Allmänläkare kan lite om mycket

För ett par år sedan fick jag svårt att gå. Det gjorde ont i benet och ryggen när jag gick. Jag tog mig som man ska till farbror doktorn. I detta fall min familjeläkare (en så kallad husläkare. Gillar inte titeln. Husläkare lagar hus) som jag haft i nästan trettio år.

Han konstaterade att jag hade inflammation i en slemsäck (vad nu det är för slags säck) och gav mig en spruta i låret. Men inte blev jag bättre av det.

Vid nästa besök hänvisade doktorn mig till en sjukgymnast (en  yrkesgrupp som numera har döpt om sig till fysioterapeuter, låter väl tjusigare). Den sjuka gymnasten gav mig ett antal rörelser jag skulle utföra i hemmet under två veckor. Men det blev jag sämre av.

Åter till sjukgymnasten konstaterade han att jag nog hade fått något som hette spinal stenos. Det är nåt med ryggen och kotorna där. Jag återvände till min familjeläkare och berättade vad sjukgymnasten kommit fram till. Då först fick jag en remiss till en magnetröntgen-undersökning.

När den undersökningen var gjord konstaterades att jag helt riktigt hade spinal stenos plus en början till diskbråck. Det ledde så småningom till en operation som gjorde att jag blev helt okej och kunde gå som folk igen.

Nu har min fru gått med ont i benet och ryggen en längre tid och gick till sin doktor. Hon, doktorn alltså, konstaterade att det var inflammation i en muskel och ordinerade intag av Ipren tre gånger dagligen i en vecka. Men det hjälpte inte.

Då gick frun till en sjukgymnast (fysioterapeut) som efter undersökning med bl.a. ultraljud ställde diagnosen spinal stenos. Historien upprepar sig. Nu ska frugan på återbesök till doktorn så får vi se vad hon hittar på. Förhoppningsvis borde det bli remiss till röntgen för att kolla ryggen m.m.

Jag förstår att en allmänpraktiserande läkare inte kan vara expert på allt men jag undrar varför de inte verkar ha hört talas om spinal stenos. Patienter med de symtomen borde skickas direkt till en röntgenkoll. Lidandet skulle förkortas med flera månader!

Vad kan det bero på? Jag har tre alternativ till förklaring:

1. Allmänläkare kan litet om mycket och är inte experter på nånting. Därför börjar de med piller eller sprutor till alla åkommor som patienterna kommer med. Det kan ju hjälpa. Det kan ju också vara så att många patienter, varav en del hypokondriker, kommer till sin allmänläkare med diffusa symtom och klagar över ryggen, benen m.m. Därför börjar läkaren kanske helst med piller m.m. i samtliga fall. Många går ju till doktorn för att de vill ha piller.

2. Det är dyrt med magnetröntgenundersökningar och Landstinget har uppmanat sina anslutna läkare att bara ta till det i yttersta nödfall.

3. Det kanske är så att patienter som fyllt 65 år och är pensionärer inte ska ha tillgång till den yppersta tekniken då den i första hand ska förbehållas de yngre som är arbetsföra. Det verkar nästan som en pensionär alltid måste ha tabletter i stället, helst flera olika.

Vad lär man sig av det här? Jo, får du ont i ryggen och i benen: gå först till en fysioterapeut.