Men nu är måttet rågat. Till och med i statstelevisionens nyhetsmorgon. Kl. 7:25 i dag satt f.d. sollentunabon fru Rundström i Almedalen och pratade med kommunisten Ohly - och vad händer? Jo, in kommer en gotlänning med en fylld tallrik och börjar prata mat! Jag kräks.

Även i radion förekommer matprogram. Ska det aldrig ta slut?

Får man skjuta skator?

Ett måspar har tydligen haft sitt bo i grannens trädgård, flera kilometer från närmaste vattenyta större än en swimmingpool. Två ungar hade de fått som tassade omkring på grannens gräsmatta - se bilden. Måsföräldrarna skrek varnande och singlade omkring ovanför på låg höjd.

I ett träd bredvid satt en elak skata som kraxade och försökte ta ungarna. Måsparet försvarade tappert sin avkomma - men förgäves. Efter en halvtimme var det bara en måsunge kvar. Och en dag senare var den andra ungen också borta.

Grannen har skaffat ett luftgevär. För att skjuta skator.

Invandring är ett känsligt ämne

För en tid sedan var jag på middag. Av någon anledning kom vi in på våldshändelser. Jag berättade om min son, som en sen kväll i Stockholmsförorten Upplands Väsby blivit sparkad i ansiktet - helt oprovocerat - av en yngling som han mött i en grupp på tre på trottoaren.

Jag nämnde avslutningsvis att ynglingarna var mångkulturella (dvs. invandrare). "Varför sa du så?" frågan min bordsgranne kritiskt. Han menade nog att mitt tillägg var onödigt och uppenbarligen invandrarfientligt och rasistiskt samt irrelevant.

Jag blev lite paff, men sa att dom förmodligen var svenska medborgare och att jag inte har något emot invandrare, men däremot delar av invandrarpolitiken. Sen dog ämnet ut. Jag fann heller inte anledning att ta upp det igen.

Det jag inte berättade var att min son chockades och sedan dess går över gatan och byter trottoar när han någon sen kväll möter ett gäng manliga unga personer med invandrarbakgrund. Händelsen satte alltså djupa spår i honom.

Någon timme senare på samma middag med samma rödgröna bordsgranne var ämnet norrlänningar och han drog flera skämt om norrlänningar - och om samer! Vår nordliga minoritet är det tydligen politiskt korrekt och helt okej att skämta om?