I dagens program "Tankar för dagen" som går i P1 berättade" en kvinna om hur hon av misstag gav bort en present hon fått som present till den hon fått den av. Mycket pinsamt men i hennes fall redde det ut sig då hon la korten på bordet och berättade direkt om sin fadäs. Jag har gjort något liknande men det gick inte lika bra.
När jag fyllde jämnt för femton år sedan fick jag i present en slips. Den hade Närkekoppling då den ljusblå fina slipsen var översållad med pyttesmå gullviveblommor. Gullvivan är nämligen Närkes landskapsblomma.
Att slipsen var så fin och hade denna Närkeanknytning insåg inte jag. Den var för mig en slips bland alla andra som jag inte använde och som hängde som dammsamlare i min garderob.
När min svägerska och hennes kompis några år senare skulle ha backluckeloppis och frågade om jag hade något jag ville bli av med kom jag att tänka på mina slipsar. '
Jag halverade beståndet som dom fick med sig i en plastkasse. Utan att fundera åkte även Närkeslipsen, som jag inte ens använt, ned i kassen.
När dagens loppis var över och svägerskan med kompis kom hem fick jag en rejäl skapa av kompisen.
Det var nämligen hon som hade lyckats komma över ett exemplar av denna unika slips, som hon gett mig i present på min 60-årsdag.
Hon var heligt förbannad och tog tillbaka den fina slipsen, som jag uppenbarligen inte värdesatt alls. Pinsamt och jag skämdes som en blöt hund på fina mattan.
Sens moral: Ha koll på dina presenter och vem du fått dem av.
- - - - - - - - -
Det är ju en oskriven lag i vår svenska kultur att man tar sig ytterskorna och ger en present till värdinnan när man går bort på middag.
Det är väl helt okey när man träffar folk som man inte umgås med så ofta. När det gäller de personer som är i den närmaste vänkretsen har vi (på mitt initiativ, tror jag?) rationaliserat bort "gåbortpresenten", som oftast var en vinflaska i den mellersta prisklassen, dvs. ca 100 spänn eller lite mer.
Det vanligaste "gåbortvinet" är normalt en flaska rött eller om man vill vara lite mer fin i kanten, en flaska vitt bubbelvin (fuskchampagne).
Vid större kalas, typ jämna födelsedagar, bröllop etc. är det ofta en flaska riktig champagne.
Nu är jag inte särskilt förtjust i detta oftast mycket torra vita bubbelvin, då jag blir sur av det. Sur i magen, alltså. Inte till humöret (där är jag alltid sur).
För att jag inte av misstag ska ge bort en flaska bubbel till samma snubbe som gett mig den brukar jag (om jag kommer ihåg det) skriva upp vem jag fått flaskan av.
En kompis som hade med en flaska till en vänmiddag hade gjort en liten knappt skönjbar markering i blyerts på etiketten.
Efter ett år fick han tillbaka samma flaska, fast från ett annat vänpar. Flaskan hade alltså cirkulerat runt i hans vänskapskrets.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar