Även böcker är helt eller delvis svårlästa

Visst finns det böcker som är svårlästa. Men jag tänker då inte enbart på innehållet utan även på den grafiska formen. En lättläst text kan bli svårläst på grund av fel typsnitt och för liten grad. Men även på andra dekorelement som tonplattor och bilder som grund för texten. Här ska jag visa er några exempel.

1) Den första är en avhandling från Högskolan på Gotland som är skriven av en historieprofessor och handlar om översten Oscar Malmborg, som deltog i den amerikanska inbördeskriget. 

Så här ser ett uppslag ut:

 Det är mycket jobbigt att läsa långa texter i detta typsnitt, som dessutom har liten stil. Styckena är långa, vilket gör texten ännu mer svår att läsa. 

Det normala typsnittet för en boks inlaga är en antikvastil, som har hakar och fötter, dvs. ett sånt typsnitt du läser just nu.

Jag hörde av mig tillhögskolan om detta. Förklaringen jag fick var att skolan administrativt hörde ihop med universitetet i Stockholm och man följde deras anvisningar om hur avhandlingar skulle se ut.

Typiskt akademiska institutioner. Kan man göra något svårläst så gör man det.

2) Det andra är en guidebok om Ekomuseum Bergslagen. I den finns det här och var sidor där texten är lagd i en halvt genomskinlig grå tonplatta som i sin tur är lagd ovanpå ett foto. Se bild nedan.

Kreatören tycker säkert det är tjusigt. På skärmen ser det helt annorlunda ut än i tryckt skick. Detta exempel är helt vedervärdigt och bland det sämsta jag sett.

Dessutom är texten i sig av samma svårlästa typsnitt som i boken ovan från Gotland

Alltså trippelfel. Först svårläst typsnitt i för liten grad. Sedan är texten lagd på en lättmjölksfärgad tonplatta som i sin tur är lagd på ett färgfoto.

3) Det tredje exemplet (ovan) är en jubileumsbok som heter "Gränges" som handlar om TGOJ och Grängesbergsbolaget under 125 år.

På vissa sidor finns en text i samma svårlästa lilla typsnitt om i båda exemplen ovan.

Den texten är sedan lagd på en mellangrå tonplatta som avsevärt försvårar läsningen av texten.

När jag kontaktar förlaget om detta får jag ett lite ångerfullt svar. Man ska bättra sig framöver (vad nu ett sånt uttalande kan få för genomslag?) och att den gråa plattan ska symbolisera aluminium, som är den produkt Gränges tillverkar idag.

Gränges var tidigare ett av landets största företag med järnvägar, gruvor, järnverk, rederi m.m. När bolaget sålde sin del i LK AB investerade man i malmbrytning i Liberia samt i en nystart av gruvan i Stråssa. 

Där plöjde man ned 1,5 miljard i dagens penningvärde och gjorde gruvan till Europas modernaste järnmalmsgruva. Om detta står det inte en rad i boken. 

När jag kontaktar författaren får jag en lam förklaring att "det ramlat bort".  Sic!