Flytta eller bo kvar?

När man som jag passerat pensionsåldern med råge och fortfarande bor kvar i den gamla villan börjar omgivningen att undra när jag och frun ska flytta. "Vi tänker inte flytta", svarar jag.

Annars är det vanligt att 40-talisterna säljer sina avbetalda villor, som under flera decennier gynnades av inflation och fullt ränteavdrag och köper en lägenhet i stället. Många har tröttnat på häckar, gräsmattor, snöskottning och äppelträd och vill kunna njuta av tillvaron på en inglasad balkong i stället.

Det kanske går att få fem miljoner för vår kåk i Sollentuna. Sen går minst en miljon bort i skatt och kvar blir fyra. Det räcker knappt till en trerumslägenhet i Stockholms innerstad. Dessutom finns risk att månadskostnaden för lägenheten blir högre än våra nuvarande löpande omkostnader. Varför ska vi då flytta?

Det finns andra skäl. Ett är att i god tid skaffa en bostad som är mer lämplig för den som är handikappad, t.ex. en lägenhet på ett plan med hiss. Att bo i en kåk med sovrummet på övervåningen kan bli besvärligt om hälsan sviktar. Men vem har sagt att man ska bli handikappad på gamla dar?

Flera par i vår ålder har redan ställt sig i kö till något privat äldreboende. Det har faktiskt vi också gjort. För säkerhets skull. Men väntetiden är lång. Om vi har tur kan vi få en bostad där när vi blivit bortåt 85 år. Men jag vill nog helst slippa att behöva flytta dit.

Ett skäl för att flytta från Sollentuna är annars att slippa det stressande bruset från den tättrafikerade Uppsalavägen, som skär rätt genom kommunen. Det sägs att sträckan mellan Kista och Häggvik är landets hårdast trafikerade vägsträcka. Vi hör ljudet hela tiden. Det går inte att tänka bort det och tro att det är en brusande fors!

För att slippa motorvägens buller och partiklar så måste flytten i så fall gå ut i landet någonstans där det finns tystnad och frisk luft. Men då kommer vi långt bort från barn, barnbarn och kompisar. Det skulle förstås bli en bra slant över på en försäljning av kåken i Sollentuna, jämfört med köpet av en bostad i landsorten eller glesbygden. Men pengar är inte alltid allt.

Ja, fundera kan man ju alltid göra. Det är inte säkert att man som skröplig 90-åring får en plats på ett nödvändigt äldreboende när kommunerna satsar på hemtjänst, som är billigare. Häromdan hörde vi om en 99-åring med vårdbehov och med toan på övervåningen som i stället för en plats på äldreboendet fick en toaletthink inställd i vardagsrummet i sin villa. Och häromveckan kastade sig en 84-årig kvinna från balkongen och avled för att hon inte fick plats på äldreboendet.

Med tanke på alla 40-talister som snart kommer att kräva sina äldreboenden borde politikerna satsa på att bygga fler sådana bostäder. Alternativet är annars att återinföra ättestupan.

Det är väl okej att bli gammal så länge man får vara hyfsat frisk och kan ta hand om sig själv. Men när man inte längre kan det... ja, då blir det inte kul.