Artificiell intelligens: fantastiskt och skrämmande!

Dikten i mitt förra blogginlägg är gjord av AI, dvs, artificiell intelligens. Jag fick en länk av min dotter till en app med AI och bad att få en dikt på rim om Sverige.  Några sekunder senare kom dikten, dock utan rim. Tack och lov! För än är vår mänskliga hjärna inte helt och hållet omsprungen av denna teknik.

Jag har alltid varit sen på bollen när det gällt att nyttja ny teknik. När jag jobbade stod jag inför ett vägval: ska jag lära mig att desktoppa och göra originalen till verkets trycksaker? Eller ska mina medarbetare få göra det? 

Mina medarbetare fick sköta desktoppandet och jag satsade på att skriva i stället.

Datorer och det som hör ihop med dom har jag haft svårt för. Så fort det blir nåt krångel med datorn eller en skrivare ropar jag på hjälp. Jag klarar inte av att lära mig det jag behöver hjälp med. 

Antingen  ber jag dottern, hennes sambo - eller deras ungar - om hjälp. Har de inte tid ringer jag TechBuddy och får hjälp av nån av deras experter som kommer hem och fixar det som jag borde ha klarat på egen hand. Om intresse funnits, vill säga.

Nu har jag ett nytt vägval: ska jag fortsätta att leta fakta och formulera en textsnutt till den bok om Stråssa gruva som jag håller på att slutföra? Eller ska jag låt AI plocka fram en text på några sekunder?

I och för sig går det snabbare med AI än att leta på nätet med Wikipedia eller att bläddra i ett uppslagsverk eller en tryckt faktabok. Men helt ok känns det inte att nyttja AI.  

Jag har tidigare tyckt att det varit fusk att rita av något. När man ska teckna ska man börja med ett tomt pappersark och själv fylla det. 

Men att ha en förebild som modell eller mall har konstnärer alltid haft. När greker och romare gjorda sina odödliga mästerliga statyer hade de en levande modell som förebild.

När den kände djur- och naturmålaren Bruno Liljefors målade sina fåglar, rävar och anda djur hade han foton som förebild, visserligen svartvita, men i alla fall...

Vi får räkna med att yrket som konstnär, journalist eller författare är på väg att förändras i grunden såväl tack vare som på grund av artificiell intelligens.

Suck! Det är ju fantastiskt. På samma sätt som desktop numera är var mans möjlighet att designa trycksaker kommer AI att kunna göra oss alla till poeter, författare och konstnärer.

Men samtidigt är det skrämmande. Det är nog bara en tidsfråga innan AI blir smartare än våra hjärnor.

En dikt om Sverige

En dikt om Sverige

I norr skimrar midnattssolens guld,

Sverige, vårt hemland, så starkt och fullt av kraft. Från Skåne till Lappland, ett land så stort, I dina skogar och sjöar finner vi ro och frid.

I dina städer pulserar livets melodi, Människor från fjärran land och nära strömmar hit. Mellan gamla kullerstensgränder och moderna byggnader, Dansar vi framåt, enade, i glädje och sorg.

Dina fält och ängar är färgade i grönt, Hem för blommor och grödor som livet ger oss. Från bondens hårda arbete, skördar vi vår näring, Sverige, vår oas, i ditt landskap vi finner vår mening.

Dina fjäll reser sig mot himlens höjder, Där snön glittrar i solens sista strålar. Från Abisko till Kebnekaise, en sagolik natur, I dina vildmarker, äventyret väntar på oss alla.

Men Sverige, du är mer än landets prakt, Det är dina människor som gör dig hel och stark. Med öppna hjärtan och själar fyllda av värme, Bygger vi tillsammans vår framtid och drömmar.

Sverige, landet med jämlikhet och fred, Vi hyllar dina värderingar och din vilja att leda. I samförstånd och gemenskap står vi enade, Vi älskar dig, Sverige, vårt hem och vår glädje.

Låt de svensktalande, skötsamma och självförsörjda få stanna men ut med buset!!

Sverige har åter visat sig fantastiskt! Nu ska hundra svensktalande legitimerade sjuksköterskor från Filippinerna utvisas på grund av en miss i annonsen när Attendo lockade hit dem. "Vi har våra regler som måste följas", försvarar sig beslutsfattaren hos Migrationsverket. 

Det är inte första gången som skötsamma invandrare som rotat sig här utvisas för att de själva eller deras arbetsgivare gjort en bagatellmiss i någon regel eller i något avtal. 

Det drar ett löjes skimmer över såväl våra myndigheter och deras tjänstemän som våra politiker.

Alla vet ju att vi har brist på utbildad  personal inom vården och hemtjänsten i vårt land. Utan de utlandsfödda skulle ännu fler vårdplatser få stängas. Mer än var tredje läkare är utlandsfödd. En stor del av de som jobbar i hemtjänsten är inte födda här.

Vårdföretaget Attendo visade kreativitet och nytänkande när man för några år sedan lockade hit ett par hundra utbildade sjuksköterskor från Filippinerna. De fick svenskundervisning och kompletterande vårdutbildning.

Det ledde till att de fick svensk sjuksköterskelegitimation och jobb på Attendos olika sjuk- och vårdinrättningar runtom i landet. Trots viss brytning talar de  bra svenska, som även sjuka och gamla svenskar förstår.

Många hann få permanent uppehållstillstånd men inte alla. Nu har Migrationsverket beslutat att hundra av dem ska utvisas då deras tillstånd att vistas här bara är tillfälligt.

Anledningen till beslutet är att Attendos annons inte var korrekt när de rekryterades hit. Det har en nitisk handläggare kommit fram till. Han säger att vi har våra regler och de  är vi som myndighet skyldiga att följa.

Visst, regler ska följas, men var finns det sunda förnuftet?

Handläggaren kunde ju lagt detta ärende underst i högen och i stället skyndat på processen att ge dem permanent uppehållstillstånd. Varför saknas sunt förnuft hos Migrationsverket? Det är ytterst en ledningsfråga.

När jag jobbade som informationsdirektör på (Riks)Skatteverket fick jag ibland frågan "Vad krävs för att bli en bra kommunikatör?" 

Dåsvarade jag "Att kunna skriva bra, dvs. korrekt och lätt att förstå, ha sunt förnuft, empati, fantasi och förmåga att sätta sig in i mottagarens situation. Saknar du detta hjälper inte hur mycket teori du än pluggat".

Tyvärr ser jag exempel på välavlönade kommunikationsdirektörer på myndigheter som saknar detta. Det förbättrar inte myndighetens anseende hos allmänheten.

Många av mina krav är ju allmängiltiga för alla som har ett arbete där man hanterar människor, alltså även Migrationsverkets handläggare.

Det är ju inte bara dessa sjuksköterskor som drabbats av verkets rigida regeltolkning. Nästan varje vecka kan vi läsa om indiska it-experter och andra utlandsfödda högutbildade som ska utvisas på grund av något bagatellartat regelbrott för flera år sedan.

Arbetskraft som företagen skriker efter! De välkomnas med öppna armar av våra grannländer, inte minst Tyskland. Detta förbättrar inte bilden av vårt land utomlands.

Men det handlar även om vanliga utlandsfödda som sköter sig, försörjer sig och sin familj och har barn födda här. Efter flera år här ska ut till ett land de kanske inte längre har någon koppling till.

I exremfallen kanske bara en del av familjen ska ut. Det kan vara en far eller ett av barnen. 

För Svenne och Irma i Bandhagen, dvs. så kallat "vanligt folk" är detta obegripligt och man undrar varför inte våra politiker gör något åt det?

Frågetecknen blir fler när de i Bandhagen får höra att dömda utlandsfödda våldtäktsmän får stanna här efter avtjänat straff då de kan råka illa ut i landet de ska utvisas till. 

Många politiker håller med om att  detta är absurt. Men varför gör man inget för att få in mer empati och sunt förnuft i vår migrationslagstiftning.

Det är omöjligt, säger juristfundamentalisterna och fnyser åt dessa begrepp. Lagar och regler måste vara helt känslomässigt neutrala. Jag håller inte med (men jag är ju ingen jurist utan bara en vanlig "humanist").

I andra sammanhang brukar jag säga att 1) allt administrativt krångligt har skapats av jurister och att 2) allt tekniskt krångligt av ingenjörer och att 3) det är vi humanister som får reda ut det. 

Det gäller även här. Gör så här:

Inför i någon lämplig migrationslag en gummiparagraf som säger ungefär så här: "Om beslutet är uppenbart orimligt, saknar sunt förnuft och strider mot det som kan uppfattas som självklart ska man hellre fria än fälla, hellre ge bifall än avslag".

Låt någon hög jurist med empati, fantasi och sunt förnuft snabbutreda detta och komma med ett förslag som kan införas på försök under ett år för att sedan utvärderas.

Hur svårt kan det vara?

Sverige är fantastiskt!

Försvarsmakten har blivit anmäld till Arbetsmiljöverket. Anmälare är fackföreningen Försvarsförbundet som ingår i TCO och samlar sedan 1919 anställda inom försvaret och närstående verksamheter. Anledningen är att den beridna högvakten inte har vanliga ridhjälmar på skallarna. De pickelhuvor som hör till deras uniformer modell Äldre är inte godkända som ridhjälmar. 

En beriden högre vakt med nuvarande huvudbonad och den som facket vill att han har.

Detta är väl typiskt för oss svenskar. Jag undrar vad facket kan komma att klaga på om (och när?) vi måste  försvara oss när Putinland angriper oss i en ny "specialoperation"? 

Att Försvarsmakten missat att MBL-förhandla om rätten att låta soldaterna "jobba" mer timmar än vad kollektivavtalet medger? Eller att man inte följer Naturvårdsverkets anvisningar när svenska stridsvagnar kör in i ett vattensjukt skogsområde där man tidigare noterat att det kan finnas vattensalamandrar?

När britterna om några dagar ska kröna sin kung Karl III och drottning Kamilla så kommer man självklart låta de beridna militärerna ha sina guldglänsade pickelhuvor på sig.. 

Eller att tillåta de skotska soldaterna att paradera i sina kiltar och frysa häcken av sig även om det blir nollgradigt, blåsigt och regnar småspik.

Men det vore otänkbart i Sverige. Suck, säger jag bara.

 

Vi åker med Uber i stället för vanlig taxi

Vi åker oftast kommunalt och skippar bilen när vi som bor i förorten ska nånstans i Storstockholm. Med tanke på bensinpriset, p-avgifter och trängselskatt så är pendel, t-bana, tvärbana, spårvagn eller buss vårt naturliga val. Vanlig taxi nyttjar bara när nån annan betalar, vilket är tämligen sällsynt. Det handlar då t.ex. om sjukresor.

Men nu finns Uber. Det färdsättet har blivit en konkurrent med de kommunala färdmedlen. 

Om vi är och hälsar på kompisar söder om stan tar vi pendeln och tvärbanan dit men när vi ska hem på nattkröken går jag in och bokar en Uberbil via appen i min mobil. Vi kommer ända hem och jag slipper vingla hem med rollatorn från Sollentuna pendelstation, vilket tar nästan 20 minuter för mig.

Med Uber kan jag välja bil och kostnad när jag knappat in min destination. Sen får jag besked om hur många minuter det dröjer innan han är hos mig. Jag ser på en karta var han är nånstans.

När resan är över kliver jag ur. Betalningen är redan avklarad då jag har Uberappen kopplad till mitt PayPalkonto. Det tycker min fru är perfekt då vi (dvs. mest hon) slipper ha dåligt samvete för att hon betalat för litet (eller för mycket) i dricks. 

Vill du ge dricks går du in senare i appen och gör det eller när du bokar nästa resa.

Men de bästa är priset för en Uberresa. Du betalar i snitt ungefär hälften mot vad det skulle kostat att åka med en vanlig taxi. Så när vi åker hem från våra kompisar söder om stan blir resan bara drygt en hundring dyrare än en resa med kommunala medel.

Nu tycker du - som läst i medierna att Uberchaufförer arbetar under slavliknande förhållanden och har svältlöner - att det är fel att utnyttja dessa stackare som kör oss. 

En invandrad förare i 25-årsåldern berättade - när jag frågade hur mycket han fick i lön - att han körde in ca 100 000 på en månad. När han dragit av skatter, avgifter och kostnader för bilen så fick han en lön på runt 40 000 kr. Det är en bra bruttolön som är högre än snittlönen för alla män i landet.

Det var han nöjd med. Men då körde han hela tiden, även helger. Det funkade då han inte hade någon egen familj.

En annan chaufför från Grekland berättade att han tidigare kört för Taxi Stockholm men att köra en Uber var bättre betalt för nu hade han körningar hela tiden.

Så jag skäms inte att skippa taxi och nyttja Uber i stället. Det är ju en win-win såväl för föraren som för mig.

Varför blidde det inga inlägg i april?

Några av mina mest trogna bloggläsare har undrat varför jag inte haft några inlägg seden den 23 mars. Det är inte likt mig. Men det beror mest på att jag haft annat för mig samt att det är svårt att skriva då mr Parkinson vill styra fingrarna till fel tangenter. Att skriva för hand är numera helt omöjligt för mig.

Förutom det har jag gått med i styrelsen för lokalföreningen Parkinson Norrort, påbörjat en Parkinsonrehabilitering på Stora Sköndal tre dar i veckan (som jag dock hoppat av då jag kommer att missa drygt hälften av gångerna på grund av sjukdom och andra engagemang). 

Utöver detta så skriver jag på en bok om Stråssa gruva, som blir på ca 160 sidor. Varit på gården i Bergslagen samt snickrat en del trots mitt handikapp som gör att allt tar mycket längre tid. Suck!

Men nu har jag skrivit detta i alla fall.