Först måste jag säga att den här berättelsen inte är en skröna, utan är helt sanningsenlig och har ägt rum.
Närmaste granne över skogen med vårt torp i Bergslagen ligger Domargården. Där bodde tidigare tre bröder som alla var ungkarlar. En dag när min svärfar kom på besök fann han Arne, en av de tre bröderna, i köket, fullt sysselsatt med nål och tråd.
Handarbetet han utförde gjorde han på sig själv.
Arne hade varit ute och arbetat i skogen hela dan och råkat hugga sig i handen. Han hade lindat en trasa runt såret och fortsatt arbeta. Vid dagens slut hade han återvänt hem till gården och tyckte då att såret borde åtgärdas då det var rätt stort.
Van att klara det mesta på egen hand tog han fram nål och sytråd och började utan bedövning att sy ihop sitt sår i handen. Det var då som svärfar kommit på besök. Gårdens hund satt bredvid och slickade i sig blodet som droppade ned på golvet vid Arnes fötter.
Dagen efter fick Arne problem med hjärtat och tog sig trots att han tyckte det var onödigt till sjukhuset i Lindesberg. Där undrade man varför han hade ett blodigt bandage runt ena handen. Han berättade motvilligt vad som hänt och visade såret och fick beröm för att såret var snyggt hopsytt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar