Sätt stopp för det invasiva gullriset!

 

Vår svenska flora med ängsblommor är i fara. Hotet kommer från invasiva trädgårdsväxter som rymt och förökat sig i hundratusentals och spritt sig över landet. De tränger ut andra blommor och växter som vi tar för självklara. På försommaren är det blomsterlupinen och på förhösten är det kanadensiskt gullris som visar upp sig överallt. Båda är vackra, men ack så farliga. Det är en stor skam att inte Naturvårdsverket klassat dem som invasiva på riktigt!

Jag har under flera år bråkat med Naturvårdsverket angående blomsterlupinen. 

Den kampen har inte lett till något riktigt konkret, bortsett från att vi nu får lämna invasiva växter som brännbara hushållssopor utan kostnad på våra återvinningscentraler. Alltid något,

Men fortfarande är den inte klassad fullt ut som invasiv och inte heller upptagen varken på EU:s eller vår svenska lista över invasiva arter. Det är en stor skam. Utredning pågår, säger man. 

Vad är det som ska utredas? Samtidigt som dagarna och åren går sprider den sig i rekordfart.  Nu är det kört, den går inte att hejda.

Likadant är det med det kanadensiska gulllriset. Det är en känd trädgårdsväxt som också spritt sig, men ännu inte i samma omfattning som blomsterlupinen.

På vår släktgård i Bergslagen har jag i princip utrotat blomsterlupinen genom att i flera år hindrat den från att gå i blom och sätta frön.

I år tog jag bort gullriset, som vi haft i många år i vår trädgård. Men nu hade enstaka exemplar spritt sig och fanns vid åkerkanten och vid ett kallhygge en bit bort. Det blev fem fulla sopsäckar som jag lämnade för bränning hos återvinningsstationen i Storå.

Gullrisets frön sprids med vinden så det gäller att ta den innan blommorna gått i frö. Jag har nu sett enstaka exemplar längs vägar i Bergslagen. Den fanns inte där för ett par år sedan. Det skulle gå att stoppa spridningen men då måste åtgärder sättas in nu!

Läs om gullriset här: Kanadensiskt gullris - Naturvårdsverket (naturvardsverket.se)

Utan att få den klassad som invasiv och upptagen på listorna över invasiva arter händer inget från samhällets sida. Och så länge "Svenne och Irma" tycker den är vacker händer inget på lokal nivå. Jag får nöja mig med att hålla våra egna små marker fria från dessa växter.

Men så länge de invasiva arterna finns på markerna vid våra och sprids därifrån känns kampen ganska hopplös.

PS. Vi har ju ett parti i Sverige som har ordet "miljö" i sitt namn. De muppar och miljötalibaner som sympatiserar med dem borde ägna lite tid åt att stoppa de invasiva arterna. 

I stället sponsrar man elcyklar, riskerar landets elförsörjning samt låter vargen ta landsbygdsbornas husdjur.

Varför får inte jag några frågor?

När jag hamnar i ett sällskap med obekanta människor och jag tvingas vara social och trevlig brukar jag ställa en massa frågor. De flesta människor gillar att prata om sig själva och vad de varit med om. Därför frågar jag rent allmänna och ofarliga frågor om ditt och datt så vi får en slags konversation. Men det märkliga är att jag aldrig får några frågor i retur. Förmodligen är jag så ointressant att man inte vill veta något om mig.

I mitt jobb som bl.a. ensamredaktör för en myndighetstidning gjorde jag flera hundra intervjuer. Ibland var de jag intervjuade inte särskilt intressanta och hade inget att berätta. Ändå var jag tvungen att krysta fram en trevlig porträttartikel till tidningen.

Jag lyckades näsan alltid att få till en hyfsad artikel. Alla människor har något att berätta. Det gäller bara att locka fram det genom att ställa en massa frågor och sedan följdfrågor på svaren man får. 

I en sådan intervjusituation är det inte meningen att jag ska få frågor från offret jag intervjuar.

Jag kan även köpa det faktum att jag inte får några frågor i sociala sammanhang när jag umgås med personer som är helt nya och obekanta för mig. Och detta trots att jag agerat som en reporter och ställt massvis med frågor för att det inte ska vara stelt och helt tyst, förutom någon menlös kommentar om vädret.

Men när jag träffar gamla arbetskamrater som jag känt och träffat i flera decennier känns det lite konstigt att ingen frågar mig. Här är ett exempel.

Idag träffade jag fem f.d. arbetskamrater på en PUB i Sundbyberg. När vi slagit oss ned och fått in våra första öl började vännen G helt oprovocerat att berätta om sitt första feriejobb som 15-åring. Det var hos en köttgrossist där han bl.a. fick dela grisar med en stor yxliknande bila. (Jo, grisarna var döda innan.)

Jag ställde flera följdfrågor till honom och fick fram mer information om hans feriearbeten. Sen fortsatte jag att fråga de övriga fyra kamraterna om deras första jobb.  Sen var det ämnet slut.

Ingen frågade mig vilket mitt första jobb hade varit. Det hade varit på sin plats, kan jag tycka. Det blev tyst och så småningom tog någon annan upp ett nytt ämne och vår samvaro fortsatte i gemytliga former där vi ventilerade såväl ditt som datt.

Men när en mig närstående släkting inte heller ställer några frågor när vi talas vid i telefon kan jag börja undra. Jag frågar om hans golf, hans politiska arbete och annat som jag vet att han är intresserad av. 

Ställer han några frågor om vad jag har gjort eller gör? Nä, inte alls. I alla fall nästan inte alls.

Då kan jag börja undra hur ointressant på en skala är jag? Eller ställer jag för stora krav på min omgivning?

Dålig information från EON om utbetalning av tillgodohavande för försåld elektricitet

 Jag har låtit montera solpaneler på taket till vår släktgård Kalkåsen i Bergslagen. De funkar bra och levererar ca 10 000 kWh per år, ungefär vad vi förbrukar. Men då el nyttjas mest under vintern då solen inte skiner särskilt mycket så får vi köpa el. Under sommaren kan det bli ett större överskott som vi säljer till vår elleverantör, i detta fall EON.

De senaste elräkningarna i sommar har varit trevliga eftersom solen skinit. Räkningen avseende maj månad var på bara 295 kr att betala och den för juni var på 245 kr plus! Alltså oss tillgodo. För juni månad då solen skinit igen är tillgodot 437 kr. Inte illa!

Jag trodde då att vårt tillgodohavande skulle stanna hos EON och dras av från en faktura längre fram då vi inte hade något tillgodo utan måste betala. Men så var det inte.

Häromdan kom ett kuvert från EON med en värdeavi från Bankgirot på 245 kr som kan användas för betalning i flera vanliga butikskedjor som Coop, ICA, Hemköp m.fl. Den kan även lösas in på banken. Men det kostar 49 kr att nyttja avin!

När jag vid installationen av solpanelerna träffade avtal med EON om att sälja överskottsel dit borde man ha begärt ett kontonummer av mig. Det gjorde man inte. Jag fick överhuvud taget ingen information alls om utbetalning av ev. tillgodo på grund av levererad överskottsel.

Visserligen står det med liten stil längst ned på fakturorna med tillgodo för mig att jag i stället för en avi kan välja att få tillgodot insatt på ett konto. 

Jag är nog inte ensam om att ha missat den texten - se bilden nedan. Varför inte skriva den texten med större bokstäver? Det finns ju utrymme så det räcker.

Men det smartaste för EON hade varit att behålla tillgodobeloppen och kvitta det mot kommande räkningar som ska betalas. 

Hur som helst så tycker jag det är dåligt av EON 1) att inte kräva kunden på ett konto där tillgodohavanden kan sättas in och 2) att inte ha tydligare information på fakturor med tillgodo för kunden.

Jag har mejlat EON om detta och även meddelat mitt kontonummer, Ska bli intressant att se om det kommer att funka och om de ändrar sina rutiner. Tror inte det. 

(Nu säger du som läser detta och känner mig "Typiskt Björn, alltid så j-a negativ!" Nä, jag är inte negativ, bara realistisk. Så det så!)

PS. Tillägg den 13 augusti. Som vanligt var jag för negativ. Igår fick jag per mejl en blankett för att anmäla konto, vilket jag gjorde direkt. Efter en stund fick jag bekräftat av EON att mitt konto var noterat. 

Jag fick även ett till mejl från Kundservice. I det berättade man att jag skulle få avibeloppet insatt på mitt konto och jag skickade tillbaka avin. Det gjorde jag idag.

Men fortfarande återstår att se om man ändrar sitt sätt att informera om detta med kontoanmälan vid tillgodohavande.

Jag kan vara en "idiotkonsult"

Det händer ganska ofta att jag kommer till ställen där vägvisning och skyltning är bristfällig eller ofullständig. Det kan vara vid vägbyggen eller på konferensanläggningar m.m. Den som gjort skyltningen är väl bekant med lokaliteterna och missar därför en del. Där kan jag gå in som total förstagångsbesökare och se om jag hittar. Gör jag inte det bör skyltningen ändras.

När man för flera år sedan höll på med stora till- och ombyggnader av flygplatsen Arlanda norr om Stockholm hände det ungefär en gång i halvåret att jag hade besök dit. 

Antingen för att hämta eller lämna någon resenär mig närstående. Eller för att flyga iväg själv.

Varje gång hade något hänt som gjort att vägarna vid flygplatsen hade ändrats och jag kände inte igen mig. Den skyltning som fanns vara sannolikt gjord av någon ingenjör som var väl hemmastadd med vad som var på gång.

Han (eller kanske hon? Ordet "hen" finns inte i mitt ordförråd) hade därför missat vissa behövliga skyltar vilket gjorde det svårt för en sällan- eller förstagångsbesökare att hitta till rätt terminal eller parkering.

Samma sak har hänt mig på hotell och konferensanläggningar. Hur mång har inte tvingats fråga "Var ligger frukostmatsalen?" trots att den även varit skyltad.

Listan på ställen med bristfällig skyltning kan göras lång. För att råda bor behövs en idiot som jag. 

Jag kan bli en "idiotkonsult" som får testa bruksanvisningar, skyltning av olika slag och se om de fungerar. Då jag har svårt för att fatta (i dubbel bemärkelse då jag även har små händer) så är jag perfekt för sådana uppdrag.

Jag kan ju presenteras så här: "Han är den bäste vi har! Han är totalt värdelös."