Tisdagen den 13 februari 1945 gick flyglarmet i Dresden. Nu var det allvar och inget falskt alarm. Stan var fylld av flyktingar och var helt oskyddad. Inget försvar fanns eftersom allt artilleri hade flyttats österut för att sättas in mot de framryckande ryssarna.
Först kom Mosquitoplan med lysbomber för att visa vägen. Sen kom drygt ett tusen bombplan - brittiska Lancasterplan och amerikanska B 17 Flygande fästningar. De släppte 4 500 ton bomber; först sprängbomber som blåste bort taken på husen, sen brandbomber som gjorde stan till ett enda eldhav.
Den historiska barockstaden - huvudstad i delstaten Sachsen - med sina ovärderliga konstskatter lades i ruiner.
De häftiga bränderna gjorde slut på allt syre. Människor dog av syrebrist som också till slut gjorde det omöjligt för bombplanen att flyga in över den brinnande staden. Ljuset från elden i Dresden syntes för piloterna redan över engelska kanalen så det var lätt att navigera dit.
Människor som kastat sig i fontäner och dammar blev levande kokta. Det går inte med ord att beskriva följderna av denna meningslösa terrorbombning.
Dresden hade bombats tidigare men inte alls i sådan omfattning som det var fråga om nu. Det fanns inga viktiga militär mål där. Detta gjorde att tiotusentals tyska flyktingar från andra delar av landet hade tagit sig dit i hopp om att skonas från kriget, som de flesta dessutom anade att det snart borde vara slut.
Vissa källor hävdar att Stalin ville ha staden förstörd, Anledningen var att den var en järnvägsknutpunkt och han ville ha stopp för tyska truppförflyttningar till östfronten.
Exakt hur många som dog, hur stor yta som drabbades, hur många flygplan av olika slag som deltog m.m. finns det olika uppgifter om. Det är ofta så att såväl segrare som förlorare presenterar sin egen version. Dresden är bara ett exempel på sådan historieskrivning.
Pådrivande och operativt ansvarig för bombningen var den brittiske flygmarskalken Arthur "Bomber" Harris (1892-1984) som blev adlad, behängd med mänger av medaljer och fick dessutom 1992 - trots protester - en staty i London.
Dresden - en fantastiskt vacker barockstad - fylld av ovärderliga konstskatter förstördes 84 dagar innan kriget i Europa tog slut. Så här såg den ut år 1900:
PS. Jag hade en tysk arbetskamrat som tillsammans med sin morfar upplevde bombningen av Dresden. Han var åtta år då. Hans far var tysk regementschef på östfronen, togs av ryssarna och satt i fångenskap till 1950-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar