En kran som droppar är inte bra. Vi ska vara rädda om vårt sötvatten. Av allt vatten på vår planet är det bara några få procent som är det. Resten är salt havsvatten som i och för sig går att rena men det kostar energi. Har man en kran som droppar bör den åtgärdas. Antingen lagas eller bytas ut. I normalfallet krävs en utbildad sanitetstekniker, dvs. en rörmokare, för det.
Av en ren tillfällighet upptäckte jag att en kran droppade. Den sitter i handfatet på vår gästtoalett på bottenvåningen. Ojdå, det är inte bra, tänkte jag och var beredd att ringa vår rörmokande kompis.
Men jag gjorde inte det. Först kollade jag hur mycket vatten dropparna gav upphov till under en timme. Det var ca en halv deciliter, dvs. 12 liter på ett dygn. På ett år blir det 4 380 liter eller ca 4,4 kubikmeter. I min hemkommun Sollentuna får jag betala 10 kr för en kubikmeter vatten.
Dropparna kostar mig alltså 44 kr om året.
Att köpa en billig ny kran kostar 500 kr. En rörmokare (i detta fall en från Bauhaus) tar 1 500 kr med ROT-avdrag för att göra jobbet. Summa sumarum två tusen pix. Slår jag ut kostnaden för vattnet som droppar bort så dröjer det 45 år innan bytet har betalat sig.
Alltså får den droppande kranen sitta kvar. Men det är bäst att ha koll på den. Dropparna kan ju börja falla snabbare.
Av allt vatten på jorden är det bara ca 2,5 % som är sötvatten och det mesta är bundet som is eller grundvatten. Dessutom är det inte säkert att allt sötvatten är drickbart.
Vi använder säkert mer drickbart sötvatten i våra toaletter än vad vi får i oss via munnen.