I dagens tidning finns också en platsannons från Skatteverket. Med stora rubriker söker man "Affärschef" och "Processansvarig". Alltså två tillsättningar med löner som inklusive pålägg kostar bortåt 1,5 - 2 miljoner per år. Och båda befattningarna ska bara jobba invärtes med att hålla den interna byråkratin vid liv.
Affärschefen ska vara kund- och affärsorienterad för personalenheten vid verksamhetsstöd i Solna. Processutvecklaren ska utveckla de interna processerna hos verksamhetsstöd.
Nä, det är nog dags för nya verksledningen att skicka ut signaler om att "leka-affär"-modellen ska avvecklas och stoppa all utökning av internbyråkratin. Det är ju trots att skattebetalarnas pengar det handlar om.
20 maj 2010
Bra med värdeutbildning för alla
I dagens DN berättas att en statlig utredare föreslår att nyanända till Sverige ska erbjudas en 60 timmar lång utbildning om förhållandena här i landet, bl.a. om grundläggande värden. Det låter ju bra. Men samma utbildning kanske även vi svenskar skulle behöva få? Då skulle säkert antalet sverigedemokrater var mindre.
Fortfarande ledningsproblem
Som jag nämnt tidigare så är vår kåk i Sollentuna obeboelig på grund av att vi inte har vatten, el eller avlopp. Senaste två veckorna har vi varit på torpet i Bergslagen. När vi i går återkom till hemorten så kändes det nästan som att komma utomlands.
Det berodde på att träd, buskar och blommor var gröna respektive utslagna. Så var det inte riktigt i Bergslagen, som är en eller två klimatzoner från Stockholmsområdet. Dessutom var det soligt och varmt och svägerskan som vi är inhysta hos bjöd oss på champagne när vi kom till henne och dessutom vin till maten.
Mina ledningar verkar dröja. För att få ned vatten- och avloppsledningarna måste man spränga en djup grav och borrmaskinen hade stått still på grund av att den gått sönder. Elkabeln som Sollentuna Energi ska lägga ut tillfälligt lyser fortfarande med sin frånvaro trots att man fått den blankett man måste ha för att överhuvud taget kunna göra något.
Så vår nomadtillvaro kommer att fortsätta, ovisst hur länge.
Det berodde på att träd, buskar och blommor var gröna respektive utslagna. Så var det inte riktigt i Bergslagen, som är en eller två klimatzoner från Stockholmsområdet. Dessutom var det soligt och varmt och svägerskan som vi är inhysta hos bjöd oss på champagne när vi kom till henne och dessutom vin till maten.
Mina ledningar verkar dröja. För att få ned vatten- och avloppsledningarna måste man spränga en djup grav och borrmaskinen hade stått still på grund av att den gått sönder. Elkabeln som Sollentuna Energi ska lägga ut tillfälligt lyser fortfarande med sin frånvaro trots att man fått den blankett man måste ha för att överhuvud taget kunna göra något.
Så vår nomadtillvaro kommer att fortsätta, ovisst hur länge.
11 maj 2010
Verket har "lekt affär" tidigare
I går träffade jag och några till i RSV-Veteranernas styrelse nye generaldirektören för Skatteverket. Vi hade bett om att få möjligheten att presentera föreningen för honom. Om sex-sju år är det dags för honom själv att bli medlem...
Det var ett trevlig möte. Han frågade oss pankisar och föredettingar bl.a. om vi hade något råd att ge honom. Mitt budskap var: Spola "leka-affär-modellen" med en beställar- och utförarorganisation, en organisation som verket lidit av i snart fem år. Han svarade att han fått samma budskap från många håll.
Vi gamlingar kunde också berätta att verket tidigare, i slutet av 1980-talet, hade "lekt affär", men denna gång bara när det gällde it-verksamheten. Det var ett skarpt försök, som gick i graven efter några år. Även då hade utförarsidan eget namn - RSV DataService - och med egen logga. Generaldirektören visste inte om detta och noterade tacksamt våra synpunkter.
Det ska bli spännande att följa verket och se vad som händer på den här fronten framöver.
Det var ett trevlig möte. Han frågade oss pankisar och föredettingar bl.a. om vi hade något råd att ge honom. Mitt budskap var: Spola "leka-affär-modellen" med en beställar- och utförarorganisation, en organisation som verket lidit av i snart fem år. Han svarade att han fått samma budskap från många håll.
Vi gamlingar kunde också berätta att verket tidigare, i slutet av 1980-talet, hade "lekt affär", men denna gång bara när det gällde it-verksamheten. Det var ett skarpt försök, som gick i graven efter några år. Även då hade utförarsidan eget namn - RSV DataService - och med egen logga. Generaldirektören visste inte om detta och noterade tacksamt våra synpunkter.
Det ska bli spännande att följa verket och se vad som händer på den här fronten framöver.
7 maj 2010
Chefer behöver gå kurs i välskrivning
Förr i tiden skrev läkarna sina recept för hand. Det var allmänt känt att läkarna hade handstilar som var svåra, nästan omöjliga att läsa. Det skapade problem för landets apotek. Nu är problemet borta eftersom alla recept är digitala.
På dåvarande Riksskatteverket hade vi en överdirektör som skrev som en kratta. En gång när han hade rättat en text jag skrivit och jag skulle försöka tyda hans kråkfötter gick det inte. Jag tog hjälp av hans sekreterare. Inte ens hon, som var mer van vid hans stil, klarade det.
Då knackade vi försiktigt på hos överdirektören och bad honom tyda det han skrivit. Efter en kort stunds begrundan, sa han: "Det var inget viktigt" och så strök han över sin text. Han kunde alltså inte själv tyda det han skrivit.
Nu verkar den nye generalen för verket har en lika dålig handstil. Dessutom är han noga med texterna som underhuggarna producerar och vill gärna rätta det mesta som föreläggs honom. Allt enligt välunderrättade källor.
Att chefer fortsätter att skriva oläsligt är en förbannelse för medarbetarna. Det är inte effektivt och tar mycket tid och kraft. Jag tycker att alla chefer som skriver oläsligt ska tvingas på på välskrivningskurs. Det höll jag på att råka ut för en gång på 1960-talet när jag gick i realskolan.
Det var nämligen så att landstinget i mitt hemlän köpte skolbarnsteckningar för att rama in och ha som prydnad på sjukhus, ålderdomshem och liknande ställen. Eftersom jag hade lite teckningstalang köpte man en av mina teckningar för 10 kr. När teckningsläraren gav mig tian så var jag tvungen att kvittera beloppet på en blankett. Jag skrev en, som jag tyckte, vuxen och snitsig namnteckning.
"Va, det går ju inte att läsa vad du skriver", sa han uppbragt. "Du måste gå på välskrivningskurs". Jag visade honom då att jag faktiskt kunde skriva läsligt och slapp med nöd och näppe den extra undervisningen, som givetvis skedde på fritid.
På dåvarande Riksskatteverket hade vi en överdirektör som skrev som en kratta. En gång när han hade rättat en text jag skrivit och jag skulle försöka tyda hans kråkfötter gick det inte. Jag tog hjälp av hans sekreterare. Inte ens hon, som var mer van vid hans stil, klarade det.
Då knackade vi försiktigt på hos överdirektören och bad honom tyda det han skrivit. Efter en kort stunds begrundan, sa han: "Det var inget viktigt" och så strök han över sin text. Han kunde alltså inte själv tyda det han skrivit.
Nu verkar den nye generalen för verket har en lika dålig handstil. Dessutom är han noga med texterna som underhuggarna producerar och vill gärna rätta det mesta som föreläggs honom. Allt enligt välunderrättade källor.
Att chefer fortsätter att skriva oläsligt är en förbannelse för medarbetarna. Det är inte effektivt och tar mycket tid och kraft. Jag tycker att alla chefer som skriver oläsligt ska tvingas på på välskrivningskurs. Det höll jag på att råka ut för en gång på 1960-talet när jag gick i realskolan.
Det var nämligen så att landstinget i mitt hemlän köpte skolbarnsteckningar för att rama in och ha som prydnad på sjukhus, ålderdomshem och liknande ställen. Eftersom jag hade lite teckningstalang köpte man en av mina teckningar för 10 kr. När teckningsläraren gav mig tian så var jag tvungen att kvittera beloppet på en blankett. Jag skrev en, som jag tyckte, vuxen och snitsig namnteckning.
"Va, det går ju inte att läsa vad du skriver", sa han uppbragt. "Du måste gå på välskrivningskurs". Jag visade honom då att jag faktiskt kunde skriva läsligt och slapp med nöd och näppe den extra undervisningen, som givetvis skedde på fritid.
Snålheten bedrar visheten
Min gamla mamma sa alltid att "snålheten bedrar visheten". Med det menade hon att man ska inte snåla om man kan låta bli. Skatteverket, min gamla arbetsgivare, snålar på allt, eftersom man - som Grekland - lever på lånade pengar. Borgerlige Borg är snål mot verket. Andra myndigheter är han mer generös mot.
Sedan början av 1970-talet har verket i stort sett varje år efter deklarationstidpunkten frågat ut folket om deras deklara-tionsvanor. Tack vare dessa enkäter har det år för år gått att följa hur många som deklarerar på egen hand, hur många som behöver hjälp, hur många kvinnor respektive män i olika åldrar som deklarerar på egen hand, vad man tycker om den information man får och mycket annat.
Men i år har verket spolat enkäten - bara för att spara 150 000 kr. Det är ju en struntsumma med tanke på totalbudgeten på bortåt 7 miljarder kr. Men detta är inte bara det enda som verket låter blir att göra för att spara pengar. Verket är anorektiskt.
Jag fattar inte hur Borg kan låta detta fortgå när andra myndigheter, som t.ex. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan verkar har hur mycket pengar som helst. Annars skulle de inte ha dyr TV-reklam där budskapet är allmängiltigit och utslätat, typ "Har du frågor, kontakta oss?". Kassan kör ju sin kampanj för "Nya Försäkringskassan". Informationen, som kostar många miljoner, handlar bara om hur bra myndigheten är och innehåller inga viktiga budskap om nya skyldigheter eller rättigheter.
Bristen på pengar kommer att medföra ännu hårdare besparingar för Skatteverket. Frågan är hur långt man kan gå med nedskärningar i verksamheten. Jag är helt övertygad att det redan nu drabbar skatteintäkterna, men det är ju svårt att leda i bevis.
Sedan början av 1970-talet har verket i stort sett varje år efter deklarationstidpunkten frågat ut folket om deras deklara-tionsvanor. Tack vare dessa enkäter har det år för år gått att följa hur många som deklarerar på egen hand, hur många som behöver hjälp, hur många kvinnor respektive män i olika åldrar som deklarerar på egen hand, vad man tycker om den information man får och mycket annat.
Men i år har verket spolat enkäten - bara för att spara 150 000 kr. Det är ju en struntsumma med tanke på totalbudgeten på bortåt 7 miljarder kr. Men detta är inte bara det enda som verket låter blir att göra för att spara pengar. Verket är anorektiskt.
Jag fattar inte hur Borg kan låta detta fortgå när andra myndigheter, som t.ex. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan verkar har hur mycket pengar som helst. Annars skulle de inte ha dyr TV-reklam där budskapet är allmängiltigit och utslätat, typ "Har du frågor, kontakta oss?". Kassan kör ju sin kampanj för "Nya Försäkringskassan". Informationen, som kostar många miljoner, handlar bara om hur bra myndigheten är och innehåller inga viktiga budskap om nya skyldigheter eller rättigheter.
Bristen på pengar kommer att medföra ännu hårdare besparingar för Skatteverket. Frågan är hur långt man kan gå med nedskärningar i verksamheten. Jag är helt övertygad att det redan nu drabbar skatteintäkterna, men det är ju svårt att leda i bevis.
6 maj 2010
Mina ledningsproblem fortsätter
Vi är ju utan vatten, avlopp och el. Det kan dröja minst en månad innan byggarna gör en ny rörgrav för elkabeln åt mig. Tills dess måste jag ha en provisorisk elkabel till kåken. Därför besökte jag kommunens elbolag.
En trevlig kille tog emot mig, noterade allt han behövde. "Visst, det kan vi ordna men först måste vi ha en blankett ifylld av dig och av den elektriker som satte upp ditt nya mätarskåp på fasaden", sa han. Alltså blev det att jaga elektrikern igen. Ni vet hur svårt det kan vara att få fatt i sin hantverkare. Men ok, det lyckades. Han skulle fylla i sin del av blanketten och skicka den till mig.
Först när elbolaget fått den ifyllda blanketten kan dom ordna en provisorisk elkabel åt mig. "Nästa vecka är kortvecka och då går det nog inte", förklarade killen på elbolaget.
Elkabeln ska träs in i ett hårt plaströr som elbolaget tillhandahåller. Men man måste hämta röret själv. "Kan ni inte ta med plaströren när ni kommer med den provisoriska kabeln", undrade jag. "Nä, det går inte", blev svaret. "Men har du aldrig hört ordet service", försökte jag. Nix, det hjälpte inte. Kommunens elbolag har sina regler och regler är till för att följas. (Jag som trodde att regler var som hårt bröd, till för att brytas.) Jag har lärt mig att inte i onödan och för prestigens skull reta upp hantverkare och tjänstemän man måste hålla sig väl med så jag teg. Sa inget mer.
Eftersom jag har en telefonledning som går i luften - från en stolpe vid tomtgränsen och till skorstenen - tänkte jag få telefonledningen ned i samma ledningsgrav som elkabeln. Byggkillarna sa att Telia tillhandahåller plaströr gratis för telefonledning i marken och kör dessutom ut dem. Så därför ringde jag Telia. Satt i telefonkö. Var nummer 22 med en väntetid på 20 minuter.
Väl framme fick jag veta att Telia inte längre har hand om ledningarna. Det är ett annat företag som har det. Det heter Skanova. Nu blev det ny telefonkö i cirka 20 minuter till. När jag var nummer ett i kön började det tuta upptaget och sedan bröts samtalet. Jag blev inte upprörd. Jag har lärt mig att ta det lugnt.
Åter till fruns syster där vi bor tillfälligt lånade jag datorn och hittade Skanovas webbplats för att försöka skicka ett mejl. Men de vill tydligen inte ha mejl för det fanns ingen mejladress. Däremot hittade jag deras postadress så nu har jag skickat ett pappersbrev till dem. Det ska bli intressant att se om och när man hör av sig till mig. (TILLÄGG: I dag, måndag den 10 maj kl. 8:00, ringde telefonen. Det var en trevlig man från Skanova. Han berättade att man fått mitt brev och att man sedan tre år tillbaka slutat att hålla med plaströr för teleledningar i marken. Så var det med det, alltså.)
Men mina problem är lätta som en fjärt. Det finns värre saker. Jag har i dagarna fått veta att två f.d. arbetskamrater, båda yngre än jag, har drabbats av elakartad cancer, den ene i prostatan och den andre i tjocktarmen med metastaser i levern.
Jag ska nog inte klaga.
En trevlig kille tog emot mig, noterade allt han behövde. "Visst, det kan vi ordna men först måste vi ha en blankett ifylld av dig och av den elektriker som satte upp ditt nya mätarskåp på fasaden", sa han. Alltså blev det att jaga elektrikern igen. Ni vet hur svårt det kan vara att få fatt i sin hantverkare. Men ok, det lyckades. Han skulle fylla i sin del av blanketten och skicka den till mig.
Först när elbolaget fått den ifyllda blanketten kan dom ordna en provisorisk elkabel åt mig. "Nästa vecka är kortvecka och då går det nog inte", förklarade killen på elbolaget.
Elkabeln ska träs in i ett hårt plaströr som elbolaget tillhandahåller. Men man måste hämta röret själv. "Kan ni inte ta med plaströren när ni kommer med den provisoriska kabeln", undrade jag. "Nä, det går inte", blev svaret. "Men har du aldrig hört ordet service", försökte jag. Nix, det hjälpte inte. Kommunens elbolag har sina regler och regler är till för att följas. (Jag som trodde att regler var som hårt bröd, till för att brytas.) Jag har lärt mig att inte i onödan och för prestigens skull reta upp hantverkare och tjänstemän man måste hålla sig väl med så jag teg. Sa inget mer.
Eftersom jag har en telefonledning som går i luften - från en stolpe vid tomtgränsen och till skorstenen - tänkte jag få telefonledningen ned i samma ledningsgrav som elkabeln. Byggkillarna sa att Telia tillhandahåller plaströr gratis för telefonledning i marken och kör dessutom ut dem. Så därför ringde jag Telia. Satt i telefonkö. Var nummer 22 med en väntetid på 20 minuter.
Väl framme fick jag veta att Telia inte längre har hand om ledningarna. Det är ett annat företag som har det. Det heter Skanova. Nu blev det ny telefonkö i cirka 20 minuter till. När jag var nummer ett i kön började det tuta upptaget och sedan bröts samtalet. Jag blev inte upprörd. Jag har lärt mig att ta det lugnt.
Åter till fruns syster där vi bor tillfälligt lånade jag datorn och hittade Skanovas webbplats för att försöka skicka ett mejl. Men de vill tydligen inte ha mejl för det fanns ingen mejladress. Däremot hittade jag deras postadress så nu har jag skickat ett pappersbrev till dem. Det ska bli intressant att se om och när man hör av sig till mig. (TILLÄGG: I dag, måndag den 10 maj kl. 8:00, ringde telefonen. Det var en trevlig man från Skanova. Han berättade att man fått mitt brev och att man sedan tre år tillbaka slutat att hålla med plaströr för teleledningar i marken. Så var det med det, alltså.)
Men mina problem är lätta som en fjärt. Det finns värre saker. Jag har i dagarna fått veta att två f.d. arbetskamrater, båda yngre än jag, har drabbats av elakartad cancer, den ene i prostatan och den andre i tjocktarmen med metastaser i levern.
Jag ska nog inte klaga.
5 maj 2010
"Allt som kan gå åt helvete gör det"
Jag har tidigare (den 24 april) på min blogg berättat att vår tomt är avstyckad och att dottern och mågen ska bygga hus på nya tomten. Våra ledningar går över nya tomten och måste läggas om. Det är ledningar för vatten, avlopp och elektricitet. Alla är fimpade nu och frun och jag är inackorderade hos fruns syster, som tack och lov bor bara några kvarter från oss.
När tomten bildades fick vi servitut för att få dra våra ledningar för vatten och avlopp över nya tomten, men vi saknade servitut för elkabeln. Jag skrev om detta till tanten på lantmäteriet som skötte den juridiska biten när tomten bildades. "Ni behöver inget servitut för elkabeln", svarade hon mig per telefon. Jag tog henne på orden.
Men det visade sig vara fel. Nu har byggkillarna gjort ett dike för alla ledningar men när det var dags att lägga ned elkabeln blev det stopp. Kommunens elverk hävdade att vår nya elkabel måste gå över vår egen tomt, eftersom man inte kan få servitut för elkabel på annans tomt. Det beror på att elkabeln in till huset tillhör elbolaget och man kan inte få servitut för något som någon annan är ägare till. Så var det med den saken. Jag ringde lantmäteritanten, som efter kontakt med en kollega, bara kunde meddela att elverket hade rätt. Vad hon sagt till mig förut mindes hon inte.
Vad måste vi göra nu då? Jo, vi måste låta gräva en ny, separat ledningsgrav som går enbart på vår egen tomt. En stor del av tomten blir drabbad. Men då kom jag på en lösning. Sedan tidigare har vi två tomma gula ledningsrör i plast nedgrävda från vårt hus och till tomtgränsen - tänkta för telefon och bredband någon gång i framtiden. I ett av de rören borde man kunna dra den nya elkabeln, tänkte jag.
Nä, se det går förmodligen inte heller. Det gula röret är inte av den sort som elverket kräver. Elverket vill ha ett hårdare rör som inte är räfflat inuti. Dessutom måste det ligga på minst 45 cm djup. Alltså återstår bara att låta gräva ett nytt dike för elkablen, sabba en stor det av det som återstår av vår lilla tomt och dessutom spränga för att få ned kabeln till rätt djup. Suck och stön. Där försvinner minst två utlandsresor, ekonomiskt sett.
Aldrig får man vara glad. Som närking var jag givetvis neagtiv och ängslig från början när det gällde mina ledningar. "Du oroar dig i onödan. Du ska se att det här ordnar sig hur bra och lätt som helst", sa närstående i min omgivning. Pyttsan! Min oro visade sig - som vanligt - vara mer än befogad. Så är det att vara närking. Allt som kan skita sig gör det.
När tomten bildades fick vi servitut för att få dra våra ledningar för vatten och avlopp över nya tomten, men vi saknade servitut för elkabeln. Jag skrev om detta till tanten på lantmäteriet som skötte den juridiska biten när tomten bildades. "Ni behöver inget servitut för elkabeln", svarade hon mig per telefon. Jag tog henne på orden.
Men det visade sig vara fel. Nu har byggkillarna gjort ett dike för alla ledningar men när det var dags att lägga ned elkabeln blev det stopp. Kommunens elverk hävdade att vår nya elkabel måste gå över vår egen tomt, eftersom man inte kan få servitut för elkabel på annans tomt. Det beror på att elkabeln in till huset tillhör elbolaget och man kan inte få servitut för något som någon annan är ägare till. Så var det med den saken. Jag ringde lantmäteritanten, som efter kontakt med en kollega, bara kunde meddela att elverket hade rätt. Vad hon sagt till mig förut mindes hon inte.
Vad måste vi göra nu då? Jo, vi måste låta gräva en ny, separat ledningsgrav som går enbart på vår egen tomt. En stor del av tomten blir drabbad. Men då kom jag på en lösning. Sedan tidigare har vi två tomma gula ledningsrör i plast nedgrävda från vårt hus och till tomtgränsen - tänkta för telefon och bredband någon gång i framtiden. I ett av de rören borde man kunna dra den nya elkabeln, tänkte jag.
Nä, se det går förmodligen inte heller. Det gula röret är inte av den sort som elverket kräver. Elverket vill ha ett hårdare rör som inte är räfflat inuti. Dessutom måste det ligga på minst 45 cm djup. Alltså återstår bara att låta gräva ett nytt dike för elkablen, sabba en stor det av det som återstår av vår lilla tomt och dessutom spränga för att få ned kabeln till rätt djup. Suck och stön. Där försvinner minst två utlandsresor, ekonomiskt sett.
Aldrig får man vara glad. Som närking var jag givetvis neagtiv och ängslig från början när det gällde mina ledningar. "Du oroar dig i onödan. Du ska se att det här ordnar sig hur bra och lätt som helst", sa närstående i min omgivning. Pyttsan! Min oro visade sig - som vanligt - vara mer än befogad. Så är det att vara närking. Allt som kan skita sig gör det.
2 maj 2010
Sahlin vill straffbeskatta oss pensionärer
Jobbskatteavdraget som högern införde etappvis är med den rödgröna vänsterretoriken en straffskatt på pensionärer. Med samma retorik kan ju ROT-avdraget anses vara en straffskatt på de som bor i hyrd lägenhet.
Samma retorik slår tillbaka på fru Sahlin som i sitt förstamaj-talande lovade att göra A-kasseavgiften avdragsgill. Det är ju djupt orättvist mot oss stackars pensionärer som jobbat och slitit hela livet och byggt upp vårt välfärdsfolkhem. Vi kan inte dra av någon avgift till A-kassan. Det är att straffbeskatta pensionärerna! ;-)
Nä, i rättvisans namn borde avgiften till PRO och SPF var avdragsgill. I alla fall borde väl fru Sahlin se till avgiften till PRO är det, eftersom den organisation ingår i Rörelsen. :-)
Samma retorik slår tillbaka på fru Sahlin som i sitt förstamaj-talande lovade att göra A-kasseavgiften avdragsgill. Det är ju djupt orättvist mot oss stackars pensionärer som jobbat och slitit hela livet och byggt upp vårt välfärdsfolkhem. Vi kan inte dra av någon avgift till A-kassan. Det är att straffbeskatta pensionärerna! ;-)
Nä, i rättvisans namn borde avgiften till PRO och SPF var avdragsgill. I alla fall borde väl fru Sahlin se till avgiften till PRO är det, eftersom den organisation ingår i Rörelsen. :-)
1 maj 2010
Årets största demonstrationsdag
I dag är det första maj - arbetarrörelsens högtidsdag - fylld av demonstrationståg runt om i landet. Jag har aldrig deltagit i något demonstrationståg, varken på första maj eller för Vietnam på 1960-talet eller mot fastighetsskatten eller för eller mot något annat heller.
Däremot har jag varit åskådare till flera demonstrationståg. Tåget på bilden är från första maj i Örebro 1965 då statsminister Tage Erlander talade. Jag tog bilden när tåget passerade förbi Centralpalatset i centrala Örebro. (Sedan skickade jag den till Tage som skrev sin autograf på kortet, längst ned till höger.)
Längst till vänster går Harald Aronsson, då stadens allsmäktige kommunalråd och sedermera landshövding i länet. Bredvid Tage går Oliver Tambo från Sydafrika som sedan blev ANC:s ledare och var det från 1967 till 1991 då Nelson Mandela frigavs och tog över ledarskapet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
