Ännu en knepig helsidesannnons

Ni vet ju att jag inte gillar annonser som är svåra att läsa eller som är behäftade med andra märklig- eller tokigheter. Här ovan har du sådan annons, dessutom en helsida i min morgontidning. Brödtexten är svår att läsa och viktig information saknas.

Den här annonsen har ingen tydlig avsändare. Jag utgår från att det är innehavaren av varumärket Tempur som är det. Men det står ingenstans. Och inte heller var jag kan köpa en Tempurmadrass.

Förmodligen anser man att madrassen är så välkänd att konsumenterna självklart vet vilka affärer som säljer den. Jag vet dock inte det.

Sen är texten längst ned i annonsen inte lätt att läsa. Man har gjort ett trippelfel här.

1) För det första har man valt ett rakt tunt typsnitt. Typsnitt med "fötter" och "hakar" (som det du läser nu) är mer lättläst.

2) För det andra har man satt texten enbart med stora bokstäver, dvs. versaler. Stora bokstäver är mer svårlästa än små, i alla fall när det gäller längre texter som här.

3) För det tredje har man lagt texten i vitt på en svart platta. Det försvårar läsningen ytterligare. De mest läsbara är svart text på gult. Det är därför kvällstidningarnas löpsedlar ser ut så.

Suck! Märkligt att reklamnissarna på byråerna inte lärt sig något om läsbarhet. Och lika märkligt att reklamköparna inte ställer krav på byråerna när det gäller läsbarhet.

z

Gängen måste stoppas innan det är för sent

De kriminella mördar- och spränggängen som lever på knarkförsäljning och har gjort förorter till laglösa ghetton måste stoppas. Politiker pratar och myndigheter står handfallna. De kosmetiska lagändringar som gjorts räcker inte. För att få stopp på eländet innan det spårat ur helt krävs extraordinära åtgärder. Åtgärder som medför att Sverige förändras i grunden. Är vi beredda på det? Knappast.

Politikerna bara pratar och prata. "Vi måste få stopp". "Det är oacceptabelt". "Det är de knarkande i Djursholm som är grund till våldet i förorterna". Jojo, snacka går. Men att göra något konkret är något helt annat.

Att strama åt vapenlagarna drabbar bara jägare och sportskyttar. De lättkränkta tonåringarna i förorterna skrattar och skaffar sig ytterligare några magasin till sina k-pistar och pistoler. De struntar totalt i att det ska krävas tillstånd för att ha magasin till skjutvapen.

Vad ska man göra för att stoppa gängen? Nu när till och med  åttaåringar rekryterats till gängen och även haft tillgång till vapen krävs extraordinära åtgärder. 

Om inget görs riskerar vi att få helt laglösa områden som t.ex. i Rio Janeiro där polisen helt gett upp och de kriminella tagit över helt och hållet. Det är inte långt dit även hos oss.

En del politiker anser att militären ska kopplas in där polisen misslyckats. Vattenkanoner säger andra. Satsa mer på skolan och fritidsgårdar. Ställ krav på föräldrarna. Jo, det är nog bra men hjälper inte för att få stopp på de cirka 1 500-2 000 personer det handlar om. De är redan bortom sådana åtgärder.

Såväl polisen som socialtjänsten vet redan vilka barn, ungdomar och yngre män det handlar om och har bra koll på dem. Men att få dem fällde för sina brott motarbetas av deras nekande, smarta välbetalda försvarsadvokater samt att inga vågar vittna mot dem. 

Det enda rätta är att stifta en lag som gör de möjligt att ta in dessa personer och sättas dem bakom lås och bom i ett år i taget. Ta ifrån dem deras lyxbilar, dyrbara armband och klockor och annat som de har som statussymboler samt givetvis deras vapen m.m. Husrannsakningar genomförs samtidigt som de grips.

Hur en sådan lag ska formuleras och antas blir inte lätt. Den kommer även att väcka ett ramaskri hos de som värnar rättssamhällets grundläggande principer. 

Det går idag att ta ifrån föräldrar deras barn på obestämd tid bara för att socialtjänsten fått in en anonym anmälan om t.ex. vanvård. Vuxna går också att ta in och sätta på anstalt om de är onyktra och stör andra.

Men att ta in misstänkta kriminella, mördare, mordbrännare och knarkhandlare som lamslår en hel förort och hålla dem borta under ett år är omöjligt.

Om det nu skulle bli verklighet att staten sydde in dessa personer så kommer nästa fråga? Var ska de placeras?

Kriminalvården har inte plats för mer än 4 500 klienter (ja, så kallas fångarna numera) och sen finns ca 2 500 häktesplatser. Alla dessa är redan fulla och överbelagda. Två fångar i varje cell är vanligt. Planer på att sätta upp tillfälliga baracker finns.

Tiden från lagakraftvunnen dom till placering var tidigare ca en månad. Nu är den snart tre månader. En fånge ett dygn i ett fängelse kostar idag ca 2 500 kr.

Men köpa fängelseplatser i andra länder, varför kan man inte göra det? Jo, det går. Norge har gjort det men slutat då det blev för dyrt.

För att sammanfatta alltihopa: det går att stoppa eländet men då krävs det enorma krafttag. Vi måste tumma på många rättigheter och kanske bryta mot diverse internationella avtal och konventioner.

Det kommer våra politiker aldrig att göra.

Våra lagar - och även våra bidragssystem - är inte anpassade för hur Sverige ser ut idag med den befolkning vi har fått.

Försäkringskassan snabbast med att svara

Som den lille rättshaverist i vardande som jag är har jag trakasserat ytterligare myndigheter med frågor via mejl för att se hur länge det dröjer innan jag får svar. Mina frågemejl denna gång har drabbat Skatteverket (SKV), Försäkringskassan (FK), Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB) samt givetvis även min kommun Sollentuna. Alla utom en mottagare har svarat. Försäkringskassan var snabbast med svar.

Jag skickade mina mejl samma dag, nämligen söndagen den 8 december. Nu var en söndag ingen bra dag så jag borde räkna måndagen den 9 som avsändar- och mottagardag i stället. Från alla - utom MSB - kom automatsvar att man fått ett mejl från mig.

Försäkringskassan var snabbast med att svara. Redan den 10 december kom ett svar där man bad mig precisera mina frågor. Det gjorde jag på studs. Senare samma dag fick jag svar och jag skickade ett positivt och uppmuntrande tack för den snabba servicen.

Detta hedrar kassan som i undersökningar alltid hamnar i botten tillsammans med Arbetsförmedlingen när det gäller kundnöjdhet. (Kan denna snabba service bero på att  kommunikationsdirektör på Försäkringskassan nu är Sten Eriksson som jag en gång anställde på Skattverket som pressekreterare?)

Skatteverket kom tvåa och svaret därifrån fick jag den 12 december. Svaret var visserligen inte svar på min fråga så jag fick skriva svar på deras svar och upprepa min fråga. Senare samma dag kom ett mycket bra svar på min fråga. Från en annan handläggare.

Det första svaret handlade enbart om mina skyldigheter och inte ett ord om mina rättigheter, det som min fråga gällde. Det var inte bra. Tydligen sitter de gamla fiskala takterna kvar i väggarna.

(Verkets första "Dags att deklarera" innehöll information om att man kunde göra fyllnadsinbetalning av skatt om man betalat för lite. Men inte ett ord om att man kunde i förtid få tillbaka skatt om man betalat in för mycket. Typiskt fiskalt. Bara prata om skyldigheter, inget om rättigheter. Det ändrade jag givetvis på.)

På bronsplats kom SMB. SMB har ingen "kundservice" som man kan mejla. Därför gick mitt frågemejl till verkets registrator. Det gör givetvis att handläggningen fördröjs. Så ett mycket trevligt och uttömmande svar kom först den 18 december från en handläggare.

Nu ska i ärlighetens namn sägas att frågeställningarna till de olika myndigheterna var inte exakt desamma. Därför kan det ha påverkat svarstiderna något.

Fortfarande väntar jag svar från min hemkommun Sollentuna. Det ska bli intressant att se när det kommer.

Fortfarande inget svar från Lantmäteriet

Jag gillar inte när myndigheter inte svarar på brev eller mejl inom rimlig tid. Jag har tidigare berättat om Sollentuna kommun som dröjde nästan ett år med att svara - trots påminnelser.  Det ledde till att jag JO-anmälde kommunen som fick "kritik" och lovade bättring. 
      En annan myndighet som har svårt att svara är Lantmäteriet. Mitt mejl dit som jag skickade den 12 oktober har jag ännu inte fått svar på.

Den 12 oktober skickade jag ett mejl med två enkla frågor till Lantmäteriets kundcenter (kundcenter@lm.se). Jag fick inte något automatsvar att man fått mitt mejl.

Jag skickade en påminnelse till kundcenter via mejl den 24 oktober. Eftersom lantmäteriet även har service via telefon ringde jag och hamnade som nr 42 i kö. Jag insåg att även den vägen inte var framkomlig och lade på. (Jag vill helst ha svar via mejl så jag har svart på vitt.)

Den 9 november skickade jag ytterligare påminnelser via mejl. Men denna gång till registrator med hemlig kopia till verkets generaldirektör. Samtidigt skickade jag ett mejl till verkets kommunikationsdirektör och berättade att det uppenbarligen inte gick att kommunicera med kundcenter och undrade varför.

Fortfarande inget svar. Så den 20 december skickade jag ett nytt öppet mejl till generaldirektören Susanne Ås Sivborg. I det berättade jag om mitt försök att få svar på mina fråor och om alla de mejl jag skickat.

Inte en enda gång har jag fått automatsvar. Det är märkligt. Jag börjar tro att det kan vara något tekniskt fel eller något it-strul som gör att mina mejl inte når fram till lantmäteriet? Och att jag inte får dem i retur med upplysning om att de inte nått fram. Sånt kan tydligen hända.

Jag måste nog skicka ett pappersbrev i kuvert med frimärke på till Lantmäteriet i Gävle...

Ytterligare en svårläst annonstext

Efter att ha jobbat ett helt yrkesliv med att ta fram informationsmaterial i olika former som broschyrer, annonser, reklamfilmer m.m. är jag miljöskadad. Jag gillar trycksaker bättre än digitala skärmar. En skärm saknar doften av trycksvärta. 
       Jag strävade alltid efter att få det skrivna lätt att läsa.  Och då handlade det inte bara om ordval utan även om uformning. Minst lika viktigt.

När man formger t.ex. en annons räcker det inte bara med att få den läsbar på en datorskärm. Man måste även veta var ska den slutligt ska visas. Är det i en dagstidning? En veckotidning? På en utomhustavla? I tunnelbanan? På en busslångsida?

I dag var det en svartvit helsidesannons i Dagbladet som visade en allvarlig drottning Silvia, dessutom på hennes namnsdag. Hon ville berätta något om sitt Childhood. men jag vet inte vad.

(Rättelse: Jag har skrivit "namnsdag" ovan. Enligt ett påpekande i en kommentar, se nedan, ska det givetvis vara "födelsedag".)

Rubriktexten var okej men brödtexten var i stort sett helt oläslig: vit liten text på grå botten. Tjusigt på en skärm i bra belysning? Kanske. Men inte i en dagstidning.

En helsida i en morgontidning är inte gratis. Fast nu tror jag att Childhood inte har betalat fullt pris. Den som är informationsansvarig hos Childhood har gjort en miss. Reklambyrån de anlitat har gjort ett dåligt jobb.

PS. Nu tycker ni att jag är onödigt negativ och närkingskt gnällig som bara klankar på annonser. Nä, inte bara. Jag brukar även lyfta fram annonser som är bra och lättlästa.

God Jul och Gott Nytt År samt God forts.

Den politiska kartan är rund

Den politiska kartan med mitten samt höger och vänster kan ses som en cirkel. Går man tillräckligt lång åt vänster kommer man att möta den yttersta högern. Se bilden nedan. Där nere hittar vi kommunismen som trängs med nazismen. Dessa ideologier har mycket gemensamt. Men bara en av dem är salongsfähig trots dess mycket blodiga historia.

Att ha något att göra med  Sverigedemokraterna (SD), som t.ex. att luncha med partiledaren Åkesson leder till rubriker. Men att gå i säng med Sjöstedt är helt okej. Båda har rötter i ideologier med otroligt mycket blod i sin historia.

SD:s historia med sina tunna rötter i nynazismen har inte många år på nacken. Partiet har gjort allt man kan för att tvätta sin byk, men inte lyckats helt. Rester av den gamla tidiga tvätten dyker upp då och då.

Hade partiet bildats idag utan sina bruna rötter hade det säkert varit välkommet även till Nobelmiddagen.

Kommunisternas rötter går djupare och är mycket tjockare. De har varit den blodigaste och hemskaste "-ismen" i den nutida världshistorien. Trots det så får de vara med och leka i den politiska sandlådan. Det kommunistiska arvet försökte man genom ett namnbyte göra sig av med när Sovjetunionen gick i graven och muren föll.

Partiet var helt enkelt en filial till Lenins och Stalins parti i Sovjet och styrdes och finansierades därifrån. Trots namnbytet har man ännu inte gjort upp med sitt förflutna. 

Vänsterpartiet (V), som kommunisterna kallar sig sedan 1990, bildades redan 1917 och firade sina 100 år 2017. Hade man verkligen tagit avstånd från sitt blodiga förflutna hade man valt att vänta till 2090 för att fira sina 100 år då i stället.

Man förskönade sitt namn tidigare, nämligen 1967 då man kallade sig Vänsterpartiet/Kommunisterna (VPK). Då var partiledaren trots det en bekännande fullblodskommunist.

Deras motpart - eller systerparti - på högerkanten Sverigedemokraterna (SD) bildades 1988. Partiets rötter kommer från Framstegspartiet, bildat 1968, Bevara Sverige Svenskt, bildat 1979 och Sverigepartiet som bildades 1986.

När det gäller SD drar man ofta fram kopplingen till nazismen med judehatet och förintelsens koncentrationsläger. Men när man pratar om V tiger man om kommunismens folkmord. Båda partierna har bakgrunder som är skrämmande. Tyvärr drar de till sig massor av väljare och sympatisörer som är okunniga om vad de har för historia. Det värsta är dock att V:s bakgrund talas det tyst om.

PS. De kinesiska kommunisterna tog livet av 80 miljoner människor, de sovjetiska kommunisterna har 62 miljoner liv på sitt samvete och de tyska nazisterna 21 miljoner.  

Fotnot: Sifferuppgifter från "Aldrig mer" (sid 207) av Staffan Skott.

Bara 3 % av allt vatten är drickbart

Det finns mycket vatten på vår jord men det mesta är saltvatten och därmed odrickbart. Bara så lite som tre procent är dricksvatten.  Vi tar vårt dricksvatten för givet men de senaste åren har det uppstått brist på det - även i Sverige. Grundvattennivåerna har sjunkit. Vi måste hitta sätt att minska förbrukningen av dricksvatten. Men hur?

Två tredjedelar av sötvattnet är ytvatten som finns i glaciärer samt sjöar och  vattendrag. En tredjedel är grundvatten som bildas genom att vatten rinner ned genom jordlagren. I Sverige används båda till dricksvatten.

Dricksvattnet är billigt. Det kostar bara ca 4 öre litern. Våra kommunala vattenverk producerar 900 miljarder liter om året och per person förbrukar vi i snitt 140 per person och dygn. Av dessa liter går 30 varje dygn till att spola toaletten. 

Det känns som ett slöseri, att ha bristvaran - sett i ett världsligt perspektiv - dricksvatten för att spola ned vårt kiss och bajs. Det borde finnas ett annat sätt.

Att återinföra utedass i stället är nog inte gångbart. Däremot kan vi använda annat vatten för att spola toaletterna, t.ex. regnvatten eller begagnat dricksvatten från våra duschar och handfat. Se skissen här nedan. 

Rent tekniskt borde det vara lätt att ordna det! Vem blir först att ta patent på idén?