Mazariner eller surdegslimpor?

För många år sedan hälsade vi på hos Manne R, bonde och f.d.  kommunalråd. Han var änkling sen något år tillbaka och bjöd stolt på fika och hembakade kakor. Han hade aldrig förut varken lagat mat eller bakat, men som änkling fick han lära sig det. "Det finns ju recept och kokböcker" var hans svar på vår fråga "Hur?" 

Jag trodde då att jag aldrig någonsin skulle kunna tänka mig att baka. Men man ska aldrig säga aldrig. Nu har det skett. Jag har bakat. Det blev mazariner.

Mazariner har jag alltid gillat. Jag minns att min mor handlade sådana hos Konsumbageriet på Norr i Örebro. Senare köpte jag mazariner i ett bageri på Gustavsgatan där jag senare bodde med min mor.

När jag för snart tjugo år sedan i ett par år var kund hos en reklambyrå hade vi alltid möten med byrån på fredagar och på eftermiddagen när det var fikadags, Det var en trevlig avslutning på arbetsveckan och om mötet blev kort var jag hemma tidigare.

Som kund kunde jag ställa krav. Det var ju jag som attesterades deras fakturor. Ett av mina krav var att det alltid skulle finnas färska mazariner till fikat hos byrån - och detta trots att det förmodligen bara var jag som verkligen uppskattade mazarinerna. Det skulle dessutom inte vara nåra fuskmazariner från snabbköpet utan riktiga från närmaste konditori fyllda med smarrig mandelmassa.

Så blev det också, vecka ut och vecka in. Gustaf S. - som var chef på byrån - blev miljöskadad. Varenda gång sedan dess tänker han på mig när han ser en mazarin. Om han gått på terapi för att bli kvitt dessa hemska tvångstankar vet jag inte. Han kanske borde göra det.

Åter till ämnet för detta blogginlägg, nämligen att jag - helt utan personlig hjälp - utan bara med ett recept på egen hand bakat egna mazariner! Dessutom flera gånger. Även glutenfria, då jag har två svägerskor som inte tål gluten.

Till första satsen tog jag fullkornsmjöl, av misstag. Men de blev helt ätbara i alla fall. Det svåraste var nog att få till det sista momentet när florsockerlösningen ska på toppen. Det är inte helt lätt att få till den  rätta blandningen florsocker och vatten. Risken är att lösningen blir för tunn.

Jag var riktigt stolt och berättade om mitt allra första bak med ord och bild för mina drygt 400 s.k. vänner på fejsbok och fick en hel del kommentarer. Ragnar Ö. med rötter i Tornedalen undrade om jag hade blivit "knapsu"?

Det är tornedalsfinska (mienkäli) för en man som är kärringaktig. Jag är nog  det. Har alltid varit det. Brukar dessutom klä upp (inte ut!) mig i skotsk höglandsdräkt med egendesignad kilt m.m.

Jag fick även uppmaningen att baka matbröd i stället. Så här i efterhand har det slagit mig att det kanske är mer manligt att baka matbröd än mazariner? Mazariner och småkakor är nog lite fjolligt för en man att baka?

Nä, rikiga karlar har skit under naglarna, kliar sig offentligt i skrevet, röstar på SD, luktar diesel och bakar sina egna surdegslimpor - definitivt inga fjolliga mazariner!.

PS. Jag har nyligen haft SMS-kontakt med Gustaf på reklambyrån. Vi kanske ska ses över en fika. Han lovade fixa mazariner - och detta trots att jag inte är kund hos honom längre.