Sällan jag kan bära min medalj

Statstjänare med 30 år i bagaget får utmärkelsen för Nit och Redlighet i rikets tjänst (NOR) - såvida man har skött sig! Det har i princip alla. Den som inte vill ha medaljen i 23-karats guld kan välja en pryl, som t.ex. glasskål eller klocka. Kommuner, företag m.fl. hedrar också sina veteraner men där brukar gränsen gå redan vid 25 år. En del kommuner brukar dela ut medalj men företagen har oftast prylar. En guldklocka brukar vara vanligast. I alla fall förr.

Den som är privatanställd och i stället vill ha en medalj kan få en sådan av Kungl. Patriotiska Sällskapet via sin arbetsgivare, som får betala för den. Den delas ut efter 15 eller 20 år (olika storlekar) för uppskattad arbetsinsats.

NOR-medaljen finns även som miniatyr. Den kan man skaffa även om man fått en sak i stället för medalj, t.ex. en guldklocka. Även den patriotiska medaljen finns som miniatyr.

Bara till högtidsdräkt

Medaljer är ju kul, tycker jag. Men det är ett aber. Ska man vara riktigt korrekt får medaljen endast bäras tillsammans med högtidsdräkt. En sådan definieras som frack, uniform eller folkdräkt/häradsdräkt.

Jag har ingen frack, bar uniform senast 1967 när jag gjorde lumpen och har även ingen folkdräkt. Så tillfällena för mig att bära min medalj är nästan obefintliga. Jag har dock en smoking. Till den får jag inte ha min medalj.

Om värden ger ok

När kungen fyllde 70 häromåret gav han ut en särskild medalj för att fira tilldragelsen. Den fick hans inbjudna gäster. Vid kvällens kungamiddag var det smoking som var påbjuden, inte frack. Kungen, som var värd, beslutade att gästerna - trots smokingen - fick bära hans nya medalj. Så kan man alltså göra, enligt hovet. Men det är alltid den som bjuder in, dvs. värden, som avgör.

I januari ska jag på en finare middag med smoking. Jag kollade med ordföranden i den förening som ordnar kalaset om det var ok med min medalj till smoking. Det var det inte, blev svaret. Däremot var det ok att bära miniatyrmedaljen.

Miniatyr på vänsterslaget

Kollar men reglerna kring smoking och miniatyrmedalj så ska den sättas i vänstra knapphålet. Men nu blev det problem för mig. Min smoking har en sjalkrage utan knapphål. Var ska jag då sätta minatyren? På bröstet eller på sjalkragen.

Jag kollade med hovet som vet hur man ska uppföra sig i finare sällskap. Jo, saknas knapphål ska miniatyren sättas på slaget där det borde varit ett knapphål. Och på vänster sida, sett med bärarens ögon.

Så nu jag vet jag hur jag ska göra. Det känns skönt.

PS. Jag har dock burit min medalj vid två tillfällen utan högtidsdräkt. Ena gången var en smokingmiddag med goda vänner på en nyårsafton. Men där bestämde värden. Andra gången var när sonen gifte sig och jag hade mörk kostym. Sonen svärmor och jag hade kommit överens att bära våra NOR-medaljer då. Det gick bra. Ingen klagade.

Kvinnor kan ha klättrat via männen

Jag vet kvinnor som utnyttjat sitt kön för att via män klättra i karriären. Men det har jag inte vågat torgföra tidigare. Nu gör jag det. Skådisen Naomi Rapace  har nämligen (i dagens SvD) sagt att kvinnorna saknar ansvar i #metoo-debatten: "Många kvinnor har spelat spelet och klättrat. De har varit delaktiga i "gamet" och använt det till sin fördel".

Om jag - eller någon annan mansgris - sagt samma sak för några veckor sedan hade jag legat illa till.  Det var då #metoo-debatten och vittnesmålen stod som spön i backen. Men nu när det dessutom är en kvinna som gör det är det helt ok. Det är ungefär som att en svart får säga "neger" om sig själv.

Från mitt jobbliv vet jag minst två kvinnliga kolleger som fått chefsjobb och gjort karriär via manliga överordnade med makt och kvinnotycke. Men hur vet du det, undrar säkert vän av ordning. Tja, vet och vet. Allt tyder på att det gått till så. Stöd finns i de kommentarer som kvinnorna själva fällt.

Kvinnor har en fördel

Naomi Rapace känner till flera fall - både från teaterns och filmens värld - där kvinnor gått sängvägen för att komma fram i karriären. I kulturvärlden är det nog vanligare än i den byråkratiska.

När det gäller att ta sig fram på detta sätt har kvinnorna en fördel, jämfört med oss män. Jag har visserligen haft kvinnor som chefer men det har aldrig fallit mig in att ta mig fram via dem på ett skamligt sätt. Jag har visserligen inte fått några inviter och det har varit helt uteslutet att jag skulle ha utnyttjat situationen. Det har räckt med att tvingats dansa med dem på personalfesterna.

Makt tänder kvinnor

Män med makt verkar fascinera  en del kvinnor. Jag hade en kvinnlig arbetskamrat som tyckte att vår generaldirektör var sexig. "Vadå?", sa jag. "Klä av honom så får du se en stor vit mjölsäck. Hur kan det vara sexigt?" "Jo, men han har ju MAKT", svarade hon.

Hon gifte sig med en av våra manliga högre chefer, snäppet under generaldirektören. Sen dröjde det inte länge innan hon själv fick en chefstjänst (tack vare att hon besvärade sig och trängde undan den man som fått jobbet från början).

Hon nyttjade makens makt

En  gång när hon och jag inte var överens om en jobbsak (inom mitt ansvarsområde) beklagade hon sig hos sin man avdelningschefen, som gick till generaldirektören och beklagade sig över att jag inte gjorde som hans hustru ville. Jag blev uppkallad till generaldirektören. Sic! Vem av oss som fick ge sig minns jag inte.

Men händelsen är talande. Det finns kvinnor som nyttjat sitt kön för att få som de vill. Det kanske behövs vittnesmål även om det för att få en ökad nyans i debatten. Vi män har inte lika lätt att gå sängvägen för att göra karriär.

Behövs inte. Vi gör ju karriär ändå.

Putinlands missiler når långt in i Sverige

Rysslands krigsmakt var i stort sett kaputt när Sovjetunionen gick i graven. Då började Sverige avveckla sitt gamla försvar men ersatte det inte med något nytt. Det är först nu som politikerna vaknat, i alla fall med ena ögat. Men Putins Ryssland har rustat upp rejält och fortsätter med det!

Sovjet vann Andra världskriget, mycket tack vare stora förluster i manskap och den enorma materielhjälpen från USA och England.

Utan de tiotusentals flygplan, lastbilar, vapen m.m. som skeppades till Stalin hade nog utgången varit mer tveksam? Men det är inget som Putinland verkar minnas när man firar freden varje år.

Ryska missiler hotar oss

Ryssland har sedan kriget enklaven Kaliningrad  (f.d. tyska Königsberg) vid Östersjön, inklämt mellan Polen och Litauen. Där kommer Putin nästa år att placera ut Iskandermissiler som når långt in i Sverige. Ett par sådana - med eller utan kärnladdningar - kan i ett nafs slå ut vår örlogsbas i Karlskrona och en av våra få flygflottiljer, den i Blekinge med nummer 17. Se den streckade gråfyllda cirkeln ovan.

Gotland har ett strategiskt läge och kan liknas vid ett hangarfartyg mitt i Östersjön. Den makt som har kontroll över ön har trumf på hand. Om ryssen skulle placera Iskander där så når man större delen av Sverige, ända upp mot Gävle samt Oslo, Helsingfors,hela Själland och hela Baltikum. Se heldragna cirkeln på bilden.

Vi behöver ett starkt försvar

Jag litar inte på Putinland, som övat anfall med kärnvapen mot stackars Sverige. Jag tycker vi ska ha ett rejält försvar så att det blir jobbigt för den som vill oss ont. Nu står den svenska dörren öppen och tröskeln är i stort sett obefintlig. Våra politiker sover fortfarande men en del har dock rört på sig, öppnat en ögat på glänt men inte vaknat upp helt. Det går långsamt.

Med försvar menar jag inte bara ärtsoppa och kanoner utan även krisberedskap. Där är vi lika dåliga.

Det finns dem som anser att vi inte behöver något försvar alls, bl.a Schyman och hennes feminister. Länder som är osams ska prata med varandra i stället. Visst, det vore väl mycket bättre om världen fungerade så. Men tyvärr gör den inte det.

Vem av de 18 får gå?

Svenska akademien - även kallad "De Aderton" och med rötter från Gustav III - är i blåsväder på grund av den så kallade "kulturprofilens" bravader. Han har inte bara burit sig illa åt mot kvinnor utan även läckt uppgifter om blivande nobelpristagare i litteratur. Han ligger mycket risigt till. Det gör även själva akademien.

Ledamot i akademien blir man på livstid och det sägs att man inte kan avsäga sig ledamotskapet. Två ledamöter har uteblivit från allt med akademien sedan flera år. Den nuvarande ständiga sekreteraren Sara Danius hävdar att det går att utesluta en ledamot. Det lär ha skett en gång och då var det fråga om landsförräderi.

"Kulturprofilen" har nära förbindelser med akademien, varit en hyllad bekantskap och gått som barn i huset hos de aderton. De flesta insatta vet vid det här laget vem det är och vad han heter.

Hans fru sitter i Svenska akademien

Men de flesta medier har inte namngett honom och inte heller berättat hans koppling till akademien.

Han är fransman (född 1946 i Marseille) och är en hyllad fotograf, teaterregissör och konstnärlig ledare för kulturscenen Forum i Stockholm. Han är gift med en poet som är ledamot i Svenska akademin. Det har medierna inte alls berättat. Inte än.

Om det blir räfst och rättarting i akademien tror jag att hans fru ligger illa till. Vem annars skulle ha berättat för honom om blivande litteraturpristagare? Och hur har hon stått ut med honom under alla dessa år? Hon måste ha vetat, men tigit som alla andra som också känt hans dåliga sidor.

Tillägg den 9 december: Igår hade radions P1 på eftermiddagen flera inslag om "kulturprofilen" och namngav honom och hans hustru: Jean Claude Arnault och Katarina Frostenson. Varje gång någon dristat sig till att kritisera Arnault har Frostenson gått i taket, blivit förbannad och försvarat honom. Flera har vittnat om detta.

Tillägg den 10 december: I dagens SvD skriver tidningens kulturchef om samma sak som jag tar upp i detta blogginlägg. Han namnger även den landsförrädare som uteslöts ur akademien, nämligen Gustaf Mauritz Armfelt. Det skedde 1794.