När jag slutade på Skatteverket i våras städade jag och röjde bort alla spår efter mina 40 år på verket. Jag hittade några inspelade kassettband, som jag tänkte slänga. Ett av dem var en intervju med simhopperskan Ulrika Knapes pappa Olof Knape, som på 1970-talet var skattechef i Göteborg. När han gick i pension hade jag intervjuat honom för en artikel i verkets tidning.
Jag tyckte det var synd att slänga kassettbandet och tänkte att "det ska jag ta och skicka till Ulrika Knape; det kunde ju vara kul för henne att få ta del av det". Jag letade fram hennes adress, skrev den på kuvertet och började skriva ett litet följebrev. Men så slog det mig: Jag kanske skulle lyssna på bandet.
Sagt och gjort. Jag stoppade i kassetten i min gamla radio, som jag hade stående på fönsterbrädan vid min arbetsplats. Det var en himla tur. Bandet innehöll inte - som det stod på etiketten - en intervju med Olof Knape utan med en helt annan chef på verket, som också avgått med pension och blivit intervjuad. I min iver att spara pengar åt staten och skattebetalarna hade jag nyttjat bandet med Knape för en ny intervju.
Där kunde jag ha gjort bort mig riktigt ordentligt. Pinsamt. Sens moral: Lita inte på etiketten på gamla kassettband.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar