Nya metoder för självstudier kommer ständigt

I dagens tidning läser jag att man snart kan skräddarsy utbildning och anpassa den för varje individ med hjälp av artificiell intelligens. I dag är bara tre procent av all utbildning i världen digital men man räknar med att den kommer att öka. Med individanpassad digital utbildning kan man täcka till de kunskapsgap som individen har.

Vi som gick i folkskolan på 1950-talet hade bara katederunder-visning. Läraren mässade, man hade hemläxor som förhördes dan därpå och skriftliga prov. De sistnämnda var i stort sett den enda grunden för betygen, som var skriftliga från första klass.

Varje lördag skulle man kunna en psalmvers utantill (Ja, man gick i skolan även på lördagen, som även var arbetsdag, men bara halv). Man fick stryk om man var vänsterhänt, man fick anmärkningar om man var busig (och kanske hade ADH?), man fick sitta still, vara tyst och räcka upp handen om man ville något, t.ex. svara på lärarens fråga.

Mössan/kepsen hängde man på en krok i korridoren. Mobiltelefon fanns inte ens i sinnevärlden. I stället bytte man bokmärken eller bilder på filmskåde- eller fotbollsspelare. Man spelade kula och fotboll som man organiserade på egen hand. Och mamma var alltid hemma.

Ja, det var andra tider då det. Nu är allt helt annorlunda.

För att återgå till sättet att undervisa så har det hänt mycket sedan dess. Nu verkar läraren bara vare en resurs som delar ut obegripliga uppgifter och som man kan fråga till råds. Nu arbetar man i grupp och letar själv fram fakta och kunskaper. (Min uppfattning om dagens grundskola - rätt eller fel?)

Sånt som betyg, disciplin och läxor är inte längre prio ett. Men så ligger Sverige dåligt till vid internationella jämförelser. Finlands resultat är bättre. Där har läraren kvar sin status med kunskapsöverföring, läxor, disciplin m.m.

Det kanske inte var sämre förr?

Att låta elever lära sig allt möjligt utan hjälp av lärare är inget nytt. Det är bara metoderna som har ändrats i takt med den tekniska utvecklingen.

Självstudier via Hermods kursböcker, språkinlärning vid Linguaphones grammofonrullar/skivor fanns redan i början av 1900-talet, alltså för snart 120 år sedan.

När jag gjorde lumpen som malaj 1966 vid I 3 i Örebro blev jag (efter frivillig ansökan) förflyttad till K 1 i Stockholm. Där skulle jag utbildas i något som hette "programmerade utbildning". Det var helt nytt och okänt för de flesta.

Vi var en grupp malajer med höga studentbetyg från hela landet som först skulle testas under några veckor, en slags tävling oss emellan, för att se om vi passade. Jag hoppade av och återvände till Örebro och min blivande fru.

Den programmerade utbildningen gick ut på att göra häften som steg för steg förklarade hur man skulle utföra t.ex. isärtagning, rengöring och hopsättning av en k-pist. Det var ett helt lärarlöst material för självstudier.

Vi gjorde även ett häfte där man lärde sig korrekturtecken. Det tog jag med mig och använde under flera år på Skatteverket och lärde ut hur man korrekturläser en text och markerar ändringar.

Jag kan intyga att den programmerade undervisningen fungerade. Nu används den metoden inte alls.

När jag jobbade på Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden 1969 så var min uppgift bl.a. att ta fram original till de utbildningshäften, som användes tillsammans med intalade tonband. Den utbildningsmetoden kallades "tonbandskurs".

Eleven fick med häftet framför sig via bandspelare och hörlurar lyssna till en inpratad och pedagogiskt utformad text och samtidigt läsa och följa med i ett tryckt häfte. På det sättet utbildades personal i konsten att registrera data på magnetband, föra olika kyrkoböcker eller att sköta en kuverteringsmaskin m.m.

Även den metoden fungerade men används inte heller längre.

När Skatteverket utbildade tusentals personer i taxeringsnämnderna i konsten att granska deklarationer eller att förrätta allmänna val användes också självstudiematerial.

De blivande skattetjänstemännen fick en stor bunt med övningsdeklarationer som de med hjälp av befintlig skattelitteratur fick granska och rätta för egen maskin. Att det lärt sig något kollades med skriftligt prov.

Även den här metoden fungerade, men används inte heller längre.

Att lära sig nytt med hjälp av dator och artificiell intelligens kommer säkert också att fungera och sedan ersättas av något helt annat.

Han höll på att mista sin läkarexamen

För att bli läkare krävs full pott på högskoleprovet samt många års studier. När detta är avklarat är det dags med slutprov för läkarexamen. Efter det blir det ytterligare studieår som AT- och ST-läkare för att slutligen bli legitimerad läkare. Det är en krävande utbildning och  man tror givetvis att den på alla punkter är gedigen och att proven är rättvisande.

Att det finns risk att det görs ödesdigra och för läkarstudenten fatala misstag är helt oförståeligt. Trots allt händer det.

Läkarstudenten ML var klar med studierna och skulle göra det sista provet för att sedan godkännas och få sin examen.

Fyra "patientmöten"

Den sista övningen var att i fyra olika rum möta skådespelare som spelade patienter med olika åkommor. Det gällde för läkarkandidaterna att ställa relevanta frågor och bedöma "patienternas" besvär och svar för att sedan ställa rätt diagnos.

Vid samtalet med "patienten" satt en censor med som lyssnade och sedan avgjorde om kandidaten gjort rätt bedömning.

Blev inte godkänd

Vår vän ML fick beskedet att han inte var godkänd. Han hade missat att en av "patienterna" hade skador som visade att det handlade om misshandel. Han borde ha ställt frågor om det. "Men det gjorde jag" hävdade han med emfas.

Han var olycklig och mådde dåligt för att han visste att han hade frågat om misshandel och gjort en korrekt bedömning även av denna "patient". Men censorn hade en annan uppfattning.

ML vidhöll att han gjort rätt bedömning. Till slut var det en annan person med inflytande över proven som satte sig ned och kollade de filmer som fanns, eftersom alla intervjuer - tack och lov- hade filmats.

Han hade gjort rätt

Det visade sig helt klart att vår kandidat ML hade ställt de relevanta frågorna och kommit fram till att det handlade om misshandel. Han fick till slut sin godkända examen.

Tänk om man inte filmat och tänk om han inte klagat! Visserligen hade han fått en möjlighet att göra om provet. Men i alla fall...

Så här borde det inte få gå till. Om nu censorernas bedömningar blandats ihop så finns risken att en person fått sin läkarexamen utan godkända slutprov?

Skillnad mellan in- och utrikesfödda

En del politiker framhåller med emfas att de flesta av våra nya svenskar är högt utbildade. Häromdagen gjorde Löfven det och fick genast på moppe från högerhåll. Anledningen till att vänstern vill framhålla den höga utbildningsnivån hos våra nyanlända är väl att slippa fixa enkla jobb.

LO (som främst värnar om de som redan har jobb) vill som bekant inte ha fler låglönejobb. Alla ska i stället utbildas och på så sätt bli anställningsbara, trots att det tar 7-8 år för en nyanländ att komma i egen försörjning.

Jag har botaniserat på SCB:s webbplats och hittat följande siffror rörande utbildningsnivån hos alla folkbokförda utrikes- respektive inrikesfödda 2015. Kom då i håg att förra årets asylinvandrade inte är folkbokförda hos oss och flera av dem kommer inte att bli det. Jag såg en uppgift för ett tag sedan och den sa att ca hälften av dem som kom förra året har mycket låg eller låg utbildning.

Här är SCB-statistiken för 2015 i sammandrag:

Inrikesfödda
Folkskola eller grundskola: 17 %
Gymnasium: 46 %
Eftergymnasial utbildning: 35 %

Utrikesfödda
Folkskola eller grundskola: 23 %
Gymnasium: 34 %
Eftergymnasial utbildning: 33 %

Av dessa två kategorier har alltså 81 % av de inrikesfödda gymnasie- eller högskole/universitetsstudier i bagaget, jämfört med 67 % för de utrikesfödda. Utbildningsnivån för utrikesfödda är alltså lägre. V.s.b.

När jag var på tokkurs

Jag såg i en av dagens morgontidningar att den neurolingvistiska programmeringen (NLP) fortfarande är gångbar. Den läran fanns redan på 1970-talet (om det nu är exakt samma?). NLP är nu en slags utbildning som - förenklat - går ut på att imitera de som är duktiga på något. Då kan du bli duktig själv.

På 1970-talet när jag jobbade på dåvarande Riksskatteverket (RSV) hade vi en utbildningschef som var nydanare och ville prova alla nya metoder, först på sin egen personal och därefter på övriga  verket. Det var bl.a. så kallade sensikurser av olika slag.

Det var mycket tokigheter. Här är några exempel.

Kursdeltagare som dag 1 hade möblerat och ställt i ordning lektionssalen möttes dag 2 av en helt tom sal. Tanken var att se hur kursdeltagarna skulle reagera, vem som skulle ta ledningen m.m. och gå och hämta bord och stolar.

Alla kursdeltagare fick lämna salen där varje deltagare hade sin med namn angivna plats. Sen fick varje deltagare enskilt gå in ensam, ta en tändsticka och lägga den hos den kursdeltagare de tyckte sämst om. Sen fick alla gå in samtidigt för att kolla resultatet. Sic!

Deltagarna delades i två grupper, som sattes i varsitt rum för att "tävla" mot varande. Man fick kommunicera med hjälp av kursledningen och skicka olikfärgade kulor till varandra. Kulorna hade olika betydelse och utgjorde svar på vissa frågor. Alla trodde givetvis det gällde att vinna. Men ack vad man bedrog sig. I stället var det en samarbetsövning. Det var väldigt skämmigt och pinsamt för den grupp som hade vunnit.

Jag deltog på flera sådana här övningar, bl.a. den inledningsvis nämnda NLP- utbildningen, som jag inte minns något av. På 1970- och 1980-talen förekom massor av olika utbildningar. Varje år hade det kommit något nytt som skulle prövas. De flesta var ledarskapskurser och eftersom jag ingick i verkets ledning tvingades jag delta. Det var även flera så kallade "kvalitetskurser", som jag tyckte var idiotiska. Men alla höll god min.

En "kvalitetskurs" handlade om ett fiktivt företag, som kallades "Sandbanken" - det var förmodligen en bank, som man skulle leka med. Hela sommarsemestern ålades man att syssla med eländet. Jag vägrade och klarade mig utan repressalier. I alla fall då.

Dyra externa konsulter var engagerade. En av dem som underhöll ledningsgruppen en hel vecka frågade jag om hur det kom sig att han höll på med just denna utbildning ("Ledarskapsdiamanten", tror jag den hette).

 "Jag åker över till USA och kollar vad som är på gång. Köper en del ny ledarskapslitteratur, som jag översätter till svenska och använder här hemma i Sverige. Det som är nytt i USA har ju ännu inte kommit hit", svarade han.

Hans nya kunskaper kunde med bra marknadsföring försörja honom flera år, tills det kom något nytt som han tog tag i.

En kursvecka, som jag var med på, utspelade sig på kursgården Tammsvik, strax utanför Stockholm. Hela veckan var det två konsulter som "hypnotiserade" oss. Vi fick inte äta eller pissa när vi ville. Allt bestämdes av konsulterna.

En övning gick ut på att vi skulle ligga på filtar på golvet och primalskrika. Jag lyckades inte få till något skrik och frågade en av konsulterna om det var något fel på mig. "Det förekommer ibland att någon deltagare inte skriker", sa han. Jag var förmodligen inte helt normal.

En av deltagarna, en vaktmästare, blev efter en kursdag förbannad och sa: "Va f-n är det här för jävla skit. Nu åker jag hem". Han lämnade sin filt och for. Strongt av honom, tyckte jag. Vi andra var lydigt kvar hela veckan och utsattes för både det ena och andra.

När jag kom hem till helgen tyckte min fru att jag var förändrad. Ögonen stod rakt ut och jag hade fullt med idéer, som i hennes tycke var helt befängda. "Du är ju inte riktigt klok", sa hon. Förmodligen hade hon helt rätt.

Men tack och lov, efter någon dag i hemmets naturliga miljö återfann jag mitt vanliga jag.