Jag har aldrig varit sportintresserad, varken i teori eller praktik. Visserligen fanns en fotboll - världens mest spridda leksak - när jag var liten men den sparkade min äldre bror bort i skogen vid vår sommarstuga. Farsan gav oss ingen ny. Därmed blev det ingen fortsatt fotbollskarriär för mig och detta trots att jag kanske hade påbrå?
Farsan var nämligen en duktig bollsparkare och spelade i division 2-laget IFK Örebro på 1930-talet. Han finns t.o.m. på en lagbild som finns på Idrottsmuseet i Örebro.
Men nu på ålderns höst har jag fått ett visst intresse för fotboll. Jag hejar på ÖSK, fast mycket passivt, vilket innebär att jag noterar deras matchresultat och följer deras upp- respektive nedklättring i den allsvenska tabellen.
Jag har även sett flera av VM-matcherna på teven. Men jag gillar inte det råa spelet med alla tacklingar, avblåsningar, frisparkar och de spelavbrott det leder till. Spelet blir ryckigt. Damfotboll är trevligare att titta på därför att spelet är lugnare och mer sportsligt.
Nä, herrfotboll på elitnivå verkar ha övergått till att mer likna en kampsport.
14 juli 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar